hur förhåller man sig till den nya rollen?

[Cilla]

Rollen som mamma.....
Jag har jälv väldigt svårt att se mig själ vi den rollen. Inte det att jag inte vill eller tror att jag komemr klara det, men tanken på att något kommer att växa fram inom mig och sen komma ut och sen för alltid vara en del av mitt liv känns helt abstrakt!

kommer det av sig själv när man går en bit in i graviditeten?

Fick igår reda på att jag har ett frö i magen, mindre än 1 mm, men endock finns den där. jag har varit gravid förr, men valde att göra abort den gången.... skillanden mellan den här graviditeten och den förra är att jag inte känner samma samhörighet! Då kändes det på en gång och jag knöt an till den lilla omedelbart, medans det nu bara är "jaha.... oj... va kul..... " givetvis är jag jätteglad, men allt känns så abstrakt och overkligt!

tror iofs att min pojkvän påverkar mig väldigt mycket. han vill inte glädas åt det alls, han är så rädd att det ska hända något och jag tappar det. klart jag är rädd för det åxå, men jag kan ju inte låta mig själv gräva ner i mig i dom tankarna! jag vill ju glädjas helt och fullt och berätta för HELA VÄRLDEN, men får nog vänta lite.... jag är ju bara i vecka 4.

usch... ska resten av livet vara präglat av oro för den lilla nu?

 

[emindy]

Sv: hur förhåller man sig till den nya rollen?

Grattis!
Jag kan bara tala för mig själv men insikten om att jag verkligen skulle bli mamma kom gradvis. Jag tror det mesta kom vid läkarundersökningen då vi fick göra ett VUL och se lilla pyret med alldeles perfekt ryggrad och hjärtat som slog...
Men nu är hon över två månader gammal ute i verkliga världen och jag har nog fortfarande inte riktigt fattat.

usch... ska resten av livet vara präglat av oro för den lilla nu?

Jo, så är det nog. Men försök tänka att ni väntar barn, inte missfall!

 

[Mammadutt]

Sv: hur förhåller man sig till den nya rollen?

Grattis till graviditeten! Jag tror att både oro och mammakänslor är något medfött. Jag kunde inte se mig som varken gravid eller mamma förrän jag verkligen var där. Och än idag kan jag komma på mig själv "va är JAG mamma?" speciellt då dottern ropar "mamma" det är overkligt... men underbart!

Försök att inte oroa dig, försök att sysselsätta tankarna med annat (jag surfade mkt på familjeliv och fokuserade på at lära mig så mkt som möjligt, äta rätt osv)

 

[Björk]

Sv: hur förhåller man sig till den nya rollen?

Rollen som mamma.....
Jag har jälv väldigt svårt att se mig själ vi den rollen. Inte det att jag inte vill eller tror att jag komemr klara det, men tanken på att något kommer att växa fram inom mig och sen komma ut och sen för alltid vara en del av mitt liv känns helt abstrakt!

kommer det av sig själv när man går en bit in i graviditeten?

Mja, nja.... Delvis så är det ju så att starkare känslor för barnet i sig växer under graviditeten. När man börjar känna sparkar osv. Men, kärlek eller en helt klar roll över hur man kommer att vara som mamma; nej. Den kommer när barnet kommer tror/tycker jag. Man kan känna en slags för barnet i magen, men det är ju mer av känslor för det där barnet som liksom finns i ens föreställningsvärld. Barnet känner man ju inte än. Jag kände framförallt av en slags beskyddande känsla för det ofödda barnet,.

Att föreställa sig hur det blir att vara förälder är inte helt omöjligt, men det ÄR abstrakt. Det är jättekonstigt och nästan obegripligt. I vissa stunder kan det kännas smått obegripligt till och med nu och vår son är 15 månader gammal. Att han är en del av mig och sambon och att det var han som låg där i magen känns helt ofattbart. För mig innebär det dock inte att jag känner mig ständigt osäker på mina känslor eller att jag är en bra förälder.

Du kommer vara samma människa efter du har fått barn. Men du kommer också få andra kunskaper och erfarenheter. Du kommer också få massor av roliga o spännande upplevelser. Och du kommer att få känna en enorm kärlek och glädje över ditt barn. Mitt råd till dig är att försöka fokusera på det som kommer bli roligt med att bli mamma. Och att också försöka lita på att du kommer klara av det galant! Visst är det en viktig uppgift i livet och visst vill man ge sitt barn det bästa man kan. Men det är ju också så att du är en människa av kött och blod och ingen är någonsin perfekt. Det bästa man kan ge sitt barn är ovillkorlig kärlek och den kärleken kommer när du lär känna ditt barn. Jag lovar!

 

[Nillizan]

Sv: hur förhåller man sig till den nya rollen?

Det kommer nog av sig självt, tror jag.... Har sett flera som har mognat väldigt under sin graviditet och blivit mer och mer inställd på att bli mamma.

Är nu i vecka 21 snart och kan själv nu känna att jag har mognat på vissa områden. Och även hittat nya sidor hos mig själv. Enligt sambon har jag blivit mer självsäker.
Jag har gått igenom mycket inom mig själv, min uppväxt och sådant. Fram och tillbaks och till slut har jag funnit ett lugn och kan äntligen möta mina föräldrar med nya ögon. Börja koncentrera sig på det nya och framtiden, istället för att älta och grubbla på det gamla.
Men visst jag är livrädd att jag ska bli en överbeskyddande mamma, då jag har varit med om ganska otrevliga saker i mitt liv. Jag inte inställd på att bli den perfekta mamman, då är man nog ute och seglar. Utan jag går på mitt sunda förnuft och hoppas att det blir så bra som möjligt.