Hur få anhörig förstå behovet av hjälp ochvård?

[Alexandra_W]

Hur får man en anhörig som de senaste åren (ca fem) inte riktigt fullt ut klarat av att ta hand om sig själv att förstå behovet av hjälp I vardagen och av sjukvård i tid? Det har varit en gradvis försämring och gått lite i vågor. Men det är cirka fem år sedan personen första gången hamnade akut på sjukhus pga att hen inte ätit och druckit ordentligt. Personen ombads av anhöriga att söka vård men vägrade och det var först när hen var så uttorkad och undernärd att hen knappt var vid medvetande och inte kunde protestera när ambulansen kom som hen kom under vård.

Hen har slutat ta hand om hemmet och det är mycket nära regelrätt misär. Hen tar heller sedan länge inte hand om sin hygien eller sin kost.

Ett flertal gånger har hen blivit sjuk men vägrat söka vård och har inte kommit under vård förrän hen blivit så sjuk att ambulans fått hämta hem. Det har flera gånger varit livshotande saker och det är egentligen ren tur att hen lever.

Hen är I pensionsåldern men arbetar hemifrån. Hen är även väldigt angelägen om att upprätthålla fasaden utåt, även om det börjar förändras då hen nu kan släppa in andra i misären utan att reagera. Hen kan tala för sig och måla upp en bild som är kraftigt förskönad inför vårdpersonal mfl.

Sista halvåret har situationen kraftigt försämrats och personen har flera gånger varit inlagd på sjukhus för vård och även akuta operationer. Hen har under våren accepterat viss hjälp i hemmet via hemtjänsten vilket anhöriga trodde äntligen skulle förbättra situationen. Men hen har bara seeviceinsatser, dvs städ, tvätt och liknande. Inga vårdande eller omhändertagande insatser. Hen avbokar även ganska ofta insatserna.

Hen fick för ungefär en månad akut föras till sjukhus med ambulans efter att vägrat söka vård. Hen blev inlagd flera veckor. Fick sedan komma hem om var bättre. Hem tar dock varken sin medicin som hen ska eller tar hand om sin person. Således är hen någon vecka efter hemkomst i behov av vård igen. Hen anser inte det men blir stadigt sämre. Det är troligen några dagar bort att hen får akut tas till sjukhus knappt vid medvetande.

Hen vill inte höra talas om att söka vård nu och viftar bort att anhöriga är oroliga och förklarar för hen att det är helt uppenbart att hen är sjuk och I samma dåliga skick som tidigare slutat i akut inläggning, lång tids sjukhusvistelse samt flera gånger varit livshotande.

Hem bor ensam, och det är olika hemtjänstpersonal var gång vilket gör att de inte uppmärksammar att hems tillstånd försämrats. Hen säger oftast att hen är trött och har förlagt hemtjänsten strax innan sänggående vilket också gör att flera av symptomen skulle kunna förklaras med trötthet.

Hem har potentiellt livsfarliga mediciner och har dålig koll på om hen tagit medicin eller ej, hem har också låtit bli att ta medicin som är livsavgörande eller mycket viktig, antibiotika osv.

Anhöriga upplever att situationen bara blir värre och värre och ser inget slut, och lever med konstant oro för hem samt en oro att hen ska dö av "nästa vända".

Men vad i hela världen kan man egentligen göra förutom se på och hoppas hen inte dör?

Hemtjänstinsatser är ju frivilliga, så även att ta emot vård. Vården har även svårt att veta att hem frisk är helt klar och rapp, och att när hen är förvirrad och släpig i talet osv så är det inte ålder utan sjukdomssymptom, och hen berättar inte om sina besvär utan hur illa det är upptäcks först när hen kommer in akut även om anhöriga märker mycket tidigare.

Hen har ingen demenssjukdom eller liknande utan det är fysiska sjukdomar som gör att hem blir i otroligt dåligt skick. Tex svåra infektioner, blodförgiftning, så svår uttorkning att njurarna tog permanent skada mm. Saker som hade kunnat undvikas om hen sökt vård när hen började må dåligt.

 

[Alexandra_W]

Min mobil anser hen är ett överflödigt ord och autocorrectar till hem. Ber om ursäkt för det.

 

[Lobelia]

Hur får man en anhörig som de senaste åren (ca fem) inte riktigt fullt ut klarat av att ta hand om sig själv att förstå behovet av hjälp I vardagen och av sjukvård i tid? Det har varit en gradvis försämring och gått lite i vågor. Men det är cirka fem år sedan personen första gången hamnade akut på sjukhus pga att hen inte ätit och druckit ordentligt. Personen ombads av anhöriga att söka vård men vägrade och det var först när hen var så uttorkad och undernärd att hen knappt var vid medvetande och inte kunde protestera när ambulansen kom som hen kom under vård.

Hen har slutat ta hand om hemmet och det är mycket nära regelrätt misär. Hen tar heller sedan länge inte hand om sin hygien eller sin kost.

Ett flertal gånger har hen blivit sjuk men vägrat söka vård och har inte kommit under vård förrän hen blivit så sjuk att ambulans fått hämta hem. Det har flera gånger varit livshotande saker och det är egentligen ren tur att hen lever.

Hen är I pensionsåldern men arbetar hemifrån. Hen är även väldigt angelägen om att upprätthålla fasaden utåt, även om det börjar förändras då hen nu kan släppa in andra i misären utan att reagera. Hen kan tala för sig och måla upp en bild som är kraftigt förskönad inför vårdpersonal mfl.

Sista halvåret har situationen kraftigt försämrats och personen har flera gånger varit inlagd på sjukhus för vård och även akuta operationer. Hen har under våren accepterat viss hjälp i hemmet via hemtjänsten vilket anhöriga trodde äntligen skulle förbättra situationen. Men hen har bara seeviceinsatser, dvs städ, tvätt och liknande. Inga vårdande eller omhändertagande insatser. Hen avbokar även ganska ofta insatserna.

Hen fick för ungefär en månad akut föras till sjukhus med ambulans efter att vägrat söka vård. Hen blev inlagd flera veckor. Fick sedan komma hem om var bättre. Hem tar dock varken sin medicin som hen ska eller tar hand om sin person. Således är hen någon vecka efter hemkomst i behov av vård igen. Hen anser inte det men blir stadigt sämre. Det är troligen några dagar bort att hen får akut tas till sjukhus knappt vid medvetande.

Hen vill inte höra talas om att söka vård nu och viftar bort att anhöriga är oroliga och förklarar för hen att det är helt uppenbart att hen är sjuk och I samma dåliga skick som tidigare slutat i akut inläggning, lång tids sjukhusvistelse samt flera gånger varit livshotande.

Hem bor ensam, och det är olika hemtjänstpersonal var gång vilket gör att de inte uppmärksammar att hems tillstånd försämrats. Hen säger oftast att hen är trött och har förlagt hemtjänsten strax innan sänggående vilket också gör att flera av symptomen skulle kunna förklaras med trötthet.

Hem har potentiellt livsfarliga mediciner och har dålig koll på om hen tagit medicin eller ej, hem har också låtit bli att ta medicin som är livsavgörande eller mycket viktig, antibiotika osv.

Anhöriga upplever att situationen bara blir värre och värre och ser inget slut, och lever med konstant oro för hem samt en oro att hen ska dö av "nästa vända".

Men vad i hela världen kan man egentligen göra förutom se på och hoppas hen inte dör?

Hemtjänstinsatser är ju frivilliga, så även att ta emot vård. Vården har även svårt att veta att hem frisk är helt klar och rapp, och att när hen är förvirrad och släpig i talet osv så är det inte ålder utan sjukdomssymptom, och hen berättar inte om sina besvär utan hur illa det är upptäcks först när hen kommer in akut även om anhöriga märker mycket tidigare.

Hen har ingen demenssjukdom eller liknande utan det är fysiska sjukdomar som gör att hem blir i otroligt dåligt skick. Tex svåra infektioner, blodförgiftning, så svår uttorkning att njurarna tog permanent skada mm. Saker som hade kunnat undvikas om hen sökt vård när hen började må dåligt.

Det låter som om ni vill att personen ska leva men personen själv inte vill det. Jag tror det ni kan göra är att hitta något som gör det värt att stanna kvar i livet.

 

[nickan1]

Jag har också haft en sådan person med liknande omständigheter i släkten och det otroligt sorgliga svaret är att vill inte personen själv så finns det inget sätt att tvinga en sån person. Det enda man gör är att bränna ut sig själv till slut genom att slita, tjata, hjälpa personen fast dem inte vill. Det finns inget sätt att tvinga en sådan person som inte vill själv. Den personen i min släkt levde också i misär, åt och drack dåligt, tog inte mediciner och hamnade i livshotande tillstånd. Gick till slut bort i sitt eget hem och kanske var det så personen ville ha det.

 

[vallhund]

Det låter som om ni vill att personen ska leva men personen själv inte vill det. Jag tror det ni kan göra är att hitta något som gör det värt att stanna kvar i livet.

Tvivlar på att du har kompetens att ställa en sådan diagnos online.

 

[Alexandra_W]

Det låter som om ni vill att personen ska leva men personen själv inte vill det. Jag tror det ni kan göra är att hitta något som gör det värt att stanna kvar i livet.

Personen uttrycker ingen vilja att dö, och vid ett par tillfällen när personen drabbats av hastigt utvecklande åkommor med uppenbar akut risk för liv där och då har personen starkt uttryckt rädsla för att dö.

Jag tror, men det är tror, att det mest sitter i att personen har svårt att förhålla sig till att inte vara "ung och frisk" längre. Personen vill inte vara sjuk eller beroende av hjälp. Hen pratar t ex om att när hen blir bättre kommer hen kunna ditt och datt igen, "som förra året". Det är många år sen hen kunde det och hen kommer aldrig kunna det igen. Men har intalat sig en version av verkligheten som inte är sann. Både hur länge sen det var hem kunde du och möjligheten att i framtiden kunna det.

Det som är motsägelsefullt är att när hem väl är på sjukhus har hen inte bråttom hem och tycker det är skönt med vården och hjälpen..

 

[Alexandra_W]

Jag har också haft en sådan person med liknande omständigheter i släkten och det otroligt sorgliga svaret är att vill inte personen själv så finns det inget sätt att tvinga en sån person. Det enda man gör är att bränna ut sig själv till slut genom att slita, tjata, hjälpa personen fast dem inte vill. Det finns inget sätt att tvinga en sådan person som inte vill själv. Den personen i min släkt levde också i misär, åt och drack dåligt, tog inte mediciner och hamnade i livshotande tillstånd. Gick till slut bort i sitt eget hem och kanske var det så personen ville ha det.

Nej jag vet ju det inte går att tvinga. Tänkte mer hur man ska lyckats kunna "jobba med" att få hen att ta emot hjälp och vård osv? Trodde det skulle bli bättre med hemtjänst när hen äntligen gick med på det - men det blev inte riktigt som tänkt då hen undviker att utnyttja insatserna och hjälpen

Baksidan är ju just att de anhöriga snart bränt ut sig men alternativet att "titta bort och låta hen klara sig eller inte klara sig" känns inte mindre påfrestande direkt

 

[TeamLundVer]

Vi hade samma problem med min farfar. Han fick tvångshjälp (ålderdomshem) först när min pappa bokat möte med koordinatorn (heter det så?), läkare och farfar. Då låg farfar på sjukhus.

"Koordinatorn" såg inte behovet först men farfar kunde inte hålla fasaden mer än 30 min sedan började han fråga pappa när de skulle åka hem till Sverige igen osv

Tyvärr kom hjälpen alldeles för sent. Det blev inget ålderdomshem utan hospice i 2 veckor innan han gick bort i tjocktarmscancer (3 veckor efter diagnos)

 

[BernT]

Har anhörig med typ samma problem. Det enda som hjälpte till slut var att peka med hela handen (trots att när jag skrev om det här sades att så kan man inte göra, det funkar inte blabla) och få in hen på ett boende. Det är inte hundra bra nu heller, men hen bor inte längre i misär med bajs överallt och blir iaf erbjuden mat/dryck vid alla mål, även om hen ofta hävdar att personalen svälter hen/inte ger mat, vilket såklart inte är sant, och ofta avstår att äta maten. Men det går i vågor, ibland mår hen väldigt bra, andra dagar är allt skit.

 

[Alexandra_W]

Har anhörig med typ samma problem. Det enda som hjälpte till slut var att peka med hela handen (trots att när jag skrev om det här sades att så kan man inte göra, det funkar inte blabla) och få in hen på ett boende. Det är inte hundra bra nu heller, men hen bor inte längre i misär med bajs överallt och blir iaf erbjuden mat/dryck vid alla mål, även om hen ofta hävdar att personalen svälter hen/inte ger mat, vilket såklart inte är sant, och ofta avstår att äta maten. Men det går i vågor, ibland mår hen väldigt bra, andra dagar är allt skit.

Fast hur menar du peka med hela handen? Det går ju dels inte tvinga någon att sälja sin bostad och flytta, dessutom skulle personen ju inte få plats på något vårdhem eller äldreboende mot sin vilja heller.

Anhöriga ser helst att personen flyttar, helst till någon form av stöd eller serviceboende men i andra hand till ett mindre, mer hanterbart boende som är närmare beläget de anhöriga vilket skulle göra det lättare och mindre ansträngande att vara behjälpliga. Personen vill dock inte flytta på några villkors vis utan ser sig kunna klara sig själv igen i framtiden bara hen blir frisk. Och i sak finns egentligen inget som hindrar att hen blir frisk förutom att hen inte tar hand om sig själv och sina sjukdomar. Men det har hen inte gjort de senaste flera åren som sagt så det är inte troligt det plötsligt blir så, särskilt som hen är äldre och i sämre skick rent i grunden (dvs även minus sjuklighet) nu än då

 

[mandalaki]

Har anhörig med typ samma problem. Det enda som hjälpte till slut var att peka med hela handen (trots att när jag skrev om det här sades att så kan man inte göra, det funkar inte blabla) och få in hen på ett boende. Det är inte hundra bra nu heller, men hen bor inte längre i misär med bajs överallt och blir iaf erbjuden mat/dryck vid alla mål, även om hen ofta hävdar att personalen svälter hen/inte ger mat, vilket såklart inte är sant, och ofta avstår att äta maten. Men det går i vågor, ibland mår hen väldigt bra, andra dagar är allt skit.

Det t ex jag skrev var precis det som @Alexandra_W:s berättelse visar. Alltså att man som anhörig kan bli hur frustrerad som helst men systemet bygger på frivillighet.

Att du sen ”pekade med hela handen” mot din anhöriga och fick hen att ge efter är en annan sak. Det går inte för alla personer i alla lägen att få den det handlar om att ge sig. Och ger den sig inte kan den inte tvingas någonstans.

 

[JohannaB]

Fy så svårt
Serviceboende vore ju perfekt men vill hen inte så går det ju inte..
Att vara med vid utskrivningen på mötet med biståndshandläggaren och försöka få mer hjälp beviljad kan ju kanske göra något, även om hen troligen kan avboka det igen.

Men hur fungerar det med jobbet?
Långa sjukskrivningar brukar ju få dem att reagera, men sjukdomarna har ju såklart inget med arbetet att göra... Fy vad svårt som sagt

 

[Alexandra_W]

Fy så svårt
Serviceboende vore ju perfekt men vill hen inte så går det ju inte..
Att vara med vid utskrivningen på mötet med biståndshandläggaren och försöka få mer hjälp beviljad kan ju kanske göra något, även om hen troligen kan avboka det igen.

Men hur fungerar det med jobbet?
Långa sjukskrivningar brukar ju få dem att reagera, men sjukdomarna har ju såklart inget med arbetet att göra... Fy vad svårt som sagt

Anhörig var med vid första mötet med biståndshandläggare och har även talat med biståndshandläggare senare. Personen behöver bara säga "ja" för att få utökade insatser, vårdinsatser osv. Men personen vill inte för hen ser inget behov. Och de kan inte besluta om insatsen om hen inte accepterar den.

I nuläget har hen sen utskrivning från sjukhuset daglig hemtjänsttillsyn. Hemtjänsten kommer varje kväll och kollar till hen. Hen ligger då I sängen och ska precis sova. Och det är olika personal. Så de har inte reagerat på att hen är förvirrad, släpig i talet och inte hänger med. Hemtjänsten tror troligen att hen är en lagom förvirrad vimsig tant som dessutom är trött för det är sängdags. Ingen märker att hen inte äter, dricker dåligt och är likadan om de skulle komma kl 12.00. Det är samma problem på sjukhus, de reagerar inte på att hen t ex är förvirrad, slö och släpig. Personer i hens ålder kan vara det. Men fysiskt frisk är hen helt klar, pigg och rapp

Personen arbetar deltid och har en på tok för förstående chef och det ses mellan fingrarna att hen mår dåligt, är trött osv. Dessutom har hen massa sparad semester som hen tar ut. Dvs arbetet fungerar inte men det tillåts och överses med. Hen vägrar sjukskrivning och vill inte ha det. Så frågar man hen arbetar denne. I själva verket loggar hen in och sover sen mest. Någonstans reagerar nog arbetet på att hen är för dålig för att klara arbetet men då tar hen semester. Så var det senaste gången. Anhörig försökte få hen till vård utan att lyckas. Tillslut var hen då dålig att anhöriga över telefon insåg hen behövde ambulans och ringde. Hen blev inlagd 3 v. Anhöriga kontaktade hens chef då hen knappt visste vem hen var. Chefen berättade då att hen hade tagit semester senaste veckan.

 

[mandalaki]

Jag kan noll och inget om LPT. Men det låter som om personen är farlig för sig själv?

 

[Raderad medlem 94602]

Jag ser att du skriver att hen inte har en demenssjukdom eller liknande men är det verkligen 100% fastställt för det låter onekligen som någon typ av förvirring/demens. Att inte kunna ta hand om sig själv ordentligt, inte inse vidden av sitt vårdbehov (inte ovanligt iofs) stort obehag (och därför neka personal) inför att ta emot vård både hemma och bli inlaggd, slarva med mediciner osv.

Nästan alla dementa jag går till inom mitt jobb i hemtjänsten är ungefär som den här personen men mer el mindre strukturerade. Men missär hemma är inte ovanligt och gud nåde om vi råkar flytta något.

 

[Alexandra_W]

Jag kan noll och inget om LPT. Men det låter som om personen är farlig för sig själv?

Lpt kräver en psykisk sjukdom och det har personen inte.

Farlig för sig själv beror ju på hur man ser det. Personen är ju inte suicid eller har någon önskan om eller tanke på att skada sig själv. Hen skulle tex aldrig medvetet överdosera medicin eller liknande.

Utan hen har nog "bara" svårt att gå med på att hen är sjuk och att hen inte är I skick att ta hand om sig ordentligt. Det innebär ju en fara såtillvida att hen negativt påverkar sitt hälsotillstånd - men gen gör det inte "med flit". Om man tar maten så hen låter ju inte bli att äta av envishet eller för hen vill svälta sig. Utan hen orkar inte ta sig upp och värma mat. Men vill inte erkänna det. När hen inte äter bli hen svagare och orkar ännu mindre. Då börjar hen få svårt att orka vara vaken och komma ihåg mediciner osv, samt att dricka ordentligt. Tillslut är hen så uttorkad och undernärd att hen knappt är kontaktbar. Men det är inte avsikten från början. Utan det börjar med att hen inte vill erkänna att hen inte riktigt orkar se till att få i sig mat, och sen blir det en snöbollseffekt. Skulle man fråga skulle hen säga att hen åt.

 

[Alexandra_W]

Jag ser att du skriver att hen inte har en demenssjukdom eller liknande men är det verkligen 100% fastställt för det låter onekligen som någon typ av förvirring/demens. Att inte kunna ta hand om sig själv ordentligt, inte inse vidden av sitt vårdbehov (inte ovanligt iofs) stort obehag (och därför neka personal) inför att ta emot vård både hemma och bli inlaggd, slarva med mediciner osv.

Nästan alla dementa jag går till inom mitt jobb i hemtjänsten är ungefär som den här personen men mer el mindre strukturerade. Men missär hemma är inte ovanligt och gud nåde om vi råkar flytta något.

Det är inte utrett men om hem bara äter, dricker och låter bli att få svåra infektioner och blodförgiftning är hen helt klar i huvudet, rapp och knivskarp och helt kompetent att klara av ett kvalificerat arbete. Så jag är helt övertygad om att det inte finns någon demenssjukdom eller liknande. Det är fysisk sjukdom som gör att hen inte orkar ta hand om sig, vilket leder till infektioner mm samt uttorkning och att gen av det blir snurrig.

När hen sist åkte in på sjukhus var hen totalt förvirrad och sviktande i medvetande. Hem var uttorkad och hade en mycket allvarlig infektion som spritt sig. När hen kom hem från sjukhuset var hen helt klar och som vanligt. Sen har hen inte tagit sin antibiotika, inte ätit ordentligt och troligen även druckit dåligt. Hen har sakta blivit sämre men vägrat erkänns det eller söka vård. Hen är nu åter mycket förvirrad och borta och som sagt är det troligen några dagar innan det är ambulansläge. Det är troligen bristen på mat och näring samt infektionen som blossat upp som gör att hen åter uppträder förvirratosv.

Tillägg: hn slarvar inte med mediciner osv så länge hem inte är förvirrad. Men när hem inte äter etc så blir hen svag osv och bara sover och glömmer då av mediciner osv. Det blir en ond cirkel.

Tar hand om hem och hygien gör dock hen inte även när hen är klar. Hen har gissar jag en depression och har haft det länge men det vill hem absolut inte höra talas om.

 

[trazel]

Har det varit någon SIP (samordnad individuell planering) för personen? Landstinget brukar vara ganska snabba ( i alla fall det landstinget som kommunen jag arbetar i ligger) att kalla till detta när det är flera sjukvårdstillfällen inom slutenvården som egentligen beror på att det inte fungerar i hemmet. Ofta är det då det går bäst att få in hjälp i liknande fall. Att försöka få in när personen är hemma i sin redan trygga miljö brukar det (tyvärr) vara lönlöst, men givetvis ska det ändå försökas. Anhöriga kan även kontakta hemtjänsten om att de anser att besöket ska ligga en annan tid på dygnet.

 

[Alexandra_W]

Har det varit någon SIP (samordnad individuell planering) för personen? Landstinget brukar vara ganska snabba ( i alla fall det landstinget som kommunen jag arbetar i ligger) att kalla till detta när det är flera sjukvårdstillfällen inom slutenvården som egentligen beror på att det inte fungerar i hemmet. Ofta är det då det går bäst att få in hjälp i liknande fall. Att försöka få in när personen är hemma i sin redan trygga miljö brukar det (tyvärr) vara lönlöst, men givetvis ska det ändå försökas. Anhöriga kan även kontakta hemtjänsten om att de anser att besöket ska ligga en annan tid på dygnet.

Nej inte vad jag vet. Det som varit var att inför senaste utskrivning utreddes behov av extra stöd via hemtjänsten inför hemgång med personen och närmast anhörig. Det resulterade i de dagliga tillsynsbesöken

 

[iNHALE]

Min gamla farsa har under det senaste två åren haft en liknande situation, skillnaden är att han har min morsa, sin fru, som mer eller mindre med tvång sett till att han fått läkarvård och tagit sin medicin. Hon har varit som ett dygnet runt hembiträde i perioder för att han ska äta, ta medicin och komma ihåg läkartider. Han har varit in och ut på sjukhuset i omgångar och när min morsa skulle opereras och ligga över natten så fick jag resa ned och ta hand om gubben istället. Hans brist på insyn i sin egen situation har varit så pass att han kopplat loss sin egen dropp på sjukhuset, lämnat sjukhuset och tagit bilen in till centrum för att äta pizza, utan att prata med sin läkare innan. Morsan fick i princip beordra sjukhuset att inte låta honom lämna om de inte diskuterat saken med henne först. Det spelar ingen roll vem som försökt prata vett i honom, det är "tvång" som gäller genom regler i hemmet, vilket blir omöjligt om personen bor ensam. Hade han inte haft morsan hade han vanvårdat sig själv till döds för länge sedan. Han är heller inte verken dement eller senil. Det går bättre när han mår bättre och rutinerna sköts, så fort rutinerna med rätt mat, medicin osv tummas på går det utför igen.

Min erfarenhet gällande detta är tyvärr mao att så länge det inte finns någon vettig människa som bor i samma hus eller är villig att ägna hela sin vakna tid åt detta så finns det inget omgivningen kan göra så länge sjukvården inte kan tvinga fram vård med motiveringen att personen inte är kapabel att föra sin egen talan.