Hur får man någon att förstå, utan att såra?

[Mussea]

Om någon vet vem jag är så vore jag tacksam om ni behöll det för er själv, då detta är lite känsligt,
Jag behöver tips hur jag ska lösa en situation utan att såra vederbörande.

En barndomsvän till mig har det svårt just nu. Vi har umgåtts då & då genom åren, fast mest sporadiskt de senaste 20 åren. Haft fullt upp på varsitt håll med familj och så. Vi är rätt gamla nu, båda födda början på 70-talet.

För ett tag sedan gick hon rakt in i väggen. Inte konstigt alls för hon har inte haft det lätt i livet. För ett par månader sedan kom hon ner till mig på jobbet, ville låna pengar till bussen så hon kunde ta sig till sitt stora barn i en grannkommun. Hade inte sovit på flera dygn då hon var rädd att fd sambons familj skulle göra henne något illa (tror inte de bor i Sverige). Blev paff när jag såg henne, men innan jag hann reagera hade hon gått igen. Strax efter fick jag meddelande från hennes syster (bor ca 30 mil härifrån) att hon blivit inlagd på sjukhuset.

Kom hem efter 2 dagar, ansågs tillräckligt bra då. Blev sjukskriven från jobbet 1 mån (vilket har blivit mycket längre) Myndigheterna måste reagerat, för innan hon blev inlagd så hade de sociala tagit hand om lilla barnet (mellan 5 och 10 år). Det hade de gjort redan innan hon var nere på mitt jobb men det visste jag inte då. Förhoppningen är att barnet kommer hem till slut, men först och främst gällde detta omhändertagandet i 6 månader. Jag kan inget om sådant så jag vet inte om det är vanlig tidsrymd. Får träffa sitt barn 1-2 ggr/mån nu under bevakat besök.

Då vi bor inom samma område, och hon inte umgås med någon annan, så kommer hon hem till mig varje dag. Står utanför hemma och väntar på mig efter jobbet. Innan kom hon på morgonen innan jag skulle till jobbet, och även på lunchen; 3 ggr/dag. Jag har inte varit hemma på lunchen nu på över 1 månad, ändå kommer hon strax innan 12 och väntar. Min sambo och mitt barn håller på att explodera av situationen. Jag fick säga till henne att hon kan inte komma på morgonen för sambon sover (är arbetslös) så nu kommer hon inte så ofta då. Detta är nu inne på sin 3:e månad, att hon väntar på mig varje dag.

Jag har försökt säga till, en gång när jag var så trött fick jag ett litet bryt; jag sa jag var ledsen över hennes situation men jag kan inte hjälpa henne med det. Jag bad henne också att inte fråga mig om pengar då hon vet min situation och att jag inte pallar med att någon står och väntar på mig hela tiden.
Sambon sa en gång "är du inte trött på att ha någon efter dig hela tiden", naturligtvis hörde hon, men det går inte in.

Igår frågade hon än en gång om jag kunde låna ut pengar till cigaretter, jag sa att det kan jag inte. Då ville hon att jag skulle krita ett paket i vår lokala affär tills på fredag när hon får pengar. Jag blev helt ställd, och glöm det liksom. Fortsatte då med "snälla, bara denna gången" (gjorde det inte)

På helgerna kommer hon många gånger, och det kan börja innan jag ens gått upp. Om jag inte öppnar då kan hon komma 5-6 ggr på en halvtimme. Ringklockan tog sambon bort för länge sedan, nu knackar hon och ropar efter mig i brevinkastet i stället. Verkar ha koll på min cykel och om bilen står på parkeringen.

Hemma är det nu lite kärvt. Sambon har ledsnat rejält och vill inte att jag ska släppa in henne. Han öppnar fönsterna för att hennes kläder luktar, och tycker det sätter sig överallt hemma. Själv blir jag stressad över att någon väntar på mig hela tiden. Om jag cyklar och handlar efter jobbet så väntar hon fortfarande, trots det gått över en halvtimme. Ibland undrar jag om hon ens har ätit på hela dagen förräns jag kommer. Det strular för henne med pengar, FK och sjukskrivningen?, men i sista stund räddades lgh och hyrorna tack vare soc.

Det enda hon gör annars om dagarna, om jag förstått rätt, är att ut och gå.
Jag har sagt flera ggr att hon kan hjälpa mig med hästarna om hon vill, då får hon sysselsättning, men hon är inte intresserad av det.

Själva har vi det också rätt tufft nu. Sambon blev arbetslös för några månader sedan, vilket gör att vi förlorar ca 10-12000 i månaden. Det är mycket pengar. Vårt barn är också arbetslös. Jag jobbar heltid, men har inget högavlönat arbete. Har 3 hästar, vilket naturligtvis kostar en del. Även den situationen har stressat mig mycket, men på något sett har vi ändå fått det att gå runt någorlunda. Vi tar månad för månad nu, inga planer på att sälja hästarna. Att jag nämnde detta var lite bakgrund varför jag har sagt att det är svårt att låna ut pengar, och hon är väl medveten om situationen.

Jag har väldigt ofta spänningshuvudvärk och är trött. Och ibland blir jag så ledsen på allt.
Mitt jobb är bitvis stressigt också, har mkt pappersjobb, vilket jag trivs med, men jag har även telefonen och ibland ringer det konstant från morgon till kväll. Efter en sådan dag är jag väldigt trött när jag kommer hem, och vill kunna ta det lite lugnt, utan den spänningen som är nu.

Någon som har något bra tips eller råd hur jag ska göra? Folk säger att du "får säga till på skarpen" men det är inte så lätt, och speciellt inte när jag vet vilken situation hon sitter i. Samtidigt börjar familjen falla isär, jag är bara hemma en kort tid efter jobbet innan hästarna (lägger flera timmar/kväll) och innan åt vi middag ihop innan jag åkte, men det har vi inte gjort på flera månader nu. Både sambon & barnet försvinner (nu) fortare än kvickt när de märker hon är med mig upp.

Jag hoppas ingen tar detta på fel sätt och tycker att jag bara är gnällig. Är medveten om att det är synd om min kompis, inte mig. Jag tvekade också väldigt länge innan jag skrev detta, är rädd för att hänga ut henne på något sett, men jag behöver råd. Så än en gång; om ni vet vem jag är, så behåll det för er själva.

Mvh Mussea

 

[Jadzia]

Säg som det är på ett tydligt, men vänligt sätt. Står hon och väntar på dig när du kommer hem, säg:
"Vi kan inte umgås nu. Jag är trött efter arbetet och min man väntar på mig. Det innebär inte att jag inte bryr mig om dig, men nu passar det inte. Gå hem."

Det kommer ta hårt på din vän i början, men för att du ska kunna vara ett stöd så måste du ta hand om dig själv först. Annars kommer ni båda falla. Jag hade en väldigt tuff period i livet där jag lutade mig tungt på en vän. Han hade dock också fru och två mindre barn som krävde hans uppmärksamhet och när det inte passade talade han om det för mig. Vänligt, men bestämt och alltid väldigt tydlig med att han inte tyckte mindre om mig för det. Just att han satte gränser och inte körde slut på sig själv är nog en av bidragande faktorer till att jag fortfarande är mycket god vän med honlm och hans fru.

Du kan och ska inte vara det enda stödet för din vän. Detta ska hanteras av professionella och har vännen inte fått någon samtalskontakt eller liknande kan du hjälpa till där. Visa rätt väg att gå, men ta inte hela ansvaret för din väns mående. Låna ut pengar behöver du inte alls göra och där kan du tydligt sätta ned foten.

 

[Mussea]

Säg som det är på ett tydligt, men vänligt sätt. Står hon och väntar på dig när du kommer hem, säg:
"Vi kan inte umgås nu. Jag är trött efter arbetet och min man väntar på mig. Det innebär inte att jag inte bryr mig om dig, men nu passar det inte. Gå hem."

Det kommer ta hårt på din vän i början, men för att du ska kunna vara ett stöd så måste du ta hand om dig själv först. Annars kommer ni båda falla. Jag hade en väldigt tuff period i livet där jag lutade mig tungt på en vän. Han hade dock också fru och två mindre barn som krävde hans uppmärksamhet och när det inte passade talade han om det för mig. Vänligt, men bestämt och alltid väldigt tydlig med att han inte tyckte mindre om mig för det. Just att han satte gränser och inte körde slut på sig själv är nog en av bidragande faktorer till att jag fortfarande är mycket god vän med honlm och hans fru.

Du kan och ska inte vara det enda stödet för din vän. Detta ska hanteras av professionella och har vännen inte fått någon samtalskontakt eller liknande kan du hjälpa till där. Visa rätt väg att gå, men ta inte hela ansvaret för din väns mående. Låna ut pengar behöver du inte alls göra och där kan du tydligt sätta ned foten.

Tack så mycket för svar!
Du har rätt, jag måste säga något, men det är så svårt. I början tänkte jag inte så mycket på det, tänkte att detta var tillfälligt, men nu har det gått rätt lång tid och situationen blir alltmer tärande. Men det är jättesvårt - jag vill inte såra någon som håller på att kravla sig upp från botten.

 

[Monstermom]

Folk säger att du "får säga till på skarpen" men det är inte så lätt, och speciellt inte när jag vet vilken situation hon sitter i.

Nej, det är inte lätt alls. Men det är vad som behövs, tyvärr. På skarpen behöver inte betyda elakt, men däremot tydligt och helt utan krusiduller. Inget pynt runtomkring för att mildra budskapet, utan bara säga som det är: hon kan inte få dra ner er också.

För det är dit det är på väg, och det hjälper inte henne men förstör för er. Hon mår inte bra, och kan kanske inte ens se vad som händer eller förstå hur underligt hon beter sig just nu. Så då får du dra de gränserna åt henne, inte acceptera och bortförklara för att vara "snäll".

Givetvis är det jättesvårt, man vill ju vara snäll! Men flytta blicken lite och se vad det kostar, är det verkligen snällt om du slår ut det på alla det påverkar? (Är det ens egentligen särskilt snällt mot henne, blir hon bättre av att kunna hänga sitt liv kring ditt?) Det är jobbigt, och svårt, och ett jäkla elände, men det måste göras och det är du som måste göra det. Och om du inte är ordentligt tydlig och rakt på sak så kommer det bara bli saker för henne att hänga sig fast vid, det får inte finnas utrymme för några tolkningar.

Det betyder inte nödvändigtvis att du helt måste bryta med henne om du inte vill, men dra dina gränser exakt där du vill ha dem och bjud in till saker som inte går över den gränsen.

 

[hastflicka]

"Jag ar jatte ledsen, men det har gar inte langre. Jag gillar dig som kompis, men jag kan inte umgas med dig varje dag." sedan skulle jag fortsatta med nagot i stil med "Jag har ett stort behov av privatliv och att bara vara sjalv eller med min familj" och jag skulle saga att JAG hor av mig och kommer till dig istallet.

 

[purity_666]

Kan ni kanske bestämma en tid då ni ses. En dag i veckan eller nåt? Samma tid hela tiden? Sen hänvisar du till den tiden varje gång personen dyker upp. "jag kan inte nu men vi ses på ...." Det förutsätter förstås att du vill träffa henne. Vill inte sambon ha henne hemma kan ni bestämma att ses hos henne eller i stallet.
Kanske kan du ha som förutsättning att vill hon träffa dig är det stallet som gäller? Då tar det ingen extra tid ur din fritid. Då kan du återigen hänvisa dit.

Annars är det ju rent krasst så att du måste säga ifrån ordentligt. Neka henne varje gång så det blir tydligt för henne, sen ses ni bara på ditt initiativ.

 

[Lilla]

Jag hade blivit galen!

 

[tanten]

Kvinnan är inte frisk. Det är inte ditt ansvar att bära henne. Punkt.

Vänskap består av ömsesidighet. Detta är inte vänskap utan du har helt enkelt drabbats av en parasit. Fanns inte du skulle hon göra så mot någon annan.

Sluta tro att du kan rädda världen och tro inte att DU är OERSÄTTLIG. Det är ingen människa. Det är HENNES val att parasitera på dig, inte ditt.

/tanten - uppvuxen med psykisk sjukdom i familjen

 

[Lovisaleonora]

Tanten har rätt.

Du har att göra med en parasit. En energiparasit. Hon tankar ur din energi för hon behöver den. Du tillåter henne. Stäng kranen. Meddela att det inte går - du ska ABSOLUT INTE ställa en fast tid till förfogande för henne.

Du kan inte hjälpa henne genom att mesa med. Du kan hjälpa genom att sätta gränser. Hon är inte sjuk för att hon förlorat så mycket. Hon har förlorat så mycket för att hon är sjuk. Hon behöver hjälp.

Vill du hjälpa henne, kontakta Soc och berätta om situationen och hur det drabbar dig. Hur dåligt din väninna fungerar och fråga vad de kan hjälpa till med.

 

[nickan1]

Det är inte ditt ansvar att få henne att må bra. Du kan inte ta den rollen för att du är inte utbildad för det. Hon behöver hjälp av proffs och den hjälpen kan hon ta emot när hon är mottaglig för den. Tyvärr finns det inga milda vägar att säga ifrån till en person som mår så dåligt som hon gör. Det är tufft att säga nej, ta hjälp av en terapeut om du behöver hjälp att hantera känslorna runt det. För självklart har man känslor runt det och det är tufft för dig. Jag är uppväxt med psykisk sjukdom i familjen och det är inte enkelt men nödvändigt att säga nej.

 

[Lobelia]

Vad du än säger och gör kommer hon att bli besviken/ledsen/förbannad och det finns stor risk att hon inte lyssnar. Du var inte den vän hon gick till innan bekymmerna och kommer troligen inte vara det om det reder ut sig. Upplys om att du gärna umgås med henne som förr men inte ständigt varje dag och att du för er bådas skull behöver ta en paus på någon några månader. Erbjud dig att går med till soc för att reda ut situationen, hon behöver en hel annan typ av hjälp än du kan ge.

 

[starcraft]

I din situation finns det nog inget annat att göra än att säga till att det räcker nu, göra upp regler för ert umgänge som funkar för dig. Du och din familj håller på att gå under. Ingen "vän" i världen är värt det.

 

[Keb71]

Hur har det gått?