Hur gamla är ni egentligen?

[vallhund]

Prick 34!

 

[Ray]

Jag hade 30 års kris när jag var 28. Känslan att jag inte "gjort något". Fick barn när jag var 30 och då släppte den känslan.
Sen fick jag 40 års kris när jag fyllde 35. Har inte fyllt 40 än men nu är jag tillfreds med siffran.
Förväntar mig en 50 års kris i 45 års åldern oxå....
Min mamma hade lite jobbigt med att bli pensionär. Och att bli mormor.
Mellan ålderskriserna har jag varit nöjd i alla åldrar. Kan inte säga att det är bättre som äldre. Jag hade jättekul innan oxå... Sen är livet mer "ordnat" nu- på gott och ont. Mer ansvar, bättre ekonomi. Jag är mer bunden vilket kan kännas både begränsande och tryggt på samma gång.

 

[Zoya]

Jag är 37. Ibland får jag jättejobbig åldersnoja när jag inser att jag snart är 40 och ändå inte kommit längre än så här men sen när jag tänker efter så är det inte så tokigt ändå. Jag skulle verkligen inte vilja vara 20 igen med utseende-/vikthets, bry sig om vad andra tycker om en osv osv.
Ju äldre jag blivit - desto mindre bryr jag mig om vad andra tycker och tänker om mig annars är jag nog som jag varit tidigare - fortfarande lika omogen humor och nästan lika tramsig som jag var som yngre. Skillnaden är att jag nu har två jag kan tramsa med utan att skämmas . De två kan ibland säga "mamma, du är väldigt omogen för att vara nästan 40"

 

[Ainon]

Jag är 30, känner mig som typ 30, svarade 30-35.
Känner mig tillfreds med åldern/livet privat men lite stressad över att jag inte har någon karriärväg startad än trots 5+års universitetsstudier (skulle läst något annat såhär i efterhand, brinner inte för det typiska jobbet man har med den utbildningen och jobbar därför tillfälligt, men har blivit ett tag nu..., som annat mer lågavlönat men i samma bransch). Hade trott att jag vid 30 skulle ha ett bra intressant jobb med en uttänkt karriärväg...

 

[sthu]

28, känner mig som 18

 

[Lenis]

Snart börjar alla beskriva hur unga alla alltid tror de är och att de alltid får visa leg på systemet .

Jag får fasen typ aldrig visa leg på systemet. Attan.

Fick minsann visa leg för att få köpa Red Bull på ICA

Det har vi nog alla fått göra.

NÄ det har vi inte! /Lenis som köper red bull varje vecka och uppenbarligen ser sjukt gammal o vis ut.. mest vis

(Grattis Niphredil btw!)

 

[Lenis]

Jag är då 33. Hängt på buke under mer än hälften av mitt liv, det är ju helt galet.

 

[Habina]

Nu slog det mig att det jag egentligen saknar, är de saker som sas är "åldersetikett" på. Jag skulle tex så himla gärna vilja vara aupair i USA. Vilket var otänkbart när jag var i rätt ålder, för min sambo hatade USA och skulle aldrig släppt iväg mig.

Eller så skulle jag vilja gå hippologen. Men med fyra egna hästar känns det som att även den drömmen försvunnit i fjärran.

Alltså att jag inte har åldersnoja, men kan sakna de drömmar/chanser jag aldrig tog. *flummar*

 

[Wysiwyg]

Jag är 30. Tycker ålder blir ointressant så fort man kommer över 25. Same shit liksom.

OT men grattis!

(31 nu eller? Ja bara för att få någon ordning i tråden. )

 

[inverterad]

Jag är 35. Har hus, hund, partner och barn. Tycker livet mest blir bättre och bättre. Jag är doktorand och har därför ett lite märkligt limbo-yrkesliv där jag samtidigt är forskare, student och lärare. Lite förvirrande ibland. Men jag gillar ju fortfarande samma saker som jag gjorde medan jag var 20-nånting - att lära mig nya saker, att läsa, att äta god mat, att dricka lite för många drinkar, att dansa tills solen går upp, att resa, osv. Det enda som hänt är att jag fått fler intressen, men de gamla intressena och mitt gamla jag finns fortfarande kvar inuti. Inget har försvunnit.

 

[Efwa]

Det är fascinerande att ålder är så laddat.

Detta att man känner sig som en annan ålder än det står i passet - det är väl ett rätt märkligt fenomen? Det torde ju innebära att man har väldiga föreställningar om hur det är att var i en viss ålder och kanske också föreställningar om att man måste fylla nån sorts roll?

Min egen uppfattning är att det finns alla olika sorters människor spridda över alla biologiska åldrar . Det finns trångsynta och rigida ungdomar och öppenhjärtade och fria själar i hög ålder.

Det har väl inte så mycket med ålder att göra som med vilken sorts människa man är?

Själv är jag 58 och tror att jag är en väldigt normal 58-åring.

Jag håller med men jag tror också att man känner sig som en viss ålder (jag iallafall) är att man inte känner sig äldre än man gjorde då.

Sedan tror jag man är "gammal" när man tittar på barn/ungdomar och inte kommer ihåg hur det var att vara barn/ung och känslan vissa saker gav (glädje, kärlek, ångest) och inte längre kan relatera till det.

 

[Singoalla]

Jag är då 33. Hängt på buke under mer än hälften av mitt liv, det är ju helt galet.

Samma här Skaffade mitt första användarnamn när jag var 15. Bytte till det här 1-2 år senare.

 

[escodobe]

Jag är mest fascinerad över min längd i passet. Jag har ju tydligen vuxit som vuxen och är 4 cm längre än jag trott. Det är en skum känsla.

Vad gäller ålder så kan jag KÄNNA mig allt mellan typ 14 och 87. Hur är en när en är strax över 30 liksom?

Jag är 153cm i passet. Det är enda gången någonsin, annars brukar jag vara 152.

 

[escodobe]

Nu slog det mig att det jag egentligen saknar, är de saker som sas är "åldersetikett" på. Jag skulle tex så himla gärna vilja vara aupair i USA. Vilket var otänkbart när jag var i rätt ålder, för min sambo hatade USA och skulle aldrig släppt iväg mig.

Eller så skulle jag vilja gå hippologen. Men med fyra egna hästar känns det som att även den drömmen försvunnit i fjärran.

Alltså att jag inte har åldersnoja, men kan sakna de drömmar/chanser jag aldrig tog. *flummar*

äsch. Jag har börjat fila lite på ett längre backpackingäventyr om några år (När min hund lämnat in) då kommer jag vara lite över fyrtio.

 

[cili]

Fyller 29 om en månad och har väl ingen direkt åldersnoja så sett, jag känner mer att det är så mycket jag missat tidigare. Det märks framförallt när andra i samma ålder börjar berätta om hur dom provat på att jobba utomlands, varit iväg på långresor, fött upp flera hästar, haft framgångar på tävlingsbanorna och sånt där som jag känner att jag också hade velat göra.

Men då försöker jag tänka att jag har ju faktiskt gjort andra saker istället, och att det finns tid för det där andra i framtiden. Jag vill inte ens jobba utomlands egentligen, men jag hade på något sätt ändå velat att jag hade gjort det tidigare i livet bara för att ha den erfarenheten i bagaget . Mest troligt finns de de som hör om saker jag varit med om och känner "det där hade jag också velat gjort" om det, man är nog aldrig 100% nöjd .

 

[Habina]

äsch. Jag har börjat fila lite på ett längre backpackingäventyr om några år (När min hund lämnat in) då kommer jag vara lite över fyrtio.

Jo, men det är en annan grej ju! Jag vill ju uppleva ett helt år med olika högtider och traditioner. *surar*

 

[escodobe]

Jo, men det är en annan grej ju! Jag vill ju uppleva ett helt år med olika högtider och traditioner. *surar*

Men det borde ju gå att lösa? Vad jobbar du med?

 

[Raderad medlem 6459]

äsch. Jag har börjat fila lite på ett längre backpackingäventyr om några år (När min hund lämnat in) då kommer jag vara lite över fyrtio.

OBS menar inte att det är såhär för alla men seriöst, jag skulle inte kunna backpacka nu som jag gjorde när jag var 19-25. Jag menar, då tog jag buss genom flera länder för att spara några hundralappar, bokade inte nåt hotell nånsin i förväg utan lyckades hela tiden med nöd och näppe få nån plats innan det blev mörkt. Jag upplevde otroligt mycket - träffade så mycket folk, såg så mycket, vågade så mycket men idagsläget skulle jag fan aldrig utsätta mig för en busstur på 18 timmar i Östafrika. Och absolut inte riskera att dyka upp i Ziguinchor vid halv fem och inte ha nåt hotell ordnat. Och absolut inte bara hugga nåt hotell där oops det kryllar av kackerlackor och här sover vi visst 16 i en och samma sovsal.

Vissa saker kan jag känna bara funkade för mig när jag var ung och fattig och bara kastade mig in i saker. Visst kan jag backpacka nu men då skulle jag behöva planera mer och vara mer bekväm och då faller ju känslan av total spontaneitet och frihet.

 

[bumpo]

Jag är 153cm i passet. Det är enda gången någonsin, annars brukar jag vara 152.

Jag har liksom skämtat om att jag är längre i passet än i verkligheten (164 vs 162) men tydligen så är jag 166 enligt 2×vc, polisen, nfc och passfotoapparaten. När hände det här liksom?

 

[Hero]

Jag har liksom skämtat om att jag är längre i passet än i verkligheten (164 vs 162) men tydligen så är jag 166 enligt 2×vc, polisen, nfc och passfotoapparaten. När hände det här liksom?

Du är 1-1,5 cm längre på morgonen än på kvällen. Så tid på dygnet kan ha spelat roll när du mätte dig. Annars har du nog växt nån centimeter eller inte sträckt på dig ordentligt på förra mätningen