Alexandra_W
Trådstartare
Min hanhund, 4 år, har av någon anledning svårt för min bror. Hunden är en omplacering så det är mycket möjligt att något hänt tidigare i livet, och min bror påminner på något vis om någon som inte varit så snäll. Hunden är generellt sett lite försiktigare mot främmande män än kvinnor, men bara aningens försiktig initialt och sen är det ingen fara.
Men med min bror, så nej det vill sig inte. Hunden skäller ut honom efter noter, men är klart och tydligt osäker. Kan även morra om/när min bror kommer nära. Dock så kan hunden sekunden senare gå fram och tycka 'heeej kompis'. Flera gånger har hunden själv sökt kontakt och tiggt mer kli etc, men mitt i kliandet kan han plötsligt rycka till, fly undan och morra. Inte sett någon röd tråd i vad som utlöser det.
Så långt i 'problemet' har vi egentligen inte gjort så mkt väsen av det. I början så satt bror bortvänd på golvet, och jag var fram och 'klappade' på honom och då kom hunden fram. Sen har hunden alla gånger fått välja om han velat ta kontakt eller ej, ofta vill han ha mig med som 'tasshållare'. Har även provat att bror utan att göra ngt annat väsen av sig släppt en köttbulle på golvet varje gång han kommit hit.
Den här helgen är brorsan här (med dotter) för att gräva lite åt mig. Och det är nu över ett dygn, och hunden stormskäller fortfarande varje gång brorsan kommer in genom ytterdörren, om han går i trappan till övervåningen, går ner och kissar på natten eller ger minsta ljud från sig nattetid. Hunden har dock generellt mer än vanligt tagit kontakt med brorsan, och flera gånger lagt sig med bror i soffan etc.
Men det stora problemet är skällandet och morrandet i tid och otid. Jag säger INGENTING om att hunden 'säger till' att brorsan kommer in. Jag tycker inte han behöver det (hunden) men visst. Men inte stormskälla en lång stund och stå och skälla och skälla. Och ffa så är det INTE okej att 'boffa' och morra en lång stund efteråt, när bror gått utom synhåll/in i huset, att skälla när han går i trappen etc. Och inte heller att skälla mitt i natten för att bror rör sig uppe.
Normalt så när det kommer främmande så skäller hunden, och när han sett vem det är, eller jag säger 'tack, jag har noterat besöket, det räcker' så slutar han och det är bra. Det är även normalt en hel del spring på toa etc på nätterna vilket hunden inte brukar bry sig ett skvatt om. Oavsett om det gäller husfolk, eller om vi har besök. Så det här beteendet är helt klart kopplat till just bror. Och, när han börjar skälla/boffa/morra för bror kommer/rör sig/etc så skiter hunden i om jag säger till, han fortsätter och om/när jag säger till på skarpen, så ligger han iaf och morrar/boffar.
Jag höll på att bli mentalsjuk inatt när jag först väcks av att hunden stormskäller som om inbrottstjuvarna klättrar in genom fönstret, och sen vägrar hålla tyst, och när han väl håller tyst med skällandet (efter att jag varit rätt barsk, väldigt barsk kan erkännas) ligger och boffar/morrar.
Men vad ska man göra egentligen? Jag har slut på ideer. Ignorera fungerar inte, då är det 'ljud' hela tiden, säga till vänligt men bestämt ignoreras, och BARSKA metoden fungerar, men det blir ju så fel. Dels för att det är ett beteende grundat i osäkerhet i grund och botten, och dels för att det då kommer ge en sammankoppling mellan brorsan och obehag.
Så, goda råd mottages tacksamt. Dock så träning på t ex daglig basis fungerar inte, bror bor för långt härifrån och har för mycket annat för sig för att det ska gå.
Men med min bror, så nej det vill sig inte. Hunden skäller ut honom efter noter, men är klart och tydligt osäker. Kan även morra om/när min bror kommer nära. Dock så kan hunden sekunden senare gå fram och tycka 'heeej kompis'. Flera gånger har hunden själv sökt kontakt och tiggt mer kli etc, men mitt i kliandet kan han plötsligt rycka till, fly undan och morra. Inte sett någon röd tråd i vad som utlöser det.
Så långt i 'problemet' har vi egentligen inte gjort så mkt väsen av det. I början så satt bror bortvänd på golvet, och jag var fram och 'klappade' på honom och då kom hunden fram. Sen har hunden alla gånger fått välja om han velat ta kontakt eller ej, ofta vill han ha mig med som 'tasshållare'. Har även provat att bror utan att göra ngt annat väsen av sig släppt en köttbulle på golvet varje gång han kommit hit.
Den här helgen är brorsan här (med dotter) för att gräva lite åt mig. Och det är nu över ett dygn, och hunden stormskäller fortfarande varje gång brorsan kommer in genom ytterdörren, om han går i trappan till övervåningen, går ner och kissar på natten eller ger minsta ljud från sig nattetid. Hunden har dock generellt mer än vanligt tagit kontakt med brorsan, och flera gånger lagt sig med bror i soffan etc.
Men det stora problemet är skällandet och morrandet i tid och otid. Jag säger INGENTING om att hunden 'säger till' att brorsan kommer in. Jag tycker inte han behöver det (hunden) men visst. Men inte stormskälla en lång stund och stå och skälla och skälla. Och ffa så är det INTE okej att 'boffa' och morra en lång stund efteråt, när bror gått utom synhåll/in i huset, att skälla när han går i trappen etc. Och inte heller att skälla mitt i natten för att bror rör sig uppe.
Normalt så när det kommer främmande så skäller hunden, och när han sett vem det är, eller jag säger 'tack, jag har noterat besöket, det räcker' så slutar han och det är bra. Det är även normalt en hel del spring på toa etc på nätterna vilket hunden inte brukar bry sig ett skvatt om. Oavsett om det gäller husfolk, eller om vi har besök. Så det här beteendet är helt klart kopplat till just bror. Och, när han börjar skälla/boffa/morra för bror kommer/rör sig/etc så skiter hunden i om jag säger till, han fortsätter och om/när jag säger till på skarpen, så ligger han iaf och morrar/boffar.
Jag höll på att bli mentalsjuk inatt när jag först väcks av att hunden stormskäller som om inbrottstjuvarna klättrar in genom fönstret, och sen vägrar hålla tyst, och när han väl håller tyst med skällandet (efter att jag varit rätt barsk, väldigt barsk kan erkännas) ligger och boffar/morrar.
Men vad ska man göra egentligen? Jag har slut på ideer. Ignorera fungerar inte, då är det 'ljud' hela tiden, säga till vänligt men bestämt ignoreras, och BARSKA metoden fungerar, men det blir ju så fel. Dels för att det är ett beteende grundat i osäkerhet i grund och botten, och dels för att det då kommer ge en sammankoppling mellan brorsan och obehag.
Så, goda råd mottages tacksamt. Dock så träning på t ex daglig basis fungerar inte, bror bor för långt härifrån och har för mycket annat för sig för att det ska gå.