Hej!
Min snart 3åriga tik har senaste tiden börjat vakta om hon har ett grisöra, att vi går förbi gör henne inte så mycket men hon morrar och spänner sig om vi sitter bredvid henne eller klappar henne. Det har hon aldrig gjort förut och hon har inte varit intresserad av att vakta saker förut. Försöker vi ta det så biter hon i luften och varnar.
Men, en tanke slog mig... När hon är ensam brukar hon få ett grisöra, men hon rör det inte när hon är ensam men när någon kommer hem så tar hon det. Och senaste månaderna har mina svärföräldrar hämtat henne efter 3-4 timmar så hon slipper vara själv så länge, och varje gång tar ju dom grisörat av henne och lägger undan innan dom tar med henne hem.
Har vi helt enkelt skapat detta problem genom att hon aldrig får ha dom ifred? I min värld känns det logiskt att ja så är det nog, men min mamma tycker att en hund ska aldrig vakta saker ändå. Och visst jag uppskattar inte vaktandet heller, men det är kanske inte så konstigt att hon har börjat med det...
Min snart 3åriga tik har senaste tiden börjat vakta om hon har ett grisöra, att vi går förbi gör henne inte så mycket men hon morrar och spänner sig om vi sitter bredvid henne eller klappar henne. Det har hon aldrig gjort förut och hon har inte varit intresserad av att vakta saker förut. Försöker vi ta det så biter hon i luften och varnar.
Men, en tanke slog mig... När hon är ensam brukar hon få ett grisöra, men hon rör det inte när hon är ensam men när någon kommer hem så tar hon det. Och senaste månaderna har mina svärföräldrar hämtat henne efter 3-4 timmar så hon slipper vara själv så länge, och varje gång tar ju dom grisörat av henne och lägger undan innan dom tar med henne hem.
Har vi helt enkelt skapat detta problem genom att hon aldrig får ha dom ifred? I min värld känns det logiskt att ja så är det nog, men min mamma tycker att en hund ska aldrig vakta saker ändå. Och visst jag uppskattar inte vaktandet heller, men det är kanske inte så konstigt att hon har börjat med det...