Känner igen den där tröttheten
@Lilies. Hela första trimestern i min första graviditet är ett töcken. Jag använde vilorummet på jobbet flitigt, ibland fick jag till och med lägga mig och vila på golvet på mitt kontor. Har varit trött även denna gång, men inte på samma sätt faktiskt. Men den värsta tröttheten brukar faktiskt gå över efter första trimestern, så förhoppningsvis blir det bättre för dig snart
Jag har haft en vecka då jag känt mig väldigt icke-gravid. Inte känt några rörelser på några dagar (men det är ju inte konstigt så här tidigt förvisso) och mått nästan som vanligt. Var ute och sopade uppfarten nyss (var kommer alla löv ifrån?!
) och då gjorde sig fogarna påminda i alla fall
Sambon har börjat glädjas lite mer åt graviditeten nu känns det som. Inte för att han inte varit glad innan, men det har nog inte varit så verkligt för honom än. Nu syns det väl på mig och vi är ju snart halvvägs (!!) så nu har han till och med varit öppen för att diskutera lite namn och sånt. Hur har ni andra det med era partners, är de fler blivande pappor som har lite svårt att greppa det eller är de ivriga? Min sambo är som sagt glad och förväntansfull, men samtidigt är det ju inte lika verkligt för honom än som för mig. Han är dessutom sån som vill vänta så länge som möjligt med inköp vi behöver göra och planering osv.
Inte många dagar kvar till RUL nu, hoppas att allt ser bra ut då!