Höstmammor 2010

[EmelieR]

Sv: Höstmammor 2010

VA skönt att du orkar fokusera på din bäbis i all den röran Hppas att allt är bra nu

 

[turbofling]

Sv: Höstmammor 2010

Grattis till din lilla kille
Jobbigt att det blev komplikationer, hur mar du nu?

 

[Mirifax]

Sv: Höstmammor 2010

Vad skönt att det gick bra fast det inte riktigt blev som det skulle Hoppas du kommer igång och inte är för trött av blodförlusten!

Hur har det gått för dig Emoyeni?

*kl*

Nu har jag funderat på två saker som kanske någon har något bra svar på
Det första är med blöjor, vi har provat och använt pampers och libero, pampers har fungerat bäst, mest för att han är liten och libero är lite större än pampers känns det som.. Men vi har börjat fundera på hur andra märkens blöjor är, typ icas egna, coops och olika lite mer inte så kända märken om ni är med på hur jag menar.. om det är någon som har någon erfarenhet?! Egentligen är det ju bara att köpa och prova men tänkte att kanske någon har något tips..

Andra funderingen har med ridningen att göra... Jag funderar på när man kan börja rida igen utan problem eller risk för "komplikationer" i bäckenregionen. Jag har haft väldigt ont efter fl i bäckenet och ländryggen men det har börjat bli bättre nu och jag har funderat kring ridningen. Efterkontrollen är ju om 6 veckor och jag kommer vänta med att börja styrketräna till i januari om allt är ok vid efterkontrollen. Jag har bara en unghäst som jag håller på att rida in och han har stått sedan i september och jag funderar på om det är dumt att börja sitta på honom igen. Hade jag haft en gammal trygg häst hade jag nog inte tvekat på att hoppa upp och börja skritta korta turer, men nu är jag lite orolig för att man kan bli skadad eller få men om man är mer ostabil i bäckenet efter fl om hästen skulle ta något skutt eller kasta sig Är det någon som vet hur det ligger till med detta? Kanske ska man ha riktlinjen att man ska orka promenera en timme innan man sitter upp eller helt enkelt vänta med ridningen till efter efterkontrollen fast det suger som bara den i ridtarmen Jag försöker promenera med vagnen en liten runda varje dag och ökar den med fem minuter varje gång eller att jag går några 100m längre varje gång (beror på var jag går)...

 

[saltahajen]

Sv: Höstmammor 2010

16/11 tittade en lite tjej ut, några dagar för tidigt och efter en långdragen historia jämfört med sonen!
Men annarns gick allting kanon, och vi var på benen och hemma snabbt

 

[Nikki o Fabian]

Sv: Höstmammor 2010

Åh vilken mysig bild. Grattis
Grattis till alla i den här tråden som har fått sina små.

Själv så har jag inte hunnit sitta så mycket vid datorn, det är ju alltid nått som ska göras när Alex sover.

Har läst lite i tråden och jag kan säga att vi var ute ganska snart med Alex bland folk, var på BB i 4 dagar sen tror jag han var typ en vecka när vi var på maxi och handlade första gången, dagen där på tog vi pendeln in till stan och träffade lite släktingar och fikade på åhléns. Bm på BB sa att vi skulle undvika förkylda och barn, framförallt dagisbarn den första veckan, samt tvätta händerna noga men man behövde absolut inte "låsa in" sej. Så här har det bara flutit på med utflykterna.
Jag har tyckt det har varit så tråkigt att vara hemma bara, känns som om att man bara sitter i soffan och ammar hela tiden, när vi är ute på äventyr så ammas det iaf på olika ställen.
Dock så känndes det som om att så fort jag kom igång med att åka till stallet tex så fick jag mjölkstockning och 40 graders feber, två ggr med tre veckors mellanrum fick jag det, nu hoppas jag på att jag vet hur jag ska sköta mina boobies för att dom ska må bra.

När mjölkstockningarna var avklarade och jag gjorde ett nytt försök till att komma igång med hästen(maken red och jag tömkörde) så fick Alex ett ljumskbråck och tarmen hamnade utanför och svullnade. Han hade jätte ont, skrek ett konstigt skrik som fick mej att må dåligt, så dåligt att jag oxå började grina. Jag åkte upp till bvc (grinandes) med en halvt galen unge(han orkade inte skrika hela tiden) och dom undrade så klart vad som hade hänt. Jag fick komma in i ett rum och visa bråcket, då var det blod i blöjan och jag blev ännu mer förtvivlad, min stackars lilla bebis
Det blev akut in till astrid lindgrens barnsjukhus och där fick dom (efter lite morfin och 20-30 min) in tarmen igen, men kvällen därpå fick han läggas in för att få lite blod inför opperationen som gjordes dagen därpå. Allt gick bra och nu syns det knappt nått efter op.

Någon frågade om när man kunde sitta upp igen. Jag själv hade oxå ont i bäckenet(fram) och lite i ländryggen så jag promenerade(tömkörde eller gick efter maken när han red) en hel del. 7 veckor efter förlossningen satt jag upp för första gången. Red en kortis på ridbanan, Alex sov i vagnen utanför. Red i alla gångarter och det känndes bättre än väntat men jag kände av bäckenet samt att det sved lite mellan benen. Sen satt jag på hästen med några dagars mellanrum för att kroppen skulle kunna återhämta sej.
Idag 10,5 veckor efter förlossningen kan jag rida varje dag om jag vill utan att det gör ont, kan svida lite mellan benen fortfarande. Dock så har allt läkt fint, har varit på efterkontroll. Bm på mvc sa att det är slemhinnorna som är lite torra nu när jag ammar och därför kan det svida lite.

Ang sömnen så var jag helt slut i början, jag kunde inte sova på dagen när Alex sov, allt som behövdes göras bara gnagde i huvudet på mej. Han åt dock ganska jämt på dygnet, typ med 3 timmars mellanrum. Från början kunde man amma på natten, byta blöja och rapa honom sen sov han igen. Sen fick han en period när det tog ca 1,5 timmar innan han somnade om, då var man helt slut när man bara fick sova 1,5 timmar åt gången.
Idag sover han mycket bättre, sover när han vill på dagen, är vaken till 23-00:30 och därefter sover han ca 4-5 timmar i sträck, ammas, byts på och rapas, men då sover han typ när man byter på honom och rapar. Sen sover han typ med 3 timmars mellanrum fram till 9-11 på morgonen. Så nu får ju jag oxå sova så jag inte är super trött på dagen.

Ni som har häst och kommit igång lite med ridningen, hur gör ni när ni ska rida?
Själv så har jag nu dom 2 senste veckorna sett till att mjölka ur så maken kan vara hemma med Alex och mata om det behövs, jag brukar försöka skynda mej så han kan ammas istället för att få flaskan men nu så äter han med kortare intervall emellanåt under dagen för att han sover längre på natten antar jag och då hinner jag inte hem för att ge mat. Som tur är så tar han både bröstet och flaskan utan problem.

Nu håller min lilla skrutt på att vakna så jag måste nog avsluta mitt långa inlägg.

Två bilder på min gullunge:

[/IMG]

[/IMG]

 

[Ajda]

Sv: Höstmammor 2010

Åh så fin!


Ang ridning. Jag var ute på första ridturen förra måndagen. Då var Lowe 8 dagar. Kände ingenting, men skrittade bara. Nu har jag hunnit med att köra alla gångarter och det känns bra, som vanligt i stort sett.
Det tar ca 2 timmar och göra stallet och sen rida en kortare tur (max 30 min) om jag skyndar mig. Det klarar Lowe av att vara utan mat. Idag drog det ut på tiden för jag broddade och då hann han bli hungrig innan jag kom hem.
Jag ska nog köpa hem lite ersättning som man kan ta till vid sånna nödfall, om han accepterar det. Annars tankar jag honom full innan jag åker och som sagt skynda skynda.

 

[keilir]

Sv: Höstmammor 2010

Delvis KL

Det där har jag funderat lite på nu också, för jag har tänkt att pumpa ur lite så pappa kan ge om jag är i stallet eller så. Men är så rädd att hon inte kommer ta bröstet lika bra sen om man börjar att ge flaska?
Vad har ni för erfarenheter?

 

[Mirifax]

Sv: Höstmammor 2010

Jag har ingen erfarenhet av det men när vi var på neonatalen med Algot fick vi lära oss att "koppa" honom för att det inte skulle störa amningen, men han var ju inte så gammal då. Det fungerade jätte bra och kan kanske vara ett alternativ till nappflaska? Fast om jag har förstått det rätt så ska det fungera med nappflaska om de lärt sig sugtekniken som behövs till amning ordentligt först eftersom det ska vara två olika sugtekniker.. men jag vet inte säkert om sådant här

När vi koppade pumpade jag ut mjölk som han fick sutta i sig från en liten kopp. Det fungerade bra!

 

[Emoyeni]

Sv: Höstmammor 2010

Även vi har kommit hem igen med ett litet knyte på armen!
Måndag morgon 15/11 kl 7 började jag få värkar som höll i sig hela dagen till och från, på kvällen började dom göra ruskigt ont och jag grät mig igenom allihopa. Natten kom men utan sömn då värkarna aldrig avtog men inte heller blev regelbundna. Tisdag morgon orkade jag inte längre utan 6.35 var vi framme på förlossningen och blev undersökt. Bara öppen 1 cm Det hade inte hänt ett jäkla skit sedan veckan innan då jag också var öppen 1 cm.
Fick sovdos morfin och blev inlagd. Sov fram till 13 sedan vaknade jag och värkarna började igen. grät mig igenom hela den dagen också men fick varken lustgas eller annat då jag låg på specialistavdelningen då det var fullt på förlossningen. Inte förrän kl 22 på kvällen blev jag inrullad på förlossningen. Då öppen 3 cm efter en hinnsvepning gjord på tidiga kvällen.
Bad om epidural så fort som möjligt redan vid inskrivningen men av nån alnedning ville dom inte ge mig det utan lät mig klara mig på lustgas mellan 22-04. Kl 4 nästan skrek jag rakt ut vid varje värk och då äntligen fick jag epiduralen. tack gud ske lov för den! Då öppen 7 cm.
Sedan slocknade jag som om någon hade slagit mig i huvdet och vaknade kl 6 av att nya passet var inne och satte värkstimulerande då värkarna minskat i styrka under tiden jag sovit. Lilleman fick skalpelektrod och extra övervakning då hjärtljuden började gå ner.
Nu började några riktigt jobbiga timmar mellan 06 och 09 då jag inte tyckte epiduralen tog alls och värkarna kom varannan minut och låg på 130 varje gång. Det var fullkomligt vidrigt, absolut det värsta jag varit med om och min sambo grät flera gånger av vanmakt för att inte kunna hjälpa mig alls.
Kl 9 på morgonen den 17/11 fylldes plötsligt hela rummet av folk och jag fattade inte riktigt vad som hände. de sa åt mig att krysta om jag ville och jag gjorde det utan att veta varför. Hade legat på 7 cm under flera timmar och inte öppnat mig något mer så jag trodde jag satt kvar där. det var ingen som undersökte mig utan bara bad mig krysta så jag gjorde det. Förstod absolut inte att lilleman var på väg men gjorde som dom sa. Krystningen tog lång tid, nära 50 minuter och jag var totalt utmattad i slutet. Kände knappt av någon smärta längre hörde bara långt bort i fjärran att de pratade med mig. kl 10.08 så la de helt plötsligt något varmt och halt knyte på mig och min ambo fick säga till mig att det var våran son som var född, jag var alldeles för borta av trötthet och smärta för att haja. Det tog en stund innan jag förstod att allt var över, och då kom lyckan istället

Sonen heter William och var 3335g och 50 cm. Pigg och fin från början så det var värt all smärta.
Men förlossningen är för mig en stor besvikelse, dels för att min kropp förbannade mig med en lång latensfas, och sen för att jag inte fick epiduralen kl 22 som var sagt utan de lät mig vara utan i ytterligare 6 timmar vilket tog enormt på mina krafter.
Eftertiden på BB hade också en hel del att önska. Vi fick ingen som helst uppbackning eller stöd i hur man får igång amningen utan fick klara oss helt ensamma. Det fick konsekvenser när vi kom hem och det ledde till ett mycket kämpigt dygn med hungrigt skrik från hans sida och tårar och trötthet ifrån oss. Det var mycket som gick fel och jag tycker att BB har skött det hela under all kritik. Det har resulterat i en mycket tuff start och vi sa båda saker under natten vi inte är stolta över men det var helt fruktansävrt att vara utlämnad till sig själv med ett jättehungrigt barn utan att veta hur vi skulle göra. Vill inte dra upp alla detaljer men summan av kardemumman är att förlossningen och den efterföljande första tiden tyvärr blev en dålig upplevelse som vi nu efter en vecka börjar hämta oss ifrån tack vare mina underbara föräldrar som körde upp 50 mil för att hjälpa oss när vi ringde och grät i början. Utan deras hjälp hade vi aldrig kommit rätta i vår lilla familj och det är först nu när han snart är en vecka som jag börjar känna att jag faktiskt kan njuta av honom.
Så - en mycket tuff start men en bättre fortsättning iallafall.

 

[Bollen]

Sv: Höstmammor 2010


Fy sånt sätt att behandla dig på!
Grattis till er fina pojke och det är underbart med föräldrar! Vilket otroligt stöd från dem!

 

[Mirifax]

Sv: Höstmammor 2010

Fy bubblan vad illa de behandlade er!! Först dödstrött efter maratonförlossning och sedan strul med amning, vad skönt att det funkar bättre nu! Kan ni inte skriva ner era synpunkter när allting lugnat sig och skicka dem till någon som är ansvarig och kan föra dem vidare?

Jag känner igen tröttheten även om inte min förlossning var lika långdragen och hur arg jag blev när de sa att jag inte hade öppnat mig mer och det hade gått flera timmar.. Jag fick värkstimulerande dropp vid 11 på förmiddagen efter 12 timmar med pinvärkar, först klockan 19.10 är han född efter nästan två timmar med krystvärkar och hela tiden ökande värkstimulerande dropp. Att de inte gav dig epiduralen från början är ju dumt, jag är väldigt tacksam att narkosläkaren stod i korridoren 10 min efter att bm bestämmt att jag skulle få den eftersom jag inte var i skick att bestämma det själv, jag tror att när det tar så lång tid så blir man så trött att man inte riktigt orkar.. Jag var så trött att jag bad om att barnläkaren skulle komma och dra ut honom med klocka, gissa om jag blev arg när hon stod och tittade en stund och sedan sa att det här är inga problem, det fixar du bra och gick igen?!? Såhär efteråt kan jag bara skratta åt det.. Superstrångt gjort att klara av det av dig tycker jag

Sen är det konstigt, jag kommer ihåg att jag flera gånger under förlossnigen sa till min sambo att vi skulle ge bort ungen och att jag absolut inte ville ha den, det andra uttalandet var att om han skulle ha fler barn så fick han minsann hitta någon annan att göra dem med.. Gissa om han när jag dagen därpå frågade när vi skulle skaffa nästa såg rent förtvivlad ut.. Nu efteråt tror jag att han hade svårare med tanken att skaffa fler barn än jag. Sen har jag en hel del minnesluckor från förlossningen som han efterhand hjälpt till att fylla i, men jag kan förstå att de blir förtvivlade och tror att de inte gör någon nytta alls, jag har försökt förklara för honom att om inte han varit med och jag hört honom genom dimman som tidvis var så hade det nog inte kommit ut någon liten kille alls

Hoppas att allt rättar till sig och att ni kan njuta av varandra alla tre!

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

Tack alla...ja nu mår vi bättre trots allt men det är inte förrän nu som ammningen funkar någorlunda eller den funkar men han har gått upp dåligt i vikt men nu senast hos bvc hade han gått upp 110gram på 4dagar så det är ju mer än godkänt.

 

[Gupello]

Sv: Höstmammor 2010

*kl*

har alla höstbebisar kommit nu?

min melvin blev opererad i onsdags pga navelbråck.

 

[turbofling]

Sv: Höstmammor 2010

Här är senaste listan, ngr som inte har skrivit i in listan men dom kan ju ha kommit ända.

September
5/9 Chrissie78, första barnet, Liam föddes 13/9, 4260 g och 52 cm
10/9 Ireland, första barnet - Alicia föddes 5/9, 3670 g och 48 cm
11/9 - Freyja_bus, andra barnet - Maja föddes 9/9, 3880 g och 51 cm
16/9 - Tires - första barnet, en pojke
23/9 - Gupello - andra barnet- Melvin föddes 14/9, 3300g 51 cm
24/9 - Suddis - första barnet- Emil föddes 11/9, 3365g och 50 cm
25/9 - aenglah, tredje barnet- Tuva föddes 29/9 3880g och 52 cm
25/9 - Luecca, andra barnet
29/9- Nikki o Fabian, första barnet- Alexander föddes 9/9 3218g och 48 cm

Oktober
5/10 - Turbofling, andra barnet Maja föddes 7/10 3516 g 53 cm
10/10 sarawi - första barnet,
10/10 Tweety1985A -första barnet - Oliver föddes 28/9, 3205 f och 49 cm.
14/10 Tora - andra barnet
21/10 keilir - första barnet Moa föddes 5/11, 3160 g och 51 cm.

November
2/11 Tyra1
5/11 Ajda - andra barnet Lowe föddes 7/11 3700g och 51cm
9/11 Emoyeni - första barnet
13/11 Mirifax - första barnet, Algot, 5/11, 3315g och 48cm
18/11 Fellow - andra barnet
19/11 Gullan86 - första barnet
21/11 Saltahajen - andra barnet
26/11 Nessa - fick en pojke 3/11, 3030g och 49 cm

 

[Mirifax]

Sv: Höstmammor 2010

Måste slänga in en fråga ang. detta... var på koll hos mvc och de konstaterade att vår lille har ett navelbråck men att man inte gjorde något med det om det inte behövdes, men hur vet man om det behövs? Får de konstant ont eller det smyger på?

 

[Gupello]

Sv: Höstmammor 2010

BVC sa först att man inte gör något åt det oftast. När det var 2månaders-koll så kolla läkaren på det och då var bråcket stort så läkaren skrev en remiss till barn-läakren på sjukhuset. Och så sa han att om han börjar skrika oavbrutet så måste vi in till akuten..

Veckan därpå skrek han som aldrig förr i 40 minuter oavbrutet så då besökte vi akuten men då hade det släppt, doktorn gissade på att det knutit sig inavlen.

En vecka senare skrek han likadant i 3 timmar och blod i blöjan så besök hos doktorn på BVC resulterade i en remiss direkt in till sjukhuset så vi blev inlagda i 3 dygn med en operationstid inbokad veckan därpå.

Operation i onsdags då, kirurgen sa när an opererat färdigt att det inte skulle läkt ihop av sig själv för dte var så pass stort ...

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

September
5/9 Chrissie78, första barnet, Liam föddes 13/9, 4260 g och 52 cm
10/9 Ireland, första barnet - Alicia föddes 5/9, 3670 g och 48 cm
11/9 - Freyja_bus, andra barnet - Maja föddes 9/9, 3880 g och 51 cm
16/9 - Tires - första barnet, en pojke
23/9 - Gupello - andra barnet- Melvin föddes 14/9, 3300g 51 cm
24/9 - Suddis - första barnet- Emil föddes 11/9, 3365g och 50 cm
25/9 - aenglah, tredje barnet- Tuva föddes 29/9 3880g och 52 cm
25/9 - Luecca, andra barnet
29/9- Nikki o Fabian, första barnet- Alexander föddes 9/9 3218g och 48 cm

Oktober
5/10 - Turbofling, andra barnet Maja föddes 7/10 3516 g 53 cm
10/10 sarawi - första barnet,
10/10 Tweety1985A -första barnet - Oliver föddes 28/9, 3205 f och 49 cm.
14/10 Tora - andra barnet
21/10 keilir - första barnet Moa föddes 5/11, 3160 g och 51 cm.

November
2/11 Tyra1
5/11 Ajda - andra barnet Lowe föddes 7/11 3700g och 51cm
9/11 Emoyeni - första barnet
13/11 Mirifax - första barnet, Algot, 5/11, 3315g och 48cm
18/11 Fellow - andra barnet
19/11 Gullan86 - första barnet, Ted föddes 11/11 3662g och 52cm
21/11 Saltahajen - andra barnet
26/11 Nessa - fick en pojke 3/11, 3030g och 49 cm

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

BVC sa först att man inte gör något åt det oftast. När det var 2månaders-koll så kolla läkaren på det och då var bråcket stort så läkaren skrev en remiss till barn-läakren på sjukhuset. Och så sa han att om han börjar skrika oavbrutet så måste vi in till akuten..

Veckan därpå skrek han som aldrig förr i 40 minuter oavbrutet så då besökte vi akuten men då hade det släppt, doktorn gissade på att det knutit sig inavlen.

En vecka senare skrek han likadant i 3 timmar och blod i blöjan så besök hos doktorn på BVC resulterade i en remiss direkt in till sjukhuset så vi blev inlagda i 3 dygn med en operationstid inbokad veckan därpå.

Operation i onsdags då, kirurgen sa när an opererat färdigt att det inte skulle läkt ihop av sig själv för dte var så pass stort ...

men fy vad läskigt det låter, vad är det för något egentligen och hur ser det ut och varför uppkommer det?

 

[Gupello]

Sv: Höstmammor 2010

det är vad jag förstått det bukhinnan som inte vuxit ihop riktigt. och då trycks bråck-hinnan ut i naveln som gör att den putar ut. Inte i alla fall som tarmen trycks ut, på Melvin trycktes tarmen ut i den köttbulle-stora naveln han fick och fick ont. oftast opererar man inte killarna iom att de inte ska bli gravida och utsätta magen för sån påfrestning. Melvins hål i magen var nästan stort som en 50öring sa kirurgen.

Sök på "navelbråck" på google så finns det mkt att läsa.. Ska lägga upp en bild hur melvins såg ut innan senare.

Melvin tappade sin navel redan 5 dagar efter födsel och då sa vi att den såg jättekonstig ut, man såg lixom "in" i magen.. Sen blev den som en vanlig putnavel för att sen snabbt växa och bli jättestor på kort tid.

 

[Ajda]

Sv: Höstmammor 2010

*kl*

Här har Lowe kommit på att det är sååå mysigt att snutta på nätterna. Så just nu förbannar jag alla som säger att deras gullunge bara äter 1 gång per natt eller sover heeela nätterna sen dom var 1 vecka gamla

Ni förstår kanske att jag är lite småtrött. Så kommer Tuva in till oss varje natt och det blir rätt trångt i sängen vilket gör att vi alla sover lite halvilla.
Ska försöka lotsa tillbaka Tuva till sin säng på natten nu. Egentligen ville jag inte göra så, speciellt inte nu när Lowe kommit i rädsla för att hon ska bli svartsjuk. Vi får se lite hur det kommer att gå. Inatt blev hon jätteledsen när Niclas gick tillbaka med henne och la sig tillsammans med henne i sängen så då gav vi upp snabbt.

Nu vankas det pepparkaksbak här hemma och fixa lite kola medans Lowe sover i vagnen i hallen.