Hundägarångest

[Skogstrollet]

Sv: Hundägarångest

Håller med Ambra lite. Så till vida Julie inte blir nipprig och börjar tugga tapeter tycker jag gott att du kan släppa det dåliga samvetet och låta hunden ta ett "sabbatshalvår" eller något. Som min hunds uppfödare sa när jag berättade att jag ville omplacera min förra hund för att jag inte kände att jag orkade med: ibland får man lov att vara lite självcentrerad, hunden lider inte av det...

Alternativt hitta någon som vill träna hund lite, avlasta. Eller lämna henne hos Calazirya (som jag misstänker vill känna på hur det är att ha två hundar eftersom hon börjat drömma om en till stridsgris... ) eller någon annan för en period. Men att omplacering är nog för tidigt att tänka på, just nu är du inne i den jobbigaste perioden med ditt barn. När sovvanorna och matvanorna satt sig kommer du få mer ork och tid till hunden.
Det blir ju skitbra till att ha en hund som spårar upp en krypande bebis på rymmen!

 

[Basilika]

Sv: Hundägarångest

Ni är väl två. Lämna barnet till fadern och ge dig ut med hunden.

Om inte pappan kan ta hand om sitt barn kanske pappan kan dra sitt strå till stacken genom att stimulera hunden tills saker förenklas?

 

[giowanna]

Sv: Hundägarångest

Av egen erfarenhet med en nu 14 månader gammal dotter, och ägare av samma ras som Julie, kan jag säga att det blir lättare! Arne har fått ta en del rundor i trädgården, och gå ut med pappan när han kommit hem. Men han överlevde Om man är ute o går kan man ju tex kasta en näve torrfoder eller godis i gräs/löv/snö som hunden får leta upp. Det ger lite stimulans mentalt.

Jag skulle inte omplacera Julie! Det blir lättare, jag lovar! Nu är iofs Arne kastrerad, men ändå DP. Sunna (dottern) föddes i slutet av januari 2007, oktober 2007 började jag o Arne med agility, och har gjort sedan dess. Så det är lite j*vlar anama som gäller, för det är lätt att själv bli lat (tänker på mig själv).

Har du förresten sett den där dog pyramid, som nina ottosson gjort? Arne har en sån, och första dagen va han så komfunderad, sov knappt ngt i sin bur, låg brevid den o funderade på hur han skulle få ut godiset. Han slog på den med tassarna, men det tog ett tag innan han tog i tillräckligt mkt, sen fattade han vinken. Det är mkt svårare än de bollarna med hål i!

Lycka till!!

 

[Bebben]

Sv: Hundägarångest

Dom första 3 månaderna i Sebastians liv var jag också mest helt slut. Och då började han ändå sova minst 12 timmar i sträck varje natt vid 6 veckors ålder, och innan dess vaknade han ungefär var tredje till var fjärde timme för mat under nattens gång.

Benjamin fick klara sig med långpromenader där han fick springa lös mycket, en hel del godisletande inomhus samt lite vanliga lekar med husse. Han är superaktiv, främst fysiskt, men klarade sig helt okej på det.
Men jag hade förstås inte aspekten med det "knepiga" i huvudet att tänka på, och det underlättade mycket.

Jag hade sen mycket tid över för Benni fram tills Sebbe var sisådär 6-7 mån gammal och började bli mycket aktiv själv. Då sov han aldrig i vagnen mer, kröp precis överallt och man fick ständigt passa på honom. Så tiden mellan 6 mån och kanske 10-11 mån var värst faktiskt, för då var alltid någon tvungen att konstant unederhålla Sebbe, så när jag väl fick vara utan honom ville jag bara VILA. Nu är dock allt perfekt igen! När han började på dagis vid 1 års ålder fick jag riktig ork igen, och kan träna, leka och umgås ordentligt varje dag.

Mitt råd är att stå ut om det går! Eftersom Julie är som hon är, så tror jag att det enda du ska tänka på är just att hon inte blir ännu knepigare bara.. Så att något händer lilla Ailie.

 

[Fan of Bill]

Sv: Hundägarångest

Jag har haft småbarn å krävande weimaraner som då var unghund. Bodde i lght på den tiden. Det var ständigt gnagande samvete för vovves skull. Vi promenerade å promenerade, barn i vagnen eller i babybjörnsele, särskilt till ställen där vovve kunde springa lös en stund å sniffa runt. Sen när husse kom hem, åkte nån av oss oftast till ett sandtag (sandgrop) i närheten där vovven fick blåsa ur sig ordentligt å ev. gå något spår. Detta varvat med att åka till skogen. Annars har vi åkt till nån sjö sommartid där hon fått simma. Inomhus kan du väl lära nya trix, lägga ut godis så den får söka lite osv?
Visst är det jobbigt med hund å småbarn, men oftast blir det vad man gör det till. Försök att inte ha dåligt samvete för att hunden får ligga inne mer än vanligt.

 

[Calazirya]

Sv: Hundägarångest

Men barn är individer, vilket gör det svårt att alltid följa "din" mall.

Jag tror att det är lätt att säga: gör si gör så, om man inte har barn.

Jag tror säkert att Ailies pappa hjälper till så mycket som det går.

 

[liljekonvall]

Sv: Hundägarångest

Men barn är individer, vilket gör det svårt att alltid följa "din" mall.

Jag tror att det är lätt att säga: gör si gör så, om man inte har barn.

Jag tror säkert att Ailies pappa hjälper till så mycket som det går.

Tack! Jag vill inte hoppa på någon men det är ju det jag menar,att barnet tar tid.Visst älskar man sin hund men ett barn går(borde iallafall!) före.Omplacera hunden eller skaffa någonsom vill hjälpa under den "jobnbiga" tiden.....Inte lätt,men är man en sann djurvän så tänker man på djurets bästa istället för sina egna behov i första hand.Hade själv en hästr för några år sedan som jag valde att sälja då hästen ville mer än jag....Visst saknar jag honom men samtidigt vet jag att han får det han behöver nu.....

 

[Fan of Bill]

Sv: Hundägarångest

Tack! Jag vill inte hoppa på någon men det är ju det jag menar,att barnet tar tid.Visst älskar man sin hund men ett barn går(borde iallafall!) före.Omplacera hunden eller skaffa någonsom vill hjälpa under den "jobnbiga" tiden.....Inte lätt,men är man en sann djurvän så tänker man på djurets bästa istället för sina egna behov i första hand.Hade själv en hästr för några år sedan som jag valde att sälja då hästen ville mer än jag....Visst saknar jag honom men samtidigt vet jag att han får det han behöver nu.....

Eftersom det finns fler som resonerar som du, varför köps det hundar om man har tänkt att skaffa barn nån gång under hundens levnadstid? Håller inte med dig för ett ögonblick. Vad är det som säger att hunden får det bättre bara för att den byter familj?

 

[Gnist]

Sv: Hundägarångest

Att studera föräldrar är inte ens i närheten av att vara förälder..

Att man som nybliven mamma är dyngtrött har föga med pappans föräldraroll att göra, men allt med hormoner, föregående 9 månaders graviditet och barnafödandet att göra.

Det tar tid innan kropp och knopp återgått helt till det normala. Speciellt när det är första barnet.

 

[Calazirya]

Sv: Hundägarångest

Mjaa.

Jag tycker absolut inte att Aningsfull ska omplacera Julie än, så där håller jag verkligen inte med dig.

Jag ifrågasatte Jadiaz kommentar.


De flesta hundar fungerar även när barnen är små, dvs kan ta att livet blir lite lugnare under en tid.
Men Julie är en speciell liten dam, med egna åsikter () och jag vet ju mer av bakrunden så att säga.

 

[liljekonvall]

Sv: Hundägarångest

Eftersom det finns fler som resonerar som du, varför köps det hundar om man har tänkt att skaffa barn nån gång under hundens levnadstid? Håller inte med dig för ett ögonblick. Vad är det som säger att hunden får det bättre bara för att den byter familj?

Det beror ju på vilken tid "familjen" har att satsa på en hund....
Som jag skrev innan så har jag ju inga egna barn,men med kompisar som har det så kan jag ändå uttala mig om att hunden kommer i andra hand.Jag ser det inte som något onaturligt då jag anser att hunden är ett djur och barnet är en människa som trots allt är ny familjemedlem.Det jag menade är att OM aningsfull anser att hon inte har tid med sin hund så vore det kanske bättre att omplacera/sälja hunden till någon som har tid om hon inte har tiden till att ge hunden den tiden den behöver.Jag menar helle inte att man "bara" får barn så är allt annat oviktigt..Se till hundens bästa och utgå därifrån...
Jag har inga barn,men om det skulle bli några medan mina hundar levde så skulle jag försöka ge dom allt de behövde samtidigt som jag gav mitt barn allt den behövde,funkar det inte så skulle húnden komma i andra hand och barnet i första.Jag älskare mna hundar,men ser ändå att dom är djur.....

 

[Jadzia]

Sv: Hundägarångest

Tja, blir orden mer värda om de kommer från några som dels tävlar och dels lyckas hålla igång kennel trots barn. Vill man så går det enligt de här människorna. Det handlar om att hjälpas åt. Kan inte pappan ta barnet så tar han hundarna, som basilika föreslog. En tid får hundarna gå lite på sparlåga, men det dör de sällan av, och det här handlar om brukshundar med större aktivitetsbehov än någon DP.

Däremot om man inte vill, då går det inte alls. Då gör man bäst i att omplacera och där lägger jag ingen dömande värdering.

 

[Jadzia]

Sv: Hundägarångest

Fast det här är ju ord som kommer från föräldrar. Många orkar hålla igång hunden på ett eller annat vis. Är mamman trött brukar pappan ta hunden/hundarna. Vissa vill däremot lägga all tid på barnen och det vänder jag mig inte emot, men då får man omplacera också.

Min poäng är att det går att ha hunden igång någotsånär även under barnets första år. Tillhör hunden pappan från början är det sällan hunden ställs av helt, i alla fall inte i de fall jag känner till. Det blir förvisso mindre hunderi, men det försvinner inte. Alltså borde det vara möjligt för pappan i det här fallet att ta större delen av ansvaret för familjens hund, om det är det bästa.

Han är ju ledig hela eftermiddagen och har då dagsljus att pyssla i.

 

[KisseNova]

Sv: Hundägarångest

*kl*

Mitt förslag är att lämna bort henne till en pålitlig person i din närhet ett kort tag tills du smälter in i mammarollen. Även om det finns en pappa i bilden så vet jag att iaf jag var skittrött dom första månaderna fast sonen sov nätter rätt tidigt. Jag känner inte dig överhuvudtaget men vad man har kunnat tolka vid dina trådar om dina hundar är att hon betyder väldigt mycket för dig, så ta inget beslut än. Lämnar du bort henne tillfälligt till en pålitlig person, så vet du att du kan få hem din hund när du vill samt att du vet att hon har det bra och bäst av allt hon är fortfarande din hund.

Kräver hon verkligen så otroligt mycket av dig/er att hon inte klarar av ett lugnare tempo? Hur gammal är din dotter ? Hon är väl inte så gammal ?

 

[KisseNova]

Sv: Hundägarångest

På tal om hundägarångets så är det nog vanligare än vad man tror, jag lider själv av en lindrigare variant av hundägarångest.

Första veckan i hundägandets värld så jobbade jag hela veckan, andra veckan i hundägandets värld så var sonen sjuk , och denna veckan är hunden hos min mor pga för mycket jobb (som jag måste jobba för att ta ikapp den förlorade lönen förra veckan). Jag har en lindrig variant av hundägarångest men jag ser en ljusning from lördag. Iofs är min hund så ung och min son så stor att jag har en mycket lättare sits än din för min valp kräver inte så mkt som din dp.

Lycka till och tänk efter noga innan du tar ett beslut.

 

[Calazirya]

Sv: Hundägarångest

Men det spelar liksom ingen roll hur mycket bra källor du skriver upp att du har.

Det fungerar inte för Aningsfull just nu och eftersom jag känner henne så vet jag att hon inte är den som klagar i första taget.

Pappan hjälper till med det han kan.

Till saken hör att Julie är speciell ( på både gott och ont ) och då hjälper det inte att du rabblar upp hur många hundar du känner till som nöjer sig alldeles bra med en lugnare tillvaro.

För Julie fungerar inte det !

 

[Gnist]

Sv: Hundägarångest

Som 3-barnsmamma, med både hundar, kennel och väldigt mycket hundaktiviteter, så har jag ju en del erfarenhet av det hela och tro mig; Det tar tid innan man som nybliven mamma är i form i kropp och knopp efter att ha varit gravid, fött barn och ammandet kommit i ordentlig ordning

Spelar ingen roll om pappan är en superpappa, vissa orkar bara inte vara annat än mamma de första månaderna!

 

[Jadzia]

Sv: Hundägarångest

Dår får man se till att det fungerar eller så lämnar man bort hunden. Livet kommer inte att bli likadant igen och pallar inte hunden det kan man inte ha den kvar. Dock höjer jag här ett varnande finger för att många hundar inte alls är så speciella och konstiga som deras ägare tror. En del skapar vi själva. Det gör jag med min också.

För vad gör egentligen hunden?
Äter hon på sig själv eller inredningen?
Gör hon bitska utfall mot sin ägare?
Är beteendet på något vis destruktivt eller farligt?

Om inte, kan man släppa det dåliga samvetet och inse att just nu finns det inte möjlighet för hunden att må toppen. Förvisso ska man inte ha en hund vars behov man inte kan tillfredställa, men handlar det om en begränsad period får hunden gilla läget.

 

[Jadzia]

Sv: Hundägarångest

Så du menar att ni gjort er av med alla hundar vid varje barns ankomst och sedan återanskaffat dem?

Det tvivlar jag på.

 

[Gnist]

Sv: Hundägarångest

Varför skulle jag ha gjort det??

Jag skrev att vissa bara orkar vara mamma de första månaderna.. Inte att jag personligen inte orkade annat

Vi har dessutom hundar, som lika gärna bara finns till under icke jaktsäsong och eftersom av 2 ungarna mina är födda under jaktsäsong, så har ju hundarna jagat med husse som vanligt.

Bara matte som inte knatat i skogen och lydnadsbiten klarade sig mina hundar alldeles utmärkt utan, de första månaderna av en babys liv.

Mina hundar är mao inte speciellt krävande på det sättet att de behöver aktivering hela tiden.