Ja, lite så tänker jag också. Självklart SKA man förväntas kunna, men det är ju utan tvekan lättare att kunna planera sin körning om man vet vad som kommer framför en...
Jag var verkligen inte en perfekt förare när jag tog mitt körkort för ca 1,5 år sedan, och det var mängder av situationer jag aldrig ens provat på t.ex mörkerkörning, vinterväglag och motorvägskörning eftersom jag gick en intensivkurs sommartid på min lilla bostadsort. Jag skulle knappt vilja kalla den stadstrafik jag körde i för stadstrafik eftersom det är ljusår från det jag ser framför mig när jag tänker på stadstrafik, men definitionsmässigt var det ändå det.
Jag är personligen övertygad om att man generellt blir en bättre bilförare (åtminstone får en bättre start!) om man tar körkort i t.ex Stockholm då man utsätts för så många fler och mer "hektiska" situationer än vad som någonsin kommer inträffa där jag bor. Samtidigt känner jag mig också trygg med att "vem som helst" inte släpps igenom bara för att man kör upp i en lättare stad. Jag själv behövde 3 försök innan jag äntligen blev godkänd...
Jag är fortfarande långt ifrån någon perfekt förare, jag känner att jag ständigt lär mig. Den typen av körning jag till vardags utsätts för är jag flertalet gånger bättre på och tryggare med idag. Samtidigt som det finns andra moment som exempelvis fickparkering som jag till slut bemästrade riktigt bra på körlektionerna, men som jag aldrig gjort sedan dess och får lite lätt ångest av att tänka på. Jag har fortfarande aldrig kört stadstrafik i någon ens halvstor stad, och motorväg körde jag för första gången på i somras.