Sv: Hur går det för era 05r?
Kring funderingarna i tråden;
Jag har inte märkt något speciellt med Hjärtats mun just nu. Men han är ganska joxig med sin mun alltjämt, inte nafsig men grejar mycket med käkarna, gäspar och så vidare.
Veterinären som kollar till de andras tänder får nog kolla in hans mun också, men då i november eller december. Jag är inte säker på att jag gör något åt eventuella vargtänder, i alla fall inte ännu.
Jag har kikat i munnen flertalet gånger men är för okunnig för att förstå mer än att han har himla söta bebiständer
Angående beröm så berömmer jag nog unghästen mycket. Ibland pinsamt mycket. Han ska inte kunna missa när jag tycker något är positivt
Men inte i vilka situationer som helst kanske, berömmer nog mestadels när jag har bett om en respons. Ju mer befäst något är desto mindre beröm, kan man väl säga. Behövs det inte så behövs det ju inte! Men i inlärningsskeden så visst, mycket muntlig beröm men även "fysisk", för att hästen verkligen ska förstå vad som efterfrågas.
Försöker använda mej mycket av positiv association...det vill säga koppla ihop situationer som skulle kunna vara obehagliga, med något mycket positivt. Gör så redan med fölen; när de fortfarande är skygga så hittar jag något skönt ställe de gillar att bli kliad på och introducerar på det viset grimma & annat samtidigt som jag kliar.
Hästen associerar grimman med något positivt = enkelt i framtiden.
Samma tänk går att applicera på många situationer.
Eftersom jag kört in min häst så måste jag lita på honom, som jag ser det. Jag litar på grundhanteringen och på det som jag vet han är befäst i. Han har aldrig gjort något som fått mej att tro att jag måste "tvivla" på det. Han går inte på eller över mej, helt enkelt. Men man lär ju ha lite koll på sitt kroppsspråk, men det tycker jag gäller alla hästar, inte bara unghästarna.
Lejonhjärta har ett sånt kanonpsyke också, han är nog den bästa häst jag träffat på den punkten - så jag myser mest bara åt hur rolig han är att hantera
Jag har lastat honom själv flertalet gånger, ser det som väldigt naturligt och enkelt, bara en liten förlängning av grundhanteringen. Behöver inte bli "farligt", bara man vet vad man gör och att hästen är välhanterad. I en situation då jag vet att han kan bli lite splittrad, så ber jag dock om hjälp.
Kring funderingarna i tråden;
Jag har inte märkt något speciellt med Hjärtats mun just nu. Men han är ganska joxig med sin mun alltjämt, inte nafsig men grejar mycket med käkarna, gäspar och så vidare.
Veterinären som kollar till de andras tänder får nog kolla in hans mun också, men då i november eller december. Jag är inte säker på att jag gör något åt eventuella vargtänder, i alla fall inte ännu.
Jag har kikat i munnen flertalet gånger men är för okunnig för att förstå mer än att han har himla söta bebiständer
Angående beröm så berömmer jag nog unghästen mycket. Ibland pinsamt mycket. Han ska inte kunna missa när jag tycker något är positivt
Men inte i vilka situationer som helst kanske, berömmer nog mestadels när jag har bett om en respons. Ju mer befäst något är desto mindre beröm, kan man väl säga. Behövs det inte så behövs det ju inte! Men i inlärningsskeden så visst, mycket muntlig beröm men även "fysisk", för att hästen verkligen ska förstå vad som efterfrågas.
Försöker använda mej mycket av positiv association...det vill säga koppla ihop situationer som skulle kunna vara obehagliga, med något mycket positivt. Gör så redan med fölen; när de fortfarande är skygga så hittar jag något skönt ställe de gillar att bli kliad på och introducerar på det viset grimma & annat samtidigt som jag kliar.
Hästen associerar grimman med något positivt = enkelt i framtiden.
Samma tänk går att applicera på många situationer.
Eftersom jag kört in min häst så måste jag lita på honom, som jag ser det. Jag litar på grundhanteringen och på det som jag vet han är befäst i. Han har aldrig gjort något som fått mej att tro att jag måste "tvivla" på det. Han går inte på eller över mej, helt enkelt. Men man lär ju ha lite koll på sitt kroppsspråk, men det tycker jag gäller alla hästar, inte bara unghästarna.
Lejonhjärta har ett sånt kanonpsyke också, han är nog den bästa häst jag träffat på den punkten - så jag myser mest bara åt hur rolig han är att hantera
Jag har lastat honom själv flertalet gånger, ser det som väldigt naturligt och enkelt, bara en liten förlängning av grundhanteringen. Behöver inte bli "farligt", bara man vet vad man gör och att hästen är välhanterad. I en situation då jag vet att han kan bli lite splittrad, så ber jag dock om hjälp.