Sv: Hur går det för era -05'or #9
jag vet hur du känner dig... när allt är jobbigt och går dåligt med hästarna så är det svårt att ha motivationen uppe.
Min ena häst har verkligen vart en jätte utmaning och verkligen vart hemsk under alla åren jag haft honom. Självklart har vi haft många ljusa stunder också, men eftersom vi haft så otroligt mycket problem så sitter det alltid kvar i huvudet.
Nu har vi tagit oss igenom de mesta när det kommer till hanteringen, men ridningen funkade tyvärr inte. Antagligen har han en nerv som kommer i kläm för han kan sätta av i absurda rodeobockningar helt utan förvarning. När min tränare såg honom göra det så förbjöd hon mig att någonsin rida honom igen för att han var för farlig. Eftersom att jag den gången hamnade på akuten och läkaren oroade sig för att jag brutit både nacke och rygg så var det ett enkelt val för mig att sluta försöka. Nu mer är Apollo sällskapshäst och trivs superduper bra med det! Man ser på hela honom att han är mycket lugnare nu än innan!
Nu har jag sparat som en GALNING i över ett år och i januari så köpte jag min nya häst och det är ju därför jag har hamnat i den här tråden!!
Det var inte alls länge sedan jag själv insåg att nu, när jag äntligen inte har något att oroa mig för varenda eviga dag, så är det första gången jag kan njuta av att ha häst på RIKTIGT. Det är ju helt galet när jag har haft häst i 3½ år och inte kunnat njuta riktigt riktigt ordentligt.. Men så är det när man har massa problem och då blir det inte roligt. Under året jag sparade pengar så frågade jag mig själv många gånger om det här verkligen var vad jag ville. Eftersom jag inte hade den där väldiga lyckan att sträva efter, eftersom jag aldrig riktigt provat på det, så var det faktiskt inte ett självklart beslut. Men allt eftersom tiden gick och eftersom vi har hästarna hemma så växte det mer in och blev att faktum att så skulle det bli... Nu är allt lungt, jag känner mig trygg med honom och mig själv, det är helt underbart.
När man har problem och en svacka så får man helt enkelt försöka motivera sig på något sätt. Jag hade funderat på vad det är för problem jag har och vad finns det för saker som gör att jag mår bra och som jag tycker är roligt?
Om det är problem med lastningen, som tydligt påverkar dig, så är det oftast så himla himla lättlöst om man bara tar hjälp av en tränare.
Nu vet jag inte hur gammal du är, men du skriver att din mamma inte vill ta ut en tränare. Försök prata med henne, se om du kanske kan hjälpa till att spara ihop pengar och betala hälften. Få henne att förstå att det verkligen är viktigt för dig och att lösningen faktiskt är så himla enkel. När man sedan står där efteråt och har en lastbar häst så frågar man sig "hur kunde jag dröja med det här SÅ himla länge". Så är det med många problem. Fundera på vad du har för problem, och hitta en lösning på dem. Lösningen kanske sedan inte är att DU gör något utan att någon tränare gör något eller att du lär dig specifika saker inte bara att du drillar hästen.
Sedan tycker jag att du ska fundera på vad du och hästen gör ihop som får er båda att må bra.. och så gör ni det. Om det så är att bara stå i stallgången och mysa eller va ute och busa på en äng. Det är sådana saker, som man verkligen älskar.. som gör att det pirrar i magen och gör att det blir självklart att komma ut till stallet..
Det är en sådan enorm skillnad att känna att problemen är överkomliga och att de inte är permanenta!
Hoppas det löser sig för dig och att du hittar lite inspiration och pepp!