Sv: Hur fixar ni att hålla alla bollar i luften?
Jag svarar genom att lite beskriva min livssituation.
Jag stiger upp kl 4.30 på morgonen, går ut till stallet, fodrar, mockar. Varannan dag leder jag storhästen en stund (ca 15 min, om jag hinner), varannan dag rider jag lillhästen en stund (ca 20-25 min, om jag hinner). Och så fodrar jag även de andra djuren, kollar vatten. (Hästarna går i lösdrift.)
Sen går jag in och ca 5.30 gör jag gymnastik till ca kl 7. Sen gör jag morgonmål och ser att alla är klara för dagen. 8 åker skoleleven iväg till skolan (cyklar själv). Jag gör klart de mindre och vi cyklar iväg till dagis (blir vi mycket sena tar vi bilen, men jag försöker att komma iväg så vi kan cykla). Sen cyklar jag iväg till jobbet. Efter jobbet kan jag ta en snabb sväng via affären om det är nåt jag behöver (storhandlar fredagar). Sen hämtas de små på dagis (2 olika) och vi cyklar hem. Vi kastar hö till hästarna och jag lagar mat. Vi äter, och sen är det olika fritidsaktiviteter. Efter det dricker vi kvällste (ev duschar), ger hästarna natthö, byter till pyjamas, borstar tänder, kissar och läser saga. Och sen somnar vi. Ibland somnar jag före barnen.
De dagar jag jobbar kväll (2 dagar/vecka) har jag 2 h/dag som jag hinner rida och verka hovar. Om jag inte har nåt annat jag måste få gjort (tråkiga vuxensaker som bankärenden och sånt).
På veckosluten stiger jag också upp tidigt, allra senast kl 6 (det är sovmorgon), och vi lägger oss senast kl 20 (jag också, är jag uppe SENT lägger jag mig typ 22). På veckosluten är det också barn, barn och barn. Vi simmar på söndagar och så kan vi ev ta ut lillhästen och göra nåt, men jag hinner inte rida el dyl. Bara de korta snuttarna tidigt på morgonen, om jag kommer igång i tid.
Något som ju totalt kan stöka till min agenda är ju då föräldramöten, tandläkarbesök, terapibesök, barnkalas, temadagar, extratimmar på jobbet, läkarbesök osv osv. Då är det improvisation på hög nivå varje gång. Och det är något sådant VARJE VECKA.
Och sen, iom att jag har tre barn, så är det väldigt ofta nån är sjuk. Och då blir improvisationsnivån ännu mer krävande. Snabbt ringa runt och kolla om jag kan få vikarie, kolla om jag kan få barnvakt till det sjuka barnet eventuellt... eller hur jag nu löser det just den gången.
Sen är det ju skolfotograferingar, dagisfotograferingar, regn- och utekläder som ska hem från dagis och tvättas över helgen, skoleleven som ska ha gymnastikkläder med, och en massa såna detaljer i all oändlighet.
Sen kommer trotsperioderna också i vågor, när något av barnen kräver extra mycket uppmärksamhet (är man inte med, så kan de skada syskonen eller huset vid nåt utbrott). Ibland har en hel eftermiddag gått åt till att få rätt på en situation med skoleleven när han bara skriker och bråkar (och han mår ju dåligt då, så då får man lov att avsätta den tid det tar att reda upp det). Då hinner man knappt koka mat.
Så jobbet är egentligen ett bra andningshål. Man hinner iaf gå på toa och kolla almanackan.
Min vardag består i stort sett bara av barn, jobb och djur (djuren tar absolut i särklass minst tid). Men jag skulle inte byta liv med nån enda människa! Dethär är mitt liv, och jag trivs utmärkt.
Men som du ser, så är det rätt många bollar att hålla i luften bara för barn, jobb och djur.
Nu är jag ju ensam mamma med tre, varav den yngsta är 3 år gammal.
Men att helt räkna med att pappan ställer upp, är inte heller nån bra idé. Lägg upp ditt liv så att du kan klara det själv. Då är all hjälp bonus. Och skulle något oväntat inträffa, så klarar du det själv iaf.
Måste också tillägga att mina graviditeter har varit = kräksjuka i nio månader. Samt extrem trötthet. Visst hjälpte mitt ex till, men inte orkade han heller ALLTID finnas till hands. Jag minns att jag har varit så totalt slut att jag har satt mig ner i ett dike och gråtit och kräkts en halvtimma bara för att jag skulle hämta hem hästar från beteshagen. Jag orkade liksom inte fram. Att hämta hem dem 200 m tog väl kanske en timma.
Jag har jobbat 2 graviditeter, och då har jag jobbat, ätit, och sen har jag sovit resten av dygnet. Det finns dagar (om än få) när jag har tillbringat mer tid på toaletten ulkandes i toaholken än arbetandes. Då har jag fått stänga och gå hem och lägga mig.
Ett av barnen sov väldigt dåligt sina 9 första månader. Så då hade jag 9 månader av nonstop kräksjuka (ja, jag kräktes även nattetid, hann inte alltid till toan heller), och sen 9 månader amning av aldrig sovande bebis. Efter de 9 månaderna fick hon hjärnskakning (exet skulle byta blöja och hon trillade från skötbordet) och urinvägsinfektion/blodförgiftning (fick paracetamol för ont i huvet och då tog det samtidigt ner febern så att vi inte märkte urinvägsinfektionen, så hon fick coli i blodet). Efter det började hon sova om nätterna, men jag var så stressad av detta, så jag sov 4 h/natt och vaknade ca 20 ggr på de 4 timmarna...
Och sen är det en miljon saker som jag inte orkar berätta.
Men en sak är säker: Det var inte såhär jag hade planerat eller tänkt mig mitt liv. :smirk: Inte ens i mina vildaste fantasier.
En annan sak är också säker: Just nu är jag lyckligare än jag någonsin har varit i hela mitt liv.
/dressyrtant
(Har också jobbat inom hästbranchen, tävlat, "andats häst" dygnet om.)