Hur bra koll bör man ha på sin egna hund om man är instruktör?

[Monifa]

Ok, så tråkigt...

Jag är inte precis överimponerad av SBKs instruktörsutbildning (inte heller många privata), men det är ju något i alla fall... Jättebra att du är nöjd, givetvis! Och de kan säkert vara riktigt bra, det vet jag såklart inget om alls. Men jag tycker det är väldigt synd att hundträning är en sån där grej som "vem som helst klarar", och att klubbarna inte har några krav heller. (Men absolut förstår jag att det är svårt att få folk att ställa upp ideellt.)

De är alltid väldigt noga med att poängtera att de inte har någon utbildning
Men jag håller inte med om att vem som helst kan hålla hundträning (jag har fått frågan att hålla "testa på rally dag" på klubben men tackade nej, kan min hund - inte andras. Men var på en utdöende klubb) Utan de som håller kurserna har vart medlemmar länge och aktiva i klubben så dels är det känt hur personen tränar hund och hur lämplig personen är

Ja, det där med ideella grejer står inte högt i kurs hos många tyvärr som sagt en klubb hemma är på väg att dö.

 

[Monifa]

Trist. Hos oss får du inte hålla kurser utan SBK utbildning, men finns inte folket eller viljan så har man ju inget annat val.

Nä precis, hellre kurser = aktiv klubb än inga kurser = döende klubb.

 

[lady_vip]

De är alltid väldigt noga med att poängtera att de inte har någon utbildning
Men jag håller inte med om att vem som helst kan hålla hundträning (jag har fått frågan att hålla "testa på rally dag" på klubben men tackade nej, kan min hund - inte andras. Men var på en utdöende klubb) Utan de som håller kurserna har vart medlemmar länge och aktiva i klubben så dels är det känt hur personen tränar hund och hur lämplig personen är

Ja, det där med ideella grejer står inte högt i kurs hos många tyvärr som sagt en klubb hemma är på väg att dö.

Varför erbjuds inte personerna instruktörsutbildning?

 

[purity_666]

Jag ska väl svara på min egen fråga. Jag vill gärna ha en instruktör som jag kan se upp till. Ska jag gå en kurs och betala 1500 så vill jag nog att instruktören har kunnat lära sina hundar att inte dra i koppel.

Likadant om jag ska gå hos en problemhundskonsult, de är ju ännu dyrare. Går jag dit med att jag har problem med att min hund kan nafsa så känner jag inte förtroende om personen har samma problem. Att det är ett svårt problem, javisst, men jag tänker lite som att om personen jobbat i ett par år med sin egen hund och inte lyckats, hur ska vi då lyckas med min på några träffar. Jag VET att hundar är individer och att samma metod ger olika utslag, men jag skulle inte känna mig trygg.

När jag gick kurs hos en person hade hon två flattar. De låg okopplade hela kursen och hon kallade på dom för att visa vissa moment. Då blev jag själv inspirerad. Hade hon gått med oss på promenad med hennes hundar hängandes i kopplet hade jag inte inspirerats direkt.

 

[Monstermom]

De är alltid väldigt noga med att poängtera att de inte har någon utbildning
Men jag håller inte med om att vem som helst kan hålla hundträning (jag har fått frågan att hålla "testa på rally dag" på klubben men tackade nej, kan min hund - inte andras. Men var på en utdöende klubb) Utan de som håller kurserna har vart medlemmar länge och aktiva i klubben så dels är det känt hur personen tränar hund och hur lämplig personen är

Ja, det där med ideella grejer står inte högt i kurs hos många tyvärr som sagt en klubb hemma är på väg att dö.

Vad jag menar med att vem som helst kan bli tränare är inte specifikt riktat mot hur det är löst på dina klubbar, utan hela den allmänna attityden mot hundträning. Och att när klubbarna (som väl ändå är det mest "officiella" vi har på området) inte heller har någon annan granskning än "sunt förnuft", typ, så hjälper det verkligen inte upp det generella problemet. (Även om de du pratar om verkligen är väldigt duktiga.) Det drar åt fel håll, så att säga...

jag tänker lite som att om personen jobbat i ett par år med sin egen hund och inte lyckats, hur ska vi då lyckas med min på några träffar. Jag VET att hundar är individer och att samma metod ger olika utslag, men jag skulle inte känna mig trygg.

Hm, menar du att du är ute efter något slags garanti för att personen ska kunna lära dig att träna din hund så han inte biter? En sådan sak varken kan eller bör man lova.

 

[purity_666]

Hm, menar du att du är ute efter något slags garanti för att personen ska kunna lära dig att träna din hund så han inte biter? En sådan sak varken kan eller bör man lova.

Nej absolut inte, det förstår jag ju att det inte finns garantier. Jag skulle bara inte välja en instruktör som har samma problem som jag. Även om de har en hund med samma problematik kan jag känna att de borde ha kunnat träna så att situationen är hanterbar och hunden inte bits.

Eller som att inte dra i koppel. Om en instruktör haft hunden sen valp och den nu är några år känns det som att basic vardagslydnad borde finnas där. Det borde finnas ett intresse för att träna hundar, då gärna också sina egna. Beroende på vilken slags träning och i vilket läge då, men säg en kurs i vardagslydnad.
Jag har träffat på instruktörer där det känns som att de kan det teoretiska, men inte omvandla det till praktik. Det skulle jag vara rädd för om jag träffade en instruktör med en obildad hund.

 

[Monstermom]

Nej absolut inte, det förstår jag ju att det inte finns garantier. Jag skulle bara inte välja en instruktör som har samma problem som jag. Även om de har en hund med samma problematik kan jag känna att de borde ha kunnat träna så att situationen är hanterbar och hunden inte bits.

Eller som att inte dra i koppel. Om en instruktör haft hunden sen valp och den nu är några år känns det som att basic vardagslydnad borde finnas där. Det borde finnas ett intresse för att träna hundar, då gärna också sina egna. Beroende på vilken slags träning och i vilket läge då, men säg en kurs i vardagslydnad.
Jag har träffat på instruktörer där det känns som att de kan det teoretiska, men inte omvandla det till praktik. Det skulle jag vara rädd för om jag träffade en instruktör med en obildad hund.

Fast som någon tog upp tidigare (@linnsan ?), man bryr sig ju inte alltid om samma saker... En del har inga problem med att hunden drar i koppel, kanske har de tex 95% av all tid hunden lös och det stör dem inte att hunden drar övriga 5%. All allmänlydnad är ju inte alltid lika viktig för alla. Jag känner ganska många hundar som hoppar på folk, tex. Inte för att ägarna inte är intresserade av att träna hund, inte heller för att de saknar kunskap om hur man gör, utan för att de har aldrig sett det som ett problem. Det ser man ju ofta på kurser också, fast åt motsatt håll. Det funkar inte med "hundarna ska kunna x, y, z efter kursens slut!", folk har olika mål. Av fri vilja, inte inkompetens...

När det kommer till bitandet så menar jag bara att - beroende på vad man menar med att hunden fortfarande bits - det kan vara en väldigt realistisk inställning att problemet kvarstår. Det kan vara under kontroll, men inte borta. Du skriver att efter x tid bör hunden inte längre bita, medan jag tänker att har man en hund som biter så är det nog något man får ställa in sig på att leva med i viss mån...

Nu låter det kanske som att jag tycker man helt ska strunta i tränares egna hundar! Det tycker jag verkligen inte alls. Men min prioritering är nog inte på detaljerade beteenden, utan... typ nöjdhetsgrad. Är tränare och hund nöjda med livet?

 

[Vastgota]

Nej absolut inte, det förstår jag ju att det inte finns garantier. Jag skulle bara inte välja en instruktör som har samma problem som jag. Även om de har en hund med samma problematik kan jag känna att de borde ha kunnat träna så att situationen är hanterbar och hunden inte bits.

Eller som att inte dra i koppel. Om en instruktör haft hunden sen valp och den nu är några år känns det som att basic vardagslydnad borde finnas där. Det borde finnas ett intresse för att träna hundar, då gärna också sina egna. Beroende på vilken slags träning och i vilket läge då, men säg en kurs i vardagslydnad.
Jag har träffat på instruktörer där det känns som att de kan det teoretiska, men inte omvandla det till praktik. Det skulle jag vara rädd för om jag träffade en instruktör med en obildad hund.

Allt beror ju på, men jag kan känna att en instruktör som har en hund som faller lite utanför "mallen", reaktiv, svårmotiverad eller något annat, förmodligen har jobbat väldigt mycket med det, och hur man hanterar det. Det är kanske inte resultatet, utan resan som ger kunskaperna. Jag känner förtroende för en som stött på samma problem som jag har med min hund. Det är inte givet att det är de duktigaste tävlingsförarna som är de bästa pedagogerna.

 

[hollypolly]

Min lilla hund blev biten under en agilitykurs.
Den hunden som bet var inte instruktörens men den fick gå kvar ändå och jag fick hoppa av kursen för jag var rädd att det skulle hända igen.
Tycker det är en dålig klubb som tillåter hundar som biter andra hundar att vara med på agilitykurser där de trots allt är lösa och får en del adrenalin.

 

[Migo]

Nu håller ju jag på med en praktiskt "gren", men för mig är det betydligt viktigare att instruktören kan visa upp att den har erfarenhet av att faktiskt använda sin vallhund, än att de agerar 100% korrekt hela tiden. Det är ovärderligt att få ta del av kunskapen från dem som verkligen vet vad som krävs av hunden på en utelamning osv, även om hens egna hundar fn inte är utbildade dit. Har i princip helt slutat gå kurser för de som bara tävlar/tränar och har fåren för hundens skull. Det blir liksom något helt annat.

Som nån annan var inne på lägger jag betydligt större vikt vid hur relationen mellan hunden och föraren känns, än att denne har samma inställning som jag till vad som är bra vardagslydnad. För mig är skällande när det kommer gäster och dragande i koppel helt ointressant att lägga träningstid på, men det är skitviktigt att de kommer på inkallning och inte äter min mat som står på soffbordet.

 

[Monifa]

Varför erbjuds inte personerna instruktörsutbildning?

Det kan jag inte svara på, är inte aktiv i styrelsen

 

[linnsan]

Jag ska väl svara på min egen fråga. Jag vill gärna ha en instruktör som jag kan se upp till. Ska jag gå en kurs och betala 1500 så vill jag nog att instruktören har kunnat lära sina hundar att inte dra i koppel.

Likadant om jag ska gå hos en problemhundskonsult, de är ju ännu dyrare. Går jag dit med att jag har problem med att min hund kan nafsa så känner jag inte förtroende om personen har samma problem. Att det är ett svårt problem, javisst, men jag tänker lite som att om personen jobbat i ett par år med sin egen hund och inte lyckats, hur ska vi då lyckas med min på några träffar. Jag VET att hundar är individer och att samma metod ger olika utslag, men jag skulle inte känna mig trygg.

När jag gick kurs hos en person hade hon två flattar. De låg okopplade hela kursen och hon kallade på dom för att visa vissa moment. Då blev jag själv inspirerad. Hade hon gått med oss på promenad med hennes hundar hängandes i kopplet hade jag inte inspirerats direkt.

Fast om personen inte brytt sig om att hundarna drar eller tränat på det? Eller haft jättestora problem och det har minskat drastiskt. Alla hundar går liksom inte att få perfekta inom alla områden som någon annan anser vara bra lydnad..

Likadant med hundar som nafsar eller biter. Hur menar du där? Att hundarna ska ha lärt sig att de ska kunna bli hanterade hur som i de situationer där de tidigare bitit eller att tränaren vet vad den har för hund och inte sätter den i situationer den inte klarar av?

Med exemplet med flattarna du tar upp så kan det ju vara så att de hundarna var superlätta att träna plats och att personen inte lagt så mycket tid på det. Medans någon annan får lägga 100 timmar på samma moment men når kanske 10% av resultatet.

Alltså jag har mer förtroende för någon som haft/har samma problem som jag och sen lyckas göra det bättre. Inte att dennes hundar är exemplariska i lydnaden..

Kan ta ett annat exempel.

Min löwchen är en otroligt enkel hund. Första gången vi åkte tåg så låg hon på min väska upp i sätet hela resan (4 h) och brydde sig varken om hundar eller människor som gick förbi. Möjligtvis kort nyfikenhet men sen inte mer. Hon låg med löst koppel hela resan.
Hon bara är såhär enkel, det var inget jag hade tränat på och det gör mig inte till en duktig hundtränare.

Hanen däremot som har ganska stora sociala problem som inte uppför sig lika exemplariskt är den som jag absolut har lagt ner träning och fått ta till kunskap för att nå dit vi är idag.

Det går liksom inte bara att kolla på slutresultat utan man får även kolla på vad för brister eller problem någon har jobbat sig igenom för att nå det resultat de har.

 

[Jenka]

Nej absolut inte, det förstår jag ju att det inte finns garantier. Jag skulle bara inte välja en instruktör som har samma problem som jag. Även om de har en hund med samma problematik kan jag känna att de borde ha kunnat träna så att situationen är hanterbar och hunden inte bits.

Eller som att inte dra i koppel. Om en instruktör haft hunden sen valp och den nu är några år känns det som att basic vardagslydnad borde finnas där. Det borde finnas ett intresse för att träna hundar, då gärna också sina egna. Beroende på vilken slags träning och i vilket läge då, men säg en kurs i vardagslydnad.
Jag har träffat på instruktörer där det känns som att de kan det teoretiska, men inte omvandla det till praktik. Det skulle jag vara rädd för om jag träffade en instruktör med en obildad hund.

Spinner vidare lite...
Jag vill nog också att de ska ha löst problemet, men samtidigt lär man sig ju extremt mycket på att kämpa med ett problem. Jag har nog betydligt mer råd att ge kring de problem jag haft med mina, än andra mindre saker.

 

[Tonto]

När det gäller kursen på klubben har jag inga direkta krav. Det är inte utbildade instruktörer och jag är enbart glad över att någon vill hålla i kurser.

Men jag har som mål att åka på 1-2 träningshelger och då är jag ytterst noga med vem jag vill gå för och kollar upp dom noga. Kan också bero på att en kurs hemma på klubben kostar ett par hundra för 8-10 ggr och en träningshelg betalar jag bortåt 3000:- för. Dels vill jag gå för någon vars träningsstil passar mig (många har YT eller FB sidor nu för tiden och lägger upp klipp. Mycket bra) och som är meriterade inte allt för länge sedan.

Jag är kräsen

Den bästa kursen jag gått på är för en som inte är utbildad alls! Har gått på ett par med utbildad tränare men har faktiskt valt att inte komma tillbaka efter 1-2 tillfällen då det varit så trist.

 

[purity_666]

Nu håller ju jag på med en praktiskt "gren", men för mig är det betydligt viktigare att instruktören kan visa upp att den har erfarenhet av att faktiskt använda sin vallhund, än att de agerar 100% korrekt hela tiden. Det är ovärderligt att få ta del av kunskapen från dem som verkligen vet vad som krävs av hunden på en utelamning osv, även om hens egna hundar fn inte är utbildade dit.

Det är ju där jag tänker att det spelar roll i vilket moment och sammanhang. På dina kurser är inte koppeldragande viktigt, då spelar det ju ingen roll. På en jaktkurs kvittar det väl om hunden kan gå fot eller inte. Men på en kurs där dragande i koppel ingår, anser jag att kursledaren bör ha tränat det med sin hund. Att "föregå med gott exempel". Jag tänker mig att man tycker generell vardagslydnad är viktigt om man väljer att leda en sån kurs.

Fast om personen inte brytt sig om att hundarna drar eller tränat på det? Eller haft jättestora problem och det har minskat drastiskt. Alla hundar går liksom inte att få perfekta inom alla områden som någon annan anser vara bra lydnad..

Likadant med hundar som nafsar eller biter. Hur menar du där? Att hundarna ska ha lärt sig att de ska kunna bli hanterade hur som i de situationer där de tidigare bitit eller att tränaren vet vad den har för hund och inte sätter den i situationer den inte klarar av?
.

Och där tycker jag det är lite konstigt. Varför väljer man att ha kurs i vardagslydnad om man inte tycker det är viktigt att träna? Om man har kurs i kantarellsök eller drag eller nåt, ja då kvittar det. I sin gren tycker jag att man ska kunna föregå med gott exempel. Återigen talar jag om hundar som personen haft sen valp och som nu är några år, så ingen i slyngelåldern och ingen omplacering.

Jag menar att man med hundar som biter bör ha kommit någon bit på vägen för att jag ska ha förtroende. Inte alls så att hundarna är glada i varje situation, var har jag skrivit det? Men kanske att hunden hellre går undan än attackerar först, ett morrande innan bett, hunden söker upp ägaren istället för att agera direkt. Sen om hunden fortfarande biter i lägen där det inte finns alternativ, ja då brister ju ägaren i att skydda sin hund. Men jag skulle vilja se något framsteg för att få förtroende för personen.

Spinner vidare lite...
Jag vill nog också att de ska ha löst problemet, men samtidigt lär man sig ju extremt mycket på att kämpa med ett problem. Jag har nog betydligt mer råd att ge kring de problem jag haft med mina, än andra mindre saker.

Ja jag tänker väl också så.. problem man haft och hittat en väg att lösa eller bli bättre. Jag tror det handlar om hur jag påverkas också. Har instruktören löst problemet ger det mig hopp om att vi kan lösa det. Har inte instruktören kunnat lösa sitt problem börjar jag tvivla på att jag kan lösa det. Om de inte kan.. hur ska jag kunna liksom.
Sen finns ju undantag alltid och om instruktören kan förklara varför deras hund beter sig på ett visst sätt så kan jag köpa det.

 

[purity_666]

Fast som någon tog upp tidigare (@linnsan ?), man bryr sig ju inte alltid om samma saker... En del har inga problem med att hunden drar i koppel, kanske har de tex 95% av all tid hunden lös och det stör dem inte att hunden drar övriga 5%. All allmänlydnad är ju inte alltid lika viktig för alla. Jag känner ganska många hundar som hoppar på folk, tex. Inte för att ägarna inte är intresserade av att träna hund, inte heller för att de saknar kunskap om hur man gör, utan för att de har aldrig sett det som ett problem. Det ser man ju ofta på kurser också, fast åt motsatt håll. Det funkar inte med "hundarna ska kunna x, y, z efter kursens slut!", folk har olika mål. Av fri vilja, inte inkompetens...

När det kommer till bitandet så menar jag bara att - beroende på vad man menar med att hunden fortfarande bits - det kan vara en väldigt realistisk inställning att problemet kvarstår. Det kan vara under kontroll, men inte borta. Du skriver att efter x tid bör hunden inte längre bita, medan jag tänker att har man en hund som biter så är det nog något man får ställa in sig på att leva med i viss mån...

Nu låter det kanske som att jag tycker man helt ska strunta i tränares egna hundar! Det tycker jag verkligen inte alls. Men min prioritering är nog inte på detaljerade beteenden, utan... typ nöjdhetsgrad. Är tränare och hund nöjda med livet?

Nej jag har inte skrivit att hunden efter viss tid ska ha slutat bita. Men har man jobbat med hunden x antal år bör ju en förbättring skett på något sätt. Kanske att hunden inte tänker bett i första sekunden, utan morrar först eller försöker komma undan. Sen finns inget annat alternativ så kommer bettet.

Och som jag sa. Jag tycker det är lite konstigt att någon väljer att vara instruktör för vardagslydnad om de inte tycker det är viktigt att träna på. Är det inom en annan gren så kvittar det med koppelträning. Jag vill ha min instruktör som en förebild för det jag jobbar för på just den kursen.

 

[Monifa]

Den bästa kursen jag gått på är för en som inte är utbildad alls! Har gått på ett par med utbildad tränare men har faktiskt valt att inte komma tillbaka efter 1-2 tillfällen då det varit så trist.

Ja, mycket tror jag handlar om grundsyn på hund och egen erfarenhet av det som ska läras ut. Jag har den tanken att den har man eller inte och det hänger inte på instruktörsutbildningen man eventuellt har. Men jag vet inte till fullo vad utbildningen innehåller, kanske har jag fel. Sen handlar ju mycket om förmågan att kunna lära ut sin kunskap.

Tråkigt att de som var utbildade inte vart bra! Men antagligen hade de inte vart bra även utan utbildning och de som var bra hade vart lika bra även med.

 

[Monstermom]

Nej jag har inte skrivit att hunden efter viss tid ska ha slutat bita. Men har man jobbat med hunden x antal år bör ju en förbättring skett på något sätt. Kanske att hunden inte tänker bett i första sekunden, utan morrar först eller försöker komma undan. Sen finns inget annat alternativ så kommer bettet.

Och som jag sa. Jag tycker det är lite konstigt att någon väljer att vara instruktör för vardagslydnad om de inte tycker det är viktigt att träna på. Är det inom en annan gren så kvittar det med koppelträning. Jag vill ha min instruktör som en förebild för det jag jobbar för på just den kursen.

Fast allmänlydnad är inte en gren... "Moment" och "poäng" sätts båda av varje hunds ägare, det går inte - eller jag tycker i alla fall inte att man ska - träna allmänlydnad efter något slags mall. Jag håller allmänlydnadskurser (och varianter därav) för att jag är intresserad av vardagslivet med hund, att hjälpa hund och ägare att kommunicera bättre med varandra, att hjälpa till att utveckla verktyg för att relationen dem emellan ska funka (ännu) bättre. Mitt intresse för koppelgående är rätt litet faktiskt... Men mitt intresse för en kursare som vill förbättra koppelgåendet enligt sitt eget mål är däremot stort.

Jag ser verkligen inte min roll som "så här ser ett bra koppelgående ut, så här lär ni era hundar detta koppelgående, ut och gör!". Jag har gått sådana kurser, jag fattar inte vad någon får ut av det...

 

[Fruentimber]

Jag tycker det blir himla märkligt att värdera en tränare utifrån dennes egna hund, om vi bortser från ordentliga beteendestörningar. Min morfar har haft hund hela livet men att inte dra i koppel står inte så högt i kurs. Han är ändå en icke-sinande källa av kunskap. Hans senaste energiidiot drar i kopplet något enormt, fyller snart 2 och är alltså ung. Skulle man se honom och morfar på plan kanske man skulle skaka på huvudet och undra vad det är för nybörjare, hunden kan fara runt som en tok, kan inte vara lös, piper och drar som sagt i kopplet. Men det är givetvis inte sanningen. Den hunden kan även jag bli gråtfärdig över. Hunden bara "är sån", helt enkelt. Men det betyder inte att de inte tränar på det.

En av våra mest populäraste instruktörer har en boxerhane. Boxrar flänger gärna runt, fyllda av energi. Så även denna som dessutom har en lång rehab bakom sig pga skada. Han är som boxrar brukar vara - mycket. Men instruktören själv är en guldgruva, och de jobbar förstås vidare hela tiden.

Själv har jag det oerhört lätt som har en "egenuppfostrad" corgi. Kollar man på honom så lurar man sig själv om man tror att det har att göra med min eventuella instruktörskapacitet.

 

[Lampan]

Spelar det någon roll hur en instruktörs egna hundar är för er?

Skulle ni gå till en problemhundskonsult, vars egna hund biter främmande människor ibland?

Skulle ni gå vardagslydnad hos någon vars hund drar i kopplet, eller struntar i inkallning t.ex.?

Jag tycker inte en instruktör behöver ha perfekta hundar, men grunderna bör finnas i alla fall. Om jag ska gå till en problemhundskonsult och betala massor, så kommer jag inte välja den som själv har en hund som biter om främmande människor vill klappa.

Jag tänker då att hunden/hundarna är vuxna hundar som instruktören/konsulten haft sedan de var valpar.

Ja hur tänker ni? Kollar ni på instruktörens egna hundar eller är det oväsentligt?

En instruktör/konsult som har en hund som biter människor (eller hundar) skulle jag aldrig rådfråga om något öht.