Hur blev det ni?

[backa_hasten]

Sv: Hur blev det ni?

Satt och tittade på annonser, för att få en prisbild av vad de hästar jag var intresserad av kostade. Skulle inte köpa häst förrens till våren. Men när jag såg min kille, var jag tvungen att försöka. Och det gick, även om det vart snabbt och inte som jag egentligen ville. Låg på hästnet.

Syrrans, som skulle vara min. Satt in köpes annons på hästnet. Men fick mest ointressant svar. Om hästar på annons jag redan sett och gallrat bort. Samt varmblodskorsningar, trots att jag skrivit att jag inte letade dådan häst.
Fick ett sms, om en fjording större model. Var tvungen att titta åtminstonde. Syrran följde med som smakråd, hon hade inte ridigt på fem år och skulle inte börja igen. (Visst)
Det klickade inte mellan mig och hästen. Men syrran, kände nog något.
Jag är inte säker på hästen, kändes lite liten, lite för grön. Då föreslår syrran att vi ska dela. Efter sex månader, får hon köpa ut mig.

 

[Hanna_b]

Sv: Hur blev det ni?

Min dåvarande ridlärare ringde en kompis till henne som förmedlar hästar till ridskolor och tävlingsryttare, för att höra om hon visste någon som var till salu som skulle passa mig. Hon hade då ganska nyligen köpt en jätte fin hopphäst som visade sig vara för liten för henne då hon är ganska lång. Så hon tyckte att jag kunde provrida hennes häst..
Hon mmsade ett par bilder på honom som faktiskt var otroligt fula haha.. Jag var väldigt skeptisk när jag åkte för att provrida, men det visade sig vara drömhästen, som förövrigt var den finaste hästen jag sett 3 dagar senare stod han hemma i stallet

 

[nullo-modo]

Sv: Hur blev det ni?

Cilla hittade jag på internet annons på stallet.
Ringde på henne och en till häst men åkte bara och tittade på cilla, föll för henne redan när vi körde in på gården för vem kan inte motstå en övervuxen ponny fux, glömde jag sto.
Så hon blev min den 17 februari -00

Simba är en avkomma efter henne född -04.

My shetlandsponny fanns på en ridskola som jag både skodde på och hoppade in extra och jobbade på och när dom skulle dra ner ringde ridskolans ägare och undrade om jag ville ha henne hemma hos mej.
Skäms lite då jag inte har en susning om hur länge hon varit hos mej men är troligen 3,5 år men har en sådan självklar plats på gården så känns som hon alltid varit här.

 

[LECH]

Sv: Hur blev det ni?

Det är en lång historia..

Började med att jag skulle låna ett sto som jag skulle ta ett föl på. Valde med omsorg ut Sandakan. Det slutade med att både sto och föl dog vid fölningen 2007.

Bestämde mig sedan för att jag skulle köpa mig en 07:a efter Sandakan, men jag skulle vänta tills 2008, mest för att spara pengar, det skiljde inte så mycket i pris på en fölunge och en ettåring.

Kunde så klart inte låta bli att titta på hästannonser och redan i maj såg jag annonsen första gången. Men jag skulle ju inte köpa en fölunge 2007 utan en ettåring 2008! Såg annonsen hur många gånger som helst under sommaren. I augusti fick det vara nog, kollade upp om han fanns kvar, åkte och tittade på honom och sen var han min!

 

[videnlis]

Sv: Hur blev det ni?

Lång historia även här :

En bekant till mej köpte ett 1½ årigt islandssto.. Om något år var det dags att rida in henne. De frågade om jag kände någon. Intresset var på nedgång så tanken var att sälja henne bara hon blev inriden.

Jag frågade min kompis som ridit in egna hästar om hon var intresserad av uppdraget. Det var hon. Vidja kom med buller och bång. Hade ingen respekt för människor utan sprang bara rakt på mm..
Kompisen blev ändå charmad för Vidja lärde sej fort vad som väntades av henne. Hon blev trevlig till sättet och kompisen tyckte hon var en jättekul häst att rida.

De började träna till avelsbedömning. Då började hon halta, efter undersökningar kom det fram att hon hade haft en hovbensfraktur som föl och det var osäkert om man skulle kunna rida henne mera.
Hon betäcktes, gjorde 3 föl, och började ridas smått igen.

Kompisen kunde inte ha kvar henne mera och frågade om jag skulle kunna köpa henne. Det kunde jag inte för just då hade jag en annan häst.

Hon hittade ett nytt hem till Vidja, nån bekants bekant som skulle köpa henne på avbetalning. Hur det nu gick kom inte betalningarna och kompisen började övertala mej att köpa Vidja. (Då hade jag sålt den andra hästen).

Efter ca ½ år gick jag med på, och sade att jaa, OM hon inte blir betald, och OM hon kommer tillbaka hit, så jaa, då köper jag väl henne då.
Jag hade bara ryktat henne tidigare, inte ridit, ingenting..

Hon kom tillbaka efter några om och men. Jag hade lovat köpa.. Jag hade en annan kompis som var intresserad av att köpa halva Vidja.

Så gjorde vi. Det gick över förväntan bra. Visst fanns det stunder jag helst hade velat äga henne själv.
Tur så gjorde jag inte det för jag började studera... Noll tid och pengar för häst.. Sålde min halva till kompisen med andra halvan..
Mådde illa av tanken att jag sålt.. Ville inte ens åka och titta på henne på ett år..
Men tiderna förändras.. För några månader sedan köpte jag henne tillbaka, HON ÄR BARA MIN !!!



Går bra att hobbyrida på. Tanken är att vi skall lära oss mera tillsammans.. Vidja är 15 år nu och skolningen blev lite på hälft då, för 10 år sedan..

 

[Seabaz]

Sv: Hur blev det ni?

Jag sommarjobbade som 15-åring på ett stuteri som då hade över 100 hästar hemma.
Min första egna häst hade efter lång tids skada och sjukdom dömts ut och avlivats 4 månader tidigare, så mina föräldrar hade sagt att jag skulle få välja en häst från stuteriet att ta med hem efter sommaren.

Vilken lycka för en 15 åring att få välja mellan 100 hästar

Jag föll för en stor brun 6-årig valack och hade bestämt mig för denna. Enda tills vi fick hem ett par 3-åringar från bete som skulle ridas in. En vecka senare var hästarna insuttna i skritt och trav och dagen efter nu skulle jag följa med ut med ridlägergrupp på den ena av 3-åringarna.
Eftersom den inte galopperat med ryttare på ryggen någon gång så ville jag prova det så jag sadlade på sent på kvällen och red ut en underbar tur tillsammans med ridläraren som red sin häst.

På en lång grusväg med gräs i mitten galopperade vi och DÅ bestämde jag mig för att det var den hästen som fick följa med hem!

Finast Zinzano!

Idag, 12 år senare, är han fortfarande min absoluta ögonsten!

 

[Myzan87]

Sv: Hur blev det ni?

I dagsläget har jag två stycken.

Den ena ponnyn har jag haft sedan hon var ett halvår gammal. Då fick jag börja leda henne in och ut från hagen, borsta och hantera. När ägaren lite senare flyttade uppåt landet tyckte hon att jag skulle ha henne på foder och 3år senare köpte jag henne. Har aldrig ångrat att jag köpte henne. Och jag tror att hon trivs väldigt bra med mej efter 12år Hittade henne via en ponny jag hyrde som jag hade uppstallad på samma gård.

Den andra hittade jag på hästnet. Egentligen var inte bilden särskillt charmig eftersom hon stod uppbunden i ett stall och hon hade bak öronen. Men jag fastnade och åkte och tittade. Tanken var att min mor skulle kunna ha något att rida på och även att jag skulle kunna lära mej lite mera. Detta var 2009 och henne säljer jag inte heller vidare

 

[Lazer09]

Sv: Hur blev det ni?

Jag hade bestämt mig för att köpa unghäst att utbilda själv och förhoppningsvis ha i många år framöver. Så jag började med att göra ordentlig research och bestämde mig för att nordsvensken var den ras som uppfyllde mina krav på min framtida häst. Nu var det bara att börja leta hästar att titta på och jag hittade flera med jättefina bilder i annonserna och egentligen bara för att fylla ut och titta på så många hästar som möjligt så läste jag en kort oansenlig annons med bara den mest nödvändiga informationen (ålder, stam och kön i princip). Nåja, hästen var ju i rätt åldersspann och rimligt nära. Så jag ringde på denna annons också och bokade ett möte.

Under ca 2 veckor var jag och tittade på ett tiotal hästar och sist ut var hästen i den oansenliga annonsen. Jag mötte upp uppfödaren på en bensinstation och så ledde hon vägen ut till stallet. Vi åkte långt ut i skogen (tycket jag iaf) klev ur bilarna utanför ett litet stall och gick ut till hagen för att hämta hästen. Det fullkomligt pissregnade och typ längst bort i hagen i dunge med träd stod några hästar och tryckte. Uppfödaren gick in och hämtade den aktuella hästen, hon kommer tillbaka med en normalbrun häst utan tecken. Tillsammans går vi in i stallet och ställer upp hästen på gången så att jag kan titta närmare på honom och bekanta mig med honom. Två år gammal går en liten parvel in själv i ett stall och blir klämd på av främmande människor utan att blinka. Han började nästan omgående att undersöka vad jag var för en och smaka på mina kläder och kolla om jag hade nått gott Efter en liten pratstund släppts han ut igen och jag åkte hem.

Trots att jag tidigare varit och tittat på ett par jättefina ston i ungefär samma ålder, som hade passat jättebra eftersom en dröm är att avla nån gång i framtiden, kunde jag inte släppa den lille kavata killen i regnet. Så jag följde hjärtat och valde honom och har inte ångrat det en dag efter det Och i två och ett halv år har jag haft honom nu.

Liten blöt parvel första gången jag såg honom:

Jag skulle inte byta honom mot något i hela världen, min lille Lazer:

 

[Zuzzi]

Sv: Hur blev det ni?

Hade just tagit studenten. Skulle inte ha någon häst, hade ju syrrans häst att pyssla, rida, träna och tävla med.

En kompis till mig hade ett vbl sto (ostartad som gått som ridhäst i flera år) på foder för eventuellt senare köp under en sommar med oss. En stor hispig en med dåligt humör, het och stressad att rida, nja tyckte väl inte hon var varken fin eller så trevlig men väldigt trevlig att rida bara hon var lugn, lätt för sig och tyckte om att arbeta men var som en eldsprutande drake vid uteritterna, kastade sig både ner i diken och ut framför fordon. Hon var dock tvungen att lämna tillbaka henne pga att hon fick en ändrat livssituation, med stor sorg.

Över 1 år senare kom hon ut på annons och min vän tjatade ihjäl mig att åka och titta på henne, hon själv hade flyttat långt upp i norr och hade inte några möjligheter att skaffa häst. Jo okej då, nog kan jag åka och titta på kraken och se hur hon mår åtminstone så vi bestämde tid och dag och jag åkte dit.

Hujedamej mammahjärtat skrek KÖÖÖP när jag såg hästen. Hade endast sett hästen under sommarhalvåret tidigare och då var hon fin, nu var det november och hon var utan en enda muskel, extremt bukig och tjock päls som hade gjort en mammut avundsjuk. Snäll att sköta åtminstone, superstressad när vi skulle provrida trots att hon fick med sig ett sällskap till den äng jag skulle rida på. Longerade först innan jag satt upp, lättare sadeltvång, ville inte stå still, skrek och taktade omkring alldeles yr, det var det enda jag gjorde under inridningen. Satt och kände in den där hästen hur hon var... hur hon blivit. Jag sa att jag köper om jag får och så blev det.

Hon kom till mig 12:e november 2006 och resan därefter har varit rent ut sagt jävlig på många sätt men så mycket hon har lärt mig. Hon är det känsligaste jag har hanterat och tränat, hon känner av mig direkt om jag är under den minsta press, hon plockar upp varenda känsla och den återspeglas i henne. Tränade 1 månad att bara lära hon acceptera att min bomlösa sadel inte var hemsk, att bara uppsittningen inte var någon fara. Första ridturen dröp hon av svett efter 15 minuter.

Ett ryggproblem upptäcktes för några år sedan, hon har broskbildningar mellan 2-3 ländkotor och små, små pålagringar i framkotorna som hon har haft ända sedan hon var 3 år, förmodligen pga att ryggproblemet är medfött. Pålagringarna är oförändrade genom alla åren dock. Hon har varit en fantastisk ridhäst men tar det mest lugnt vintertid med körturer, under sommaren besväras hon ingenting av en öm rygg. Mår bra av att röra på sig, därför hon har fått fortsätta vara aktiv och hon har ett fantastiskt träningshuvud, kan hålla på hur länge som helst.

Ett sjuhelvetes humör har hon fortfarande men det är så hon är, en riktig humörstant som samtidigt har blivit det mest tryggaste jag har suttit på/bakom. Här blir hon kvar tills hon inte vill vara med längre, blir 17 år.

När jag hämtade henne

 

[Zuzzi]

Sv: Hur blev det ni?

Och kallblodet jag har just nu fick jag hastigt och lustigt av uppfödaren. Jag jobbade hos proffstränaren som hade honom tidigare där han hade stått 2 år men kom aldrig till start, diverse muskelproblem gjorde att han inte kunde trava 2 varv runt banan.

Pratade en hel del med uppfödarna/ägarna om vad jag trodde han skulle behöva för träning för att fungera så dom kontaktade mig när han skulle ur träning och erbjöd sig att ge bort han gratis så jag kunde testa och jag tog emot honom. September 2012 kom han hem 4 år gammal, gjort enormt stora framsteg rent personlighetsmässigt, blivit rak i kroppen och musklat om sig. Än fungerar han inte fullt ut som travhäst då han har varit lite som ett mysterium men jag hoppas vi börjar hitta orsakerna nu.

Han är då en av de mest personliga hästar jag någonsin har träffat, så full i fan och smart som få, nyfiken, orädd, energisk och alldeles underbart gosig. Han kommer bli en ypperlig vän hos någon annan en vacker dag om han inte fungerar som travhäst, han är tyvärr helt fel storlek och typ av kallblodstravare för att jag själv vill ha kvar honom som ridhäst.

 

[Evolution]

Sv: Hur blev det ni?

Min första ponny hittade min mamma på en annons, vi åkte och tittade längst ner i skåne. Jag fick provrida på milslånga vita sandstränder där vi galopperade i havet, klättrade i sanddyner och så
Det var den romantiska bilden. Det var februari månad, slaskigt och isigt och GRÅTT. Ponnyn stannade var 50e meter och vägrade gå. Men jag köpte honom ändå, mest för att jag hatade att provrida hästar och jag tänkte att är det det värsta han gör, att vägra gå, så blir det nog bra. Jag hade honom i nästan 5 år.

Ponnyn jag har nu hittade jag via ett forum där hans förra ägare också fanns. En riktig dunderhoppare som tränade banor 140-145 för Niklas Parmler med en JSM-ryttare i sadeln. När jag provred så var han lugn, väl hemma blev det lite väl mycket gas och rabalder. Vi hopptränade på MSV-nivå under första året men sedan sadlade jag om till dressyr. Jag tröttnade på hans eviga rusande vid hoppning så meningen från början var bara att ta tag i det problemet men vi fastnade för dressyren. Eller jag gjorde, han föredrar hoppningen.. Älskar denna ponnyn och kommer aldrig sälja honom. Jag har haft honom i snart 7 år och han börjar närma sig pensionsålder.

Min storhäst köpte jag i september i år. Har i många år velat köpa en storhäst, men läget var aldrig rätt. Egentligen var kanske läget värre än någonsin just nu med tanke på att jag började läsa på universitet samtidigt i september... men å andra sidan hade läget inte varit bättre EFTER studenten för då ska det köpas gård och flyttas och nytt jobb och allt...
Min häst skulle då vara ett gult, dressyrstammat sto, "min typ av häst", bra gång och utstrålning, 0-3 år. Med tiden insåg jag att den typen av häst jag ville ha skulle gå på en fantasisumma för mig.
Började titta på lite annat, klickade in på en annons jag bläddrat förbi i månader pga den fula förstabilden. Men väl i annonsen fanns helt andra bilder och efter lite filmer och kontakt med uppfödaren så åkte jag och tittade. Det blev till slut en mörkbrun (svart), dressyrstammad, hingst, verkligen "min typ av häst" i modellen och temperamentet, bra gång och utstrålning, 1 år.
Mycket prickade jag in och jag älskar denna lilla häst. Men en dag ska jag ha mitt gula sto....

 

[Esswe]

Sv: Hur blev det ni?

Jag jobbade sommaren 2010 i ett stall med hopphästar där även avel i mindre skala skedde. Just sommaren 2010 föddes ett litet brunt stoföl med en stor stjärn. Skygg och rädd för allt var hon, inte en människa fick peta på henne. Jag föll som en fura!
Satt i boxen där fölungen och hennes mamma höll till flera timmar varje kväll i flera veckor. Och efter 2 veckor fick jag röra vid henne. Sen tog det inte många dagar till innan hon lät mig borsta, lyfta fötter, sätta på grimman osv. Hon sov gärna bredvid mig också.
Red även mamma häst lite i hagen vilket troligen gjorde att hon accepterade mig än mer.
När det skygga försvann kom hennes rätta natur fram, en kaxig liten dam med humör.

Av diverse anledningar träffade jag sen inte henne igen förens mars 2013. Dock var hon alltid i mitt huvud. När jag väl träffade henne igen kom hon i full fart farande mot mig i hagen och ja det fanns bara en sak i mitt huvud - hon skulle bli min. Men hon var inte till salu.
Våren och sommaren gick och jag hälsade på några gånger.

Under sensommaren fick jag ta ett tungt beslut, ponnyn min skulle få somna in (han skulle inte fixa en vinter till) i oktober. Jag ringde till ägaren till treåringen och berättade och sa som det var och sa även att det är den där treåringen jag vill ha, men kan du inte tänka dig att sälja får jag helt enkelt hitta något annat.
Tyvärr fick jag ta bort ponnyn akut en månad tidigare än planerat.
Några dagar senare ringde ägaren mig och frågade om han skulle skicka upp min fina treåring. Och på så sätt är det, nu är hon min.

 

[_Sascha_]

Sv: Hur blev det ni?

Jag hade avlivat min förra häst 5 månader innan och åkt runt och tittat på hästar men ingen som riktigt föll mig i smaken, hittade en fin valack men när det kom till kritan ville hon som hade honom inte sälja, så det var bara leta vidare trots nederlaget.

Hade lääänge tittat på en annons på hästnet (annonsen hade legat ute 1 år), stoet som skulle säljas hade sin helbror i mitt stall och jag kände till uppfödaren.
Men hon var stor, för stor enligt mig, hur skulle jag rodda runt en häst på 1,70?

Det blev så att vi skulle åka till hennes trakter och titta på 2 andra hästar, ägaren till helbrodern skulle med och ville gärna kika på systern (och jag med egentligen). Ja, okej vi åker väl dit då.
Kom in i stallet och där står ett stort monster till häst (som visade sig bara stå i en lite för liten box) lerig och såg ut som ett riktigt skogstroll med lååång trasslig man och en päls som hon hade kunnat övervintra i Alaska med.
Hade blivit lovad att åka till ridhus då hon var oskodd och trots lite trassel så blev det så, men då tyckte de att jag kunde minsann lasta.
HJÄLP en häst som inte gjort något på ett år och dessutom var stor som ett hus, men hon gick på som hon inte gjorde annat om dagarna och vi kom iväg.

Provred och för en häst som inte gjort något på ett år så gjorde hon allt jag bad om (och som hon kunde, inte helt klar med utbildningen) och hon hade ett fantastiskt lätt flytande steg som jag blev helt såld på.

Så jag var fast, efter många om och men är hon numera min sen 4 år tillbaks och hon är den snällaste hästen jag någonsin mött, arbetsglad och lätt men aldrig tråkig. En personlighet som ingen missar.

 

[Myzan87]

Sv: Hur blev det ni?

I dagsläget har jag två stycken.

Den ena ponnyn har jag haft sedan hon var ett halvår gammal. Då fick jag börja leda henne in och ut från hagen, borsta och hantera. När ägaren lite senare flyttade uppåt landet tyckte hon att jag skulle ha henne på foder och 3år senare köpte jag henne. Har aldrig ångrat att jag köpte henne. Och jag tror att hon trivs väldigt bra med mej efter 12år Hittade henne via en ponny jag hyrde som jag hade uppstallad på samma gård.

Skimmeln var min första ponny som var vid tillfället 21år. Unghästen är min nuvarande som då precis hade fyllt 1år.


Den lilla ponnyn har hunnit bli riktigt stor och gammal. Nästa år fyller hon 13år

Den andra hittade jag på hästnet. Egentligen var inte bilden särskillt charmig eftersom hon stod uppbunden i ett stall och hon hade bak öronen. Men jag fastnade och åkte och tittade. Tanken var att min mor skulle kunna ha något att rida på och även att jag skulle kunna lära mej lite mera. Detta var 2009 och henne säljer jag inte heller vidare

Precis när jag fått hem Bella 2009

 

[Silver Girl]

Sv: Hur blev det ni?

Träffade min häst första gången på ett ridläger. Han var ägarens häst och gick då inte med på lektioner på lägret. Tänkte egentligen inget speciellt om honom.
Fortsatte under studietiden och efter regelbundet åka på kurser hos samma kvinna, även sedan hon sålt kursgården och enbart hade mindre kurser i egen regi. Då började denna höst vara med på lektionerna. Han hade blivit äldre och lugnare, och jag lite duktigare så jag började rida honom. Kvinnan som hade honom fick ont om tid och lånade ut honom till lokala ridskolan en tid. Tyvärr visade det sig att det inte funkade. Han var snäll och skötte sig bra, men är inte "rätt byggd" för ridskoleridning och blev felmusklad efter att sällan gå i form. Hon bestämde sig för att sälja honom ungefär samtidigt som jag började fundera på att skaffa häst, och då blev det honom.
Träffade honom första gången år 2000, red honom första gången 2004, köpte honom 2008 och fick ta bort honom i våras 22 år gammal.

 

[OutOfService]

Sv: Hur blev det ni?

Min första foderponny hittade vi på en annons på text-tv När vi åkte dit var det en raggig och fullständigt omusklad 4 årig skäck
Han blev verkligen min finaste finaste bebis Som tyvärr efter ett halvår vart halt och det visade sig att han inte hunnit bli färdigvuxen i knäna innan han reds in, så han hade både knä och kotledsinflammation i båda frambenen Så eftersom han bara var en foderhäst lämnades han hem när kontraktet gick ut efter 1 år och det ångrar jag något så grymt. För ägaren fortsatte inte hans konvalescens som dom skulle, så nu efteråt har jag fått reda på att han var halt till och från och till slut avlivades han för skelettförändringar i framknäna

Eftersom jag hade ridsport på gymnasiet när jag hade min första foderponny så fick jag låna ett halvblod på foder att ha i skolan när ponnyn var skadad. Och efter 4 månader på foder så köpte mina föräldrar honom och jag fick honom i julklapp 2002 Han var sedan mitt allt i nästan 10 år, tills han för 2 år sedan fick galoppera vidare till dom gröna ängarna för att hans leder inte ville vara med längre. Min första egna häst och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta


Efter att min gamla vän avlivades så trodde jag aldrig att jag skulle hitta en häst som tog sig in i mitt hjärta på det viset igen. Men knappt ett halvår senare så fick jag och en vän förfrågan om att få 2 stycken oinridna och knappt hanterade fullblod som var halvbröder, en 3 åring och en 4 åring. Vi fick endast se bilder innan ägaren kom och lämnade dom. Vi skulle ha både tillsammans, men vi hade ändå varsin favorit på bilderna.
När hästarna sen kom till gården såg dom rent FÖRJÄVLIGA ut, undernärda, långhåriga, skitiga och overkade hovar. Men vi tog dom ändå och vi föll genast för varsin(tvärtemot var det var innan på bilderna ) Vi var dock helt överens..
När vi jobbat med dom i några månader vart vi osams och vi tog då varsin häst. Jag behöll 3 åringen som hade tagit mig med storm. Nu 1 1/2 år senare kunde jag inte önska mig en bättre häst, han har verkligen utvecklats till mina drömmars häst och jag kommer aldrig aldrig att sälja honom

 

[Gimlan]

Sv: Hur blev det ni?

Har två men hjärtat mitt är min knasiga lilla fuxa. Hade bestämt mig efter tio år som helt hästlös att bli hästägare. Bästisen hade islänningar och talade sig varm för dem. En sån fick det bli, vill ha en av ponnymått och tölt verkade kul men svårt.

Satte ut köpesannons och kollade på annonser själv. Mejlade och ringde på lite annonser. Tittade först på ett jättefint andraklassto med kalastölt (fattade jag ju inte då), men lite knepig och hade föl vid sidan som skulle vänjas av innan jag kunde ta hem henne.

Sen var det en kvinna som mejlade och tjatade enormt mycket. 30 mil bort. En fet fux som var för dyr. Till slut gav jag med mig och åkte dit.
provridningen var vidrig. Mer i skogen än på vägen och noll gångarter, typ fyrtakt rakt av. Hoppade av och var tacksam för att det var över. Sen tittar ponnyjäveln på mig under lugg med en blick som sa: "Bara så du vet, det är du och jag, vare sig du vill eller inte." Köpte henne utan att pruta en spänn.

Det är fem år sen. Det har varit många smällar, många åkturer men hon är mitt allt. Idag tog jag en korttur efter ha varit på semester i två veckor. Grät av lycka över min fina vän som är blind på ena ögat, hårdare en stål i huvudet och med symaskinsgalopp. Bättre häst finns inte

 

[Skywalker]

Sv: Hur blev det ni?

Jag hittade min genom en anspråkslös annons i tidningen Ridsport 1997. Färg, (brun) mankhöjd, ålder och stam stod med, och så var det inte jättelångt bort. Då hade jag redan tittat på en drös hästar och inte fastnat för någon trots att de var både bra och fina, men föll för honom direkt! Kärlek vid första ögonkastet och varje dag sedan dess

 

[skogstokiga]

Sv: Hur blev det ni?

Ena ponnyn hittade jag via annons, jag ville lära mig köra och ponnyn behövde någon som pysslade och motionerade ponnyn. Med honom gick det hela vägen - skötare, medkusk, foder och sedan blev han min egna. Jag fick honom i födelsedagspresent när jag fyllde 17. Vi har nu hängt ihop i lite mer än 7 år och jag har fått en av de bästa ponnyerna i världen.
När denna ponnyn fick fång letade jag efter en till ponny att ha som sällskap i nya stallet. Jag la då ut annons och fick svar från ponny nr 2's ägare. En helt bedårande liten grabb och bästa kompis med ponny nr 1. Det var den enda ponnyn jag tittade på, och den som stod längst bort.

 

[Krockodil]

Sv: Hur blev det ni?

Hittade mannen i mitt liv 2007 i ett försäljningsstall. En dansk importerad valack på nio år efter Olympic Ferro. Det var inte direkt kärlek vid första ögonkastet... Han var stor, grov, brun, insjunken lite här och där med galliga ben, gigantiska hovar och ledsna ögon. Min första tanke var ung. att vem skulle vilja köpa den där? Men provrida kunde man ju alltid. Efter två minuter i sadeln så kände jag typ... Wow! Den här hästen ska jag ha! Gav ett skambud och fick köpa honom.
Upptäckte att jag fått hem en mycket nervös och spänd häst. Han gick inte att lyfta bakhovarna på, var extremt spörädd och huvudskygg.
Men jag har aldrig ångrat att jag köpte honom! Efter sex år tillsammans har vi tävlat mycket, rest över hela sverige tillsammans, råkat ut för dikeskörningar, omkullridningar, ur och skur och kommit ur allt tillsammans. Han är verkligen mannen i mitt liv!