Hund och katt samtidigt: En dålig lösning?

[Lingon]

Det fetstilta - exakt min erfarenhet av borzoierna jag bodde med (tre st under ca tio års tid). Rörde det sig om koppelpromenader fick de gärna vara kortare och fler. Däremot var hundarna alltid intresserade av att testa nya saker, så när jag tränade viltspår med cockrarna fick även borzoierna prova och de uppskattade det. De provade även på agiltiyhinder och så hade vi apporterings-fanatikern jag skrev om ovan. En annan fullständigt ÄLSKADE utställning. Tyvärr hade han felaktiga öron men han fick hänga med på några inoff för han tyckte verkligen det var superkul.

Men det allra bästa var naturligtvis att få springa fort. Om underlaget var dåligt under en längre tid på vintrarna brukade jag släppa borzoierna i ridhuset när där var tomt. Lyckliga hundar!

Nästan helt OT: Jag som är uppvuxen med helt andra typer av hundar tycker att det låter som en synnerligen dålig kombination: Hundar som måste få springa fort och ofta men som är nästan omöjliga att ha tillräcklig lydnad på för att släppa. Det måste ställa stora krav på ägaren att ha tillgång till bra inhägnade områden så att de kan få springa tillräckligt mycket.

 

[Myrten]

Nästan helt OT: Jag som är uppvuxen med helt andra typer av hundar tycker att det låter som en synnerligen dålig kombination: Hundar som måste få springa fort och ofta men som är nästan omöjliga att ha tillräcklig lydnad på för att släppa. Det måste ställa stora krav på ägaren att ha tillgång till bra inhägnade områden så att de kan få springa tillräckligt mycket.

Min erfarenhet, som då alltså bara är av en ras, är att de är otroligt lättsamma. Våra ville springa lösa varje dag. Exet åkte till hundhage (och fick sitt sociala behov tillfredsställt, hen jobbade hemma redan på 90-talet). Sedan var hundarna nöjda och tyckte vi kunde ta koppelpromenader. Om det inte gick att släppa lösa någon dag var det ingen katastrof. Vi talar alltså om att springa av sig, inte att de behöver springa långa sträckor. Trots att hundarna gärna hängde med på olika aktiviteter som erbjöds var det inget de krävde.

Den individ jag lade ner lite mer jobb på fick jag sådan lydnad på att jag kunde släppa henne under de omständigheter jag beskrivit ovan. Däremot gick jag inte med henne lös, som jag gjort med mina cockrar. Jag hade henne kopplad och cockern lös när vi gick på promenad. Om lämpligt tillfälle kom kunde jag släppa borzoien. Sen var hon glad och nöjd. Ytterst lättsam. Jag skulle gärna ha vinthund igen och då whippet pga storleken (och mer förighet). Men samtidigt vet jag att om jag skaffar en hund till lär det bli ännu en cocker. Eller... så kanske jag ska ha en whippet trots allt!

 

[Gnist]

Marodören var väldigt skeptisk till hundarna när han flyttade in som halvvuxen, men mina kattvana hundar brydde sig föga i hans fräsande, attacker och uppburrade svans och nu..

https://www.facebook.com/video.php?v=253983112818537

Ignorera (o)ljudet från vattenkokaren

 

[Nahar]

Tack för alla svar! Tyvärr är det inte så att katten är direkt rädd för hundar. Troligtvis skulle hon om den var av den mindre sorten attackera hunden och om den var av den större bara gömma sig, men det är inte det som är det största problemet. Hon är väldigt lättstressad av andra djur, och börjar då kissa inne, sova sämre, äta mer etc. Så jag tror tyvärr inte att det någonsin skulle fungera, hon vänjer sig inte utan behöver få vara själv och ha koll på allt.

Jag hör vad ni säger angående om det faktiskt skulle vara trevligt för mig som ägare att ha det såhär. Mnja. Jag funderar. Om det är två hundar som dels har sällskap av sig själva och dels är mycket trygga med att sova ensamma så tror jag inte jag hade känt att det var jobbigt eller stressande. Särskilt inte med urhund eller vinthund som inte är så kontaktsökande utan som mest chillar inomhus och springer utomhus (precis min erfarenhet av dessa hundar sen tidigare också ). Bygger jag inhängnad för dem kan de ju vara ute och röja precis hur mycket de vill, och chilla med mig när jag jobbar.

Med det sagt har jag inte bestämt mig helt. Det kommer i alla fall inte blir nu direkt, utan jag måste ställa om mitt arbetsschema lite först (vilket jag redan ska göra av andra skäl). Och det beror ju väldigt mycket på individen/individerna. Lite gnagande oro skulle jag nog ha i början. Jag är en sån djurägare som är van vid att mina djur alltid får vara med/vara nära. Alla hundar jag haft har sovit på mig, men nu är det ju kattens domän att göra det. Hästarna sover inte på mig, men jag är definitivt en av de mer blödiga hästägarna som gärna står och gosar med dem i timtal och hänger i hagen med dem så fort jag har en ledig stund. Så för mig hade det ju känts väldigt underligt, åtminstone i början, men jag vet ju samtidigt att folk har hund på mycket mer "distansierade" sätt än jag haft och att det inte är fel eller dåligt, nödvändigtvis.

 

[Takire]

Det är verkligen inte roligt alls! Nu har jag turen att mina går ihop utomhus, dom kan leka/arbeta ihop och är jättesnälla med varandra, men inomhus går det inte ha dom ihop för dom skulle nog döda varandra. Har ändå funderat på att låta mina föräldrar ta en av hundarna, men det gör lite ont i mattehjärtat att ens tänka så långt.

Undrar vad det är som gör skillnaden inomhus och utomhus? Är det kanske bara att det finns mer utrymme utomhus?

 

[Tonto]

Undrar vad det är som gör skillnaden inomhus och utomhus? Är det kanske bara att det finns mer utrymme utomhus?

Vi bor på ca 120 kvm men Tonto vaktar saker och är generellt hanhunds-aggressiv och Floki är rädd efter att Tonto flugit på honom en gång. Bara det finns en grind mellan dom så är dom avslappnade.

 

[Takire]

Vi bor på ca 120 kvm men Tonto vaktar saker och är generellt hanhunds-aggressiv och Floki är rädd efter att Tonto flugit på honom en gång. Bara det finns en grind mellan dom så är dom avslappnade.

Jag tänkte att det ju kanske ändå lätt känns trångt då det är väggar överallt . Men det finns kanske inte lika mycket att vakta som hund ute när man är i jobb.

 

[a1agnlju]

Tack för alla svar! Tyvärr är det inte så att katten är direkt rädd för hundar. Troligtvis skulle hon om den var av den mindre sorten attackera hunden och om den var av den större bara gömma sig, men det är inte det som är det största problemet. Hon är väldigt lättstressad av andra djur, och börjar då kissa inne, sova sämre, äta mer etc. Så jag tror tyvärr inte att det någonsin skulle fungera, hon vänjer sig inte utan behöver få vara själv och ha koll på allt.

Jag hör vad ni säger angående om det faktiskt skulle vara trevligt för mig som ägare att ha det såhär. Mnja. Jag funderar. Om det är två hundar som dels har sällskap av sig själva och dels är mycket trygga med att sova ensamma så tror jag inte jag hade känt att det var jobbigt eller stressande. Särskilt inte med urhund eller vinthund som inte är så kontaktsökande utan som mest chillar inomhus och springer utomhus (precis min erfarenhet av dessa hundar sen tidigare också ). Bygger jag inhängnad för dem kan de ju vara ute och röja precis hur mycket de vill, och chilla med mig när jag jobbar.

Med det sagt har jag inte bestämt mig helt. Det kommer i alla fall inte blir nu direkt, utan jag måste ställa om mitt arbetsschema lite först (vilket jag redan ska göra av andra skäl). Och det beror ju väldigt mycket på individen/individerna. Lite gnagande oro skulle jag nog ha i början. Jag är en sån djurägare som är van vid att mina djur alltid får vara med/vara nära. Alla hundar jag haft har sovit på mig, men nu är det ju kattens domän att göra det. Hästarna sover inte på mig, men jag är definitivt en av de mer blödiga hästägarna som gärna står och gosar med dem i timtal och hänger i hagen med dem så fort jag har en ledig stund. Så för mig hade det ju känts väldigt underligt, åtminstone i början, men jag vet ju samtidigt att folk har hund på mycket mer "distansierade" sätt än jag haft och att det inte är fel eller dåligt, nödvändigtvis.

Jag tycker att du allvarligt ska fundera på anledningen till att du vill skaffa hund. Detta med tanke på att hunden inte kommer kunna vara med sin flock under en del perioder på dygnet, du har inte intresset/möjligheten att ta långa promenader med hunden eller aktivera den mentalt (verkar det som på din beskrivning). Även om du är hemma mycket så behöver hunden stimulans, vilken ras det än handlar om.

Klart det kan hända att man inte blir så aktiv med en hund som man hade ambitionen att bli när man köpte den, men har man inställningen att inte ha möjlighet/intresse att aktivera den redan innan man köper den så ska man låta bli tycker jag.

Så, nej, jag tycker du inte ska köpa hund i nuläget. Njut av katten under de åren hen finns kvar.

 

[IzeUnicorn]

Vad händer om ett av djuren bli sjukt/skadat och kräver mer uppmärksamhet?

 

[Nahar]

Jag tycker att du allvarligt ska fundera på anledningen till att du vill skaffa hund. Detta med tanke på att hunden inte kommer kunna vara med sin flock under en del perioder på dygnet, du har inte intresset/möjligheten att ta långa promenader med hunden eller aktivera den mentalt (verkar det som på din beskrivning). Även om du är hemma mycket så behöver hunden stimulans, vilken ras det än handlar om.

Klart det kan hända att man inte blir så aktiv med en hund som man hade ambitionen att bli när man köpte den, men har man inställningen att inte ha möjlighet/intresse att aktivera den redan innan man köper den så ska man låta bli tycker jag.

Så, nej, jag tycker du inte ska köpa hund i nuläget. Njut av katten under de åren hen finns kvar.

Jag har skrivit att jag inte kan ta långa promenader varje dag, inte att jag inte kan aktivera. Och lång promenad för mig är över en timme, så det är inte heller så att de skulle bli promenadlösa. Hade inte ens funderat på att ha hund om jag inte visste att jag hade möjlighet att aktivera och ge den ett gott liv i det avseendet. Frågan var just endast angående att hunden skall sova i en annan del av huset.

Vad händer om ett av djuren bli sjukt/skadat och kräver mer uppmärksamhet?

Behöver hunden nattvakt kan jag sova i den delen av huset. Inte permanent med tanke på katten såklart, men under kortare perioder kan det gå fint.

 

[a1agnlju]

Jag har skrivit att jag inte kan ta långa promenader varje dag, inte att jag inte kan aktivera. Och lång promenad för mig är över en timme, så det är inte heller så att de skulle bli promenadlösa. Hade inte ens funderat på att ha hund om jag inte visste att jag hade möjlighet att aktivera och ge den ett gott liv i det avseendet. Frågan var just endast angående att hunden skall sova i en annan del av huset.

Behöver hunden nattvakt kan jag sova i den delen av huset. Inte permanent med tanke på katten såklart, men under kortare perioder kan det gå fint.

Oavsett tycker jag att du ska fundera på saken ett varv till. Framför allt varför du vill ha hund. Först då är det läge att välja ras också. Tycker det finns lite för många begränsningar i hundägandet redan innan du skaffar hund. Därav tanken att du kanske borde vänta. Sedan är det klart att en hund kan sova själv, om det är en hundhållning jag skulle rekommendera så är svaret nej.

 

[Nahar]

Oavsett tycker jag att du ska fundera på saken ett varv till. Framför allt varför du vill ha hund. Först då är det läge att välja ras också. Tycker det finns lite för många begränsningar i hundägandet redan innan du skaffar hund. Därav tanken att du kanske borde vänta. Sedan är det klart att en hund kan sova själv, om det är en hundhållning jag skulle rekommendera så är svaret nej.

Jag vet varför jag vill ha hund, det är inget jag vill diskutera här. Ras har jag tankar kring utifrån det också.

Okej, ja, då vet jag var du står angående sovandet. Lust att utveckla dina tankar kring det? Varför är det olämpligt menar du?

Observera att jag inte sitter här och försöker försvara något beslut att skaffa hund. Hade varit lite svårt eftersom jag inte beslutat det än. Men lättare för mig att ta beslutet om vi kan diskutera det som jag faktiskt känner är en svårighet med mitt liv för en hund, snarare än annat som jag redan har koll på

 

[Sezziyanen]

Hur vet du detta om din katt? Dvs, hur har du märkt att den avskyr hundar? Tänker att det är rätt stor skillnad (gäller både katter och hundar) på att de träffar en främmande/hund katt vare sig hemmavid eller utomhus - och att de bor tillsammans med en individ. Finns ju tex också många hundar som avskyr och reagerar starkt på alla katter de stöter på utomhus - men som bor tillsammans med en katt hemma där det funkar fint.

Om din katt nu också inte är rädd av sig och snarare skulle dominera/läxa upp hunden så är det väl snarare det som logiskt sett skulle hända om du skaffar en valp? Att valpen sannolikt skulle växa upp med STOR respekt för katten, som för alltid skulle bestämma över hunden så att säga. Vet såna situationer

 

[a1agnlju]

Jag vet varför jag vill ha hund, det är inget jag vill diskutera här. Ras har jag tankar kring utifrån det också.

Okej, ja, då vet jag var du står angående sovandet. Lust att utveckla dina tankar kring det? Varför är det olämpligt menar du?

Observera att jag inte sitter här och försöker försvara något beslut att skaffa hund. Hade varit lite svårt eftersom jag inte beslutat det än. Men lättare för mig att ta beslutet om vi kan diskutera det som jag faktiskt känner är en svårighet med mitt liv för en hund, snarare än annat som jag redan har koll på

För att hunden är ett flockdjur som ska vara med sin flock eller i alla fall delar av sin flock (om man har flera hundar kan man kanske ha dem i ett hundrum när det är sovdags t ex) dygnet runt, även under natten.

 

[Sezziyanen]

För att hunden är ett flockdjur som ska vara med sin flock eller i alla fall delar av sin flock (om man har flera hundar kan man kanske ha dem i ett hundrum när det är sovdags t ex) dygnet runt, även under natten.

Jag håller också med om att det inte är en bra idé att skaffa en hund med tanken att den aldrig ska sova i samma rum som en. Visst, lite annorlunda om man håller på med en hel massa slädhundar tex som lever utomhus, men annars. Det känns bara så fel för mig.

 

[Nahar]

Hur vet du detta om din katt? Dvs, hur har du märkt att den avskyr hundar? Tänker att det är rätt stor skillnad (gäller både katter och hundar) på att de träffar en främmande/hund katt vare sig hemmavid eller utomhus - och att de bor tillsammans med en individ. Finns ju tex också många hundar som avskyr och reagerar starkt på alla katter de stöter på utomhus - men som bor tillsammans med en katt hemma där det funkar fint.

Om din katt nu också inte är rädd av sig och snarare skulle dominera/läxa upp hunden så är det väl snarare det som logiskt sett skulle hända om du skaffar en valp? Att valpen sannolikt skulle växa upp med STOR respekt för katten, som för alltid skulle bestämma över hunden så att säga. Vet såna situationer

Jag har ju mest varit inne på omplaceringshundar (för att jag är en blödig typ) men jag kanske får tänka om kring det. Känns ju som att katten oavsett om det blir separat boende eller om de kan vänja sig vid varandra är ett så pass oförutsägbart element att valp kan vara att föredra för att inte få en lika oförutsägbar hund. Om jag då inte hittar omplacering som gillar katt, men det är så mycket annat som ska klaffa så det vill jag inte räkna med.

Vad jag är mest orolig för vad gäller katten är att hon skall visa stress/obehag så att hon kissar inne, äter mer, eller på andra sätt mår allmänt dåligt. Det har hänt med hundar som varit på besök och när hon bodde med flera katter (varav en omplacerades på grund av nuvarande katten, och en dog). Så även om det skulle kunna fungera så vill jag vara säker på att jag och hunden klarar av om det inte gör det, för det känns så idiotiskt att skaffa ett djur endast för att märka att det inte går sen. Men, mer om det nedanför här.

För att hunden är ett flockdjur som ska vara med sin flock eller i alla fall delar av sin flock (om man har flera hundar kan man kanske ha dem i ett hundrum när det är sovdags t ex) dygnet runt, även under natten.

Jag håller också med om att det inte är en bra idé att skaffa en hund med tanken att den aldrig ska sova i samma rum som en. Visst, lite annorlunda om man håller på med en hel massa slädhundar tex som lever utomhus, men annars. Det känns bara så fel för mig.

Och det är ju det, det känns väldigt fel för mig med. Samtidigt vet jag ju att inte alla sover med sina hundar, och att de inte far illa av det.

Om det blir hund så måste det nog bli två. Det gör inte så stor skillnad för mig, men nog mer skillnad för dem. Så, två valpar istället för en omplaceringshund. Och då blir rasvalet svårare, eftersom jag inte kan ta "en av fem möjliga som dyker upp på hundstallet/blocket först". Jag har mycket att begrunda.

 

[tanten]

Jag håller också med om att det inte är en bra idé att skaffa en hund med tanken att den aldrig ska sova i samma rum som en. Visst, lite annorlunda om man håller på med en hel massa slädhundar tex som lever utomhus, men annars. Det känns bara så fel för mig.

Jag harhaft hundar större delen av mitt långa liv. De har inte sovit i sovrummet. Har aldrig upplevt att de skulle vara konstigt att de slaggar i sin egen bädd.
Nu har jag en liten hund och den sover i sovrummet. Mest för att jag ska koll på att den inte hittar på nåt...

Känns märkligt att samsovande skulle vara nåt krav för hundägande..

 

[Sezziyanen]

Jag harhaft hundar större delen av mitt långa liv. De har inte sovit i sovrummet. Har aldrig upplevt att de skulle vara konstigt att de slaggar i sin egen bädd.
Nu har jag en liten hund och den sover i sovrummet. Mest för att jag ska koll på att den inte hittar på nåt...

Känns märkligt att samsovande skulle vara nåt krav för hundägande..

Vet inte vad du menar med "samsovande", men jag pratade inte om att de måste sova i ens säng, så de kan absolut "slagga i sin egna säng". Förstår dock inte alls varför man tvunget ska stänga ute dem från sovrummet, verkar vara nån konstig fix idé om "hur saker ska vara!".

 

[tanten]

Vet inte vad du menar med "samsovande", men jag pratade inte om att de måste sova i ens säng, så de kan absolut "slagga i sin egna säng". Förstår dock inte alls varför man tvunget ska stänga ute dem från sovrummet, verkar vara nån konstig fix idé om "hur saker ska vara!".

Jag har alltid haft sovrum på övervåningen. Hundarna har sovit nere.
Inga stängda dörrar. De har kunnat gå som de velat men jag har inte tvingat in dem i sovrummet. De har föredragit nedervåningen i de flesta fallen. En hund sov i hallen ovanför trappan, utanför sovrummet.

 

[Sezziyanen]

Jag har alltid haft sovrum på övervåningen. Hundarna har sovit nere.
Inga stängda dörrar. De har kunnat gå som de velat men jag har inte tvingat in dem i sovrummet. De har föredragit nedervåningen i de flesta fallen. En hund sov i hallen ovanför trappan, utanför sovrummet.

Förstår inte alls vad du pratar om då, då gör du ju exakt som jag tänker att det är bäst att göra. De får sova i sovrummet om de vill, eller annanstans, om de vill. Min hund sover inte alltid hela natten i sovrummet, men han får.