Hur funkar det hemma hos er?

Kan väl svara utifrån att jag är en av dem ni beskriver ovan. Från början skulle "vi" skaffa ett par ponnies till barnen och då slank det med ett halvblod också. Tyvärr var inga barn intresserade och då blev det avel istället.

Som mest har vi väl varit uppe i en 10 djur hemma samtidigt trots att vi båda jobbar heltid med annat och som minst en 5-6 st. Därför blir det att jag hjälper till vid fodring och utsläpp alla morgnar samt insläpp och utbärning av foder kvällstid. Helgerna är min uppgift att fylla påsar, häckar och hönät, fylla på vatten, hämta havre och däremellan en del foderinköp på väg hem från jobbet. Tillkommer en del jobb med att bygga stall, fixa staket, laga det som går sönder och följa med på olika visningar och en del tävlingar.

Har själv aldrig tidigare befattat mig med hästar och har dessutom allergi mot dessa och våra katter och i viss mån hunden. Hö startar också en del irritation i näsan med klåda och rinnsnuva men man får väl bita ihop. Semestern är rolig för då får jag åka ensam iväg på mitt i en dryg vecka.

Allt detta kostar så klart en massa men jag är rätt bra avlönad och har överlåtit hela lönen och allt ekonomiarbete till partnern så jag ser inget av det och visserligen kan man tycka att man avstår från mycket men å andra sidan ser jag inte vitsen med att tex åka utomlands en vecka. Helt bortkastat i min mening.

Om man ska gradera upplevelsen så pendlar den mellan det en solig sommardag då man går ner och ser till dem i hagen och inser att de kan vara kvar ute en hel natt, eller när ngn uppfödning lyckas i tävling till den där vinter dagen då det är snöblask hela dagen, hård vind och 10 genomsura täcken som ska bäras in för torkning efter 4 timmars mockning, eller då besöket på veterinärstationen slutar på 15000. Så sammanfattningsvis så har jag anpassat mig så sakteliga till det liv vi valt. :-) Det är som grodan i kastrullen. Värmer man bara vattnet sakta så överlever man ett rätt långt tag...
 
Min make har jag lyckats lura in i det, men vi träffades när vi var 15 och han visste vad han gav sig in på från början ;) nu rider han lektion för mig på fredagar på vår ponny, och en annan dag i veckan tar han hand om åringen :)
 
Kan väl svara utifrån att jag är en av dem ni beskriver ovan. Från början skulle "vi" skaffa ett par ponnies till barnen och då slank det med ett halvblod också. Tyvärr var inga barn intresserade och då blev det avel istället.

Som mest har vi väl varit uppe i en 10 djur hemma samtidigt trots att vi båda jobbar heltid med annat och som minst en 5-6 st. Därför blir det att jag hjälper till vid fodring och utsläpp alla morgnar samt insläpp och utbärning av foder kvällstid. Helgerna är min uppgift att fylla påsar, häckar och hönät, fylla på vatten, hämta havre och däremellan en del foderinköp på väg hem från jobbet. Tillkommer en del jobb med att bygga stall, fixa staket, laga det som går sönder och följa med på olika visningar och en del tävlingar.

Har själv aldrig tidigare befattat mig med hästar och har dessutom allergi mot dessa och våra katter och i viss mån hunden. Hö startar också en del irritation i näsan med klåda och rinnsnuva men man får väl bita ihop. Semestern är rolig för då får jag åka ensam iväg på mitt i en dryg vecka.

Allt detta kostar så klart en massa men jag är rätt bra avlönad och har överlåtit hela lönen och allt ekonomiarbete till partnern så jag ser inget av det och visserligen kan man tycka att man avstår från mycket men å andra sidan ser jag inte vitsen med att tex åka utomlands en vecka. Helt bortkastat i min mening.

Om man ska gradera upplevelsen så pendlar den mellan det en solig sommardag då man går ner och ser till dem i hagen och inser att de kan vara kvar ute en hel natt, eller när ngn uppfödning lyckas i tävling till den där vinter dagen då det är snöblask hela dagen, hård vind och 10 genomsura täcken som ska bäras in för torkning efter 4 timmars mockning, eller då besöket på veterinärstationen slutar på 15000. Så sammanfattningsvis så har jag anpassat mig så sakteliga till det liv vi valt. :-) Det är som grodan i kastrullen. Värmer man bara vattnet sakta så överlever man ett rätt långt tag...

Men... det låter som att du vill att man ska tycka lite synd om dig.. eller att man ska tycka att du är en så bra partner ? dvs du har anpassat dig så sakteliga till det livet, du ser inget av lönen etc.
 
Jag betalar själv för mina hästar och har haft mellan 2-5 stycken under tiden vi har bott ihop. Egen gård med stall och jobbar heltid.
Min sambo servar släpet och kör balar, putsar hagar, plöjer, hjälper till att mocka ur lösdriften, håller hästar när det ska sprutas penicillin (trots att han är spruträdd) mm mm. Ska kanske tillägga att han är både hö- och hästallergiker och har inget eget hästintresse innan han träffade mig.
Om jag är sjuk/skadad/bortrest så är han fullt kapabel att sköta hästarna, så när jag stod med nygipsad arm så tog han själv på transportskydd och lastade hästen åt mig.

Det enda han haft synpunkter på är när jag har haft för många hästar, eftersom han är mån om min egen hälsa. Jag är nästan beredd att hålla med om att 2 är lagom många :o Han har dessutom köpt en travhäst i höstas (när jag blev tvungen att ta bort en av mina ridhästar) som jag tränar. Och nu vill han lära sig att köra vilket jag ser fram emot!

Kort sagt, jag har full support och aldrig klagomål på hästarna.
 
Men... det låter som att du vill att man ska tycka lite synd om dig.. eller att man ska tycka att du är en så bra partner ? dvs du har anpassat dig så sakteliga till det livet, du ser inget av lönen etc.
Inte min mening. Lever efter devisen att allt man gör har man själv valt. Därmed inte sagt att allt i livet är guld och gröna skogar. Snarare ville jag beskriva att det är ett givande och tagande och att, tror jag, att man ändå behöver dela på arbetet om det ska vara så omfattande även om det i första hand inte är mitt intresse. Livet är ju gemensamt.Inledningsvis var väl frågan "vad har partnern för inställning till hästeriet? Positiv eller negativ? Stöttar han dig i ditt intresse eller tvärtom?" Så ett kort svar hade varit Positivt men de tråkiga delarna kan periodvis vara tunga och Ja jag stöttar min partner.
 
Jag tycker egentligen att trådstartens fråga är lite märklig. Om man är tillsammans med någon så är det väl självklart att man stöttar den personens intressen och försöker att vara i alla fall lite intresserad..

Men det är just det som är problemet, att alla ser det inte så.
 
När jag har pojkvän så berättar jag redan från träff 1 att jag har häst och vad det innebär..
Kan inte killen acceptera detta så åker han ut med huvudet före.
 
När jag har pojkvän så berättar jag redan från träff 1 att jag har häst och vad det innebär..
Kan inte killen acceptera detta så åker han ut med huvudet före.

Ja....vi hade varit gifta i 14 år och hade 2 barn när jag skaffade min första häst. Så jag kan liksom inte påstå att han valde hela paketet från början.... :crazy:

Lyckligtvis har det gått bra. Vet inte hur jag hade orkat om det inte hade gjort det.
 
Ja....vi hade varit gifta i 14 år och hade 2 barn när jag skaffade min första häst. Så jag kan liksom inte påstå att han valde hela paketet från början.... :crazy:

Lyckligtvis har det gått bra. Vet inte hur jag hade orkat om det inte hade gjort det.

Då är det en annan sak.. jag har alltid haft djur och de är nått jag alltid kommer ha.
Och även om jag inte skulle ha häst eller hund just DÅ när jag träffar en kille så kommer jag göra klart för han att jag kommer skaffa både hund och häst.. i framtiden=)

Och nr mväl dagen kommer då man köper häst och de blir tjaffs gör jag klart för killen att detta s jag INNAN vi vart tillsammans och att han får accepter detta.
Om inte.. ja då är dörren där=)

Sedan självklart måste man ju ha råd att ha häst.. som i ditt fall som har man och ban..... din man och dina barn ska ju inte behöva äta nudlar och köpa secend hand kläder och aldrig kunna göra nått de tycker är kul för du skall ha häst.

Men ja ska aldrig ha barn och aldrig ha gemensam ekonomi så vad jag gör med mina pengar som är kvar när man betalar alla räkningar är upp till mig=)
 
Sedan självklart måste man ju ha råd att ha häst.. som i ditt fall som har man och ban..... din man och dina barn ska ju inte behöva äta nudlar och köpa secend hand kläder och aldrig kunna göra nått de tycker är kul för du skall ha häst.

Ja precis. Vi har gemensam ekonomi och har alltid haft, och jag är medveten om att det som jag lägger på hästarna kommer ur familjens ekonomi, så det gäller att tänka efter.
 
Min man gillar djur, men är pälsdjursallergiker. Häst och katt är värst, såklart. Han gillar båda mina hästar (Grå och Brun), men kan pga allergin inte vara med mer än han är idag. Dvs kommer ner och klapper på dem ibland, följer med som sällskap om jag ska kvällsfodra en helg och hjälper till och lastar om jag ska köra någonstans, till ridhus eller klinik. Annars får jag klara mig själv. Nu med två pållar så är även han med och bidrar något till deras uppehälle.
För pållarna är han "Den Stora Godisautomat"-guden :bow: :bow: :bow: .

Jag ska också tillägga att det är han som iallafall två gånger under 8 år har sagt att "man kan ju ha två"... Grå är konvalesent med dålig prognos, Brun är unghäst och tänkt att ersätta Grå om jag får ta bort henne. Tanken har varit att om det visar sig att Grå håller som ridhäst så får jag sälja en av dem, men vi är inte där ännu. Mannen i mitt liv har ju dock yttrat "man kan ju ha två" senast för ett par veckor sedan...

Det hade kunnat vara jag som skrev detta inlägg minus att jag inte har egna hästar
hur kan man som djurmänniska träffa en allergiker, inte smart
Vi passar kompisens hästar ibland och då hjälper han till med mockningen så får jag packa maten då han inte tål hö och hösilage
Han har inga problem att hantera hästarna, nu sist kom jag ut i hagen för att ta in en av dem och då var hagen tom, de var bara att låta dem gå på led efter varandra (i grimskaft) tyckte han och de lyder i det fallet honom mycket bättre än mig
han har även varit med på tävling när kompisens dotter har tävlat för köra bil med släp kan han
 
hur kan man som djurmänniska träffa en allergiker, inte smart
Hur kan man som djurmänniska bli allergiker? Inte smart.. Min kompis har fått pälsdjursallergi, de har tre hästar, en hund, två stallkatter som gärna bor inne och en hög får (obestämbart antal just nu, de håller på att yngla av sig :love:). Hon äter medicin men blir riktigt dålig emellanåt. Fruktansvärt jobbig för henne!
Och helt OT :p

Back on topic
Min sambo är väl i det närmsta likgiltig inför hästarna. Det är mitt intresse och mina djur, han hjälper mig om det behövs men är lika glad om han slipper. Inte mig emot. Han säger varken bu eller bä om dem, han vet att de är mitt liv och han stöttar mig både psykiskt och ekonomiskt. Men han själv är inte intresserad.
Däremot är han intresserad av katter och pratar väldigt gärna med stallkatterna när han är med. Vi har tre innekatter själva, varav två är hans.
Skulle han tvinga mig att välja på något sätt eller plötsligt börja konstra om mitt hästeri skulle jag bli vansinnig och förmodligen flytta ut i stallet på heltid. Min svärfar (som bor 15 mil bort och inte behöver bry sig ett skit om vad vi gör) kan få lite konstiga infall och klaga på att hästarna tar tid och kostar pengar, men honom behöver jag inte prata med så det problemet är lätt löst :D
Jag är rätt nöjd med vårt gemensamma djurliv. Hade kanske önskat att han hängde med på tävlingar och så ibland, när jag inte har hästskötare. Men det brukar gå bra ändå, finns alltid någon annans hästskötare att låna på plats vid behov. Ärligt talat vill jag mest ha med honom på tävling eller till stallet för han är bra på att ta kort (har jobbat som fotograf) :angel:
 
Min kille var helt ointresserad när vi träffades, men har väl insett att hästarna är en del av mitt liv och kan då och då följa med och hjälpa till med att fodra, släppa in eller ut hästarna. Visserligen går det fortre när jag gör allt själv för jag måste hjälpa honom hela tiden men det är ändå trevligt med sällskap :-) Och han har även skött fodring och sånt själv om jag har varit borta nån gång :-)
 
Min man är inte intresserad av hästar men stöttar mig fullt ut och ser min häst som en familjemedlem.

Han är med i stallet och fixar maten, mocka är det sista han gör ;)
Han är med på utställningar, hos veterinären, om jag vill ha fotograf när jag rider :p
Eller bara ber om lite sällskap i stallet. För några veckor sen tog vi hunden, ungarna och hästen och gick på promenad i skogen allihopa :)

Vi har gemensam ekonomi men den är uppdelad så han känner aldrig av hur mycket pengar jag lägger på hästen som tur är :p

Han är fordonsintresserad och har släpet som ett intresse som tur är. Han servar och håller det fint åt mig. Och vill ge mig körlektioner och stå för ett BE så han kan köpa ett nytt släp :p
Han har redan BE och sitter jämt på blocket eller hästnet och spanar på nytt.

Han skulle aldrig få för sig att klaga och senast igår så frågade han mig om vi kanske skulle åka iväg en helg över påsken men att han vet att jag har hästen. Så han går liksom inte och tar för givet att jag följer med och lämnar bort ansvaret för hästen till någon annan.

Så jag har en toppenman helt enkelt. Han vet vad min häst betyder för mig och skulle aldrig be mig att säga upp hästeriet.
 
Jag skulle vilja säga att det inte är en fråga utan att det handlar om att en hel del människor inte verkar ha det riktigt som de vill i sina förhållanden.

Väldigt många skulle jag säga.
Väldigt tragiskt faktiskt och helt obegripligt för en sån bitch som jag som aldrig skulle stå ut en dag :p
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 563
Senast: mars
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 034
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Spontanansökan till arbetsprövningsplats/anställning inom information, kommunikation, kundtjänst, administrativ assistent samt...
Svar
2
· Visningar
499
Senast: IngelaH
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 685

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp