AnnaJL
Trådstartare
Jag och sambon diskuterade barn, igen, igår. Jag vill så gärna ha barn, sambon vill vänta i några år. Han frågade mig varför jag vill ha barn, om det bara är för att jag känner mig stressad av att 30-sträcket närmar sig och att många av våra vänner är gravida eller redan har barn? Nej, det är inte bara därför. Jag vill bara. Det är en känsla, en längtan i hela kroppen. Jag mår piss när jag ser gravida, av att hälsa på våra vänner och deras små, av att veta att jag måste vänta. Men se det positivt säger sambon, det kommer ju bli mycket roligare att få barn när vi längtat och väntat tills vi känner att det är helt rätt. Men känner man någonsin att det är helt rätt?
Hur förklarar man känslan av att vilja ha barn, och hur i hela friden står man ut under tiden man väntar på att partnern ska bli redo?
Jag älskar min sambo, och jag tänker självklart inte tvinga honom till något, men just nu känner jag bara hopplöshet..
Hur förklarar man känslan av att vilja ha barn, och hur i hela friden står man ut under tiden man väntar på att partnern ska bli redo?
Jag älskar min sambo, och jag tänker självklart inte tvinga honom till något, men just nu känner jag bara hopplöshet..