Skugga
Trådstartare
Jag har ett litet problem vid hundmöten jag skulle vilja ha lite nya infallsvinklar på.
Jag har en tik av mindre ras, D, ca 1 1/2 år gammal, lugn och väluppfostrad i alla avseenden, men vek. Oftast går hundmöten jättebra, hon går bredvid eller något steg bakom/framför mig och håller fin kontakt med mig.
Problem uppstår om vi möter en "intensiv" hund, i brist på bättre ord. Det kan vara en hund som skäller, hänger i kopplet, stirrar osv. D bromsar in så långt kopplet räcker och stannar när det sträcks, sänker huvudet, tuggar.
Hon upplever den andra hunden som obehaglig, ett hot, och vill visa att hon är ofarlig. So far so good.
Jag får i dessa lägen ingen bra kontakt, trots god-godis, leksak osv. Alla andra störningar lyckas jag överkomma kontaktmässigt, men inte vid dessa tillfällen.
Om jag stannar med henne, bara står stilla, går hon ut på sidan av gångvägen, så långt hon kommer från den andra hunden och upprepar - står med sträckt koppel och gör sig liten.
Om jag står stilla med kort koppel, så hon inte kommer undan så långt, börjar hon sprattla och lägger sig när den andra hunden är för nära.
Om jag fortsätter gå med långt koppel bromsar hon med går med tills hunden är i höjd med mig, då tar hon "utevägen" och fortsätter gå före mig, dock fortfarande med full koll på hunden och ingen på mig.
Gå med kort koppel fungerar bäst rent praktiskt, men jag tycker inte alls om det. Jag får fortfarande ingen kontakt.
Vill tillägga att hon inte har råkat ut för ngn attack eller liknande. För nära för D (när hon lägger sig) är ungefär 4-5 m.
Problem har vi kanske en gång/vecka. Skvaller funkar på människor, djur, snälla hundar men inte på de här intensiva.
Hur hanterar jag detta?
Jag har en tik av mindre ras, D, ca 1 1/2 år gammal, lugn och väluppfostrad i alla avseenden, men vek. Oftast går hundmöten jättebra, hon går bredvid eller något steg bakom/framför mig och håller fin kontakt med mig.
Problem uppstår om vi möter en "intensiv" hund, i brist på bättre ord. Det kan vara en hund som skäller, hänger i kopplet, stirrar osv. D bromsar in så långt kopplet räcker och stannar när det sträcks, sänker huvudet, tuggar.
Hon upplever den andra hunden som obehaglig, ett hot, och vill visa att hon är ofarlig. So far so good.
Jag får i dessa lägen ingen bra kontakt, trots god-godis, leksak osv. Alla andra störningar lyckas jag överkomma kontaktmässigt, men inte vid dessa tillfällen.
Om jag stannar med henne, bara står stilla, går hon ut på sidan av gångvägen, så långt hon kommer från den andra hunden och upprepar - står med sträckt koppel och gör sig liten.
Om jag står stilla med kort koppel, så hon inte kommer undan så långt, börjar hon sprattla och lägger sig när den andra hunden är för nära.
Om jag fortsätter gå med långt koppel bromsar hon med går med tills hunden är i höjd med mig, då tar hon "utevägen" och fortsätter gå före mig, dock fortfarande med full koll på hunden och ingen på mig.
Gå med kort koppel fungerar bäst rent praktiskt, men jag tycker inte alls om det. Jag får fortfarande ingen kontakt.
Vill tillägga att hon inte har råkat ut för ngn attack eller liknande. För nära för D (när hon lägger sig) är ungefär 4-5 m.
Problem har vi kanske en gång/vecka. Skvaller funkar på människor, djur, snälla hundar men inte på de här intensiva.
Hur hanterar jag detta?