Hur är det med separationsångest för era höstbebisar?
Här hoppas jag vi har nått någon slags peak för A är helt otroligt klängig på mig och blir helt förtvivlad om han inte vet var jag är. Gråter hysteriskt om jag går hemifrån , ibland lugnar han ner sig men ibland är han ledsen hela tiden (även om jag är borta 1-2 timmar). Vill ofta sova med bröstet i munnen hela natten. Det börjar bli ganska tärande och dessutom så himla jobbigt att se honom så ledsen och förtvivlad
Vi hade en period där min man inte fick lämna E, och den enda som kunde natta henne. Men numera kryper hon kors och tvärs, och tillbringar mycket tid på egen hand i något annat rum än där vi befinner oss. Hon ropar eller kommer krypandes om hon känner sig ensam men sällan ledsen.