Förstår att det var tufft för mammahjärtat @Trollunge, jag grät lite här med när jag läste (är väldigt emotionell numera..), men så skönt att det inte var något farligt
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag börjar nästan gråta av att läsa om det juStadiga pojkar här i tråden, 5 kg som födelsevikt var inte lite @Krystalline! Var det en vanlig förlossning eller snitt? Stort grattis till din pojke iaf
----------------
Vi har haft en riktigt tuff helg här. I torsdags upptäckte jag plötsligt en svullnad/knöl under vänster öra på bebis när jag satt o ammade. Ganska stor med cirka 1,5-2 cm. Men eftersom han mådde helt som vanligt i övrigt blev vi väl inte jätteoroliga först utan tog upp det med BVC på vårt planerade besök dagen efter, i fredags. Väl där kollade både BVC-sköterskan och läkaren på det men de kunde inte riktigt säga vad det var så VC-läkaren skrev en direkt remiss till barnläkare på akuten för att de skulle kolla på det med. Så vi får åka direkt till akuten från BVC. Väl där kollar en öron/näsa/hals-läkare på honom och även hon har svårt att säga exakt vad det är, kanske en lymfkörtel eller en muskelknuta. Hon kollar också ner i halsen med en liten kamera för att se så allt ser ok ut inuti vilket det gör.
Men eftersom han är så liten och den här knölen uppstått så plötsligt vill läkaren gärna att vi stannar över natten på barnavdelningen för observation och blodprovtagning.
Så upp på avdelning, ta blodprover på bebis och sen får jag och Alvar stanna över natten. Han mår som vanligt och alla prover utan anmärkning och ingen förändring av knölen så på lö förmiddag blir vi utskrivna och får åka hem i väntan på ultraljud efter helgen.
I morse 7:30 ringer ultraljud och vi får en tid redan klockan 10. Det är en läkare som gör ultraljudet så vi får svar direkt: det har vid förlossningen uppstått en blödning i halsmuskeln och där har bildats svullnad/ärrvävnad. Detta är tydligen något som "händer ibland" (dock oftast om det varit en svår förlossning med ex sugklocka) och det brukar upptäckas någon vecka efter födseln. Det är inte farligt och ska försvinna av sig själv efter 6-8 månader (!).
Så vi är såklart väldigt lättade efter det beskedet Men usch vad hemskt det var att vara på sjukhus med en två veckors bebis och amningshormoner och oro och undersökningar och ledsen bebis. När önh-läkaren kollade ner i halsen med kameran och hans pappa får hålla i hans huvud och jag i hans små händer och han bara SKRIKER och försöker komma bort alltså fy, kan börja gråta igen bara av att tänka på det.
Sen vi kom hem har vi bara gosat hela eftermiddagen, fina fina bebis
Förlåt för roman! Kunde ju kortat ner det men nu blev det så här
Jag skulle tro det! Nu som 9månaders är han tyngre än vår 19månaders. Rund som en boll och lång! Vet dock inte hur lång men han vägde 12kg sist vi träffades (Sammy väger 11,5) Deras äldsta va också välväxt första året, sen har dom planat ut och hamnat på normala kurvan.Jäklar, han måste ligga en bra bit över den översta kurvan !
Usch vilken pärs för er! Så skönt att allt gått braStadiga pojkar här i tråden, 5 kg som födelsevikt var inte lite @Krystalline! Var det en vanlig förlossning eller snitt? Stort grattis till din pojke iaf
----------------
Vi har haft en riktigt tuff helg här. I torsdags upptäckte jag plötsligt en svullnad/knöl under vänster öra på bebis när jag satt o ammade. Ganska stor med cirka 1,5-2 cm. Men eftersom han mådde helt som vanligt i övrigt blev vi väl inte jätteoroliga först utan tog upp det med BVC på vårt planerade besök dagen efter, i fredags. Väl där kollade både BVC-sköterskan och läkaren på det men de kunde inte riktigt säga vad det var så VC-läkaren skrev en direkt remiss till barnläkare på akuten för att de skulle kolla på det med. Så vi får åka direkt till akuten från BVC. Väl där kollar en öron/näsa/hals-läkare på honom och även hon har svårt att säga exakt vad det är, kanske en lymfkörtel eller en muskelknuta. Hon kollar också ner i halsen med en liten kamera för att se så allt ser ok ut inuti vilket det gör.
Men eftersom han är så liten och den här knölen uppstått så plötsligt vill läkaren gärna att vi stannar över natten på barnavdelningen för observation och blodprovtagning.
Så upp på avdelning, ta blodprover på bebis och sen får jag och Alvar stanna över natten. Han mår som vanligt och alla prover utan anmärkning och ingen förändring av knölen så på lö förmiddag blir vi utskrivna och får åka hem i väntan på ultraljud efter helgen.
I morse 7:30 ringer ultraljud och vi får en tid redan klockan 10. Det är en läkare som gör ultraljudet så vi får svar direkt: det har vid förlossningen uppstått en blödning i halsmuskeln och där har bildats svullnad/ärrvävnad. Detta är tydligen något som "händer ibland" (dock oftast om det varit en svår förlossning med ex sugklocka) och det brukar upptäckas någon vecka efter födseln. Det är inte farligt och ska försvinna av sig själv efter 6-8 månader (!).
Så vi är såklart väldigt lättade efter det beskedet Men usch vad hemskt det var att vara på sjukhus med en två veckors bebis och amningshormoner och oro och undersökningar och ledsen bebis. När önh-läkaren kollade ner i halsen med kameran och hans pappa får hålla i hans huvud och jag i hans små händer och han bara SKRIKER och försöker komma bort alltså fy, kan börja gråta igen bara av att tänka på det.
Sen vi kom hem har vi bara gosat hela eftermiddagen, fina fina bebis
Förlåt för roman! Kunde ju kortat ner det men nu blev det så här
Men fy va jobbigt det måste varit för er allihop Man vill ju nästan slå läkarna när dom gör vanliga undersökningen på bebisen, kan ju bara tänka mej hur detta måste känts! Men skönt att ni fått komma hem igen och att det inte va nåt farligtStadiga pojkar här i tråden, 5 kg som födelsevikt var inte lite @Krystalline! Var det en vanlig förlossning eller snitt? Stort grattis till din pojke iaf
----------------
Vi har haft en riktigt tuff helg här. I torsdags upptäckte jag plötsligt en svullnad/knöl under vänster öra på bebis när jag satt o ammade. Ganska stor med cirka 1,5-2 cm. Men eftersom han mådde helt som vanligt i övrigt blev vi väl inte jätteoroliga först utan tog upp det med BVC på vårt planerade besök dagen efter, i fredags. Väl där kollade både BVC-sköterskan och läkaren på det men de kunde inte riktigt säga vad det var så VC-läkaren skrev en direkt remiss till barnläkare på akuten för att de skulle kolla på det med. Så vi får åka direkt till akuten från BVC. Väl där kollar en öron/näsa/hals-läkare på honom och även hon har svårt att säga exakt vad det är, kanske en lymfkörtel eller en muskelknuta. Hon kollar också ner i halsen med en liten kamera för att se så allt ser ok ut inuti vilket det gör.
Men eftersom han är så liten och den här knölen uppstått så plötsligt vill läkaren gärna att vi stannar över natten på barnavdelningen för observation och blodprovtagning.
Så upp på avdelning, ta blodprover på bebis och sen får jag och Alvar stanna över natten. Han mår som vanligt och alla prover utan anmärkning och ingen förändring av knölen så på lö förmiddag blir vi utskrivna och får åka hem i väntan på ultraljud efter helgen.
I morse 7:30 ringer ultraljud och vi får en tid redan klockan 10. Det är en läkare som gör ultraljudet så vi får svar direkt: det har vid förlossningen uppstått en blödning i halsmuskeln och där har bildats svullnad/ärrvävnad. Detta är tydligen något som "händer ibland" (dock oftast om det varit en svår förlossning med ex sugklocka) och det brukar upptäckas någon vecka efter födseln. Det är inte farligt och ska försvinna av sig själv efter 6-8 månader (!).
Så vi är såklart väldigt lättade efter det beskedet Men usch vad hemskt det var att vara på sjukhus med en två veckors bebis och amningshormoner och oro och undersökningar och ledsen bebis. När önh-läkaren kollade ner i halsen med kameran och hans pappa får hålla i hans huvud och jag i hans små händer och han bara SKRIKER och försöker komma bort alltså fy, kan börja gråta igen bara av att tänka på det.
Sen vi kom hem har vi bara gosat hela eftermiddagen, fina fina bebis
Förlåt för roman! Kunde ju kortat ner det men nu blev det så här
Grattis till pojkenSeptember
9/9 Samsas, 32 år, andra barnet
9/9 Okeydokey, 31 år, andra barnet
18/9 - aprilia (maybebaby), 30 år, första barnet.
19/9 - Omega, 28 år, andra barnet.
Oktober
11/10 madde_padde 33 år, andra barnet
14/10 amk, 31 år, andra barnet
19/10 Catrool, 33 år första barnet
23/10 Roxer, 32 år, andra barnet
28/10 Krystalline, 31 år, andra barnet
22/10 Lazy Lady, 37år, tredje barnet
November
4/11 Zodium 31 år, Första barnet
4/11 Olina, 33 år, andra barnet
6/11 Trollunge, 29 år, första barnet
11/11 enligt ägglossning (13/11 enligt appen) fritz_92, 25 år, andra barnet
27/11 Punakha1, 38år, första barnet
Födda:
31/8: Samsas, pojke 3700 g, 50 cm
4/9: Omega, pojke (Tage), 3260 g, 49,5 cm.
13/9: Okeydokey, pojke, 4078 gram, 54 cm.
14/9 Poison-heart, pojke, 4472g, 52 cm.
21/9 aprilia (maybebaby), flicka, 3730 g, 52 cm.
12/10 Catrool, flicka 4690g 51cm
19/10: Roxer, flicka, 3246 g, 50 cm
22/10: Lazy Lady, pojke 3265g, 52cm
31/10: Krystalline, pojke 5000g, 56cm
9/11: Trollunge, pojke 3550 g, 50 cm
____________
Idag är min jättebebis nästan fyra veckor gammal, och jag har tid att uppdatera listan
Vi har problem med amningen, vilket visade sig bero på att han har för kort tungband, så på torsdag ska det klippas
Förutom det går allt jättebra, och storasyster är helt underbar med den lille
Har ni som fått kommit igång med nån sorts motion/träning?
Nä inte än. Bara promenader än så länge men längtar till att ta med vovve på joggingturer igen. Samt att rida! Har inte suttit på en häst sen i maj hästen är visserligen dräktig så jag har inte så dåligt samvete.Har ni som fått kommit igång med nån sorts motion/träning? Själv har jag inte satt igång ännu pga av snittet men nu är Caspian 5v (igår, hur fort gick inte det?!)
Jag känner inte av det alls sedan typ 2:a veckan och jag är ju så löjligt sugen på att påbörja löpträningen med i alla fall powerwalks. Funderar på om det är helt olämpligt eller det bara är att sätta igång Får inte ont av vanlig promenad så jag tänker att det borde vara ok att testa även om det är tidigt efter 2täta snitt?
(Ska bli frisk från monsterförkylningen också bara..)
Jogga med hundarna är ju nåt jag längtar efter också! Jag antar att jag borde avvakta lite till i och med snittet. Har efterkontroll första veckan i januari så jag får väl ge mej till tåls. Men det är så underbart väder!! Och nya löpardojjorna kom igår, dom skriker ju efter mejNä inte än. Bara promenader än så länge men längtar till att ta med vovve på joggingturer igen. Samt att rida! Har inte suttit på en häst sen i maj hästen är visserligen dräktig så jag har inte så dåligt samvete.
Men när kan man egentligen börja träna igen efter snitt ja? Min BM kunde inte säga nån tid men hon tyckte jag skulle vänta med ridningen. 10 veckor sedan snittet nu och jag känner inte av snittet någonting
Hahah förstår känslan har precis hämtat ut mina nya asics eftersom dom gamla plötsligt var för små har gått upp en skostorlek efter graviditetenJogga med hundarna är ju nåt jag längtar efter också! Jag antar att jag borde avvakta lite till i och med snittet. Har efterkontroll första veckan i januari så jag får väl ge mej till tåls. Men det är så underbart väder!! Och nya löpardojjorna kom igår, dom skriker ju efter mej
Jag gick upp en storlek efter 2första graviditeterna, denna gången höll sej fötterna i schack som tur är för jag köpte nya skor efter Sammy och nu köpte jag nya Icebugs så jag kan vinterspringa. Dom gamle gav sej förra vintern efter att ha hängt med i 4år(!!) Älskar Icebugs och kommer aldrig ha lösa broddar igen!Hahah förstår känslan har precis hämtat ut mina nya asics eftersom dom gamla plötsligt var för små har gått upp en skostorlek efter graviditeten
Jag gick upp en storlek efter 2första graviditeterna, denna gången höll sej fötterna i schack som tur är för jag köpte nya skor efter Sammy och nu köpte jag nya Icebugs så jag kan vinterspringa. Dom gamle gav sej förra vintern efter att ha hängt med i 4år(!!) Älskar Icebugs och kommer aldrig ha lösa broddar igen!
Så är det ju, jag får testa och se. Funkar det så funkar det. Jag lär ju inte börja springa direkt utan behöver bygga upp lite flås med intervall powerwalk/löpning så det är säkert ingen fara.Powerwalka är ju egentligen bara promenad fast lite raskare tempo, min barnmorska sa att känns det bra är det helt okej. Började två veckor efter snittet och det kändes bra så bästa är ju att testa, känns det bra är det bra, känns det inte bra, avvakta.
Mina fötter blev också störreHahah förstår känslan har precis hämtat ut mina nya asics eftersom dom gamla plötsligt var för små har gått upp en skostorlek efter graviditeten
Jädra sätt det där! Ska man liksom köpa nya skor till allt nu. Jag som har så många fina skorMina fötter blev också större
Usch förkylning är aldrig roligt. När lillebror föddes så var han väldigt täppt i näsan och det var inte snor så han hade också jobbigt med andningen...Vi har förkyld bebis hemma. Snorar och harklar och hostar. Ammar rätt okej ändå som jag upplever det, men man blir ju lite orolig när de är dåliga. Verkar ha det lite knepigt med andningen, men det beror nog på nästäppan. Blir bättre när vi spolar igenom näsgångarna. Hoppas det ger med sig fort.