Hundar som ryker ihop

[Wingates]

Det är inte utan att jag undrar hur man har avlat då? Jag menar alltså inte den enskilda uppfödaren, utan sedan flera hundra år kanske.

Det är ju rejält onaturligt beteende att ha ihjäl sina flockmedlemmar! Att vissa raser är mer benägna till beteendet känns väl inte speciellt konstigt dock.

Det är intressant att det är så pass vanligt, framförallt som jag upplever att de flesta hundar gör vad som helst för att blidka sina ägare. Jag är rätt säker på att jag skulle kunna slå ihjäl båda hundarna bredvid mig i soffan utan att de ens skulle försöka försvara sig.
Medans stubinen känns betydligt kortare hundar emellan.

Man har ju avlat på hundar som ska ha skärpa nog att försvara sin förare vid hot, de ska ha ganska kort stubin och tro att de är starkast i världen eftersom en hund som inte tror det ju inte kommer våga gå imellan om det händer något.
Att stoppa ihop flera hundar med samma egenskaper gör ju att det förr eller senare kommer att smälla.

Man kan liksom inte få egenskaperna att bara dyka upp i vissa lägen.

Det betyder inte att de slåss hela tiden eller inte kan vara i närheten av varandra, men det krävs väldigt lite för att de ska flyga ihop helt enkelt och då kommer ingen av dem ge sig.

 

[Raderad medlem 94602]

Vissa ja, ingår det att ha ihjäl sina artfränder? Tror inte det va?

Frågan är intressant, det borde ju gå att avla fram hundar som har dessa egenskaper och ändå fungerar väl i flock.

Du kan inte jämföra hundar med hästar och köra snacket om artfränder i den här frågan. Arten är spjutspetsavlad i olika raser och domectiserad i tusentals år. Tamhunden behöver inte varandra. De har inte det flocktänket som vargar. Så jo, det finns hundraser som är avlade på drifter som gör dem mycket svåra att ha ihop. Drifter det finns ett högre syfte med. Men det är liksom inte speciellt viktigt att de ska ha kompisar. De själva har inget behov av det för då hade de hållit sams.
Det är ett förmänskligat trams vi människor har att hundar ska leva som vänner och familj som vi gör.

 

[escodobe]

Jag tänker eftersom det verkar vara väldigt rasbundet, som @Wingates skrev ovan, att dobermann hanar inte verkar gå ihop alls.

Jag misstänker att en svårighet med dobbisar är att de har sån oerhört snabb reaktionsförmåga och inte tar skit, så den ena hunden kan tända till innan den andre fattat läget och när den blir "påhoppad" svarar den upp.

Det påminner om det enda slagsmål jag haft hemma, dobertiken var pga vanvård matfixerad och ben brukade inte ligga framme. Kompisen "ghettopitbull/mallekorsning" hane skulle aldrig drömma om att mucka med henne. Men han hann ju aldrig fatta att han skulle spotta ut benet. Och hon tyckte nog att hon gett honom varning nog i den microsekund det tog för henne att agera. Men när han "oväntat" blev påhoppad var han inte sämre än att slogs tillbaka. Så fort jag grep in och fick isär dom så stt de insåg vad de gjorde så löste det sig.
Men jag fick känga till hanen rätt rejält.

 

[SiZo]

Man har ju avlat på hundar som ska ha skärpa nog att försvara sin förare vid hot, de ska ha ganska kort stubin och tro att de är starkast i världen eftersom en hund som inte tror det ju inte kommer våga gå imellan om det händer något.
Att stoppa ihop flera hundar med samma egenskaper gör ju att det förr eller senare kommer att smälla.

Man kan liksom inte få egenskaperna att bara dyka upp i vissa lägen.

Det betyder inte att de slåss hela tiden eller inte kan vara i närheten av varandra, men det krävs väldigt lite för att de ska flyga ihop helt enkelt och då kommer ingen av dem ge sig.

Men om vi istället för att tänka brukshundar pratar om kamphundar. Där har de ju lyckats rätt väl att få hundarna att slåss med varandra, men aldrig röra en människa. Även om det såklart slår slint ibland, det är ju inget som är 100% såklart.

Varför går det inte att göra tvärtom?

Du kan inte jämföra hundar med hästar och köra snacket om artfränder i den här frågan. Arten är spjutspetsavlad i olika raser och domectiserad i tusentals år. Tamhunden behöver inte varandra. De har inte det flocktänket som vargar. Så jo, det finns hundraser som är avlade på drifter som gör dem mycket svåra att ha ihop. Drifter det finns ett högre syfte med. Men det är liksom inte speciellt viktigt att de ska ha kompisar. De själva har inget behov av det för då hade de hållit sams.
Det är ett förmänskligat trams vi människor har att hundar ska leva som vänner och familj som vi gör.

Jag har inte jämfört med hästar i den här frågan.

 

[Wingates]

Jag misstänker att en svårighet med dobbisar är att de har sån oerhört snabb reaktionsförmåga och inte tar skit, så den ena hunden kan tända till innan den andre fattat läget och när den blir "påhoppad" svarar den upp.

Det påminner om det enda slagsmål jag haft hemma, dobertiken var pga vanvård matfixerad och ben brukade inte ligga framme. Kompisen "ghettopitbull/mallekorsning" hane skulle aldrig drömma om att mucka med henne. Men han hann ju aldrig fatta att han skulle spotta ut benet. Men när han "oväntat" blev påhoppad var han inte sämre än att slogs tillbaka. Så fort jag grep in och fick isär dom så stt de insåg vad de gjorde så löste det sig.
Men jag fick känga till hanen rätt rejält.

Precis. Ammo är ju redan flyförbannad när den andra hunden börjar tänka "man skulle kanske mucka lite?"

 

[SiZo]

Oj så mkt citeringar det blev nu. Känslig fråga för flera verkar det som?

Ni behöver inte svara, det var en lös fundering från min sida och inte kritik till någon.

 

[Sel]

@kimmis87 Jag tror det särskilt är där det sitter de gånger det går riktigt illa som @Wingates skrev - när ingen ger sig. En del raser har det där i sig av olika anledningar. Brukshundar, terriers, bullraser.
Jag kan se skillnad på shiban och terriern till exempel, om det blir riktigt allvarligt och läskigt piper den första iväg som en ninja om hon kan, medan terriern aldrig (jag kan inte se det i alla fall) skulle välja att avsluta ett slagsmål utan att vinna det. Det är ju en gryt och jakthund, hon ska vara tuff. Det innebär inte att hon är framavlad för att dräpa andra hundar.

 

[Wingates]

Men om vi istället för att tänka brukshundar pratar om kamphundar. Där har de ju lyckats rätt väl att få hundarna att slåss med varandra, men aldrig röra en människa. Även om det såklart slår slint ibland, det är ju inget som är 100% såklart.

Varför går det inte att göra tvärtom?



Jag har inte jämfört med hästar i den här frågan.

För de flesta hundar är det ju mycket närmre att börja slåss med en annan hund än med en människa. Att slåss inom arten görs ju naturligt - att slåss med människa är ju snarare onaturligt och det har vi jobbat bort i flera tusen år.

 

[Viva]

Har två terriers och det blir tjafs ibland över resurser eller när hanen slår över i stress. Inte särskilt ofta dock och aldrig på allvar, det är ljud och käftar som flyger men aldrig slagsmål, aldrig blodvite. De slutar själva eller när jag ryter ifrån. Har aldrig behövt gå in och sära dem.

 

[Raderad medlem 94602]

Men om vi istället för att tänka brukshundar pratar om kamphundar. Där har de ju lyckats rätt väl att få hundarna att slåss med varandra, men aldrig röra en människa. Även om det såklart slår slint ibland, det är ju inget som är 100% såklart.

Varför går det inte att göra tvärtom?



Jag har inte jämfört med hästar i den här frågan.

Jo du skrev att hästar som inte uppförde sig stöttes bort.

På den andra frågan har @Wingates redan gett dig svar. Och jag. Drifterna behövs. Kanske svårt att förstå för någon som inte har brukshundar i arbete de är avlade för men det går liksom inte att slå av och på dtiftanlag hur som helst.

 

[SiZo]

Jo du skrev att hästar som inte uppförde sig stöttes bort.

På den andra frågan har @Wingates redan gett dig svar. Och jag. Drifterna behövs. Kanske svårt att förstå för någon som inte har brukshundar i arbete de är avlade för men det går liksom inte att slå av och på dtiftanlag hur som helst.

Vilket är en helt annan fråga.

 

[Raderad medlem 94602]

Oj så mkt citeringar det blev nu. Känslig fråga för flera verkar det som?

Ni behöver inte svara, det var en lös fundering från min sida och inte kritik till någon.

Nä det är inte alls känsligt. Men du frågar och då svarar jag. Och eftersom du verkar vilja veta och inte förstår så försöker jag vara schysst och förklarar.

 

[Raderad medlem 94602]

Vilket är en helt annan fråga.

Är inte frågan den samma hela tiden? Varför slåss det och varför avlas det så?

 

[escodobe]

Jag misstänker att en svårighet med dobbisar är att de har sån oerhört snabb reaktionsförmåga och inte tar skit, så den ena hunden kan tända till innan den andre fattat läget och när den blir "påhoppad" svarar den upp.

Det påminner om det enda slagsmål jag haft hemma, dobertiken var pga vanvård matfixerad och ben brukade inte ligga framme. Kompisen "ghettopitbull/mallekorsning" hane skulle aldrig drömma om att mucka med henne. Men han hann ju aldrig fatta att han skulle spotta ut benet. Och hon tyckte nog att hon gett honom varning nog i den microsekund det tog för henne att agera. Men när han "oväntat" blev påhoppad var han inte sämre än att slogs tillbaka. Så fort jag grep in och fick isär dom så stt de insåg vad de gjorde så löste det sig.
Men jag fick känga till hanen rätt rejält.

Min rottis fick ju ett hål i örat av kompisens grönis. Det var nog inte alls belgarens fel, hon skulle nog bara bjäfsa ifrån i luften - Hon kunde ju inte veta att rottisars reaktionsförmåga är som en traktor i jämförelse . Så hans skalle hade liksom inte hunnit flytta på sig ännu.

 

[pepp]

Väldigt sällan.
2 pudlar, 7 och 11 år, tik och hane.

Tiken kan lacka ur på hanen när han är för busig och kutar omkring, men aldrig bråk

 

[escodobe]

För de flesta hundar är det ju mycket närmre att börja slåss med en annan hund än med en människa. Att slåss inom arten görs ju naturligt - att slåss med människa är ju snarare onaturligt och det har vi jobbat bort i flera tusen år.

Ja och att pitbulls inte omriktar mot människor under slagsmål är inte så underligt om man sett dom slåss. Det finns en orsak till breaking sticks...

 

[SiZo]

Nä det är inte alls känsligt. Men du frågar och då svarar jag. Och eftersom du verkar vilja veta och inte förstår så försöker jag vara schysst och förklarar.

Jag tycker nog mest att svaret är fascinerande.
"Ja det måste vara så och inget går att ändra på"


Noll utrymme för diskussion eller kritik. Det får mig att tro att det är känsligt, för varför skulle det annars inte gå att ha minsta diskussion om det?

Blotta tanken på att det skulle kunna gå att göra det bättre finns liksom inte. Det är bäst som det är nu och det ska alltid vara så.

Det kan mkt väl vara så att det är så, absolut. Jag säger inte att det absolut finns en annan väg att gå. Men att tvärsäkert säga att det är såhär det måste vara känns som en väldigt märklig inställning.

Hur som helst, detta är bara ytterligare en anledning till att jag inte vill ha en hund av bruksras.

Jag kommer dra mig ur diskussionen här eftersom ni ändå inte har något intresse i att diskutera frågan.

 

[Wingates]

Jag tycker nog mest att svaret är fascinerande.
"Ja det måste vara så och inget går att ändra på"


Noll utrymme för diskussion eller kritik. Det får mig att tro att det är känsligt, för varför skulle det annars inte gå att ha minsta diskussion om det?

Blotta tanken på att det skulle kunna gå att göra det bättre finns liksom inte. Det är bäst som det är nu och det ska alltid vara så.

Det kan mkt väl vara så att det är så, absolut. Jag säger inte att det absolut finns en annan väg att gå. Men att tvärsäkert säga att det är såhär det måste vara känns som en väldigt märklig inställning.

Hur som helst, detta är bara ytterligare en anledning till att jag inte vill ha en hund av bruksras.

Jag kommer dra mig ur diskussionen här eftersom ni ändå inte har något intresse i att diskutera frågan.

Men vad ska vi diskutera?
Detta är ju något som man har brottats med inom aveln rätt länge, och man har konstaterat att det är såhär. De flesta av oss ser det inte heller som ett jätteproblem, då hade man valt andra raser.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker nog mest att svaret är fascinerande.
"Ja det måste vara så och inget går att ändra på"


Noll utrymme för diskussion eller kritik. Det får mig att tro att det är känsligt, för varför skulle det annars inte gå att ha minsta diskussion om det?

Blotta tanken på att det skulle kunna gå att göra det bättre finns liksom inte. Det är bäst som det är nu och det ska alltid vara så.

Det kan mkt väl vara så att det är så, absolut. Jag säger inte att det absolut finns en annan väg att gå. Men att tvärsäkert säga att det är såhär det måste vara känns som en väldigt märklig inställning.

Hur som helst, detta är bara ytterligare en anledning till att jag inte vill ha en hund av bruksras.

Jag kommer dra mig ur diskussionen här eftersom ni ändå inte har något intresse i att diskutera frågan.

Men vadå inget går att ändra på?
Förstår du inte att det här med att de har lättare att ta till knytnävarna hör ihop med drifter som hunden behöver i sitt arbete?
I bland blir det kortslutning i dessa drifter och då händer det.

Det är ju som att säga att man vill ha en jäkel till älghund men han får bara jaga när det är älgjakt. Annars ska den funka med att ha lös i skogen.

Det finns många brukshundar som funkar med andra hundar och andra gör det inte. Det handlar om balansen mm hos deras egenskaper. Men för att få alla 100% snälla hundar måste vi avla ned de här egenskaperna så mycket att de skulle bli obrukbara.
Det är liksom inte som att baka en sockerkaka där man tar en dutt sånt och en nypa sånt och alltid får samma resultat.

Så nej, det går inte att göra något åt om vi ska avla på de egenskaper hunden behöver för arbete. Då får vi helt enkelt ta att en del individers skärpa visar sig på detta sätt.

 

[Sel]

Samma problem finns ju inom en del andra raser, inte bara hos brukshundar.
Akitan är ju till exempel rätt ö?känd för könsaggressivitet. Jag tänker att ibland skulle kanske en avel mot ett annorlunda temperament helt enkelt innebära att man skulle tappa lite för mycket av det rasen ÄR.

Nu spårar jag ur lite men det är mest för att det är min hjärteras. Jag ser ju fler och fler översociala shibor nu när rasen blivit mer populär. Uppfödarna vill att de ska vara lättillgängliga och tillmötesgående... medan jag på sätt och vis kan tycka att det de vill ha fram inte är en shiba, i slutänden. Ibland får man leva med nackdelarna.
Sedan tycker jag naturligtvis inte alls att det ska vara normalt för Någon ras att bita ihjäl andra hundar, och det tror jag inte att det är heller. När/om olyckor händer är det otroligt sorgligt. Någonting som gått fel i situationen, i hanteringen.

Lite svammel. Andra användare diskuterar tydligare och med större kunskap.