Jag tar en spruta varje morgon och ska fortsätta med det tills sex veckor efter förlossningen.
Jag är också fruktansvärt spruträdd och när jag fick veta att jag behövde sprutor grät jag bokstavligt talat från Örebro och halvvägs till Arlanda. (Jag har haft grav nålfobi (på nivån att jag blivit sövd om jag behövt laga tänder) och även om det är mycket, mycket bättre nu är det fortfarande det värsta jag vet.) Jag har fått såna sprutor en gång förut men då bara i en vecka, så den gången lejde jag iväg det till svärfar som fick ge mig sprutorna. Jag visste ärligt talat inte hur jag skulle kunna lösa det, att ställa ett väldigt abstrakt scenario där jag eller barnet kan fara illa av proppar mot den högst konkreta ångesten jag kände vid tanken på ~200 sprutor kändes så jävla knäppt.
Hur som helst, jag hämtade ut sprutorna och bestämde mig för att om jag ska ta dem så ska jag göra det på morgonen så det är gjort. Just då var jag bortrest och hade svärfar med mig så planen var att han skulle få göra det under tiden vi var bortresta och så skulle jag till läkaren när jag kom hem och få lära mig göra det själv. Men när jag gick och la mig på kvällen flög fan i mig och jag tänkte att jag i alla fall måste försöka. Så jag klev upp före alla andra och så tog jag det steg för steg enligt anvisningarna. Jag tänkte att om det tar stopp så gör det, men jag ska åtminstone försöka.
Jag lyckades faktiskt redan på första försöket och även om det inte var kul på en fläck var det inte alls lika hemskt som att låta någon annan sticka. När jag sticker själv så känner jag direkt som nålen nuddar huden om det är ett bra ställe eller inte och då kan jag ju byta ställe (för träffar man rätt känns det väldigt, väldigt lite, träffar man riktigt bra känns det inte alls). Sticker någon annan så blir det ju vad det blir och träffar man en nerv kan det svida till som fan.
Nu har jag tagit sprutorna i en och en halv månad och det går bättre och bättre hela tiden. Så för vad det är värt så har du här en grymt nålrädd människa som fixade det, och jag hoppas att det går lika bra för dig om det visar sig att du har förhöjd propprisk.
VARJE DAG? Gud, imponerande att du klarar det.
Jag tvekade inför att kanske få ta 1 gång/v eller dyl, men varje dag finns inte en chans för mig. Jag klarar inte ens tanken på det. Då genomgår jag hellre en abort och adopterar ett barn. Galet att dom inte lyckats med någon annan lösning, med tanke på hur många spruträdda det finns. -.-