Jag nojjar över Gibbs hälta/icke-hälta. Kan sitta och stirra som en tok och tycka mig se nånting, för att sen komma på mig själv att titta på fel ben.Det här med att själv vara hypokondriker och dessutom ha djur är ju kanske inte en toppenkombination för ens egen ångest när det kommer till just hälsan.
Han har varit haltfri hela veckan men jag kan ändå inte skaka av mig känslan att där kanske är något ändå. Sen vet jag inte om det är hypokondrin som talar eller om det faktiskt är så. Ingen annan ser ju något? Varken veterinär eller sambo. Jag kanske borde ringa och boka en tid för röntgen ändå. Risken finns ju att det här kommer driva mig till vansinne om jag inte får det svart på vitt att där inte är något.
Jag röntgade ju allt på Floki efter att han blev halt och feldiagnoserad som valp. Allt var bra så då kunde jag lugna mig, det var så skönt att veta. Ovissheten är jobbigare än att bli av med några tusenlappar för min del.
Dom är så ovanliga i Skåne att man tar varenda chans. Nu hoppas jag att grabben vill fokusera för en gångs skull. Lär väl kunna gå för han är pigg på att använda sin nos, men har fortfarande lite problem med koncentration och smådålig fokus.
