Höstmammor 2010

[Emoyeni]

Sv: Höstmammor 2010

Grattis till lille pojken!!
Jag har inte heller varit så aktiv men det har varit fullt upp med jobb och hem så man orkar bara inte sätta sig vid datorn på kvällarna för att uppdatera.
Idag BF minus 5 och inga som helst känningar. Är uttråkad på dagarna men vågar inte ringa min sambo för att prata bort tiden heller han blir så hispig varenda gång jag ringer
Lille bebis kan få stanna några dagar till, och jag är övertygad om att jag går över de obligatoriska 14 dagarna så det blir väl fölning nån gång runt 23 november antar jag.

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

Varit hos barnmorskan idag jag med vilket blir sista besöket för mig.
v38(37+5)

Vikt: totalt har jag gått upp 9kg
SF: 36cm, för två veckor sen var det 33,5 men denna gång var det en vikarie vet ej om de mäter exakt sen sa hon att det blir lite mer när bebisen ligger med huvudet uppåt med.
urin: sa de inget om de så den var nog bra
blodtryck: 110/70 alltid lika bra...skönt
bebisens hjärtljud: 144

Idag är det exakt en vecka kvar tills vi får träffa vår bebis det blir alltså den 11/11 med planerat kejsarsnitt pga säte och som ni vet gjorde vi ett misslyckats vändningsförsök.

Längtar massor nu.

 

[Emoyeni]

Sv: Höstmammor 2010

Här vänder saker och ting snabbt.

var hos BM imorse som konstaterade att SF-måttet inte ökat, jag känner själv inte så mycket fosterrörelser längre heller så jag blev remitterad till sjukhuset jag ska föda på. Efter CTG som visade fina hjärtslag fast inga röresler samt ett Ultraljud som inte heller visade några fosterrörelser mer än vid provokation så togs beslut om igångsättning redan imorgon.
Jag känner mig skitskraj och besviken. Det var inte alls såhär det skulle gå till. Det enda positiva var att vi redan nu vet vad det är då det syntes mycket tydligt på ultraljudet. Fast jag kanske hade önskat det andra könet då vi hade ett så fint namn utvalt. löjlig man är.
Så önska mig lycka till imorgon, det lär behövas!

 

[Ajda]

Sv: Höstmammor 2010

Lycka till!

Vad är det dom oroar sig över med fosterrörelserna? Iom att bebis rör på sig vid provokation. Att den får för lite näring och är slö? Känner du den knappt alls om dagarna?

Bebis i min mage har lugnat ner sig väldigt mycket senaste veckan mot innan. Nu blev jag lite nervös...

BF IDAG! Men ingen bebis i sikte. Nu kommer jag säkert gå över 2 veckor
Sammandragningar har jag fler mot innan, men dom gör ju inget ont. Känner bara att magen blir hård. Åååååh nu vill jag ha min bebis utanför! Jag blir helt bitter och tjurig av att gå hemma och vänta.

 

[Nisse]

Sv: Höstmammor 2010

Här vänder saker och ting snabbt.

var hos BM imorse som konstaterade att SF-måttet inte ökat, jag känner själv inte så mycket fosterrörelser längre heller så jag blev remitterad till sjukhuset jag ska föda på. Efter CTG som visade fina hjärtslag fast inga röresler samt ett Ultraljud som inte heller visade några fosterrörelser mer än vid provokation så togs beslut om igångsättning redan imorgon.
Jag känner mig skitskraj och besviken. Det var inte alls såhär det skulle gå till. Det enda positiva var att vi redan nu vet vad det är då det syntes mycket tydligt på ultraljudet. Fast jag kanske hade önskat det andra könet då vi hade ett så fint namn utvalt. löjlig man är.
Så önska mig lycka till imorgon, det lär behövas!

Åh nej, hoppas att allt går bra för dig!
Skickar en massa pepp och energi så att du orkar dig igenom förlossningen.

Och du, jag tror att du kommer att få en frisk och välmående liten bebbe .

 

[Kaktusblomma]

Sv: Höstmammor 2010

Önskar dig stort lycka till!
Hoppas allt går så smidigt som möjligt för er imorgon!

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

oj oj vad spännande.

men det är något jag lärt mig på denna resan, man kan aldrig ta något för givet och det blir aldrig som man tror!

jag trodde ju att jag skulle föda vaginalt men nu blir det ju planerat kejsarsnitt.

närmare bestämd om 4 dagar bara...helt sjukt....helt sjukt verkligen kan inte förstå att snart har vi vår lilla här

längtar så mycket....Ajda jag undrar vem som hinner först, du eller jag så spännande

 

[Emoyeni]

Sv: Höstmammor 2010

Mental berg- och dalbana.
Hemma utan tillökning.
kom dit igår förmiddag och blev tilldelade ett rum där vi installerade oss. Jag hade hela fredagskvällen samt lördag morgon haft mycket ångest och *vill inte* har skrikit i kroppen på mig. Trodde inte alls att jag skulle reagera så på ett igångsättningsbeslut innan men när väl beslutet var taget kom alla känslopr på en gång. Läkaren som tittade på mig i fredags bedömde att röreslserna var lite för få för att hon skulle känna sig nöjd. Även om hon buffade ganska våldsamt mot bebisens huvud fick hon knappt någon motreaktion. Sedan ska tydligen buken röra sig på ett visst sätt, som att bebisen övar sig på att andas. De reflexerna var inte riktigt regelbundna. Mängde fostervatten uppskattade hon till något under det normala. Dessa iaktagelser tillsammans gjorde att hon ville sätta igång på lördag morgon.
SÅ på lördagen fick jag ikläda mig den ytterst sexiga sjukhusstassen, infart i handen blev lagd under många tårar och ångest. CTG blev taget som visade på en mycket mer aktiv unge än dagen innan. Läkaren kom in och gjorde ultraljudet mycket omsorgsfullt och påtalade allt han tittade på och han hittade inget direkt konstigt. Buken rörde sig som den skulle och han ville även se sväljningar, vilket han fick när han fixerat sig på huvudet och väntade en stund. Han sa att man vill se att barnen sväljer, för om de gör det i magen kommer andningen igång mycket bättre väl utanför magen. han kollade även med mig hur mycket jag upplevde hicka, det var bra om jag gjorde det och det hade jag även gjort.

När jag berättade om min ångest över igångsättning sa han att ultraljudet idag var så pass bra att han egentligen inte ansåg att igångsättning var nödvändigt. Han ville inte nonchalera sin kollegas beslut dagen innan, och sa att hon tog det utav en anledning, och det måste man ha med i bakhuvudet även om det IDAG såg mycket bättre ut. Han sa åt BM att känna på mig och så fick det vara lite vågskål huruvida vi skulle köra eller inte, lite med tanke på min ångest också för det var ingen god ide att inleda en förlossning om mamman inte känner sig trygg med det.
BM kände och sa att jag var öppen för ett finger, vilket jag inte vet hur jag ska tolka men typ 1cm då kanske.
Läkaren kom in igen och så disskuterade vi hur vi skulle göra. Han sa att medicinskt fanns det då inget som tydde på att igångsättning var nödvändigt. Mentalt tyckte han nog underförstått att det var viktigt att jag var förberedd också. Med tanke på min ringa mognad gav han mig alternativ att komma tillbaka efter något/några dygn och göra en ny undersökning. Han släppte absolut inte kontrollen utan vill ha uppföljande undersökningar senast var 48:e timma.
Beslutet låg helt i mina händer huruvida jag ville bli igångsatt eller inte, men i dagsläget var det fler negativa aspekter att ta hänsyn till, än positiva.

Vi valde då att avbryta där och då och åka hem och pausa litegrann. Fick en ny tid till nu ikväll så vi ska tillbaka kl 19 för att göra nytt ultraljud. Ser det fortfarande bra ut rörelsemässigt avvaktar vi lite till men om andningsreflexen återigen är lite nedsatt och rörelser vid provokation är små gör vi ett nytt försök till igångsättning.

Det är otroligt tröttande att kastas fram och tillbaka mellan "ska vi, eller ska vi inte" och inte veta utgången. igår natt sov vi 3 timmar, nu inatt sov vi 12 av ren utmattning.
Hur denna natten blir återstår att se, det vet vi strax efter kl 19.
Pust. Känns som att detta kommer bli en långkörare. Tack för att ni finns som stöd i bakgrunden!

 

[Nisse]

Sv: Höstmammor 2010

Hoppas att allt är väl och att förlossningen sätter igång av sig själv när bebisen är mogen.
Men nånting verkar ju vara på G iallafall eftersom du är öppen en centimeter .
Skickar en massa peppkramar till er

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

Mental berg- och dalbana.
Hemma utan tillökning.
kom dit igår förmiddag och blev tilldelade ett rum där vi installerade oss. Jag hade hela fredagskvällen samt lördag morgon haft mycket ångest och *vill inte* har skrikit i kroppen på mig. Trodde inte alls att jag skulle reagera så på ett igångsättningsbeslut innan men när väl beslutet var taget kom alla känslopr på en gång. Läkaren som tittade på mig i fredags bedömde att röreslserna var lite för få för att hon skulle känna sig nöjd. Även om hon buffade ganska våldsamt mot bebisens huvud fick hon knappt någon motreaktion. Sedan ska tydligen buken röra sig på ett visst sätt, som att bebisen övar sig på att andas. De reflexerna var inte riktigt regelbundna. Mängde fostervatten uppskattade hon till något under det normala. Dessa iaktagelser tillsammans gjorde att hon ville sätta igång på lördag morgon.
SÅ på lördagen fick jag ikläda mig den ytterst sexiga sjukhusstassen, infart i handen blev lagd under många tårar och ångest. CTG blev taget som visade på en mycket mer aktiv unge än dagen innan. Läkaren kom in och gjorde ultraljudet mycket omsorgsfullt och påtalade allt han tittade på och han hittade inget direkt konstigt. Buken rörde sig som den skulle och han ville även se sväljningar, vilket han fick när han fixerat sig på huvudet och väntade en stund. Han sa att man vill se att barnen sväljer, för om de gör det i magen kommer andningen igång mycket bättre väl utanför magen. han kollade även med mig hur mycket jag upplevde hicka, det var bra om jag gjorde det och det hade jag även gjort.

När jag berättade om min ångest över igångsättning sa han att ultraljudet idag var så pass bra att han egentligen inte ansåg att igångsättning var nödvändigt. Han ville inte nonchalera sin kollegas beslut dagen innan, och sa att hon tog det utav en anledning, och det måste man ha med i bakhuvudet även om det IDAG såg mycket bättre ut. Han sa åt BM att känna på mig och så fick det vara lite vågskål huruvida vi skulle köra eller inte, lite med tanke på min ångest också för det var ingen god ide att inleda en förlossning om mamman inte känner sig trygg med det.
BM kände och sa att jag var öppen för ett finger, vilket jag inte vet hur jag ska tolka men typ 1cm då kanske.
Läkaren kom in igen och så disskuterade vi hur vi skulle göra. Han sa att medicinskt fanns det då inget som tydde på att igångsättning var nödvändigt. Mentalt tyckte han nog underförstått att det var viktigt att jag var förberedd också. Med tanke på min ringa mognad gav han mig alternativ att komma tillbaka efter något/några dygn och göra en ny undersökning. Han släppte absolut inte kontrollen utan vill ha uppföljande undersökningar senast var 48:e timma.
Beslutet låg helt i mina händer huruvida jag ville bli igångsatt eller inte, men i dagsläget var det fler negativa aspekter att ta hänsyn till, än positiva.

Vi valde då att avbryta där och då och åka hem och pausa litegrann. Fick en ny tid till nu ikväll så vi ska tillbaka kl 19 för att göra nytt ultraljud. Ser det fortfarande bra ut rörelsemässigt avvaktar vi lite till men om andningsreflexen återigen är lite nedsatt och rörelser vid provokation är små gör vi ett nytt försök till igångsättning.

Det är otroligt tröttande att kastas fram och tillbaka mellan "ska vi, eller ska vi inte" och inte veta utgången. igår natt sov vi 3 timmar, nu inatt sov vi 12 av ren utmattning.
Hur denna natten blir återstår att se, det vet vi strax efter kl 19.
Pust. Känns som att detta kommer bli en långkörare. Tack för att ni finns som stöd i bakgrunden!

Oj vad jobbigt för er, förstår verkligen jag fick ju gå igenom ungefär samma slags känslomässiga bana dock mår ju mitt barn bra.
Men jag kände lite som du när jag fick vänta 2 veckor utan att veta om bebis vänt sig rätt med huvufet neråt eller inte och sen när de skulle göra vändningsförsöket det var verkligen omtumlande, visste inte om det skulle bli kejsarsnitt, vaginalt, akut kejsarsnitt på plats eller vad det skulle bli sen tog de i så hårt och det var väldigt omtumlande under själv vändningsförsöket så efteråt fick jag världens gråtchock...när det var helt klart att det gick inte, det misslyckades och det skulle bli kejsarsnitt och alla känslor som kom då...

och nu, 4 dagar kvar till kejsarsnittet, vet inte vad jag har att vänta, känns konstigt att veta exakt när det skall ske men skönt på samma gång men man är ju lite rädd för hur det kommer vara att ligga där i operationssalen, har aldrig blivit opererad förut heller...

men tänk så att det är väldigt bra de håller sån koll hela tiden, för bebisens skull.
förbered dig för igångsättning det är nog det enda rätta alltså att förbereda sig så sa de te mej att jag skulle förbereda mig för kejsarsnittet även om jag inte visste om det skulle bli det eller vaginalt.
jag förberedde mig tack o lov så när det blev det så var det endå som en lättnad fast endå läskigt.

men man måste acceptera att det inte alltid blir som man trott..man får vara tacksam för att man får ett frisk barn det är hela huvudsaken inte hur den föddes ju.

för er som vill läsa om vändningsförsöket och hur jag upplevde det.

 

[Ajda]

Sv: Höstmammor 2010

Igår föddes Lowe. BF+2

3700gram tung och 51 cm lång. Så ingen liten bebis trots tillväxt-UL

Allt gick toppen och det var stor skillnad på att föda andra barnet mot första.

 

[keilir]

Sv: Höstmammor 2010

Jag hänger på!

I fredags 23.31 kom det en liten Moa, BF+15. 3160 gram, 51 cm.

Var meningen att det skulle sättas en sån ballongkateter för att sätta igång det hela. Men det första försöket blev misslyckat och när den andra skulle sättas in råkade det gå hål på hinnorna istället! Så då var de hela igång, betydligt fortare än om den katetern skulle ha suttit i upp till sju timmar och sen att dom då skulle ha tagit hål på hinnorna på lördag morgon.
Så det var bara att öra hårt, jag kände mig peppad som tusan Sen fick det bli lite hjälp med värkstimulerande dropp till och från men ca 11 timmar efter vattnet gick så var hon ute! Helt okej enligt mig och jag skulle inte säga nej till att bli igångsatt igen trots alla skräckhistorier man läst!

Och maken till snäll bebis, vad har jag gjort för att förtjäna en sån underbar varelse?? Hon mådde lite illa under första dygnet men efter det har hon vart som ett ljus. Äter toppenbra, jag har inte ens ont i tuttarna, men ibland är det lite väl slönt att sova så då får i väcka henne lite för att äta!


Hoppas det går bra för er andra nu med ev. igångsättning och med snittet!

 

[keilir]

Sv: Höstmammor 2010

September
5/9 Chrissie78, första barnet, Liam föddes 13/9, 4260 g och 52 cm
10/9 Ireland, första barnet - Alicia föddes 5/9, 3670 g och 48 cm
11/9 - Freyja_bus, andra barnet - Maja föddes 9/9, 3880 g och 51 cm
16/9 - Tires - första barnet, en pojke
23/9 - Gupello - andra barnet- Melvin föddes 14/9, 3300g 51 cm
24/9 - Suddis - första barnet- Emil föddes 11/9, 3365g och 50 cm
25/9 - aenglah, tredje barnet- Tuva föddes 29/9 3880g och 52 cm
25/9 - Luecca, andra barnet
29/9- Nikki o Fabian, första barnet- Alexander föddes 9/9 3218g och 48 cm

Oktober
5/10 - Turbofling, andra barnet Maja föddes 7/10 3516 g 53 cm
10/10 sarawi - första barnet,
10/10 Tweety1985A -första barnet - Oliver föddes 28/9, 3205 f och 49 cm.
14/10 Tora - andra barnet
21/10 keilir - första barnet Moa föddes 5/11, 3160 g och 51 cm.

November
2/11 Tyra1
5/11 Ajda - andra barnet
9/11 Emoyeni - första barnet
13/11 Mirifax - första barnet
18/11 Fellow - andra barnet
19/11 Gullan86 - första barnet
21/11 Saltahajen - andra barnet
26/11 Nessa - fick en pojke 3/11, 3030g och 49 cm[/QUOTE]

 

[Ajda]

Sv: Höstmammor 2010

September
5/9 Chrissie78, första barnet, Liam föddes 13/9, 4260 g och 52 cm
10/9 Ireland, första barnet - Alicia föddes 5/9, 3670 g och 48 cm
11/9 - Freyja_bus, andra barnet - Maja föddes 9/9, 3880 g och 51 cm
16/9 - Tires - första barnet, en pojke
23/9 - Gupello - andra barnet- Melvin föddes 14/9, 3300g 51 cm
24/9 - Suddis - första barnet- Emil föddes 11/9, 3365g och 50 cm
25/9 - aenglah, tredje barnet- Tuva föddes 29/9 3880g och 52 cm
25/9 - Luecca, andra barnet
29/9- Nikki o Fabian, första barnet- Alexander föddes 9/9 3218g och 48 cm

Oktober
5/10 - Turbofling, andra barnet Maja föddes 7/10 3516 g 53 cm
10/10 sarawi - första barnet,
10/10 Tweety1985A -första barnet - Oliver föddes 28/9, 3205 f och 49 cm.
14/10 Tora - andra barnet
21/10 keilir - första barnet Moa föddes 5/11, 3160 g och 51 cm.

November
2/11 Tyra1
5/11 Ajda - andra barnet Lowe föddes 7/11 3700g och 51cm
9/11 Emoyeni - första barnet
13/11 Mirifax - första barnet
18/11 Fellow - andra barnet
19/11 Gullan86 - första barnet
21/11 Saltahajen - andra barnet
26/11 Nessa - fick en pojke 3/11, 3030g och 49 cm

 

[turbofling]

Sv: Höstmammor 2010

kl

Oj, vad det kommit bebisar sen jag tittade in sist. Grattis alla

Ajda- Pa vilket sätt var förlossningen annorlunda den här gangen?

Maja blev 1 manad igar, och jag tror hon bjöd pa sitt första riktiga leende ocksa, men det var bara ett men väldigt gulligt

 

[Ajda]

Sv: Höstmammor 2010

Allt gick mycket snabbare och smidigare.

Fick värkar i lördags vid kl 20 med 10 minuters mellanrum som höll på hela natten så. Vid kl 5.30 blev dom intensivare och kom med ca 6-7 minuters intervall. Åkte då in till sjukhuset i grannstaden. Inskriven kl 6.18. Kl 7 undersöktes jag och var öppen 4 cm. Kl 8 var jag öppen 5 cm.
Fick lustgas sen och kl 9.15 var jag öppen 10 cm då tog dom hål på hinnorna så vattnet gick och kl 9.35 var han ute.
Krystade kanske max 10 minuter. Och hade bara lustgas den här gången som var väldigt effektiv.
Sprack ingenting. Mådde prima efteråt och har inte ont alls den här gången.

Jo i bröstvårtorna nu. Like hell! Tycker han tar rätt grepp och det sa dom på BB också. Men fy det känns som knivar i dom idag när han ammas.

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

glöm det.....

 

[Gullan86]

Sv: Höstmammor 2010

Grattis igen....

 

[Emoyeni]

Sv: Höstmammor 2010

KL

Stort grattis till bebbarna som tittat ut!

Själv tror jag att min ångrat sig och kommer att tillbakabildas in i kroppen och snart så inser jag att jag bara varit skengravid
hemskickad igår kväll igen men var inställd på det. Om allt var bra ville de ju fortfarande avvakta med induktion.
Fostervattenmängden hade nu ökat, från 50mm dagen innann till 80mm. Ska dit imorgon igen för ny mätning av vattenmängden. Sväljreflex samt bukandningen bedömdes som normal igår.

Fick med mig ultraljudsrapporten hem. Där står massa för mig ointressanta siffror, men doktorn gjorde också en viktuppskattning.
Dessvärre var halva södra stockholm på Förlossningen igår kväll så han fick skicka en barnmorska till oss för att lämna rapporten, och själv fick han springa in i ett annat rum så vi fick aldrig träffat honom igen för att gå igenom rapporten.
Det står förväntad vikt 3501g, samt beräknad vikt 2943g. Avvikelse -558g = -16%

Någon som kan tolka dom siffrorna för oss vad det står för? beräknas Liten i magen väga 2943g igår, eller är den beräknad till BF?
Ligger den under vad den borde väga vid den tidpunkten med 558g eller har den så att säga dagarna fram till BF på sig att fetta till sig?

Förstår inte riktigt vad som är vad, hade varit lite intressant att veta.
Tack för info från någon

 

[Vår_Vinter]

Sv: Höstmammor 2010

När vi var på tillväxt UL så förklarade han så här ( nu utgår jag från dina siffror).

Barnet förväntas väga 3501 gram nu, men väger 558 gram mindre än vad den "ska" göra. Alltså ligger barnet -16 % under förväntad vikt.

Jag kan ha uppfattat honom helt fel, men tror de var så. Vi fick även en uppskattningsvis vikt på 3900 g o han vägde 4600 gram när han kom ut. lite skillnad.

Men dom mäter i + o - % så dom kan uppskatta vikten på barnet så de inte är alltför litet eller stort.