Hur är det?

[kolblakkur]

Insåg när jag stod och förberedde min lunch att jag inte minns när någon frågade mig hur det är (dvs hur jag mår). Detta uppkom efter att en person som hör av sig till mig aldrig frågar hur det är med mig eller dylikt, bara rakt på och pratar om sitt direkt.

Jag själv brukar för den mesta delen, fråga folk hur det är. Kommer jag in i på jobb så frågar jag i stort sett alltid folk hur det är om jag inte sett dem på länge. Kräver inga djupa svar, vissa kräker av sig om ditten och datten och vissa säger att det är ”okej”.
Brukar ni fråga folk hur det är?

Och framförallt:
Hur är det?

 

[LadyCovergirl]

Ja, det brukar jag göra både på jobbet och privat. Jag tycker att jag rätt ofta får frågan själv också.

Och jodå, efter omständigheterna är det okej. Hur är det själv?

 

[Stekspaden]

Jag kräks en smula.
Nej men jag berättar lite kort bara. eller det är okej när jag inte orkar vara ingående

 

[Sofie.S]

”Det är bra, hur är det själv?” Är mitt standardsvar. Jag tänker att om personen verkligen vill veta hur det är så skulle personen ha en annan formulering på frågan. ”Hur är det?” är en artighetsfråga enligt mig.

 

[tanten]

Jag ser det som en hälsningsfras bland andra. Den som frågar vill inte veta utan bara inleda kontakt.

Ungefär som tjena, läget?

 

[cambodia]

Brukar nog inte fråga det så ofta, kanske mer om jag skriver till någon jag känner men inte hört av på ett tag.
Får frågan ibland, men som tidigare sagts känns det inte riktigt som den som frågar vill ha ett ärligt svar.

Och hur det är, ja, inte sådär superbra direkt. Många frågor som cirkulerar i huvudet, måste nog mest jobba med mig själv men jag vet inte riktigt vart jag ska börja

Hoppas du mår bättre

 

[Jenka]

Brukar både fråga och få frågan. Jag ser den som ärligt ställd, sen är det klart att svaren varierar utifrån relationen till den som frågar.

 

[Wysiwyg]

Jag frågar nog mest ytliga vänner eller bekanta hur det är. Mer som ett småprat i så fall, svaret varierar väl utifrån kontext och person tänker jag. För det mesta är det väl "jomen det är bra/okej".

Jag tänker att nära vänner och familj berättar ändå utan att jag behöver fråga om de har något på hjärtat. Men visst frågar jag ibland om det är något som händer i deras liv som jag vill fråga om.

 

[Wysiwyg]

Hur är det?

Det svaret beror ju helt på vem som frågar. En arbetskompis så är svaret alltid "jo men det är bra/okej" oavsett sinnesstämning typ. En nära kompis kan ju få höra mitt innersta mörker om hen har otur.

 

[Hyacinth]

Insåg när jag stod och förberedde min lunch att jag inte minns när någon frågade mig hur det är (dvs hur jag mår). Detta uppkom efter att en person som hör av sig till mig aldrig frågar hur det är med mig eller dylikt, bara rakt på och pratar om sitt direkt.

Jag själv brukar för den mesta delen, fråga folk hur det är. Kommer jag in i på jobb så frågar jag i stort sett alltid folk hur det är om jag inte sett dem på länge. Kräver inga djupa svar, vissa kräker av sig om ditten och datten och vissa säger att det är ”okej”.
Brukar ni fråga folk hur det är?

Och framförallt:
Hur är det?

Hur mår du?

 

[Raderad medlem 120709]

Med min historik av kass sinnesstämning så känns frågan i sig laddad, så jag uppskattar inte att få den fast jag vet att det är en ren artighetsgrej i de flesta fall. Men kommer den så brukar jag svara nåt i stil med "jodå, det är okej" för inte vill jag spy ur mig om mina demoner till vem som helst .
Jag brukar inte själv fråga hur det är om jag inte får frågan, då blir det automatiskt att jag säger "själv då?". Jag tror faktiskt bara att jag brukar fråga hur det är när jag pratar med mina närmaste, och då är det för att jag ärligt vill veta.
Nej, jag är inte så värst bra på småprat och artighetsfraser.

 

[Badger]

Insåg när jag stod och förberedde min lunch att jag inte minns när någon frågade mig hur det är (dvs hur jag mår). Detta uppkom efter att en person som hör av sig till mig aldrig frågar hur det är med mig eller dylikt, bara rakt på och pratar om sitt direkt.

Jag själv brukar för den mesta delen, fråga folk hur det är. Kommer jag in i på jobb så frågar jag i stort sett alltid folk hur det är om jag inte sett dem på länge. Kräver inga djupa svar, vissa kräker av sig om ditten och datten och vissa säger att det är ”okej”.
Brukar ni fråga folk hur det är?

Och framförallt:
Hur är det?

Jag brukar inte fråga, oftast, om det inte känns som att det är läge speciellt. Jag brukar inte heller bli tillfrågad, om det inte är på förekommen anledning.

Eller snarare de enda som frågar hur jag mår är vid mer formella tillfällen och folk jag inte känner så väl, då det självklara svaret är -bra tack och du? (även om jag har foten i kläm i en byrå). På det viset frågar jag själv.

Möter jag engelsktalande frågar de alltid -How are you och svaret är då Fine thank you and you?

Jag saknar inte att bli tillfrågad och om det är en nära vän och jag känner mig usel så kläcker jag ur det av mig själv oftast, om jag vill.

Så svaret på frågan är -helt ok! själv?

 

[Mimmimamma]

Jobbar som psykolog på en vårdcentral så ställer frågan i jobbet flera gånger om dagen och även privat till kollegor som jag ser mår dåligt.

 

[Bison]

Jag frågar ofta mina vänner och kollegor samt ställer följdfrågor.
Vissa frågar jag inte eftersom jag inte orkar lyssna på allmänt rant och bitterhet över allting.

Men mig är det annars bra. Prima liv faktiskt

 

[Lillgrådis]

Jag uppskattar absolut att få frågan, kunde gärna få den oftare, och försöker också ställa den till personer som jag bryr mig om om vi inte har så nära kontakt att det ger sig av sig själv ändå. I hopp om att de ska känna att jag faktiskt vill lyssna på och vill veta ett ärligt svar.

Och jag kan göra samma reflektion angående att inte ställa just en sådan fråga, hos andra som bara pratar på om sig själv och sitt.

Även om kanske de flesta tolkar "hur är det" som en artighetsfras utan större mening, så för mig är det väldigt mycket bättre än ingenting eller att bara pladdra på om sig själv och/eller faktabaserade upplysningar.

I alla fall att man ids tänka den tanken på att visa något intresse för något annat än de sakerna, det kan värma en hel del tycker jag.

Får jag åtminstone frågan så får jag ju i alla fall välja lite själv hur utförligt jag svarar. Oftast känner man väl av om det är "bara för att" men för riktiga vänner som jag kanske inte har så mycket kontakt med eller träffar så ofta, så ger jag också gärna en mer nyanserad bild till svar.

Hur det är med mig, jo tack. Visst finns det några minusposter men det finns också några plusposter. Lite fler än de negativa bitarna.

 

[Niyama]

Jag tycker "hur är det" är en jobbig fråga för jag fattar aldrig när personen som frågar faktiskt vill veta och när jag bara ska svara "det är bra, själv då?".

Till vänner som jag vet har det lite jobbigt på något sätt säger jag "hur mår du?", jag tycker det är tydligare att jag verkligen undrar.

 

[bettysmatte]

För mig varierar svaret beroende på vem som frågar ,samt hur tonfallet/tonen i frågan är. Jag ställer nog väldigt sällan frågan själv faktiskt.

 

[KarinStarfighter]

Jag är så allergisk mot den frågan och oftast när jag får den är när jag är trött och har det tufft på jobbet. Kanske menar personerna väl ( två kollegor) jag tänker på, men ibland är jag så stressad att det kan vara det som gör att man passerar bristningsgränsen. Hade man frågat en annan dag (typ jag såg att du var trött i tisdags) hade det varit mer okej.

 

[Red_Chili]

Jag är otroligt glad att den frågan ställs sällan. De som tidigare frågat har väl tröttnat på att faktiskt få ärliga svar De gånger jag eller vänner frågar, då är det för att vi verkligen undrar och det brukar bli antingen om vi misstänker att det är något tokigt eller om vi vill prata om något som kanske är olämpligt att prata om när den andra är på "fel" humör för det ämnet.

 

[marsve]

Japp. Frågar det rätt ofta, jobbar i en industributik så det är rätt blandat folk som kommer dit. Och för det mesta svarar de "bra" eller "hyfsat" eller "som vanligt" och då svarar jag med motfrågan "varför då?"
De kommer nästan alltid av sig, måste fundera en stund på hur de egentligen mår och sen kan man få reda på mer än man ville...
För egentligen frågar man ju inte för att få ett ärligt svar utan bara för att småprata lite. Fast det är ju intressant att få reda på lite mer om just denna människa!