Hur behandlar vi våra djur egentligen?

fejko

Trådstartare
Hörde en sak som jag blev upprörd över. Min syrras granne hade en hund. Efter två år tröttnade tanten och ville avliva hunden. Veterinären hade då föreslagit omplacering men det ville inte tanten. Enligt tanten var hunden ett psykfall. Enligt syrran var den understimulerad och ouppfostrad. Jag tycker det är hemskt när man behandlar djur som prylar.
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Ofta är ändå avlivning det bästa alternativet. Tyvär hamnar ofta dessa hundar hos fel folk även vid en omplacering. Just därför trycker jag aldrig på eller föreslår omplacering.
PL
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Men en två år fullt frisk hund borde väl inte vara så svår att omplacera? Det vore ju en annan sak om den var gammal och sjuk.
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Problemet är att många av de som tar en jobbig omplaceringshund inte har en aning om vad de ger sig in på.
PL
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Håller helt med Peter..
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Det är så olika från fall till fall, det finns hundar som mår alldeles utmärkt i ett nytt hem med hundvana människor som vet vad de gör. Tyvärr är en del hundar så förstörda psykiskt att detta inte går. Men att allmänt avråda från omplacering som ett alternativ såsom en del uttryckt i tråden tycker jag är fel.
Det är att generalisera för mycket. Jag tycker man kan prova en omplacering och om det inte fungerar, så i stället för att göra vandringspokal av hunden är avlivning nästa alternativ.

Jag tror tyvärr att många inte vill omplacera därför att de är rädda att någon annan ska lyckas göra hund av vovven, och det betyder ju att de måste erkänna att det var dem de var fel på och inte hunden... :smirk:

Jag tycker att det är rätt att ifrågasätta de människor som väljer avlivning som första alternativ när de inte kommer till rätta med problemen. Sen kan man föra en diskussion om det bästa alternativet från fall till fall.

Jag har sett massor av lyckade omplaceringar, visst finns det avarter och hundar som inte fungerar, men det är inget skäl att inte ens föreslå en omplacering av en hund som kanske skulle fungera jättebra med annan husse/matte.
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Jag har väldigt svårt att tro att man väljer avlivning pga att nån annan skulle "lyckas bättre" och det skulle vara "dem de var fel på och inte hunden..." :crazy:

Samma snack som när man pratar vildkatter och fd travare, att avliva betyder inte ngt lidande för individen medan alternativen kan göra det. Jag tror att folk i gemen väljer att försöka till sista blodsdroppen många ggr, istället för att se sanningen i vitögat och för djurets skull låta det få somna in. Jag tillhör nog tyvärr den senare sorten, som kämpar men faktiskt även har fått ordning på både hundar, katter och hästar. Det kostar dock engagemang, ork, plats, blod, svett, tårar, tid och pengar, något varken jag eller andra har hur gott om som helst. :smirk:
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Jag avråder inte generellt från omplacering men tar heller initiativ. Jag ifrågasätter heller inte den som väljer avlivning som förstahandsalternativ, det är ju ett bomsäkert sätt att undvika att hunden blir vandringspokal som jag sett alltför många av.
PL
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Tyvärr har jag stött på mer än ett så´nt fall, och har även hört motiveringar som att "hunden är ju så fäst vid mig och skulle må så dåligt utan mig så det är bäst att ta bort den". Jag tror såklart inte detta är den vanligaste anledningen, men det förekommer.

Däremot har jag flera gånger stött på understimulerade och missförstådda hundar, där ägaren inte gjort försök till omplacering utan ringer vet. för att beställa tid för avlivning som första försök till lösning på problemet.

En annan tyvärr vanlig anledning är resor eller flytt där hunden inte kan följa med. Och nej tyvärr, det finns många som inte tänkt på omplacering som ett alternativ, och inte alls ansträngt sig för att försöka ordna det på annat sätt. Jag tycker att dessa ska tåla att deras syn på djurets liv ifrågasätts.

Sedan tror jag som du, att folk i allmänhet gör allt de kan för att få till stånd en bra lösning. Men undantagen finns, och de är fler än de borde vara, därför vill jag ifrågasätta att det skulle vara någon sorts allmän rekommendation att inte försöka omplacera.

Jag tror att folk i gemen väljer att försöka till sista blodsdroppen många ggr, istället för att se sanningen i vitögat och för djurets skull låta det få somna in. Jag tillhör nog tyvärr den senare sorten, som kämpar men faktiskt även har fått ordning på både hundar, katter och hästar. Det kostar dock engagemang, ork, plats, blod, svett, tårar, tid och pengar, något varken jag eller andra har hur gott om som helst.
Jag tycker inte det är synd att du tillhör den senare kategorin du nämner. Jag tycker det är bra att det finns folk som kämpar mot "slit och släng" mentaliteten.

Angående att se sanningen i vitögat, så har jag inte något emot att avliva djuren i de fall andra möjligheter bedöms vara sämre alternativ.
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Som sagt kan hunden bära på en massa problem som tanten inte vill se eller förstår...
Vi hade som jag har berättat tidigare en omplaceringshund på försök, vi hade honom i ett halv år men i längde blev det ohållbart då han till slut hade huggit hela familjen ett flertal gånger... Han blev helt blockerad när han hörde motorljud och högg vilt omkring sig, detta berättade inte hans ägare överhuvudtaget... Hade det varit idag och jag inte hade haft några barn så kanske det hade gått att få ordning på honom men i det läget så var avlivning det bästa alternativet...
Som sagt, hunden lider inte av att bli avlivad, men grannen tog hand om en 10 månaders schäferhane som hade hunnit med att bo hos sex olika personer... De hade bestäm själva att de skulle bli de sista han bodde hos, skulle det inte fungera så skulle han avlivas... De lyckades någorlunda men inte ialla lägen så tillslut hade han rymt en dag och blivit påkörd, han låg i diket och kastade sig upp efter däcken på bilen... Den som körde hade inte en chans att hinna vare sig se eller bromsa...

Så visst om man är tvungen att omplacera och hittar en bra familj som vet vad de ger sig in på, ja då kan det gå jättebra, mina föräldrar omplacerade själva sin cavlier när jag var liten för han orkade inte med småbarn, han fick en toppen familj som höll kontakten alla år som han levde och flera år efteråt. Skulle de på semester så var han hos oss, eftersom jag växte upp så småningom och var snällare mot hunden... ;)
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

zesel skrev:
Jag tror tyvärr att många inte vill omplacera därför att de är rädda att någon annan ska lyckas göra hund av vovven, och det betyder ju att de måste erkänna att det var dem de var fel på och inte hunden... :smirk:

I det här fallet tror jag det handlade om pengar. Kärringen är snål som fan och man får väl knappast något betalt för en omplaceringshund?
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

zesel skrev:
Däremot har jag flera gånger stött på understimulerade och missförstådda hundar, där ägaren inte gjort försök till omplacering utan ringer vet. för att beställa tid för avlivning som första försök till lösning på problemet.

En annan tyvärr vanlig anledning är resor eller flytt där hunden inte kan följa med. Och nej tyvärr, det finns många som inte tänkt på omplacering som ett alternativ, och inte alls ansträngt sig för att försöka ordna det på annat sätt. Jag tycker att dessa ska tåla att deras syn på djurets liv ifrågasätts.

Sedan tror jag som du, att folk i allmänhet gör allt de kan för att få till stånd en bra lösning. Men undantagen finns, och de är fler än de borde vara, därför vill jag ifrågasätta att det skulle vara någon sorts allmän rekommendation att inte försöka omplacera.

Jag tycker inte det är synd att du tillhör den senare kategorin du nämner. Jag tycker det är bra att det finns folk som kämpar mot "slit och släng" mentaliteten.

Angående att se sanningen i vitögat, så har jag inte något emot att avliva djuren i de fall andra möjligheter bedöms vara sämre alternativ.

Precis vad jag ville ha sagt :bow:
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Mia_R skrev:
Samma snack som när man pratar vildkatter och fd travare, att avliva betyder inte ngt lidande för individen medan alternativen kan göra det.

Vildkatter och travare är väl betydligt svårare att omplacera än en fullt frisk unghund? Tycker jämförelsen haltar.
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Låt mig gissa, det var en stor blandrashane? Det cirkulerar tyvärr många sådana i ett-tvåårsåldern, med betoning på cirkulerar. Det är inte helt lätt att "göra hund" av en sådan, och många som entusiastiskt tagit emot den hunden ger upp efter ett tag och omplacerar den vidare till en ny entusiast.... I de fallen tycker jag att avlivning är betydligt skonsammare mot hunden.
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

peter_lundin skrev:
Problemet är att många av de som tar en jobbig omplaceringshund inte har en aning om vad de ger sig in på.
PL

Det visste tydligen inte nuvarande ägaren hur jobbigt det skulle bli heller :mad: :mad:

Jag tycker man ska kolla upp lite innan man köper en hund!
*vilken ras passar till mej (och min familj om man har det)
*Var bor jag nånstans? Lägenhet, hus eller gård
*Vad vill jag ha den till
*Har jag tid Och ork
*Man ska även prata med skk vilka uppfödare som är seriösa!
* Man ska även kolla på valparna och prata med uppfödaren vilken av dom som skulle passa....
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Att första ägaren varit överoptimisktisk behöver inte vara en anledning att till varje pris låta nästa optimist försöka.
PL
 
Sv: Hur behandlar vi våra djur egentligen?

Nej det var en powder-puff och tjejen som hade den var förståndshandikappad och tog inte hand om den särskilt väl.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
5 229
Senast: Hermelin
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 317
Senast: Snurrfian
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
3 038
Senast: manda
·
Hundhälsa Jaa, jag igen… Otur som få har vi nu… Började med hornhinneskada, vid tredje återbesöket som var i torsdags så hade vi hornhinneskada...
Svar
9
· Visningar
3 495
Senast: Fibusen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp