Hund och katt samtidigt: En dålig lösning?

[Nahar]

Sen jag flyttade ut på landet har jag blivit väldigt hundsugen igen. Det som hållit mig från att skaffa hund är att min katt inte klarar av andra djur. Det finns ingen möjlighet att vänja henne ens vid en snäll hund, hon trivs ensam och får så ensam vara. Men, huset är stort, och katten bor i dagsläget bara i mitt sovrum+trädgård på grund av hur planlösningen är uppbyggd och att jag ibland har gäster som är allergiska. Därav tänker jag att det kanske är en möjlighet att ha hunden i andra delen, och att de helt enkelt aldrig möts. Mina tankar som jag hoppas ni kan ge lite input på:

Hur mycket kan en hund vara ensam? Är det ok att den sover ensam hela natten (upp till 10 timmar)? Jag jobbar hemifrån och på dagarna är jag i det som skulle bli 'hundens del av huset'. Om det är rimligt att hålla en hund så, finns det något som ni tror skulle göra en hund mer eller mindre lämplig för det? Något jag skulle tänka på runt om för att få det att fungera?

Jag har inga tankar om någon särskild ras egentligen, tror att jag kommer adoptera vuxen hund. Däremot har jag en förkärlek för vinthund och urhund, så troligtvis blir det något i den stilen. Eller inte alls. Individen bestämmer. Men om det blir en urhund/vinthund så är jag orolig för att det ska bli svårt att aktivera den tillräckligt, om jag inte kan släppa den lös i inhägnad. Jag har inte möjlighet i dagsläget att gå flertimmarspromenader varje dag tyvärr. Kanske får bygga en ny inhägnad till hundarna, eller släppa dem i hästhage (utan hästar!) om de är tillräckligt stora.

Har en viss oro för att katten ändå skall bli stressad av hundens närvaro eller vice versa. Hunden kommer t.ex. aldrig få vara i trädgård eller sovrum, och jag har oro för att det skall stressa den. Har oro för att katten ska höra/lukta hunden och därmed bli stressad, men när vi bott i lägenhet med grannar som har hund har det i och för sig inte varit något problem, inte ens när vi gick ut i koppel (så länge vi inte mötte hunden, då).

Ja, mycket lösa tankar och funderingar här. Tacksam för alla idéer och input

 

[Myrten]

Det finns många människor som inte har hunden i sovrummet. Jag skulle personligen inte vilja ha det så nu när jag bara har en hund, för då skulle hon verkligen vara helt ensam på natten. Tidigare, när jag hade två hundar, hade det känts mer ok. Men sedan beror det på hunden. En av de hundar jag bott med skulle tyckt att det varit helt ok. Hon var nöjd när hon fick vakta flocken så om vi bett henne sova i hallen skulle hon gjort det och legat och jobbat. Så det finns individer som inte kommer att ha problem med att sova i ett annat rum.

Men det kan vara stressigt att som ensamboende rodda hundens behov och se till att det inte blir för mycket ensamtid. Därför tycker jag det verkar jobbigt att inte kunna ta med hunden ut i trädgården. För mig är all tid jag kan ta med hunden avstressande och all annan tid/aktiviteter något som måste planeras. Nu är min hund bara en valp ännu, men så var det med mina gamla hundar trots att de dels var två, dels var helt trygga med att vara själva hemma.

Likaså tänker jag att kombon vinthund-katt som den inte lär känna är lite risky. Jag bodde med borzoier och katter i många år och de uppskattade verkligen varandra, men en katt som en vinthund inte känner kan bli jagad.

 

[Tonto]

Sen jag flyttade ut på landet har jag blivit väldigt hundsugen igen. Det som hållit mig från att skaffa hund är att min katt inte klarar av andra djur. Det finns ingen möjlighet att vänja henne ens vid en snäll hund, hon trivs ensam och får så ensam vara. Men, huset är stort, och katten bor i dagsläget bara i mitt sovrum+trädgård på grund av hur planlösningen är uppbyggd och att jag ibland har gäster som är allergiska. Därav tänker jag att det kanske är en möjlighet att ha hunden i andra delen, och att de helt enkelt aldrig möts. Mina tankar som jag hoppas ni kan ge lite input på:

Hur mycket kan en hund vara ensam? Är det ok att den sover ensam hela natten (upp till 10 timmar)? Jag jobbar hemifrån och på dagarna är jag i det som skulle bli 'hundens del av huset'. Om det är rimligt att hålla en hund så, finns det något som ni tror skulle göra en hund mer eller mindre lämplig för det? Något jag skulle tänka på runt om för att få det att fungera?

Jag har inga tankar om någon särskild ras egentligen, tror att jag kommer adoptera vuxen hund. Däremot har jag en förkärlek för vinthund och urhund, så troligtvis blir det något i den stilen. Eller inte alls. Individen bestämmer. Men om det blir en urhund/vinthund så är jag orolig för att det ska bli svårt att aktivera den tillräckligt, om jag inte kan släppa den lös i inhägnad. Jag har inte möjlighet i dagsläget att gå flertimmarspromenader varje dag tyvärr. Kanske får bygga en ny inhägnad till hundarna, eller släppa dem i hästhage (utan hästar!) om de är tillräckligt stora.

Har en viss oro för att katten ändå skall bli stressad av hundens närvaro eller vice versa. Hunden kommer t.ex. aldrig få vara i trädgård eller sovrum, och jag har oro för att det skall stressa den. Har oro för att katten ska höra/lukta hunden och därmed bli stressad, men när vi bott i lägenhet med grannar som har hund har det i och för sig inte varit något problem, inte ens när vi gick ut i koppel (så länge vi inte mötte hunden, då).

Ja, mycket lösa tankar och funderingar här. Tacksam för alla idéer och input

Jag har två hundar som inte kan bo ihop. Men jag har löst det på så vis att jag flyttar runt hundarna så att dom får tid med mig och inte behöver vara ensamma så mycket. Men varannan natt sover dom med mig eller precis utanför sovrummet (dom kan se mig genom grinden).

 

[Nahar]

Det finns många människor som inte har hunden i sovrummet. Jag skulle personligen inte vilja ha det så nu när jag bara har en hund, för då skulle hon verkligen vara helt ensam på natten. Tidigare, när jag hade två hundar, hade det känts mer ok. Men sedan beror det på hunden. En av de hundar jag bott med skulle tyckt att det varit helt ok. Hon var nöjd när hon fick vakta flocken så om vi bett henne sova i hallen skulle hon gjort det och legat och jobbat. Så det finns individer som inte kommer att ha problem med att sova i ett annat rum.

Men det kan vara stressigt att som ensamboende rodda hundens behov och se till att det inte blir för mycket ensamtid. Därför tycker jag det verkar jobbigt att inte kunna ta med hunden ut i trädgården. För mig är all tid jag kan ta med hunden avstressande och all annan tid/aktiviteter något som måste planeras. Nu är min hund bara en valp ännu, men så var det med mina gamla hundar trots att de dels var två, dels var helt trygga med att vara själva hemma.

Likaså tänker jag att kombon vinthund-katt som den inte lär känna är lite risky. Jag bodde med borzoier och katter i många år och de uppskattade verkligen varandra, men en katt som en vinthund inte känner kan bli jagad.

Kan förtydliga att hunden och katten skulle ALDRIG träffas. Inte en sekund. Trädgården är inhägnad, och det finns "sluss" vid sovrummet så inte ens risk att de råkar slinka förbi.

Jag använder faktiskt inte trädgården så mycket. På sommaren blir det några timmar bär- och fruktplockning men den är inte precis en nöjesträdgård. Sitter mer på verandan på andra sidan huset, och där skulle hundarna få vara med (kan de inte vara lösa så fixar jag staket eller lina till dem. Skulle också ha dem med i stall och kring hästar förhoppningsvis.

Och oj, det blev visst plural. Men det kändes så bra det du skrev med att ha två som kan ha sällskap av varandra

Det är ändå långt ut på landet så kanske vissa vinthundar ändå kan gå lösa? Jag har aldrig haft egen vinthund förut, bara passat andras. Har haft urhundar, och de sprang lösa ett par gånger men var alltid orolig. En gång sprang en iväg och blev plockad av polis och sen aldrig igen lös

Jag har två hundar som inte kan bo ihop. Men jag har löst det på så vis att jag flyttar runt hundarna så att dom får tid med mig och inte behöver vara ensamma så mycket. Men varannan natt sover dom med mig eller precis utanför sovrummet (dom kan se mig genom grinden).

Låter ju ändå som att det kan gå för mig också då. Jag är ju ändå hemma väldigt mycket (läs: alltid) och katten får ju sitt på nätterna.

Samtidigt, är orolig för att något ska hända på natten som jag inte märker. Men kanske nån slags övervakningskamera eller babymonitor? Nån knapp de kan trycka på för akut uppmärksamhet? (som om de inte skulle missbruka den möjligheten...)

 

[Tonto]

Kan förtydliga att hunden och katten skulle ALDRIG träffas. Inte en sekund. Trädgården är inhägnad, och det finns "sluss" vid sovrummet så inte ens risk att de råkar slinka förbi.

Jag använder faktiskt inte trädgården så mycket. På sommaren blir det några timmar bär- och fruktplockning men den är inte precis en nöjesträdgård. Sitter mer på verandan på andra sidan huset, och där skulle hundarna få vara med (kan de inte vara lösa så fixar jag staket eller lina till dem. Skulle också ha dem med i stall och kring hästar förhoppningsvis.

Och oj, det blev visst plural. Men det kändes så bra det du skrev med att ha två som kan ha sällskap av varandra

Det är ändå långt ut på landet så kanske vissa vinthundar ändå kan gå lösa? Jag har aldrig haft egen vinthund förut, bara passat andras. Har haft urhundar, och de sprang lösa ett par gånger men var alltid orolig. En gång sprang en iväg och blev plockad av polis och sen aldrig igen lös


Låter ju ändå som att det kan gå för mig också då. Jag är ju ändå hemma väldigt mycket (läs: alltid) och katten får ju sitt på nätterna.

Samtidigt, är orolig för att något ska hända på natten som jag inte märker. Men kanske nån slags övervakningskamera eller babymonitor? Nån knapp de kan trycka på för akut uppmärksamhet? (som om de inte skulle missbruka den möjligheten...)

Jag hade absolut inte skaffat vinthund och tänkt mig att det skulle gå att ha den lös. Att man är ute långt på landet hindrar inte hunden ifrån att skada/jaga vilda djur.

 

[Nahar]

Jag hade absolut inte skaffat vinthund och tänkt mig att det skulle gå att ha den lös. Att man är ute långt på landet hindrar inte hunden ifrån att skada/jaga vilda djur.

Absolut! Jag tänkte mer om vissa vinthundar kanske ändå är möjliga att ha aktivt lösa, alltså under arbete, utan att de för den delen flyger iväg hur som helst? Absolut sådant jag kommer att ha koll på innan jag tar hem hunden, bara en lös fundering. De hundar jag har haft själv har ju inte, under några omständigheter alls, kunnat gå lösa. Inte ens under arbete.

 

[Myrten]

@Nahar jag gick med en av våra borzoier lös ganska ofta. Hade bra inkallning på henne och släppte henne antingen på en äng där vi bodde och där jag hade god uppsikt eller mitt ute i skogen där inte hon såg så långt. Bara mitt på dagen då det var mycket liten risk att stöta på vilt. Men om jag inte haft så bra inkallning som jag ändå hade skulle jag aldrig släppt henne lös utanför inhägnad.

Den här hunden fick vi som valp och jag tränade henne mycket ihop med min dåvarande cocker som jag hade väldigt bra lydnad på. De var bästisar, så borzoien lärde sig väl lite av cockern.

Att ta en vuxen vinthund och ha den lös känns tveksamt.

 

[Nahar]

@Nahar jag gick med en av våra borzoier lös ganska ofta. Hade bra inkallning på henne och släppte henne antingen på en äng där vi bodde och där jag hade god uppsikt eller mitt ute i skogen där inte hon såg så långt. Bara mitt på dagen då det var mycket liten risk att stöta på vilt. Men om jag inte haft så bra inkallning som jag ändå hade skulle jag aldrig släppt henne lös utanför inhägnad.

Den här hunden fick vi som valp och jag tränade henne mycket ihop med min dåvarande cocker som jag hade väldigt bra lydnad på. De var bästisar, så borzoien lärde sig väl lite av cockern.

Att ta en vuxen vinthund och ha den lös känns tveksamt.

Tack för bra tankar! Ja, och det är ju inte något helkrav heller att de ska kunna vara lösa. Det går att fixa bra aktivering på andra sätt

 

[Myrten]

Absolut! Jag tänkte mer om vissa vinthundar kanske ändå är möjliga att ha aktivt lösa, alltså under arbete, utan att de för den delen flyger iväg hur som helst? Absolut sådant jag kommer att ha koll på innan jag tar hem hunden, bara en lös fundering. De hundar jag har haft själv har ju inte, under några omständigheter alls, kunnat gå lösa. Inte ens under arbete.

Vinthundens arbete nr 1 är att den jagar. Dock skiljer det både mellan raser och individer hur pass mycket.

Min borzoi jag skrev om ovan brukade jag skjuta med apportkastare åt. Jag upptäckte att hon gillade att hämta saker och då fick hon rusa efter apporten när jag sköt och var då helt fokuserad på att ta den och komma tillbaka. Hon hade nog inte märkt om det kommit en hel flock med rådjur tror jag.

Men det går ju inte riktigt att gå på promenad och skjuta med apportkastaren hela tiden.

 

[Myrten]

Tack för bra tankar! Ja, och det är ju inte något helkrav heller att de ska kunna vara lösa. Det går att fixa bra aktivering på andra sätt

Min uppfattning är att de BEHÖVER kunna springa lösa. Vinthundar är som hästar - de behöver springa. Men detta bör ske inom inhägnat område.

 

[Nahar]

Vinthundens arbete nr 1 är att den jagar. Dock skiljer det både mellan raser och individer hur pass mycket.

Min borzoi jag skrev om ovan brukade jag skjuta med apportkastare åt. Jag upptäckte att hon gillade att hämta saker och då fick hon rusa efter apporten när jag sköt och var då helt fokuserad på att ta den och komma tillbaka. Hon hade nog inte märkt om det kommit en hel flock med rådjur tror jag.

Men det går ju inte riktigt att gå på promenad och skjuta med apportkastaren hela tiden.

Min uppfattning är att de BEHÖVER kunna springa lösa. Vinthundar är som hästar - de behöver springa. Men detta bör ske inom inhägnat område.

Som med mina egna hundar och de jag passat då Helt med på detta! Har stor mark och kan utan problem bygga en hundhage på en hektar eller två.

 

[inverterad]

Jag är ingen expert på vinthundar men uppfattar liksom @Myrten att lösspringande är ett absolut krav för att de ska må bra, på väl inhägnade, väl tilltagna platser där det inte kan finnas något vilt.

I övrigt förstår jag din längtan efter hund, men jag tycker det verkar som gjort för att skaffa sig bekymmer att skaffa hund på de premisserna. Ett sådant inrutat, kontrollerat liv där två varelser (eller fler) som en bryr sig om på inga villkor får komma i närheten av varandra, pusslandet, oron att någon av dem far illa, funderingarna på om de får sina behov tillgodosedda... det är en sak om en har två djur som en märker inte trivs med varandra och då inrättar livet efter dem, men att skaffa djur på premissen att de inte kommer fungera ihop.... nej, det hade då jag aldrig orkat, och jag tror det blir väldigt tufft för dig.

 

[Tonto]

Jag är ingen expert på vinthundar men uppfattar liksom @Myrten att lösspringande är ett absolut krav för att de ska må bra, på väl inhägnade, väl tilltagna platser där det inte kan finnas något vilt.

I övrigt förstår jag din längtan efter hund, men jag tycker det verkar som gjort för att skaffa sig bekymmer att skaffa hund på de premisserna. Ett sådant inrutat, kontrollerat liv där två varelser (eller fler) som en bryr sig om på inga villkor får komma i närheten av varandra, pusslandet, oron att någon av dem far illa, funderingarna på om de får sina behov tillgodosedda... det är en sak om en har två djur som en märker inte trivs med varandra och då inrättar livet efter dem, men att skaffa djur på premissen att de inte kommer fungera ihop.... nej, det hade då jag aldrig orkat, och jag tror det blir väldigt tufft för dig.

Det är verkligen inte roligt alls! Nu har jag turen att mina går ihop utomhus, dom kan leka/arbeta ihop och är jättesnälla med varandra, men inomhus går det inte ha dom ihop för dom skulle nog döda varandra. Har ändå funderat på att låta mina föräldrar ta en av hundarna, men det gör lite ont i mattehjärtat att ens tänka så långt.

 

[Sel]

Jag har ju inte vinthund, men väl urhund och trots att det är en ras som även jagar med synretning är hon lös i princip all tid som vi inte rör oss i trafiken, eller befinner oss någonstans eller i en situation då jag inte håller ordning förstås. Beroende på rasval och givetvis individ kan vardagen säkert fungera.... men...

Jag tänker mer på Din vardag och sinnesfrid egentligen, än på hunden som får sova i ett annat rum. Är det verkligen roligt att ha husdjur på de premisserna eller blir det mest stress och planering?

 

[Sofie.S]

Har din katt träffat en hund någon gång?
Jag tog emot en vuxen katt som var livrädd för hundar, han kunde absolut inte vara i samma rum som en hund. Han avskydde dem!
Efter ett par år ville jag skaffa hund och blev ju orolig över katten.

Han fräste och spotta så fort han såg nya hunden och första veckan lämnade han inte köksbänken i princip. Det var dock en tålmodig hund jag hade, som lät katten vara. Efter en tid blev de faktiskt kompisar och sov tillsammans i soffan. Så helt omöjligt behöver det ju inte vara om man ger dem tid!

 

[Lingon]

Jag hade inte skaffat hund om jag redan hade katt som avskydde hundar. Jag hade tyckt att det blev för jobbigt att behöva hålla dem åtskilda helt och hållet hela tiden. Så hade jag inte velat leva. Angående om hunden kan sova ensam så beror det nog mycket på individen. En del accepterardet nog direkt, andra efter ett tag och andra aldrig. Hundar är ju flockdjur och vill vara med sin flock.

Däremot så tror jag att det är få katter som inte kan vänja sig vid att leva med en hund om man ger dem rätt förutsättningar. D.v.s. lugn och lång introduktion, många möjligheter för katten att komma undan hunden och ligga på säker plats och titta. Och en lugn och tålmodig hund som inte blir stressad av katten och vill få igång den.

 

[astrolindgren]

Har inget bra svar på kattfrågan, det verkar ganska kruxigt, men en vinthund behöver inte flertimmarspromenader för att vara nöjd! Promenader i människotempo kan vara ganska tråkigt för en vinthund. Jag skulle personligen inte ha en vinthund lös, inte ens "under arbete" eftersom det finns inget bättre arbete för en vinthund än att springa fort efter små fluffiga djur. Att få sträcka ut ordentligt på ett stort inhägnad område och kanske jaga något (tänk lurecoursing) kan göra många vinthundar väldigt nöjda. När de "bott in sig" sover de mest inomhus.

 

[startpompe]

Har din katt träffat en hund någon gång?
Jag tog emot en vuxen katt som var livrädd för hundar, han kunde absolut inte vara i samma rum som en hund. Han avskydde dem!
Efter ett par år ville jag skaffa hund och blev ju orolig över katten.

Han fräste och spotta så fort han såg nya hunden och första veckan lämnade han inte köksbänken i princip. Det var dock en tålmodig hund jag hade, som lät katten vara. Efter en tid blev de faktiskt kompisar och sov tillsammans i soffan. Så helt omöjligt behöver det ju inte vara om man ger dem tid!

Har varit med om precis samma, katten var rädd/osäker på det mesta. När vi skaffade hundvalp var katten väldigt skeptiskt! Med hon hade alltid någonstans att gömma sig från valpen och valpen fick lära sig att inte jaga katten. Minns inte hur lång tid det tog, men nån månad kanske och sen var dom hur kompisar som helst, sov tillsammans och så vidare

 

[Ainon]

Vi har aldrig haft hundarna på övervåningen (där sovrummen är) utan de har alltid sovit nere i hallen och aldrig tillsammans med oss. Inte ens vår tidigare hund med grav separationsångest hade några problem med detta då hon ändå hade koll på var vi var på natten. Ser inte det som något problem.

Däremot så verkar det VÄLDIGT jobbigt med djur i huset som inte kan vara i närheten av varandra som några andra säger.

 

[Myrten]

Har inget bra svar på kattfrågan, det verkar ganska kruxigt, men en vinthund behöver inte flertimmarspromenader för att vara nöjd! Promenader i människotempo kan vara ganska tråkigt för en vinthund. Jag skulle personligen inte ha en vinthund lös, inte ens "under arbete" eftersom det finns inget bättre arbete för en vinthund än att springa fort efter små fluffiga djur. Att få sträcka ut ordentligt på ett stort inhägnad område och kanske jaga något (tänk lurecoursing) kan göra många vinthundar väldigt nöjda. När de "bott in sig" sover de mest inomhus.

Det fetstilta - exakt min erfarenhet av borzoierna jag bodde med (tre st under ca tio års tid). Rörde det sig om koppelpromenader fick de gärna vara kortare och fler. Däremot var hundarna alltid intresserade av att testa nya saker, så när jag tränade viltspår med cockrarna fick även borzoierna prova och de uppskattade det. De provade även på agiltiyhinder och så hade vi apporterings-fanatikern jag skrev om ovan. En annan fullständigt ÄLSKADE utställning. Tyvärr hade han felaktiga öron men han fick hänga med på några inoff för han tyckte verkligen det var superkul.

Men det allra bästa var naturligtvis att få springa fort. Om underlaget var dåligt under en längre tid på vintrarna brukade jag släppa borzoierna i ridhuset när där var tomt. Lyckliga hundar!