Hur funkar det hemma hos er?

[BeastieBabe]

Jag köpte ju min första häst i augusti 2014, ganska oväntat, men min favorit på ridskolan skulle säljas och hela mitt inre knöt sig i en hård svart krampande svidande knut när jag fick veta det så fanns det ingen annan utväg..

Vi försöker dessutom utöka familjen från jag-sambo-hund med en minimänniska, vilket inte gått så bra, och jag har läst mig till att om man skaffar kattunge eller hundvalp så sätter moderskänslorna in. En häst blir PERFEKT tänkte jag

Sambon jobbar ofta till 17-18 på vardagarna och jag slutar 16, innan hästen satt jag hemma och glodde på TV och datorn tills han kom hem, nu kommer vi hem samtidigt
Min sambo stöttar mig men då han är allergisk mot spån och hö så slipper han mockning och höpåsar. Däremot måste han med och fotogarafera då och då..

 

[saraaandersson]

Min pojkvän är positiv. Har provat rida någon gång, följde med mig och köpte häst (30mil enkel resa..) . Ställer dock inte upp på fodring (allergisk mot hö) eller mockning (tydligen väldigt äckligt) men annars kan han hjälpa till de (få) gånger han är i stallet. Frågar ibland och är intresserad hur det går.
Gjort klart redan när vi började träffas att om han ska vara tillsammans med mig måste han vara beredd på att flytta till hästgård i framtiden. -och det är ett krav som inte är diskuterbart.

 

[Quickstep]

Min man är helt anti, trots att han själv ridit/tävlat ponny som ung! Funkade innan vi fick barn, men nu när nummer två är på G så blir d tufft.. Hör typ varje dag frasen "sälj hästarna!". Jo men visst, vad drömde han om sen lixom?! Har redan sålt en häst pga honom, tyvärr...

 

[taccotad]

Nu är vi på gång att köpa två hästar till. Jag var tveksam, handlar ändå om extra jobb, mer ridning/körning osv. Med tanke på att vi har två små barn också som ska få sin tid så vill man ju att allt blir bra och alla är med på det.
Men efter mycket prat och diskussion så sa han att han kommer hjälpa mig och underlätta så mycket han kan, både med hästarna och hushållet. Han tar redan väldligt stort ansvar för allt här så jag blev så himla glad. Han har varit med när jag provred och sånt, ca 20 mil iväg. Tänker följa med när dom ska hämtas hem. Trots att han inte är intresserad själv.

Inser att jag verkligen ska vara tacksam för han gör det verkligen bara lätt för mig.

 

[tolksele]

hur kan man som djurmänniska träffa en allergiker, inte smart

Tja, min sambo åt allergitablett när vi träffades och sa inget om hästallergin förrän vi flyttat ihop.

 

[Rouise]

Ni som har häst och sambo/pojkvän/whatever, vad har partnern för inställning till hästeriet? Positiv eller negativ? Stöttar han dig i ditt intresse eller tvärtom?

jag har både egna hästar och driver eget företag som har med häst att göra så förutom mina egna har jag 5 hästar till att ansvara över. Sambon är fantastisk! Framförallt så finns han där när jag behöver ventilera om jobbet(nystartad som egen företagare) eller mina egna hästar, men han hjälper också till när vi hämtar hö eller liknande och han har gått ponnyridningar med mig i jobbet osv osv.

Vi båda har dyra hobbyer som är väldigt viktiga för oss så där är det inga konstigheter alls, det får kosta helt enkelt och vi betalar för våra egna hobbyer, utom när det krisar då kan vi givetvis be den andre om hjälp utan problem.

 

[Suzi]

Råkar alltid träffa dom som e allergiska...Min sambo e inte så brydd, har väl frågat om hästen vart sjuk att om han e på bättringsvägen. Han har fått en kraftig allergisk reaktion då han var 6 år, dvs. 30 år sen ;-) Min förra som jag var ihop med i 5,5 år gick runt o sa att han var allergisk till en dag han gjorde tester, det visade negativt. Han gjorde tester pga. att ett barn var på väg med en annan :P Jag fick själv domen- kraftig allergi mot häst o katt. Hästen har jag kvar o katt köpte jag i somras =) Allt går om man tar sina allergipiller =)

 

[Van Remo]

Min sambo, som aldrig suttit på en häst innan han träffade mig, får jag knappt från stallet längre Han följer gärna med på ridtur på en egen häst, hjälper till med att packa mat, mocka, borsta. Han är nästan noggrannare att hästen blänker än vad jag själv är
Det är jättemysigt att han är så engagerad, samtidigt är stallet min frizon, dit jag behöver få komma bort från allt o alla och bara vara. Så det är inte alltid han får följa med Han har även egna hobbies och tränar mycket, så det jämnar ut sig och blir alldeles lagom i slutänden
Vi betalar för vårt, men han hjälper gärna till ekonomiskt om hästen skulle skada sig osv. Då han vet hur mycket stallet o hästen betyder för mig så gör han allt för dendär fyrbenta

En bild på favoritgrabbarna. Hjälmen åkte av när vi fotade endast, så inga kommentarer om det tack

 

[Omega]

Min sambo är totalt ointresserad och måste säga att det är en stor sorg för mig. Jag räknade med att han skulle vara åtminstone lite intresserad då han gav intryck av det i början av vårt förhållande. Han har själv växt upp med hästar, haft egen ponny och tävlat, tydligen var han riktigt duktig också och jag har hittat mängder av rosetter, pokaler osv när jag hjälpt honom städa ur några gamla garderober. Innan vi flyttade ihop följde han med till stallet ett par gånger och red den ena gången och det var fantastiskt att se. Den hästen han fick rida kan vara lite svår och ha sina sidor, jag har fått kämpa mycket med honom, men när sambon hoppade upp och red så bara fungerade allt så himla bra på en gång, det såg superfint ut helt enkelt. Har fått höra att han var riktigt duktig när han själv höll på (slutade som 16-17 åring någonting) men han vill inte längre. Han blir väldigt anti bara man diskuterar hästar ibland, tycker att det är jättetråkigt faktiskt

 

[Linnpan]

När jag och min man firade 5 års bröllopsdag släppte han bomben att han köpt min älsklingshäst på ridskolan till mig. ( jag hade såklart sagt att jag vill ha en häst, och just den hästen, men absolut inte räknat med en sån present!)
Han är lite rädd och helt ovan med hästar men gillar att följa med och kvälls fodra, det är mysigt tycker han.
Lite gnäll är det om att det tar sån tid. När jag säger att jag åker till stallet brukar han fråga när jag kommer hem? Om ca 2 timmar svarar jag varpå han muttrar något om jaha 4 timmar alltså...
Han ställer upp och mockar om jag är sjuk, och har till och med åkt ner nån kväll och bytt täcke när jag inte var hemma.
Han är nog glad att jag är så glad.

 

[malllle]

Jag tycker egentligen att trådstartens fråga är lite märklig. Om man är tillsammans med någon så är det väl självklart att man stöttar den personens intressen och försöker att vara i alla fall lite intresserad. För mig är det självklart att jag har så många hästar jag vill ha (eller snarare har råd och tid till) och att åka iväg med dem på diverse aktiviteter som jag tycker är roliga. .

Det är inte lika självklart för alla, därav frågan

Jag har börjat känna mig lite egoistisk som "kräver" att min sambo ska acceptera mitt hästliv som kräver extremt mycket tid, pengar och anpassningar. Att ha en häst är ju egentligen inte bara ett intresse, det är en livsstil och man (iallafall jag) får offra en hel del annat i livet för att kunna ha häst. Det innebär att både han och jag får göra avkall på till exempel resor och andra spontana saker tillsammans eftersom det inte går ihop med hästlivet. Dessutom blir tiden som vi har ihop ganska minimal... Han måste ju också offra saker på grund av min livsstil och det kan jag få dåligt samvete över.

 

[nejlica]

[...] att han köpt min älsklingshäst på ridskolan till mig.

vilken man!

 

[nejlica]

Jag funderar på att köpa (fast det får nog bli till nästa år, fy vad dyra de är ) en mountainbike till min sambo i födelsedagspresent... Med den totalt osjälviska baktanken att han ju då kan följa med mig på mina ridturer ibland

 

[Duplo]

Ni som har häst och sambo/pojkvän/whatever, vad har partnern för inställning till hästeriet? Positiv eller negativ? Stöttar han dig i ditt intresse eller tvärtom?

Klart han stöttar mig och lyssnar på mitt tjat. Även om han ibland ber mig ringa en kompis istället när jag är helt exalterad över något och han inte förstår ett jota. Han undrar framförallt vart alla mina pengar tar vägen. Jag mörkar nog ganska mycket och snålar på annat. "Vadå 'hämtat ut det nya vintertäcket'? Var det gamla trasigt eller?" Han är annars son till en hästtjej så han har fått sin beskärda del av ponnyridning och ridläger (som han åkte hem ifrån) i sin barndom. När jag jobbade med hästar tog jag med honom på några turer, var ganska imponerad över att han visste hur man höll tygeln och vad lodrät sits är för något.

 

[Cilva]

Det är inte lika självklart för alla, därav frågan

Jag har börjat känna mig lite egoistisk som "kräver" att min sambo ska acceptera mitt hästliv som kräver extremt mycket tid, pengar och anpassningar. Att ha en häst är ju egentligen inte bara ett intresse, det är en livsstil och man (iallafall jag) får offra en hel del annat i livet för att kunna ha häst. Det innebär att både han och jag får göra avkall på till exempel resor och andra spontana saker tillsammans eftersom det inte går ihop med hästlivet. Dessutom blir tiden som vi har ihop ganska minimal... Han måste ju också offra saker på grund av min livsstil och det kan jag få dåligt samvete över.

Jag inser att det inte är självklart för alla men jag förstår det ändå inte, missförstå mig rätt nu Jag vet inte om mitt hästande kräver så mycket anpassningar (tid och pengar givetvis men det hade jag förmodligen lagt på något annat om jag inte haft hästar). Vi ville båda ha gård, jag för hästarna och han för att han helt enkelt ville ha en gård. Förmodligen mest för att ha någonstans att ställa alla sina motordrivna fordon. Ibland känner jag att jag är den som anpassar mig mest eftersom vår gårdsplan för det mesta ser ut som någon slags kyrkogård för övergivna bilar Förra sommaren stod grävmaskinen mitt på gården i tre månader på grund av olagad bandkränkning. Ibland suckar jag över det och ibland suckar han över att byggt beteshage tvärs över gården för att verkligen utnyttja allt grönt gräs (och slippa använda gräsklippare). Utlandssemestrar är han komplett ointresserad av så jag får åka med vänner istället och vi bor så till att spontana saker att göra tillsammans mest består av skotertur till närmsta grillplats för att äta lunch en fin vårdag (jag hinner rida före eller efter ). Allt annat behöver planeras och det går utan problem, hästarna är väldigt flexibla med lösdrift och fri tillgång på mat. Jag åker iväg på tävlingar så ofta jag vill under sommaren och är borta en hel del helger då. Han spenderar varje helg från september till november i skogen.

Jag inser att alla inte har det som jag men jag förstår inte varför en del står ut med att ha det på annat sätt.

 

[malllle]

Jag inser att det inte är självklart för alla men jag förstår det ändå inte, missförstå mig rätt nu Jag vet inte om mitt hästande kräver så mycket anpassningar (tid och pengar givetvis men det hade jag förmodligen lagt på något annat om jag inte haft hästar). Vi ville båda ha gård, jag för hästarna och han för att han helt enkelt ville ha en gård. Förmodligen mest för att ha någonstans att ställa alla sina motordrivna fordon. Ibland känner jag att jag är den som anpassar mig mest eftersom vår gårdsplan för det mesta ser ut som någon slags kyrkogård för övergivna bilar Förra sommaren stod grävmaskinen mitt på gården i tre månader på grund av olagad bandkränkning. Ibland suckar jag över det och ibland suckar han över att byggt beteshage tvärs över gården för att verkligen utnyttja allt grönt gräs (och slippa använda gräsklippare). Utlandssemestrar är han komplett ointresserad av så jag får åka med vänner istället och vi bor så till att spontana saker att göra tillsammans mest består av skotertur till närmsta grillplats för att äta lunch en fin vårdag (jag hinner rida före eller efter ). Allt annat behöver planeras och det går utan problem, hästarna är väldigt flexibla med lösdrift och fri tillgång på mat. Jag åker iväg på tävlingar så ofta jag vill under sommaren och är borta en hel del helger då. Han spenderar varje helg från september till november i skogen.

Jag inser att alla inte har det som jag men jag förstår inte varför en del står ut med att ha det på annat sätt.

Jag har också haft ett förhållande som var väldigt likt erat, till och med enklare. Vi hade lite samma livsfilosofi som ni också verkar ha. Mitt ex ville bo på gård, var uppväxt med hästar i familjen så det var självklart för honom att vi skulle ha stall och på bo landet, och han hjälpte mig med ALLT i stallet av egen fri vilja, för att han ville och tyckte det var roligt. Jag behövde inte ens fråga. Han var bilintresserad och det verkar gå lite hand i hand med hästtjejer eftersom det också tar en del tid, vilket skapar en förståelse för tidskrävande hästar. Tyvärr så räcker ju inte allt detta för att ett förhållande ska hålla och det slutade tyvärr ganska osnyggt. Nu har jag hittat "allt det andra" i min sambo, men just detta ovan saknas. Han förstår helt enkelt inte, och det är lite av en sorg för mig. Eftersom vi funkar på alla andra plan så blir det liksom ett dilemma...

 

[Cilva]

@malllle Det var ju lite jobbigare och svårt för mig att sätta mig in i

 

[TheHorseLover]

Min pojkvän var extremt negativ till mitt hästande med sen för typ 2v sen följde han med till stallet och han bokstavligen älskade min medryttar häst men dock kan de vara för att dem är ungefär likadana gillar inte nya människor har olika ticks ger upp väldigt lätt osv och dem är bästavänner just nu haha min pojkvän frågar alltid när ja ska till stallet och vill alltid följa med osv och även fast han är lite rädd så klappar han gärna o gosar men bara när hästen sitter fast eller om jag håller i och han vill INTE vara i närheten av nån annan häst än min medryttarhäst vilket jag tycker är konstigt då min medis kan stegra när som o hoppa till osv medans alla andra hästar i stallet aldrig skulle få för sig nått sånt haha

 

[rolu]

Hemma hos oss fungerar det inte alls enligt mina värderingar vad gäller familj kontra hobbies/fritidsintressen. Vi har 3 barn varav 1 på heltid och 2 barn varannan vecka. Då sambon spenderar 3 timmar/dag i stallet så hänger allt på mig för att få det att fungera hemma med barnen och hushållet. Jag har därför valt bort mina fritidsintressen helt i stort sett, förutom en hobby som är inkomstbringande så den utför jag på helgerna då huset vi bor i är i behov av renovering. Jag tycker det känns lite skevt fördelat då de 2 barnen som bor hos oss varannan vecka är hennes, men att det känns mer som att jag ska finnas där för dom när dom är hos oss. Mitt förslag var att hon skulle bli medryttare istället då jag inte riktigt tycker att hon har tid med så mycket tid i stallet alt. Delar sin häst med någon som kan rida och sköta den varannan vecka då barnen är hos oss. Men den diskutioner föll inte väl ut och hon tror numera att jag helst inte vill alls att hon ska rida, vilket aldrig har varit nåt jag har emot. Jag känner snart att måttet är rågat och det enda är nog att gå isär för att på det viset "tvinga" henne att spendera mer tid med sina barn då hon inte skulle kunna vara lika mycket i stallet utan mig. Tråkig lösning, men snart den enda utvägen känns det som. Aldrig mer en hästtjej för min del iallafall

 

[Piraja]

Ni som har häst och sambo/pojkvän/whatever, vad har partnern för inställning till hästeriet? Positiv eller negativ? Stöttar han dig i ditt intresse eller tvärtom?

Jag har två hästar och är gift med en icke hästintresserad man. Dock, markservice som hökörning, vatten, stallbygge o.s.v hjälper han mig med till 110%. Jag jobbar natt så det skulle inte funka om han inte pysslade en del i alla fall. Vi har egen gård samt även höns så vi ser det som att vi är två om allt pyssel...förutom nu när han brutit hälsenan men vi har en god granne som kommer över och ger hästarna hö när jag inte är hemma.

....tillägger, han gillar ju mina hästar som individer och han har lärt sig hantera dom rätt bra. Får i alla fall inte sälja någon alls, aldrig, typ...