Jag fyllde 30 i år, men jag känner mig som en gammal tant.
Jag har en gammal själ (sedan jag var typ 7 år gammal) men känner mig skitung annars......47 fyller jag i år.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag fyllde 30 i år, men jag känner mig som en gammal tant.
Det är lite skrattretande hur alla känner sig yngre än sin ålder. Jag tror faktiskt majoriteten av människor känner sig som de flesta i samma ålder, faktiskt Sorry to break your illusion
Lite som i nätdejttråden, gnäller över män som beskriver sig som yngre men som är som de allra flesta män i den åldern.
Jepp. Jag fick ett brev på posten när jag just fyllt 30. "Du är nu i yngre medelåldern och vi skickar ut detta brev ...bla bla bla ..undersökning."
Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.Jag är 31 och inte särskilt bekväm med det, dels för att det "gått bort" så många år för mig när jag mått dåligt så jag känner mig efter, och delvis på grund av utseendenoja.
Det började runt 20-21 för mig också! Fattar inte varför det låste sig där? det låter ju inte direkt varken smart eller trovärdigt när nån frågar hur gammal en är och en bara "vem, jag? Öhh... 25!"Så jag är inte den enda?
Mina problem med att komma ihåg började redan när jag var 21-22 år Nu är jag 25. Kom ihåg det lättare nu bara för att jag tänkte på det häromdagen. Men jag får verkligen tänka efter i flera sekunder.
Vid studentmiddagen så frågade någon mig och jag satt där helt stum och fick nästan typ räkna på fingrarna eller något medan de andra stirrade på mig i förundranDet började runt 20-21 för mig också! Fattar inte varför det låste sig där? det låter ju inte direkt varken smart eller trovärdigt när nån frågar hur gammal en är och en bara "vem, jag? Öhh... 25!"
Jag känner likadant! Jag har aldrig mått så bra som nu, varit lika entusiastisk och haft så roligt! Jag är alltså 60. Känner mig inte ett DUGG gammal. MEN - när jag fyllde 60 slog en slags insikt ner som en bomb - om 20 år är jag 80. DET är gammalt, om jag ens får leva så länge. Går jag 20 år tillbaka i tiden, pja, det var ju typ häromdagen. Så fort FÅR DET INTE GÅ!!! Jag har ju tiotusen roliga saker jag ska hinna med!!! Hallå, bromsa tiden litegrann så jag hinner!
En positiv biverkning är väl i och för sig att jag inte slösar med min dyrbara tid lika mycket nu som jag tyvärr gjorde när jag var 20 - 30. Nu känns varje år väldigt dyrbart.
35. Älskar att bli äldre. Tror 40-65 är lövly.
Jag känner mig nog inte yngre än min ålder, det jag tror att många menar när de säger att de känner sig yngre är att de känner sig likadana som förr. Frågade man mig när jag var 20 trodde jag säkert att livet skulle vara rätt torrt vid 40 men istället är det ju mycket bättre.Det är lite skrattretande hur alla känner sig yngre än sin ålder. Jag tror faktiskt majoriteten av människor känner sig som de flesta i samma ålder, faktiskt Sorry to break your illusion
Lite som i nätdejttråden, gnäller över män som beskriver sig som yngre men som är som de allra flesta män i den åldern.
Vänta tills du inte känner igen dig i spegeln.... Den var/är jobbig för mig.För min del är det nog också mest var man är i livet - bor hemma hos föräldrarna, har aldrig haft riktigt jobb, aldrig haft förhållande - känns mer åt 20-hålet än 30
Spegel, vad är det för något?Vänta tills du inte känner igen dig i spegeln.... Den var/är jobbig för mig.
Du verkar vara så himla juste person iaf!Jag fyller 44 om mindre än en månad (men ingen tror på mig). Att vara 20 igen skulle vara vidrigt, jag mådde inte bra då. Dock skulle min kropp gärna kunna fått stanna någonstans vid 20-25, det känns att jag är över 40 om vi säger så Familjeförbannelsen (reumatism) har börjat märkas av
Haha! Men jo, med tanke på att jag var 15 år när jag började rita Mulle, och det var 1972, så...... Så stämmer det nog. Men jag hade gärna varit 50 och haft 10 år till på kontot!
ja, alltså jag unnar ju verkligen folk att förundras, fnissa, eller chockeras!, men liksom... det är ju faktiskt inte en permanent del av mig, det ändras varje år för i helvete! Knas att folk förväntar sig att jag ska hålla reda på det.Vid studentmiddagen så frågade någon mig och jag satt där helt stum och fick nästan typ räkna på fingrarna eller något medan de andra stirrade på mig i förundran
Och då avslutade jag ändå med "... eh tror jag?"
Edit: Jag skyller på att åldern inte är så viktig för mig