snurra!
Trådstartare
Jag skrev här litegrann för att par år sedan men har sedan lång tid tillbaka bara läst i trådarna utan att skriva. Nu är det dock dags för comeback då vi har ett stort dilemma med familjens hund, Chester, som det vore tacksamt att höra bukefalisters tankar om. Jag ska försöka förklara problematiken så gott det går men det är lite trassligt.
Chester är en 4-årig beardishane som vi haft sedan han var valp. Han har alltid reagerat ganska kraftigt på ljud - allra mest smällare och skrammel. Dessa rädslor har troligtvis förvärrats något pga okunskap hos oss. Numera kan han däremot höra en smäll på promenaden utan att reagera så länge smällen är långt bort. Dessutom är han ganska egen och har alltid varit mycket tydlig med vad han vill och inte, på vissa sätt är han mer som en katt än en hund. För sisådär ett år sedan började han vägra gå åt ett visst håll på vår vanliga långprommisslinga. Senare började han även välja vägar på vanliga koppelpromenader i kvarteret. Att han väljer väg innebär i det här fallet att han drar extremt tydligt dit han vill gå och totalvägrar gå åt mitt håll, ibland ser han rädd ut i kroppsspråket och ibland tror jag bara att han känner för en viss väg. Att vi är två som är ute och går och den ena springer iväg funkar ibland, men ibland vill han verkligen inte gå vägen vi vill. Åker vi med bilen till okänd plats kan han ibland vara som en helt vanlig hund och superpepp på skogsprommis och ibland bestämmer han sig bara för att han inte vill.
Det känns verkligen som att det här beteendet hör ihop med hans rädslor på något sätt men det som gör det klurigt är att han är så oregelbunden. På kvällarna bestämmer han sig alltid för en lite kortare runda men under dagarna kan det variera mellan olika längder på rundorna och att han vill gå åt håll han aldrig vill gå åt - till och med till skogen (som lockar extra mycket om det finns tikkiss på vägen). En väg som han totalvägrar ena eftermiddagsrundan kan han glatt följa med på nästa. Jag ser inte riktigt något mönster i var han har hört läskiga ljud och var han vill gå - det känns väldigt random så att säga.
Det känns även viktigt att lägga till att vi besökt hundpsykolog och inte fick någon större hjälp med problemet i sig, däremot en del bra knep för att göra honom mer harmonisk i vardagen. Tror dock att vi bör åka tillbaka dit för att få mer hjälp och ev hembesök.
Han är kollad av både vet och fysio, äter MaxRelax och B-vitamin och får mental aktivering bl.a i form av minst ett ordentligt spår per vecka och utöver det tränar vi med balansboll och tränar tricks. Innan körde vi mer lydnad men det ligger lite på is då vi aldrig kommer kunna tävla.
Är det någon av er som har erfarenhet av liknande problematik eller som har gissningar på vad det rör sig om? Behövs det mer info för en helhetsbild kan jag lägga till det allt eftersom.
Tack på förhand för minsta lilla ledtråd eller tips!
Chester är en 4-årig beardishane som vi haft sedan han var valp. Han har alltid reagerat ganska kraftigt på ljud - allra mest smällare och skrammel. Dessa rädslor har troligtvis förvärrats något pga okunskap hos oss. Numera kan han däremot höra en smäll på promenaden utan att reagera så länge smällen är långt bort. Dessutom är han ganska egen och har alltid varit mycket tydlig med vad han vill och inte, på vissa sätt är han mer som en katt än en hund. För sisådär ett år sedan började han vägra gå åt ett visst håll på vår vanliga långprommisslinga. Senare började han även välja vägar på vanliga koppelpromenader i kvarteret. Att han väljer väg innebär i det här fallet att han drar extremt tydligt dit han vill gå och totalvägrar gå åt mitt håll, ibland ser han rädd ut i kroppsspråket och ibland tror jag bara att han känner för en viss väg. Att vi är två som är ute och går och den ena springer iväg funkar ibland, men ibland vill han verkligen inte gå vägen vi vill. Åker vi med bilen till okänd plats kan han ibland vara som en helt vanlig hund och superpepp på skogsprommis och ibland bestämmer han sig bara för att han inte vill.
Det känns verkligen som att det här beteendet hör ihop med hans rädslor på något sätt men det som gör det klurigt är att han är så oregelbunden. På kvällarna bestämmer han sig alltid för en lite kortare runda men under dagarna kan det variera mellan olika längder på rundorna och att han vill gå åt håll han aldrig vill gå åt - till och med till skogen (som lockar extra mycket om det finns tikkiss på vägen). En väg som han totalvägrar ena eftermiddagsrundan kan han glatt följa med på nästa. Jag ser inte riktigt något mönster i var han har hört läskiga ljud och var han vill gå - det känns väldigt random så att säga.
Det känns även viktigt att lägga till att vi besökt hundpsykolog och inte fick någon större hjälp med problemet i sig, däremot en del bra knep för att göra honom mer harmonisk i vardagen. Tror dock att vi bör åka tillbaka dit för att få mer hjälp och ev hembesök.
Han är kollad av både vet och fysio, äter MaxRelax och B-vitamin och får mental aktivering bl.a i form av minst ett ordentligt spår per vecka och utöver det tränar vi med balansboll och tränar tricks. Innan körde vi mer lydnad men det ligger lite på is då vi aldrig kommer kunna tävla.
Är det någon av er som har erfarenhet av liknande problematik eller som har gissningar på vad det rör sig om? Behövs det mer info för en helhetsbild kan jag lägga till det allt eftersom.
Tack på förhand för minsta lilla ledtråd eller tips!
