Takire
Trådstartare
Pappas nu 11 år gamla fröken var ganska tuff som valp. Såpass att det ombads att min äldre, vettiga tik skulle tukta valpen lite. Sure. Valpen lyssnade inte på första, andra eller tredje tillsägelsen från tiken. Så tiken tog till stora bokstäver. Valpen skrek, kissade på sig och sprang "gråtande" till husse. Jag vrålade att han skulle bara våga ömka valpen!
Valpen var ganska stukad och nere i ungefär tio minuter. Sen interagerade hon glatt med min tik - på ett mycket ödmjukt vis.
Idag är valpen 11 år och har hela livet varit en sån hund som funkat med alla hundar utan knot.
Så, det är lite inbyggt i valpar att de ska klara av sånt där. Och även klara att bli rädda, avreagera och gå vidare.
Bästa rådet har du redan fått - glöm att det hänt och fortsatt som vanligt
Ja, det verkar onekligen som jag inte har något att bekymra mig för just här. Det var nog de hjärtskärande valpskriken som satte sig på hjärnan
Såg för övrigt ett avsnitt av "Världens bästa veterinär" där en goldenvalpen på 15 veckor hade fått käken bokstavligen krossad och avsliten av en annan hund. Den valpen blev inte heller rädd för andra hundar. (Fast jag hade sannerligen inte klandrat den om den blivit det .)