Hundmöten - varför är det så svårt?

[WildWilma]

Jag har mina teorier om detta och tränar mina hundar på det sätt som jag tror ska kunna leda till min målbild. Men sen jag blev instruktör så har jag blivit nyfiken på fler perspektiv. Det är helt klart inte alltid lätt för de flesta av oss.

Svara gärna på dessa frågor med era egna tankar:

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Jag vill att mina hundar går vid min sida och är uppmärksamma på mig. De får snegla på den andra hunden men inte låsa mot den eller dra i kopplet. Jag vill tycka att det är ok om de morrar (ber den andra hunden hålla avstånd) men instinktivt brukar jag säga till då. Jobbar just nu massor med detta med min 8 månaders valp som tycker andra hundar är väldigt spännande. Jobbar med att hon får belöning om hon väljer kontakt med mig framför att fokusera på den andra hunden. Den vuxna hanen jag har är väldigt duktig vid hundmöten och han är tränad på ett liknande sätt. Det vikrigaste för mig är att de ska vara så känslomässigt neutrala som möjligt. Därför låter jag självklart låter jag aldrig mina hundar hälsa på okända hundar vid hundmöten. Däremot kan husse och daghusse vara lite slappare med detta...

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Är de lösa och får syn på en annan hund innan mig så vill jag att de stannar och tar kontakt med mig för vidare instruktioner. Oftast kallas de in och får leka lite med mig. Ibland kan de platsas så går jag fram till dem. Detta har varit mycket enklare att lära in än i koppel då det varit en naturlig reaktion att stanna upp. Ingen an mina hundar har i vuxen ålder medvetet sprungit fram till en annan hund när de varit lösa. Min nu inte levande hane gjorde det av misstag en gång. Han vände snabbt när han insåg sitt misstag.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Jag tror att de flesta helt omedvetet låter sina hundar skapa en massa känslor kring hundmöten genom livet. När valpen är liten bygger den upp en stor förväntan på att se andra hundar för då KANSKE den får leka! När valpen blir unghund och könsmognaden kommer kanske den starka känslan av förväntan kombinerad med lite eller mycket osäkerhet. Hunden får också lära sig att den måste hantera hundmöten själv och gör det då genom att försöka ta kontroll på situationen genom att "möta" upp den mötande hunden. Lyckades den inte med det kommer den kanske bli enormt frustrerad. Sen vid 2-års ålder när den mentala könsmognaden börjar utvecklas får hunden kanske också en starkare känsla av integritet. Dessa tre känslor kombinerat (förväntan, osäkerhet och integritet) tillsammans med att hunden upplever att den själv måste hantera varje hundmöte ger inga trevliga hundmöten. Vid detta lag börjar även ägaren tröttna på sin hunds jobbiga beteenden och skäller ut den efter noter eller går och säger "fy/nej" helt utan effekt. Hunden har absolut ingen aning om vilka förväntningar ägaren har på denne.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Jag går om det är möjligt alltid omvägar, både för mina hundar skull och den mötande hundens skull. Borde man göra något mer? Påtala att de borde ta hjälp av en tränare? att de ska sluta skälla på sina hundar? (om det inte hjälper vilket det sällan gör)

 

[Fisherling]

Mina hundar bryr sig inte om mötande hundar om de inte beter sig utmanande. Hundar som stirrar, lägger sig ner, har svansen högt, ragg, gör utfall etc reagerar Asni på och börjar morra. Tinja skiter i andra hundar tills de kommer in i hennes bubbla.

Jag ser dock alltid till att ha deras fokus på mig, eftersom Asni är osäker och kan reagera. Då är det aldrig några problem. Är det hundar som jag vet är problem så vänder jag helst och går en omväg, för folk här är fullkomligt IQ-befriade och bara står och låter hunden varva upp mot mina om jag skulle ställa mig vid sidan för att låta dem gå förbi. Jag orkar helt enkelt inte med att folk är dumma i huvudet och att mina hundar ska lida för det.

Absolut ingen idé att prata med folk. De vill inte ha tips. De vill bara skälla på en för att man inte vill passera eller hälsa på deras oförskämda hundar.

 

[Lingon]

1. Min målbild är att mötande okända hundar ska vara fullständigt ointressanta.
2. Målbild: han stannar och tittar på mig och väntar på besked från mig alt. han kommer springande direkt till mig. I sämsta fall om den andra hunden kommit för nära så att han inte vill/vågar vända ryggen till den så är målbilden att han står kvar (utan att spänna sig) tills jag kommit fram.
3. Jag tror att många människor gör väldigt fel med sina hundar när de är valpar. De låter valpen leka med alla möjliga hundar de träffar ute vilket lär hunden att andra hundar man möter ute är intressanta. Sen kommer könsmognaden och eventuellt nån dålig erfarenhet och så har man en hund som beter sig illa. Sen tror jag att en del människor inte använder sig av godis tillräckligt mycket. Jag har alltid godis med mig när jag är ute och går med hunden. Ska han gå lös har jag extra gott godis. Folk kommenterar ibland att "Oj, ja där fick han godis" som att det var nåt negativt. Jag känner hundägare som när jag förklarat hur jag gör säger att de borde kanske ha med sig godis lite oftare när de går ut med hunden. Jag tror att många (speciellt de som inte kan hund) gärna vill att hunden ska lyda. PUNKT. De förstår inte att de måste motivera hunden till det. När jag kallar på min så vänder han direkt och slickar sig om munnen. Han är matglad. Självklart kommer han som ett skott om det vankas godis.
4. Det bästa jag kan göra är att ha min vid min sida med hans uppmärksamhet på mig och inte på den andra hunden. Ju mer han ignorerar den andra hunden desto bättre. När jag möter vissa med stora ilskna hundar så går jag en omväg men det är mest för min och min hunds säkerhet.

 

[Lingon]

Mina hundar bryr sig inte om mötande hundar om de inte beter sig utmanande. Hundar som stirrar, lägger sig ner, har svansen högt, ragg, gör utfall etc reagerar Asni på och börjar morra. Tinja skiter i andra hundar tills de kommer in i hennes bubbla.

Jag ser dock alltid till att ha deras fokus på mig, eftersom Asni är osäker och kan reagera. Då är det aldrig några problem. Är det hundar som jag vet är problem så vänder jag helst och går en omväg, för folk här är fullkomligt IQ-befriade och bara står och låter hunden varva upp mot mina om jag skulle ställa mig vid sidan för att låta dem gå förbi. Jag orkar helt enkelt inte med att folk är dumma i huvudet och att mina hundar ska lida för det.

Absolut ingen idé att prata med folk. De vill inte ha tips. De vill bara skälla på en för att man inte vill passera eller hälsa på deras oförskämda hundar.

Jag har aldrig förstått varför en del stannar när man ska passera dem och deras hund. Det ger ju bara hunden mer möjlighet att fixera på min hund. Jag stannar aldrig. Jag fortsätter alltid gå (på vägen eller på en omväg) och låtsas som om den andra hunden inte existerar, eftersom det är så jag vill att min hund ska göra.

 

[Quez]

Jag delar er målbild, vill att mina hundar tar det lugnt och fokuserar på mig vid möten och skulle tro att majoriteten av hundägarna gör detsamma. Dock tillhör jag de som inte har uppfostrade snälla hundar och då jag inte orkar träna går jag där jag sällan möter folk. Min önskan är att folk ger mig tid att hoppa ut i buskarna om jag plötsligt möter någon, att de sedan går eller springer förbi och helst inte är rädda. Skulle någon säga till mig att jag borde träna med dem så tja, det vet jag redan så någon skillnad gör inte det för mig.

 

[Pilot]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Jag vill att hon ska ignorera i störta möjligast mån, åtminstone inte ha förväntningen av att de ska hälsa.
Funkar ok i dagsläget, ber henne gå fot, men hon verkar trivas bäst av att vi tar ett steg åtsidan och står still och tittar. Jag upplever att hon blir mer hetsig om vi ska mötas i fart mot varandra, hon tar det mer med ro om hon får stå still i mötet.
Det samma är om det kommer någon som går bakom oss, vi är rätt långsamma, våra promenader är till för henne att få gå fritt och nosa, så bättre att stanna och släppa förbi när de närmar sig.
Har henne alltid på andra sidan av mig, så att hon inte möter hunden.

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Helst vill jag att hon ska söka upp mig, men hon brukar frysa till och det är bra nog. Då ber jag henne stå still tills jag kommit ikapp, oftast går jag dock först och hon efter. Så oftast så stannar jag tills hon kommit ikapp och kopplar eller ber henne stanna om vi är en bit ifrån.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Tror det finns många olika orsaker, allt från osäkerhet till en förväntan om lek o.s.v.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Skapa avstånd, framförallt. Jag går själv gärna omvägar eftersom vi gärna stannar och vet att det kan vara frustrerande för andra hundar/ ägare.

Däremot så går det oftast bra när vi gör det, hon håller ett lugnt kroppsspråk när vi står still, till skillnad mot när vi går och hon gärna spänner upp sig och ligger på i selen.

När vi väl hälsar på andra hundar (händer sällan) men det är en stor skillnad i hunden hon hälsar på och hur hon beter sig. Hon matchar deras energi, är de lugna är hon lugn, är de på blir hon på o.s.v.

Hon blev satt med en hund som var väldigt på och inte så trevlig mot henne när hon gick på hunddagis, vilket jag tror kan vara en bidragande orsak till att hon hellre svarar emot. Lägg på att hon är terrier på det så kan det bli rätt hetsigt.
Så även om det inte funkar 100 som jag vill, så är inte hundmöten något jag oroar mig för eller upplever ett problem.
Men vi har o andra sidan tränat mycket med skvallerträning i perioder och titta på andra hundar och få gotta i förebyggande syfte för att ha en bra känsla (på olika avstånd).

Däremot är hon inte glad i hundar i hemmet. Jag vet inte om det är resursförsvar eller vad?

 

[Snurrfian]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Min målbild är att gå lugnt bredvid mig, möjligtvis snegla på den mötande hunden men inget mer. Vi är dr när vi är på "okänt område" för Ville. I våra "vardagspromenadområden" går han igång mer och gör lekinviter, mycket för att vi har träffat på alldeles för många lösa hundar.

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Ville är oftast inte lös i och med att han är jakthund och han behöver vara nära mig för att han inte ska dra på vilt. Men de gånger jag har honom lös och vi möter andra lösa hundar är min målbild att han ska komma till mig.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Eftersom jag har en hund som kan bli uppstressad vid hundmöten så tror jag att en del beror på förväntan. Som exempel, på väg till hundrastgården i stan så bygger han upp en förväntan på att det ska hända något och möter vi då en hund som på något vis bjuder in honom till interagera så svarar han direkt. När vi istället rör oss ifrån hundrastgården, utan att han ens har varit i den så kopplar han av på ett helt annat sätt och fokuserar på att nosa i backen osv. Jag tror också att det är den förväntan som ställer till det för honom på våra "hemmamarker" Jag jobbar med det genom att passerar hundrastgården och inte låta honom leka alla gånger så att förväntan på att det ska hända något roligt där sänks rejält. Men han är alltså typen av hund som anser att alla andra hundar är hans bästa kompis i blivande. När det blir mycket runt omkring honom så varvar han istället ner, han har varit med på mässor och mött mängder av hundar och där brydde han sig tillslut inte, inte ens de som kom väldigt nära pga trånga passager och liknande.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Håll avstånd om det går, sen beror det på situationen, jag skulle när jag arbetar med att få kontakt med Ville inte uppskatta om mötande ekipage stannande och började ge goda råd om vad jag ska göra, det gör att jag tappar fokus på det jag gör. Det är lite förmätet att tro att alla som har hundar som inte uppför sig perfekt aldrig har tänkt tanken att ta kontakt med en hundtränare.

 

[Snurrfian]

Jag har aldrig förstått varför en del stannar när man ska passera dem och deras hund. Det ger ju bara hunden mer möjlighet att fixera på min hund. Jag stannar aldrig. Jag fortsätter alltid gå (på vägen eller på en omväg) och låtsas som om den andra hunden inte existerar, eftersom det är så jag vill att min hund ska göra.

Jag stannar ibland upp Ville för att ens få kontakt med honom och för att han inte ska eskalerar mera, för hans del handlar det sällan om att han fixerar den andra hunden, han försöker istället på alla sätt möjliga bjuda in till lek.

 

[Smulu]

Om jag som icke hundägare möter hund + ägare så får hunden gärna titta på mig, När den tittat och så att säga konstaterat, jaha en människa då får den gärna vara uppmärksam på ägaren, eller fortsätta nosa på spännande dofter. Börjar ägaren rycka i kopplet så undrar jag, och vad gjorde jycken för dåligt nu då? Var det nödvändigt att dra till så i kopplet?

 

[Åsa A]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Flera av mina hundar brukar, om vi möter en stökig hund, välja att gå och nosa i gräset och verkligen aktivt välja att inte titta på den mötande hunden - i det läget jobbar jag inte med att försöka få kontakt med min hund utan pratar bara lugnt och berömmer att de går och nosar, det är ju en tydlig signal till den mötande hunden att min hund varken är intresserad eller hotfull.

Jag märker stor skillnad på hur mina hundar beter sig om vi möter hund ute på grusvägarna här omkring (där vi sällan möter någon) jämfört med hemma på gårdsplanen (där vi ofta har hundbesök pga vår verksamhet med träningshall och vandrarhem) eller på klubben där det också kryllar av hundar. På ställen där de ofta möter många hundar är de ganska ointresserade, tittar lite och vissa hundar kan få dem att vilja bjuda in till lek medan andra får dem att vrida undan huvudet och gärna nosa och ignorera, men möter vi hundar ute på promenaden är det betydligt mer intresse, mest av det positiva slaget - de verkar tycka det är väldigt spännande att möta hundar där, förutom Sigge som helst inte möter någon alls men som å andra sidan gärna går och äter godis vid mötet och inriktar sig helt på det istället för att titta på den mötande hunden.

Lillvalpen har än så länge inte mött jättemånga hundar, han blir väldigt glad och studsig när vi gör det. Indigo är glad och positiv så länge inte mötande hund är rädd/arg/stökig - då väljer han att titta bort, nosa, gå ut på åkern en bit. Garibaldi gjorde samma sak som Indigo.

Jag gillar verkligen Garibaldis och Indigos sätt att hantera stökiga hundar, visst gör det att jag inte har kontakt med min hund men det behövs inte om de beter sig på det sättet.

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Vi går mest på grusvägar häromkring då det är ont om skog, eller möjligtvis nere på stranden förutom under sommaren. Sällan vi möter lösa hundar men om det händer vill jag att min hund stannar direkt och sen kommer direkt till mig, antingen för att jag kallar eller att hunden själv direkt väljer att komma till mig.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Ibland osäkerhet, ofta frustration, många gånger pga att ägaren stressar upp situationen ännu mer genom att göra helt tvärt emot vad man kanske borde göra.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Hålla avstånd, gå undan om möjligt, se till att min egen hund inte blir stökig och därmed eskalerar situationen, se till att min hund inte stirrar på den andra hunden. Hålla mig själv lugn, det påverkar mycket hur mina hundar hanterar det hela.

 

[Bulldoozer]

Jag har mina teorier om detta och tränar mina hundar på det sätt som jag tror ska kunna leda till min målbild. Men sen jag blev instruktör så har jag blivit nyfiken på fler perspektiv. Det är helt klart inte alltid lätt för de flesta av oss.

Svara gärna på dessa frågor med era egna tankar:

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Egentligen spelar det inte så stor roll var hundarna är placerade så länge de går lugnt och avslappnat, är det trångt vill jag att de går längs vägrenen och jag emellan.





2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Nessie stannar och tittar och har börjat komma till sidan när vi får möte. De andra två går i regel i koppel då jag inte tränat dom så mycket. De kommer när jag ropar men jag litar inte på den så mycket att jag har dom lösa där jag inte har bra sikt och kan koppla dom (är främst makens hundar).

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Jag tror ingenting, jag har fullt upp att se till att mina tre uppför sig om vi träffar en upphetsad hund och analyserar sällan andras hundars beteende då jag inte vet nåt om en hund jag möteren kort stund på promenad. Ibland föreslår jag att vi slår följe en bit om det känns som om matte/husse skulle uppskatta det och i regel så lugnar det ner sig relativt fort.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Om möjligt ger jag utrymme, jag går inga superlånga omvägar för ett hund möte men försöker ge plats. Eftersom jag har tre så blir jag tyvärr tvungen att sätta dom ibland för att ha ordentlig koll på alla men försöker då gå ur vägen och se till att de är uppmärksamma på mig och inte stirrar ut mötande hund. Det beror helt på om nån av mina hundar verkar svara upp på mötande hund. De kan strosa obekymrat förbi ett vråkskällande monster som hänger längst ut i kopplet och gör utfall och de kan gå igång väldigt på en hund som till synes ser lugn ut i koppel men går med stel svans och uttryck.[/QUOTE]

 

[Red_Chili]

1: Vill helst att de fullständigt ignorerar mötande hund. Framförallt vill jag att de ska känna sig trygga och avslappnade (och är de det, då ignorerar de andra).

2: Jag vill helst att de kommer till mig, men är glad bara de stannar och sedan gör som jag säger åt dem (antingen kommer till mig på kommando eller står kvar tills jag kommer fram). Vill absolut inte att de springer fram eller springer bort.

3: De hundar som jag ser som beter sig som värst är hundar som ger intrycket av att vara allmänt understimulerade och rent allmänt försöker hitta NÅGOT att göra. De öser på åt alla tänkbara håll, ofta med en efterföljande människa som inte verkar ha gjort något försök att kommunicera alls med sin hund de senaste åren. Annars finns det ju tusen olika orsaker till varför hundar beter sig illa vid möten. Min ena kan bete sig illa (skutta och skälla) för att hon gärna vill leka, min andra kan för en oinvigd bete sig likadant, men av helt motsatta anledningen, hon är osäker och vill skrämma iväg mötande hund. Underbart nog så triggar de såklart igång varandra också ibland.

4: Om möjligt så tar jag ut svängen rejält så att de får så mycket space som krävs för att inblandade hundar ska slappna av. Är också noga med att försöka vara själv mellan hundarna, alltså att jag har hundarna på den sida av mig som är längst bort från mötande hund. Går det inte att ta ut svängen så beror det lite på vad andra hundägaren gör. Ofta går det att se om hundägaren försöker kommunicera med sin hund och då antingen vill att den fortsätter gå eller stannar för att ge godis eller liknande. Vill den andra stanna, då försöker jag gå därifrån, vill den andra gå så kan det bli att jag stannar för att lättare kunna hålla ordning på mina. Börjar andra säga åt mig hur jag ska göra med mina hundar, då blir jag förbannad på dem (andra människor alltså, inte hundarna). De som möter mig bör tveklöst se att jag jobbar med mina hundar och försöker få ordning på dem de gånger som de inte uppför sig väl.

 

[Linda_A]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)

Kan jag undvika låsningar/stirrande räcker det ganska långt för mig, även om jag kanske behöver jobba aktivt under mötet för att erbjuda ett roligare alternativ. Där är vi med den yngre hanen (snart 2 år), men den äldre (6.5) är riktigt, riktigt jobbig med hundmöten, tyvärr.

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)

Att de stannar och låter sig kallas in. Har nog inte lyckats så bra med den biten, så de får bara vara lösa när risken för hundmöten är väldigt liten.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Jag tror att de flesta helt omedvetet låter sina hundar skapa en massa känslor kring hundmöten genom livet. När valpen är liten bygger den upp en stor förväntan på att se andra hundar för då KANSKE den får leka! När valpen blir unghund och könsmognaden kommer kanske den starka känslan av förväntan kombinerad med lite eller mycket osäkerhet. Hunden får också lära sig att den måste hantera hundmöten själv och gör det då genom att försöka ta kontroll på situationen genom att "möta" upp den mötande hunden. Lyckades den inte med det kommer den kanske bli enormt frustrerad. Sen vid 2-års ålder när den mentala könsmognaden börjar utvecklas får hunden kanske också en starkare känsla av integritet. Dessa tre känslor kombinerat (förväntan, osäkerhet och integritet) tillsammans med att hunden upplever att den själv måste hantera varje hundmöte ger inga trevliga hundmöten. Vid detta lag börjar även ägaren tröttna på sin hunds jobbiga beteenden och skäller ut den efter noter eller går och säger "fy/nej" helt utan effekt. Hunden har absolut ingen aning om vilka förväntningar ägaren har på denne.

Det där beskriver min äldre hane perfekt. Han fick aldrig leka med och i stort sett aldrig hälsa på hundar vi mötte på promenader när han var valp och unghund, men hade ändå ett otroligt stort intresse för andra hundar. Han kunde spana in dem på 100 meters håll och bli förväntansfull. Lyckades inte hantera detta, utan förväntan blev till frustration som blev till aggression. Någon större osäkerhet finns inte i bilden utan han är snarare väldigt självsäker, vilket gjorde att jag inte lyckades övertyga honom om att det var bättre att jag hanterade möten. Han sköter hundmöten perfekt med andra förare med mer pondus.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Jag går om det är möjligt alltid omvägar, både för mina hundar skull och den mötande hundens skull. Borde man göra något mer? Påtala att de borde ta hjälp av en tränare? att de ska sluta skälla på sina hundar? (om det inte hjälper vilket det sällan gör)

Omvägar är alltid välkomna. Skulle nog bli ganska irriterad om någon jag inte kände bara kläckte ur sig att jag borde ta hjälp av en tränare eller ändra hur jag försöker hantera honom eftersom den personen ju inte vet hela situationen.

 

[Human]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Att han ska gå lugnt vid min sida med kontakt med mig, och att han spontant ska ta positionen när han ser en annan hund. Målbilden är väldigt tydlig för mig, så beter han sig när vi möter hundlösa människor.

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Att han stannar när han får syn på den och sen kommer till mig, alternativt står still och väntar in mig så jag får koppla honom, sen som ovan.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Det kan nog bero på många saker. Jag har problem med hundmöten, då min hund gärna skäller och rusar fram/drar i kopplet mot främmande hundar. Det märks absolut mest om vi går på våra vanliga promenadstråk där vi inte möter andra hundar dagligen. Går vi i stan och möter andra hundar ignorerar han dem ofta helt (om det är lite avstånd emellan). Jag tror inte att min hund vill varken slåss eller leka, utan han beter sig ungefär som han gör när han upplever att saker inte är som de ska i andra lägen i livet. Han skäller på folk nära vårt hus, folk på våra promenader med konstiga kläder, hästen när den galopperar etc. Så jag tolkar nog min hunds beteende vid hundmöten som en typ av osäkerhet uppblandat med vaktinstinkt. Och ja, jag jobbar förstås på att försöka förbättra våra hundmöten.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Något som jag tycker hjälper mig, och som jag försöker tänka på när jag möter andra som också har problem, är när jag möter en hundägare som med kroppsspråk visar att de förstår läget. Då och då möter jag en man som har en hund som uppför sig perfekt, och han ler alltid och säger hej, även när min hund i början betedde sig som värst. Att känna att man möter en hundägare som förstår att det inte är så lätt gör att det blir lättare för mig att slappna av och jobba med min hund. Så förutom att skapa plats när det går (även om jagv tycker det ansvaret främst ligger på mig som har problrmet) så är mitt bästa tips att le vänligt.

 

[iNHALE]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)
Att min hund håller sig vid min sida utan att jaga upp sig, dra och allmänt bete sig som en idiot för att han ska fram till den andra hunden. Det går sådär kan jag säga...

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Har inte hunden lös utanför inhägnat område, men OM jag skulle haft det hade jag velat att han vände och kom tillbaka till mig direkt när han får syn på den andra hunden så att jag kan koppla.

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?
Jag tror att det till största del beror på två saker, antingen att hunden har haft negativa upplevelser av främmande hundar förr och gör sig redo att försvara sig än en gång, alternativt att hunden är en sån som ska hälsa på allt och alla och av den anledningen blir uppstressad och uppspelt när den möter en främmande hund.

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?
Det beror lite på vart man möts och hur omgivningen ser ut. Jag håller in min hund kort vid min sida och i möjligaste mån fortsätter att gå framåt samtidigt som jag håller ett så stort avstånd som möjligt. Är det väldigt trångt och besvärligt längs en smal skogsstig tex kan jag kliva ut i terrängen och sen stå still där och låta dem passera. Går inte det så vänder jag om och går tillbaka tills jag hittar ett lämpligt ställe att vika ut på. Tycker det är bådas ansvar att se till att man kan passera varandra på ett säkert sätt oavsett vems hund det är som beter sig illa. Ingen blir hjälpt av att den andra är tjurskallig och minsann inte ska visa någon hänsyn eftersom det inte är deras hund som har problem.

 

[Diabetikern]

Jag har aldrig förstått varför en del stannar när man ska passera dem och deras hund. Det ger ju bara hunden mer möjlighet att fixera på min hund. Jag stannar aldrig. Jag fortsätter alltid gå (på vägen eller på en omväg) och låtsas som om den andra hunden inte existerar, eftersom det är så jag vill att min hund ska göra.

Med min hund är det lättare att behålla fokus på mig. Vilket gör att jag kan säga hej till hundägaren och direkt efter börja gå. Jag har större koll.

Vi är på god väg men många gånger sätter jag hunden och gör henne extra uppmärksam på mig. Fortsätter jag bara att gå utan en blick på mötande så får jag dra med mig min hund i kopplet vilket inte är ett trevligt alternativ

 

[WildWilma]

Tack för alla svar!

Verkar som många på detta forum har likartad inställning till detta. Kan dock konstatera att det är inte så det ser ut där jag rastar mina hundar. 1 eller 2 av kanske 20 hundar i vår by kan möta andra hundar på promenaderna utan att göra utfall/skälla/skrika/låsa/mm. på den mötande hunden, dvs mina hundar. Det blir ganska tröttsamt att möta dessa dag ut och dag in.

Helt klart att man helst inte ska lägga sig i hur andra sköter sina hundar vid hundmöten så länge den kan hålla tillräckligt hårt i kopplet.

Hur ställer ni er till när ni möter någon som har en hund som drar i kopplet, hoppar och/eller skäller när den ser eran hund och ägaren frågan om den får hälsa?

Jag får den frågan då och då och när man säger "nej, mina hundar hälsa inte på andra hundar på promenader" blir en del stötta, någon har till och med blivit arg då jag tydligen berövar mina hundar deras sociala liv

Nästa gång man möter dem så blir de arga på hunden för att den beter sig på samma sätt som när de frågade om hunden fick hälsa men de vet att det inte ens är värt att fråga och skäms för sin hunds beteende.

Angående att stanna med hunden vid hundmöte har jag sett en del som gör så och förstår varför. Men hur gör man om man möter någon som också stannar med sin hund? Väntar man ut varandra? På något sätt kan det ju inte vara en långsiktig lösning känner jag.

 

[Diabetikern]

1. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund på en gångbana? (alla hundarna är i koppel)

Lugna avslappnande och ganska obrydda. Får gärna notera att hunden går där men inte bry sig om det mer än så. Vi är på väg att få in detta

2. Vilken är din målbild av hur du vill att din/dina hundar ska bete sig när ni möter en annan hund längs en skogsväg då din hund går lös? (hoppa över denna om din hund inte går lös)
Har inte hunden lös där jag vet att många går med sina hundar men de är med mig mycket ute i skog och mark och vid mötande hundar, bilar, människor, cyklister gå tillbaks till mig. Stanna notera vad det är och sen inte bry sig. Mina kikar gärna på jägarna som är ute och går men håller sig till mig. Vil att de ska vara nära vid möten. Och jagbelönar varje gång de noterar något och återkommer till mig. Pågående arbete

3. När du möter en hund som bli uppenbart uppstressad vid hundmöten, vad tror du är orsaken till beteendet?

Lägger inte fokus på vad andra hundar reagerar på för det är hundar jag inte känner. Verkar det som om mötande hunden är jättestressad mm så försöker jag visa hänsyn och gå så långt ifrån som möjligt och hoppas att det inte påverkar mina

4. Hur kan/bör man hjälpa en mötande hundägare som har en hund som beter sig illa vid hundmöten?

Är mina lugna så frågar jag om det är ok att passera eller om hen vill jag ska flytta på mig. Eller så ler jag bara och säger hej. Är mina taggade och far hej vilt de med så hälsar jag och försöker gå därifrån få koll på mina.
Jag har flyttat många gånger på mig utanför brukshundsklubben på något sätt råkar jag alltid pricka in när de har bruks för schäfrar där och en kvinna har en jättefin schäfer som är lös på planen och lyder hennes minsta vink men av plan. Nope har vänt flera ggr för att slippa mötas på de smala stigarna och ingen möjlighet att kliva ut i terrängen.
Hänsyn från bådas håll.

 

[Quez]

Tidigare tyckte jag det var konstigt med människor som inte ville låta hundarna hälsa och jag blev nog även lite stött då jag inte förstod. Nu, några år senare, har jag inget behov av att låta hundarna hälsa, de träffar nog med hundar och behöver mer lära sig att gå lugnt förbi andra.

Jag går ju åt sidan och väntar, skulle någon vänta på liknande vis så går jag bara åt ett annat håll, det inträffar dock väldigt sällan. Skulle jag gå med en eller två hundar passerar jag de mötande.

 

[Lingon]

Med min hund är det lättare att behålla fokus på mig. Vilket gör att jag kan säga hej till hundägaren och direkt efter börja gå. Jag har större koll.

Vi är på god väg men många gånger sätter jag hunden och gör henne extra uppmärksam på mig. Fortsätter jag bara att gå utan en blick på mötande så får jag dra med mig min hund i kopplet vilket inte är ett trevligt alternativ

De jag ser som stannar brukar inte lyckas så bra med den taktiken. Antingen stannar de bara och står säger nej helt obefogat ungefär femtielva gånger utan nån som helst effekt eller så ber de hunden sitta och sen är de helnöjda när deras hund sätter sig. Sen att hunden sitter och tokstrirrar på min hund verkar de inte bry sig om. Sen har vi gruppen vars hundar (oftast golden av nån anledning) som lägger sig ner och vägrar gå vidare förrän vi passerar oavsett hur mycket ägaren lockar eller drar i kopplet.