Hundens karriärplan

Lejonelle

Trådstartare
Hur tänker du kring hundens livskarriär om jag får kalla det så (oavsett om det nu är sport, utställning, championat, jakt, vallning eller något annat som din hund jobbar med)?

Från den första valpkursen till att hunden står på toppen av sin förmåga går det ett antal år, och hur vi tänker påverkar både hur långt hunden kommer, hur fort den kommer dit och hur länge den kan hålla den nivån.

Har du en plan redan från början, för hundens andra, tredje, femte, sjunde år? Tänker du kring dagen din hund ska sluta jobba och vad som händer då?

Vid vilken ålder tror du att din hund har nått sitt max och vad är max för just din hund? Har du och din hund samma max, eller behöver din hund en annan förare i någon sport för att nå sin potential?
 
Planen för våra är tydlig. De ska ha ett bra avelsvärde så de behöver vida att de är bra rasrepresentanter.
Eftersom det är en bruksras så är det arbetsmetiter som behövs och en exteriör bedömning. Helst vill jag iaf ha min egen tik avelskorad så ev att honom kommer bli ställd i ett par bruksklasser bara för att jag måste.
Sambon tävlar så hennes syster ska upp till minst IPO2, helst IPO3. Han ska få göra en IPO1 på min tik sen vill jag L-testa henne. Båda ska koras och vad jag hittar på med min håller jag lite öppet men spår är det jag i nuläget vurmar mest för.
Min tik ska ha nått målet vid 4 års ålder för då är planen att hon ska gå i avel.
Hennes syster ska också gå i avel då men kommer inte ha nått IPO3 vid det tillfället. Men en IPO1 ska iaf vara klar.

Om någon el båda skulle få anmärkning vid 12 mån på röntgen är det L-test och tjänst som gäller.
 
Nej, jag är väldigt dålig på planering. Hade en när vi skaffade labben, men sjukdom hos mig satte stopp för dom.
Den enda plan jag har för honom och kommande hund är att vi ska ha roligt tillsammans. Kommer vi ut på tävlingsbanorna och lyckas är det en bonus, typ :p.
 
Ser nu att den förbaskade surfplattan bytt ut lite ord i min text så vissa saker har blivit rätt svårbegripliga:mad:
 
Jag har en väldigt lös planering då detta är min första valp (golden av utställningstyp). Jag hoppas hon kommer gilla rallylydnad då jag tycker det är kul. Första målet är att starta nybörjarklass i sommar och förhoppningsvis kvala till fortsättning. Men än vet jag inte om det är realistiskt då jag inte vet hur hon är att träna. Hur långt vi kan gå vet jag inte, skulle vara kul att i alla fall starta mästarklass någon gång.
Vill också testa andra grenar och kanske då låter rally stå tillbaka lite, om något annat visar sig vara riktigt kul eller passar oss bättre Rally kan vi ju förhoppningsvis fortsätta med långt upp i åren och därför kan det ju bli annat fokus en tid på grenar som passar bättre när hunden är lite yngre.

Så egentligen inte någon klar plan...:p
 
Jag har aldrig en tidsplan. Däremot en plan för vilka "moment"/färdigheter jag ska träna på och vilka steg jag ska träna på. Hur lång tid det tar tycker jag är oväsentligt då jag inte vet hur just den individen fungerar vid den inlärningen. Så min unghund har jag inte målet att hon ska vara startklar på 18-månadersdagen utan vi får se om hon är det. Har vi inte kommit så långt då får jag vänta.
 
Hade en massa planer innan jag fick hem mitt lilla fluff. Vi skulle tävla agility och rally och allt möjligt annat! Men nu har hon sin skada som satte stopp för agilityplanerna och så har det visat sig att hon är rätt egensinnig. :angel: Så nu är jag nöjd om vi kommer ut på tävlingsplanen överhuvudtaget! :D
 
Hur tänker du kring hundens livskarriär om jag får kalla det så (oavsett om det nu är sport, utställning, championat, jakt, vallning eller något annat som din hund jobbar med)?

Från den första valpkursen till att hunden står på toppen av sin förmåga går det ett antal år, och hur vi tänker påverkar både hur långt hunden kommer, hur fort den kommer dit och hur länge den kan hålla den nivån.

Har du en plan redan från början, för hundens andra, tredje, femte, sjunde år? Tänker du kring dagen din hund ska sluta jobba och vad som händer då?

Vid vilken ålder tror du att din hund har nått sitt max och vad är max för just din hund? Har du och din hund samma max, eller behöver din hund en annan förare i någon sport för att nå sin potential?

Jag har ett slutmål och så några delmål. Arbetet för att ta sig dit började redan dagen valpen flyttade in. Idag är hon snart 3 och precis där jag planerat att hon ska vara i sin utbildning. Sin topp beräknar jag att hon ska nå när hon är fem.

Jag tränar hela tiden med tanke på slutmålet, vilket är topp 5 på SM, och hundens liv är även upplagt efter detta. Vissa saker i min träning kan verka knasiga, men jag tänker långt framåt och det här är ett arbete som pågår över flera år. I slutändan tror jag det kommer bli precis som jag vill ha det.

Hundens pension tänker jag inte på överhuvudtaget. Det är långt kvar dit.
 
Min övergripande plan för Tinja är att komma så långt vi bara kan inom de sporter vi tycker är roliga. Först var det bara Agility. Sen Agility och Lydnad. Sen Agility, Lydnad och Bruks med sök.

Jag har ju kommit underfund med att jag är en allätare inom hundsport och vill gärna tävla i det mesta och komma så långt vi kan. Och jag måste sikta högt, för tänker jag "jag ska upp tre trappsteg" så skiter jag i det hela för det kvittar ändå. Men tänker jag "jag ska upp för alla trappsteg", då kan jag åtminstone ta mig nästan ända upp!

Så Tinjas karriärsplan är typ "ta så många titlar vi bara kan" :rofl:
 
Jag har mål, ganska tydliga, men för att inte stressa mig själv är jag inte så petig med tidsplan. Fast det är klart, målen bör ju uppnås innan hunden blir för gammal.
Målet med den äldre hunden vi har nu är att hon ska bli trippelchampion, det har alltid varit målet och nu är vi nära.
Den yngre hunden har egentligen samma mål, men där är jag tveksam på kapaciteten så jag kanske får tänka om med tiden.

Det ultimata målet är självfallet att de ska vara friska och att vardagen ska vara kul och okomplicerad.
 
Tja, jag har väl ingen direkt tidsplan, då det finns för stor risk för bakslag då :) Mina heeler är först och främst familjekompisar som gör livet bättre för mig - så vi försöker ha kul utan större krav. är ju avelsintresserad, men min första heeler Mini förblir en maskot av flera anledningar - det största är att hon fick fransk hjärtmask i samma veva som hon gått tom efter parning och fick sviter av det, så jag vill inte fresta på hennes kropp. Även om hon troligtvis skulle klara av att bära och föda en valpkull nu, så tycker jag hon är för gammal för en första kull. Hon är och förblir en käck liten kompis här hemma :)

Polly - min högaktiva toka blev min utställningshund och min avelstik. Har tyvärr missat BPH med henne av flera anledningar, men känner ändå min hund och hennes för och nackdelar men trist ändå. Går absolut göra framöver, men det ger inte riktigt samma sak som på en yngre hund. Skalman är mitt framtidshopp - på fel sätt, då jag själv inte har användning för honom i avel :D men han har ett superhärtligt temperament och är galet lovande utseende så vem vet - kanske en avkomma till honom köps in någon gång i framtiden om hans hälsokoller klaras när han är stor nog för det :) Jag skulle behöva en tik till, men som jag känner nu när kroopen bråkar extra mycket så kommer det stanna med 3 hundar hemma - det räcker och blir över med tanke på hur aktiva dom är. Även om jag älskar avelsbiten, så är vardagen ändå viktigare för mig att den fungerar.

Så med det är min plan först och främst att leva ett kul liv med hundarna i den mån det går och i andra hand kunna få utöva lite av det avelsarbete jag tycker är så underbar roligt och spännande :) Jag fäster mig dock alldeles för lätt vid mina hundar, så jag har svårt att släppa hundar som inte duger för avel - det är enbart om det inte fungerar på hemmaplan så det gör det svårt för mig plats-, ekonomiskt och "ork"mässigt :p
 
Jag har ingen tidsplan alls, men jag har lite mål med Ammo.
Han ska bli korad, och så hoppas jag att vi kan ta lite titlar - oklart bara i vilka grenar. Jag hoppas ju att vi kommer kunna köra IPOt, men annars blir det nog spår och lydnad.
 
Jag ville ha en hund att testa på lite allt möjligtvis med, men främst utställning och lydnad. Och lära mig mer om schnauzern som ras med tillhörande pälsvård samt lära mig mer om avel. Så det var mina "mål" som jag hade med hunden när vi började.

Nu har vi kammat hem hela 11 titlar (2 utställning och resten mental/arbetstitlar) och en valpkull där flera av avkommorna har titlar inom lydnad och rallylydnad trots den ringa åldern på 1,5 år :)
 
Min plan har alltid varit att ta det som det kommer, ha kul ihop och må så bra vi kan :) Precis som för @hemlig kom sjukdom lite ivägen, men nu tycker jag ändå att vi har hittat en vardag som fungerar för båda och att vi (för det mesta :angel: ) har kul ihop.

Om det blir någon mer hund i framtiden så kommer jag troligtvis ha en något stabilare och friskare hund så då är min plan att vi ska iaf försöka få till ett bättre jobb inom apporteringen och kanske (men bara kanske) starta ett WT, något som aldrig riktigt varit aktuellt med Svansson. Dock är det i första hand ändå en familjemedlem så det viktigaste kommer alltid vara att vi har en fin vardag ihop. :)
 
Det här är mina första tävlingshundar så jag får gissa en hel del, så det är kul att höra hur ni andra tänker.

Först var det rallyn och det gick fort, båda blev mästare inom ett år från första start och eftersom jag var nöjd med det och inte riktigt orkade jaga SM-poäng lämnade jag rallyn i våras. Tycker att @Silver Girl har en poäng där att rallykarriären kan tas upp senare.

Just nu är det lydnad och bruks som gäller med båda och nästa år ska de gå lägre klass spår och den nya FCI klass 2 lydnad. Så steget efter det är ju ganska givet, om det nu blir nästa år eller längre fram, att försöka ta oss till elit i både bruks och lydnad. Inte säkert det lyckas men inget hindrar att man fortsätter tävla på den nivå där man befinner sig så länge både hund och förare tycker det är kul. Men det finns en risk att det blir lite för allvarligt och att hundarna tappar glädjen om jag blir för petig och krävande som jag lätt kan bli. Så det får vara ett mål att ta pauser ibland och göra annat och kanske låta lydnaden vara.

Låt oss säga att max i bruks och tävlingslydnad är nått om tre år, vad ska vi göra resten av livet?

Mondioring lockar litegrann, som att börja om med bruks. Rallyn som sagt, att komma till SM. Jag gillar också att kunna använda mina hundar i praktiskt nyttigt arbete och inte bara sporterna så jag hoppas kunna hitta bra uppgifter för dem att göra och bli duktiga på. Kanske någon form av vårdhundscertifiering eller så. Båda är duktiga med näsan så tar det stopp i brukset kanske viltspår, eftersök eller nosework/specialsök blir ett framtida intresse.

När dessa båda är pensionärer kommer jag med all sannolikhet också vara i slutet av mitt yrkesliv, åtminstone är det planerat så. Då startar projektet Valp 2024 och det får börja om. Då tänker jag att dessa båda stjärnor ska vara med och utbilda på klubben så länge de vill, och hoppas att de båda dör en naturlig död vid en mycket hög ålder.
 
Vad innebär detta?

Och jag tänker att om hundarna har bra näsa och vill göra nytta så är ID-hund en bra grej :)

Tack för tipset. Mondioring är en ny officiell tävlingssport från 2017 och består av lydnad, hopp och skydd. Hoppet verkar ganska utmanande för hundarna men man kan tävla i bara lydnadsdelen. Tävlingsplanen är ny för varje tävling och full av olika störningar. En provhund visar dagens program och så ska man göra lika.

Tycker det verkar kul, dessutom kul träning med störningsträning de luxe som man säkert har stor nytta av i vardagslivet också. Men som sagt skyddet är inte för mig.
 
Har du en plan redan från början, för hundens andra, tredje, femte, sjunde år?
Jag har en lös plan på när träningen ska påbörjas, i vilket stadie jag vill ha vilka delmål uppnådda och vart själva målet med utbildningen är. Det handlar om användbarhet, inte tävlingsresultat.

Tänker du kring dagen din hund ska sluta jobba och vad som händer då?

Med viss fasa. Men ja. Om den inte trivs som pensionär alt inte håller ens för pensionärsjobben så får den somna in. Min erfarenhet är dock att de gamla arbetsrävarna är rätt nöjda med att låta småglinen sköta springet och själva fixa det roliga med närarbete i stallet osv. Yngre förmågor finns alltid i flocken, har bara några år mellan varje "hundgeneration" för att aldrig bli stående utan.

Vid vilken ålder tror du att din hund har nått sitt max och vad är max för just din hund?
Max vad? Max utbildningsnivå? Det är väldigt individuellt tycker jag. De är sällan "klara" före fem års ålder, men tenderar att bara bli bättre och bättre med åren även efter det. Sen tar ju kroppen stryk av jobb, så maxkapacitet räknar jag med att de ligger på vid 5-9 års ålder.

Har du och din hund samma max, eller behöver din hund en annan förare i någon sport för att nå sin potential?
Nu tror ju inte jag att hundar strävar efter att "nå sin potential" över att samarbeta med sin människa, så förstår inte riktigt frågan... Visst är vi förare ofta bromsklossar, men jag tror inte nödvändigtvis att en annan förare gör det bättre.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 090
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Lite inspirerad av en annan tråd här på forumet som rörde relation till sin partner och hund. Jag är inne på att skaffa hund. Och min...
2
Svar
31
· Visningar
3 685
Senast: Ajda
·
Övr. Hund Hej! Jag vet inte om jag är galen eller inte. Jag är aktiv inom lydnad och rallylydnad främst, jobbar tre timmar i veckan som...
2 3
Svar
51
· Visningar
4 836
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hittade det här med dagbok här och tänkte att det kanske kan vara bra att skriva av sig lite och ifall nån vill läsa och har nån...
2 3
Svar
44
· Visningar
6 210
Senast: Flixon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp