Hund som inte beter sig o

[Ajda]

En vän har en Rottweilerhane på 1,5 år.
Skriver från mobilen så jag drar allt ganska kortfattat.
Han fick atros i armbågarna när han var 8 mån och opererades då. Hältan har kommit tillbaka nu och dom har varit i kontakt med veterinären igen och han äter medicin nu som steg 1.

Sen hans beteende. Han vaktar sin saker, märgben, pinnar osv. Har huggit en vän till familejn under en promenad när hon skulle ta hans pinne och kasta den(slutade med akuten).
Sen åt han ett märgben, gjorde ett helt oprovocerat utfall mot dotterns pojkvän när han passerade förbi. Senare under kvällen åt familjen mat och hunden låg under bordet och gnagde på benet, dottern hade fötterna på en stol och sätter ner dom precis bredvid honom. Då
Hugger han henne i foten och släpper inte. Slutade väl men blev akuten även där.
Häromdagen högg han även pappan i familjen. Rakt över ansiktet. Hunden låg och sov och pappan smög fram och skulle pussa honom, då blev bäl hunden rädd antar jag. Inte så smart av jarln att göra så men ett bett rakt över ansiktet kunde slutat illa.

Sen är han lite speciell mot mamman i familjen. Springer ofta efter henne och biter henne i rumpan. Tup alltid och bara på henne. Hoppar efter hennes armar ute o så.

Vad gör man med en sån hund? Vad är era tankar och reflektioner ?

 

[purity_666]

Jag vet faktiskt inte om jag hade behållit en sån hund. Kanske har den ont och absolut har den blivit felaktigt uppfostrad. Är det smärtrelaterad är det snällaste att ta bort hunden. En hund som är rent farlig hade jag faktiskt också tagit bort.
Kanske kunde man omplacera till en riktigt duktig person med vana av skarpa hundar. Men vette tusan.
Behållit hade jag inte gjort eftersom jag inte kunnat garantera varken min egen eller andras säkerhet.

 

[Lovisaleonora]

Helt klart en olämplig hund för den familjen. Om hunden ö h t ska vara i livet är en öppen fråga, den mår ju inte bra och signalerar det tydligt. En hund i balans bär sig inte åt så här. I bästa fall kan någon duktig hundtränare få rätt på hunden, men jag hade aldrig i livet lämnat tillbaka den till nuvarande familj.

Har familjen vana av rottweiler/skarpa hundar sedan tidigare?

 

[Milosari]

Att man behåller en sådan hund när man har barn . Jag tycker de ska göra sig av med den pronto. Det är inte nödvändigtvis så att hundens beteende är onormalt men familj och hund passar ju absolut inte ihop.

Med tanke på hundens historia så tror jag dock inte att det finns så många lämpliga hem så de får kanske ställa in sig på att det är hundhimmeln som gäller i detta fall.

 

[Lovisaleonora]

En så ung hund med artros känns ju inte jätteroligt. Den kan ju vara extra grinig för att de har ont.

 

[dpmatte]

Det är inte omöjligt att aggressiviteten till en viss del beror på att hunden har ont. När det gör för ont kan han inte styra sig själv och då blir det "en tugga" i något/någon. Resterande är förmodligen missar i uppfostran och/eller eventuellt ärftligt betingat. Jag håller med övriga att hund och familj inte passar ihop. Om den hunden ska placeras om så ska det vara hos någon som vet hur man ska handskas med problemen på rätt sätt.

 

[iNHALE]

En vän har en Rottweilerhane på 1,5 år.
Skriver från mobilen så jag drar allt ganska kortfattat.
Han fick atros i armbågarna när han var 8 mån och opererades då. Hältan har kommit tillbaka nu och dom har varit i kontakt med veterinären igen och han äter medicin nu som steg 1.

Sen hans beteende. Han vaktar sin saker, märgben, pinnar osv. Har huggit en vän till familejn under en promenad när hon skulle ta hans pinne och kasta den(slutade med akuten).
Sen åt han ett märgben, gjorde ett helt oprovocerat utfall mot dotterns pojkvän när han passerade förbi. Senare under kvällen åt familjen mat och hunden låg under bordet och gnagde på benet, dottern hade fötterna på en stol och sätter ner dom precis bredvid honom. Då
Hugger han henne i foten och släpper inte. Slutade väl men blev akuten även där.
Häromdagen högg han även pappan i familjen. Rakt över ansiktet. Hunden låg och sov och pappan smög fram och skulle pussa honom, då blev bäl hunden rädd antar jag. Inte så smart av jarln att göra så men ett bett rakt över ansiktet kunde slutat illa.

Sen är han lite speciell mot mamman i familjen. Springer ofta efter henne och biter henne i rumpan. Tup alltid och bara på henne. Hoppar efter hennes armar ute o så.

Vad gör man med en sån hund? Vad är era tankar och reflektioner ?

En sån hund som fått artros vid 8 månader hade jag faktiskt alivat. Kan tyckas radikalt men hunden är väldigt ung och går redan på mediciner mot sånt som man normalt sett inte brukar se mer än på äldre utslitna hundar. Sen har vi hundens beteende ovanpå det. Den har huggit flera av familjemedlemmarna så illa att det blivit att åka till akuten. Beteendet går nog att få bukt med hos rätt person, men frågan är om rätt person är villig att ta en hund som opererats för artros vid 8 månader...

 

[Korven]

En tidsfråga innan han biter nån utanför familjen och som inte tolererar det och går till polisen.

 

[Kivina]

Först och främst. Den hunden ska inte vara kvar i den familjen. Sen om den avlivas eller omplaceras är upp till dem att bestämma.

En 1.5 årig rottweilerhane som bitit så pass många gånger är inte att leka med. Naturlig bithämning verkar saknas hos hunden och det verkar inte vara intränat heller.

Min tik "vaktar" också sina ben, men inte genom att ligga och morra eller göra utfall mot mig eller andra familjemedlemmar. Hon tar hellre sitt ben och går iväg och lägger sig där hon får vara i fred. Har hon lämnat det någonstans och ex.vis katten närmar sig det så springer hon fram och tar benet. Katten låter hon vara.

För mig låter det som en hund som familjen inte riktigt kan hantera på ett vettigt sätt. Resursförsvar är rätt vanligt och rätt hanterat så brukar det inte vara något problem.

 

[Ajda]

Jag är också inne på er linje. Jag tyckte de skulle avlivat vid 8 mån just för att prognosen vid operationen inte var helt säker att han skulle bli helt bra ändå. Och artros vid 8 mån känns som en gandka usel start på livet. Tillfälliga hältor har uppkommit hela tiden efter operationen om han har lekt för burdust eller sprungit för mycket.
Familjen har gått på hundkurs och då har det hått bra har jag fattat det som. Det är väl sen i vardagen han inte sköter sig. River sönder kuddar, gnager på stolsben, vardagsrummet
Får han inte ens vara i.
Det är pappans hund och det är hans precious. I början sov han och hunden i sängen och mamman sov på soffan (sjukt!) och hunden sover ganska ofta i deras säng nu med.

När jag fick reda på det senaste nu om bettet i ansiktet hibtade jag att även om pappan inte var så smart som smög sig på honom så borde dom nog avliva. Men det var inget alternativ för pappan. Det var inte hundens fel anser han. :/
Mamman har väl känt ett tag att "händer en sak till är det det sista hunden gör" men tror inte dom gör slag av saken.

Kommer väl smälla igen antar jag. Men om ibte ägaren fattar att det är allvarligt när han själv får ett bett rakt över facet så ubdrar jag om något kan få honom att ta bort unden. Möjligtvis om samma sak händer ett litet barn.


Skriver från mobil, därför endel stavfel.

 

[Kivina]

Ju mer du beskriver hunden så låter det som en hund (om man bortser från problemen med hältor), som inte fått några ramar och som ägarna inte riktigt kan hantera fullt ut. Understimulerad, utan någon uppfostran och känner ingen trygghet hos familjen.

Det är svårt att tvinga någon att ta bort sin hund. Men jag hade lobbat för det ändå. Vet du om hunden är reggad i SKK och kommer från en någorlunda seriös uppfödare som kan hjälpa familjen att ta steget till att avliva den eller åtminstone ge dem lite handfasta råd om hur de ska hantera hunden för att undvika fler olyckor.

 

[Ajda]

Nej ingen seriös uppfödare. En kusin till familjen som parade sina två Rottweilers för hon behövde extra pengar.
Så där finns det inget stöd.

Understimulerad i sinnet kanske han är, han får mycket motion. Det har de alltid varit noga med. Men inte "tränat" något speciellt utan mer långpromenader och han får ofta vara lös i skogen o så.

Trädgården ser numera ut som en leråker. Han har plöjt upp hela gräsmttan.

 

[Kivina]

Jaha, nästa miss... en hund i bra kondition som inte får mental träning.. Men det är inte det som är det stora problemet i mina ögon just nu, utan det faktum att hunden har ett beteende som är farligt mot omgivningen och familjen. Där tror jag inte att hunden kommer att bli bättre oavsett motion eller träning.

 

[vallhund]

Stackars hund....

 

[ch791022]

Jag hade vågat sätta rätt mycket på att den har ont och att mycket(större delen) beror på det. Känner igen så mycket från rottis/schäfer-korsningen som exet hade, med undantag för att den var helt underbar mot både kända och okända. Men hältor till och från, inte ro i kroppen så mycket som tuggades sönder, även det bättre och sämre i perioder.
Han togs bort id 8 månader när det konstaterades att det var artros, men vilken skillnad det var den sista veckan då han gick på smärtstillande innan det fanns avlivningstid.

/Camilla

 

[Red_Chili]

Säger som andra, att en sådan hund ska vara kvar i familjen låter som en rent olämplig idé.
Sedan måste jag säga att jag tycker väldigt synd om hunden, och blir sur på personen som skulle fram och pussa på hunden när den sov, framförallt är det ju idiotiskt med tanke på hundens kända beteende och historia. Det får mig bara ännu mer att tänka "familjen borde inte ha hund", framförallt bör de inte ha hund utan att ha gått någon kurs. Köpa en hund som har förutsättningar för att passa dem (typ liten, lugnare sällskapshund) och därefter gå lämpliga kurser på brukshundklubb känns som den bästa grejen att göra, om de vill ha en till hund efter den här.

En död hund lider inte. Kan de inte försäkra sig om att hunden är helt smärtfri och kan flytta till en riktigt bra, ny ägare, då tycker jag att hunden bör få somna in.