Sv: Hur går det för era 07r? (forts)
KL
Tänkte blanda mig i leken med min ettåring. Har tyvärr varit alltför upptagen av annat än hästar på senare tid och vad passar väl då inte bättre än en ettåring.
Han köptes i juni, en liten brun herre med gråa papper e.Simsalabim ee.Troll och u.Suprice med okänd härstamning. Både mamma och pappa tävlar i hoppning. Pappa skall tydligen gått svår klass med, men tjae..buden är olika. Själv är jag ingen hoppstjärna men vill gärna, så jag har inköpt en lite lagom häst till den gamla tanten som jag är.
Min kille heter Bionix och vi kallar honom för Ferdinad - efter tjuren. När jag först släppte ut honom i hagen med min 8 åring som tror han är en ettårshingst i sitt lekbeteende, en valack som brukar få igång de allra mest slöa gamla valacker till lek och stegringar, så tänkte jag att nu, nu får min 8 åring äntligen någon att leka med. Men inte - Bionix vandrade sävligt och tuggande in i hagen och alla hästarna vandrade bara runt varandra en liten stund och nosade, sedan blev det inte mer.
När Bionix ser en i hagen så tittar han glatt upp och kommer så i slow motion emot en och hälsar vänligt. På morgonen när man öppnar boxdörren (jag släpper rakt ut) så står han först i boxöppningen och tittar. Går sedan ut och börjar lukta på stallborsten - så fram och luktar på mig - så fram och tittar på rosetterna som hänger på väggen. Får syn på en hink ....allt under mitt ivriga smackande och när jag tar fram långpisken så får han fart först när jag duttat honom i ändan.
Ja, gubevars vad skall det bli av en ettåring som hellre sitter på arslet under sin korkek och luuuuktar på blommorna. En ettåring måste ju hoppa, skutta, busa, fara runt som en idiot för att få ett starkt skelett och starka muskler.
Min åttaåring fick aldrig en endaste busstund, så nu har han flyttat till en ung tjej med massor av tid att rida honom och Bionix går kvar här i hagen och står tryckt intill min kvarvarande 15 åriga valack som också gillar att lukta på blommorna.
Förra fredagen blev Bionix knipsad. Med de pencillinsprutorna som han var tvungen att få instuckna i halsen så vaknade det till en egen vilja. När jag idag - har inte gjort det förut - av lathet - bara manat på dem i hagen då ju en nykastrerad skall springa lite - alltså idag longerade honom för första gången så fick jag se den egna viljan igen. Gissa om jag blev glad åt bockhopp och galopp, så balanserad och vändningar på en femöring. Här var en häst med vilja och smidighet som jag aldrig förr sett och gissa om jag berömde honom när han använde sin kropp, äntligen. Vilken kanonfin häst jag fick se att han var. Så kanske, kanske kommer han i framtiden att visa arbetsglädje. Jag som trodde att jag med nöd och näppe skulle få honom att skava på i släpande trav först i några varv ena hållet och sedan åt andra. Med en häst som upprepande frågade, får jag stanna, får jag stanna, får jag stanna? Men så blev det inte, så nu känner jag mig peppad. Så kul.
Hälsning Maja