Hundägarångest

[Aningsfull]

Sv: Hundägarångest

Dottern är bara 8 veckor så hon är inte så gammal. Det blir lättare och lättare ju äldre hon blir, hon börjar få nåt som kan liknas vid lite rutiner i alla fall.
Och nu har jag inte lika mycket besvär efter förlossningen heller så det känns lättare att röra sig.
Men Julie är verkligen en krävande hund. Hon är superenergisk, intensiv, högljudd (jag lovar, när dottern precis somnat och sedan blir väckt av hundskall och börjar gråta - då är man nära att bryta ihop ) och sen har hon en "anfall är bästa försvar"-sida som inte är lätt när man har småbarn.
Efter att ha sett hur hon betedde sig mot Ailie första veckan trodde vi nog aldrig att hon skulle gå att ha ihop med barn. Men nu fungerar det i alla fall toppen dom emellan och hon är supersnäll mot sin "lillasyster".
Sen har hon lite issues med andra hundar och människor. Nåt som visserligen bara blir bättre och bättre, men efter att hon blev anfallen, jagad och biten av grannens hund i fredags har hon börjat bete sig illa vid hundmöten ute igen.

Hon är en sån hund som kräver sin tid och engagemang.

Sambon hjälper visserligen till och rastar hundarna och går på långa promenader. Men någon träning där hon får använda skallen blir det inte. Han kan köra lite fotgående, träna lite sitt - stanna och nån kortare platsliggning ute och kasta lite boll med henne. Men det är så långt hans engagemang sträcker sig i hundträning. Han skaffade sin hund (greyhounden vi har) för att ha en hund att ta långa promenader med och mysa med i soffan. Vi vill lite olika saker med vårat hunderi.

Nu låter hon helt överjävlig och fullt så illa är det inte. Hon har ju massor av positiva sidor också.. Men hon är verkligen ingen lätt hund att ha alla gånger. Det är lite svårt att veta var man har henne.

Men jag får se vad som händer. Idag har jag lite större hopp. Jag har fått sova lite mer inatt.


Lena Furberg, jag har försökt skicka PM men din inkorg är full.

 

[Jadzia]

Sv: Hundägarångest

Men strunta i terapin för hunden nu när du har så lite ork. Inrikta dig på att få vardagen att fungera för dig. Lär hunden att vara tyst och tagga ned. Hur hon beter sig mot andra människor och hundar kan du ta sedan.

Jag har samma typ av hund som du har och är jag sjuk eller jobbar väldigt mycket och inte hinner med aktiveringen så kommer gamla olater fram, studsar och hoppar runt inne, teorriserar mig och katten. Men jag blir förbannad och ryter ifrån. Nog förstår jag att beteendet beror på stress, men jag måste få ligga i sängen och bli frisk och det får hunden bara ta.

Och när hunden blir riktigt tokig tar jag en näve korvslantar, kastar ut på fältet och låter henne leta. Det tar kort tid och liten ansträngning, men tröttar mycket.

 

[*tove*]

Sv: Hundägarångest

Jag har aldrig haft hundägarångest. Allt är toppen mellan mig och min hund. Men jag har tur att ha folk som står i kö på att vara hundvakt om jag behöver det. Men jag vill ju inte att min hund ska fara och flänga mellan andra personer heller! Men mamma "mormor" ställer alltid upp för min lilla bäbis

 

[Brandgul]

Sv: Hundägarångest

Fast det här är ju ord som kommer från föräldrar. Många orkar hålla igång hunden på ett eller annat vis. Är mamman trött brukar pappan ta hunden/hundarna. Vissa vill däremot lägga all tid på barnen och det vänder jag mig inte emot, men då får man omplacera också.

Vissa föräldrar matar med flaska. Vissa barn ammar var 4:e timme. Vissa barn ammar varje timme. Vår son började att amma om igen efter 25 min efter att han hade slutat. De 25 min där emellan kanske man prioriterar att få i sig mat och vätska. Du skrev någonstans om första året. Men det här handlar inte om första året, det handlar om förstaveckorna kaos.

Snart Aningsfull har ni passerat det stadiet! Kring 3 månader sägs det!

 

[barajag...]

Sv: Hundägarångest

Gick in för att fråga hur det går för er? Väl här hamnade jag på din hemsida, läste din blogg o konstaterade att hunden är kvar o du ännu inte riktigt bestämt dig ang omplacering.
Fick ändå känslan av att du verkar må lite bättre. Hoppas att jag har rätt?!

 

[Aningsfull]

Sv: Hundägarångest

Hunden är kvar, däremot har jag bestämt mig för att omplacera henne.
Aktiveringsbehovet är inget problem längre, nu när Ailie kommit in i rutiner och sover på nätterna så går jag ut och går med hundarna och tränar 2 h varje dag medan hon sover lunch i vagnen. Det funkar toppen!
Dessvärre så är det problem med hennes mentalitet. Saker som alltid funnits där men som blir ännu större när man har barn. Vissa saker kan man få att fungera med ren lydnad, men när det gäller barn vill man ändå kunna lita på sin hund.
Självklart ska man aldrig lämna barn och hundar ensamma osv. Men det är en sak att leva med en hund med tankarna att en olycka KAN hända, än att leva med en hund och veta att en olycka KOMMER att hända.
Så hur mycket jag än älskar denna hund är det bara att acceptera att hon och barn... det är bara ingen bra kombination. Tyvärr.

Däremot har jag och sambon sagt att vi har ingen brådska att bli av med henne.. Tar det ett år så får det ta ett år, men tids nog måste vi bli av med henne.

Usch vad jobbigt att tvingas erkänna en sån sak.

 

[Fiffi1]

Sv: Hundägarångest

Kram
Ingen rolig sits det där.

 

[kpist]

Sv: Hundägarångest

Fy va trist
Hade det inte varit just barn som var problemet hade jag anmält mig som frivillig, hon är en riktigt fin tjej.

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Hundägarångest

jag vet precis hur du har det när de gäller hundägarångest. Har de just nu och vet inte vart jag ska ta vägen. starkt av dig att besluta för omplacering.

 

[minoogolden]

Sv: Hundägarångest

Är ensamstående med tvillingar...så jag vet hur det är att ha lite tid till hundarna...ja jag har flera ca 4st =P
Mina hundar fick bara promenader + aktivering innomhus första året och dom fixar det (i alla fall dom flesta hundarna...känner ju inte din hund!)
Nu då barnen är 2 så är livet helt annorlunda, man har kommit i kapp med sömn, rutinerna sitter ganska bra, så nu hinner man vara en normal hundägare =)...men det jag tycker man skall fråga sig i denna situationen...VILL JAG HA HUND LÄNGRE??
Det kommer aldrig att bli som före barnet...det kommer även i framtiden att ibland skita sig med planerad aktivering av hunden, då barn blir sjuka mm...Så jag tycker man skall fråga sig själv vad man vill innerst inne...och vem har sagt att livet är lätt jämt=S Men för mig fanns ingen tvekan...jag kan inte tänka mig ett liv utan hund...och då får man ta det jobbiga ibland =/

Lycka till med ditt val.

 

[Milene]

Sv: Hundägarångest

Du säger att det är jobbigt... men du har gjort det enda rätta, och är jättestark som har kommit till denna insikten!
Lycka till med att hitta en bra fodervärd, och njut för fullt av din lilla bebis!!
Mvh Milene

 

[Aningsfull]

Sv: Hundägarångest

Det är ju det. Hon är så himla fin på så många sätt. Vore det inte för bristerna i mentaliteten vore hon ju den perfekta hunden.
Men jag kör på för fullt fram tills det att jag hittar ett nytt hem. Fortsätter det att fungera såhär bra med dotterns rutiner också så hinner jag nog tävla i sommar ändå, att meritera lite skadar ju aldrig.