Höstföräldrar 2015 del 2.

[Roxer]

Jahapp. +2 på protein och 135/98 imorse innebär nytt skick till Ackis och bedömningen. Var där i onsdags och då fick jag klartecken att gå hem igen, men med blodtryckskoll 2 ggr per vecka. Nu får vi se vad de säger. I värsta fall blir det inläggning, men det hoppas jag att jag slipper. Kan ju bli igångsättning ganska snart också beroende på vad de säger idag. Bebis är livlig iaf. Ctg såg bra ut i onsdags också. De enda som blir lite lidande är väl jobbet.

 

[MM]

Nu har jag varit på koll hos bm. Förhoppningsvis sista kollen men fick en tid nästa vecka ifall bebis inte kommit.

Det såg rätt bra ut. Lite högre blodtryck och så svullen till tusan då men bm sa att jag kommer kissa ut allt efter förlossningen så det låter lovande! Tills dess är det dock bara att stå ut med vätskan
Inget protein i kisset så inte havandeskapsförgiftning
Järnet har stigit lite igen så pillerna funkar

Vecka 38+5
Blodtryck 140/80
SF-mått 35 cm och fortfarande mitt på kurvan
Hjärtljud 150 slag/min
Hb 124
Hon kunde nu känna att bebis är fixerad

Å så frågade jag om sen avnavling nu och efter den studien som tösen var med i 2008 så är det numera standard! Känns bra att ha bidragit till det

 

[Mitrolle]

Har varit in till förlossningen och vänt. Åkte in för att jag inte får sova, för då kommer det värkar ungefär var tionde minut. Är jag uppe och rör på mig så klingar det av. Får inte sova, men inga regelbundna värkar. Känns lönlöst. På förlossningen tyckte de jag skulle komma in för att få sovdos. Förvärkar sa barnmorskan.

Men jag fick inte med mig någon sovdos, för när barnmorskan kollade tappen visade det sig att den är utplånad och jag är öppen 3 cm. Vi såg lika förvånade ut båda två. Hur hände detta? Barnmorskan tyckte egentligen inte det var nödvändigt att kolla tappen, men jag ville gärna veta om jag fått någon lön för mödan. Det hade jag alltså!

Fick stanna på förlossningen men ville hem. Nu ska jag försöka somna och hoppas att det triggar igång värkarbetet. Annars behövs kanske värkstimulerande. Nu ska barnet ut!

Sådär hade en bekant, var öppen 4cm av sig själv med endast lite förvärkar, så hon sattes igång och fick dropp och de tog hinnorna så kom bebisen 7 h senare

 

[Tassetass]

Har varit in till förlossningen och vänt. Åkte in för att jag inte får sova, för då kommer det värkar ungefär var tionde minut. Är jag uppe och rör på mig så klingar det av. Får inte sova, men inga regelbundna värkar. Känns lönlöst. På förlossningen tyckte de jag skulle komma in för att få sovdos. Förvärkar sa barnmorskan.

Men jag fick inte med mig någon sovdos, för när barnmorskan kollade tappen visade det sig att den är utplånad och jag är öppen 3 cm. Vi såg lika förvånade ut båda två. Hur hände detta? Barnmorskan tyckte egentligen inte det var nödvändigt att kolla tappen, men jag ville gärna veta om jag fått någon lön för mödan. Det hade jag alltså!

Fick stanna på förlossningen men ville hem. Nu ska jag försöka somna och hoppas att det triggar igång värkarbetet. Annars behövs kanske värkstimulerande. Nu ska barnet ut!

Ungefär så där började det för mig också. Värkarbetet höll sig på en rätt så moderat nivå men jag öppnade mig sakta men säkert. Jag vill minnas att de tog hål på hinnorna nån gång runt elva (då hade jag varit inne på förlossnings sen tre, men hade kunnat sova igenom värkarna en stor del av den tiden), värkarbetet tog en jävla fart och hon föddes kvart över två.

 

[BernT]

Tack för alla input ang förlossningsbrev allihopa!
Kommer typ ändå inte på något alls att skriva i dt där brevet...

Har hittills kommit på det med amning, att jag är otroligt kluven till det. Och att jag endast vill försöka om det känns bra, när jag är redo och när vi är ifred, dvs ingen personal närvarande om jag inte känner att jag vill/behöver det. Och att bebis första måltid mycket väl kan bli ersättning om jag inte vill amma eller hunnit bli bekväm med det när det är dags för mat.

Fast lite nedkortat då och typ punktform kanske.

Och att skippa smärtstillande så länge det går/ev hela tiden.

Typ så. Kom fram till att det enda jag var "orolig" över var att de skulle ta beslut över mitt huvud ang tex smärtlindring men det är ju knappast så att någon kommer smyga sig på mig bakifrån och 'haha här får du en epidural fast du inte vill'

Tycker det är så svårt att prata igenom och bestämma hur jag och sambo ska göra för vi vet ju inte vad som kommer hända. Svårt måla upp scenarion och agerande då ju. Aja slut på novell.

Måste skryta över att jag fortfarande är fett smidig. Kan få ner handflatorna i golvet med raka ben trots mage + kunde stå i brottarbrygga mest bara för att visa min sambo att det fortfarande gick

 

[Allevo]

@Allevo

Det går inte att se bilden

Länkar istället: https://instagram.com/p/9V-9VRPE02/

 

[Roxer]

Blev hemskickad med sjukskrivning tills BF. Nya kontroller på måndag hos bm och sen får jag nog åka till Akademiska på onsdag eller torsdag för tillväxtkontroll.

Lustigt nog har jag inte haft något protein i urinproven på ackis, men alltid när jag lämnat hos bm senaste 3-4 veckorna. Skumt värre... Skiljer inte mellan morgon eller eftermiddag heller. Hm. Börjar nästan fundera på om någon av maskinerna visar fel?

 

[Mitrolle]

Måste skryta över att jag fortfarande är fett smidig. Kan få ner handflatorna i golvet med raka ben trots mage + kunde stå i brottarbrygga mest bara för att visa min sambo att det fortfarande gick

Haha, jag såg precis ett klipp på Facebook där en tjej gick ner i brygga, sedan tillbaka över med benen och avslutade med spagat. Hon var i v 39.

Jag var tvungen att testa brygga efter det och jag kunde också Dock når jag inte golvet ens som o-gravid då jag har så korta ischiasnerver på baksidan av benen. Men jag är också smidig fortfarande trots v 39

 

[BernT]

Haha, jag såg precis ett klipp på Facebook där en tjej gick ner i brygga, sedan tillbaka över med benen och avslutade med spagat. Hon var i v 39.

Jag var tvungen att testa brygga efter det och jag kunde också Dock når jag inte golvet ens som o-gravid då jag har så korta ischiasnerver på baksidan av benen. Men jag är också smidig fortfarande trots v 39

Whaaaaat? Över med benen över huvudet? Shiiit, jag tänkte försöka nu för blev nyfiken men min sambo sa att jag inte fick. Han trodde jag skulle klämma bebis haha. Hade iofs inte klarat det ändå

Jag som trodde jag var ensam om smidigheten nä men skönt vara så rörlig ändå ju, jag hade bilden innan av att man som höggravid är en orörlig valross så är så förvånad att allt är som vanligt, jag har bara lite större mage, plus kan säga att jag är lite öm ibland i axlarna så jag får massage hehe

 

[Mitrolle]

Ja, hade jag inte haft foglossningen så hade jag varit som vanligt med mage ungefär. Känner faktiskt också av axlar och nacke, tror det är för att jag inte rör höfterna som vanligt och blir lite stel i hela ryggens rörelser. Blir en tripp till kiropraktor efter förlossningen och fixa till allt.

 

[BernT]

Jaa jag hoppas det onda i axlar/nacke släpper efter förlossning. Men för mig beror det nog på för tungt jobb. Jobbat fem dagar denna månad och är betydligt bättre redan. Men nu är det ju inte långt kvar, eller ja längst för mig här i tråden antar jag

Är det ngn i tråden som har barn sen innan och hund? Hur funkar det? Min sambo jobbar som tur är hemma alltid så han brukar ta de flesta kisspromenader (jag tar några med såklart) och så rastas hunden ordentligt på dagen (vilket jag tänker borde va enkelt bara ställa barnvagnen på gräset och låta hunden leka loss) plus han har "hjärngympa" att pyssla med inomhus. Men känns ändå litelite nervöst, fast ändå skönt att ha en anledning att alltid gå ut varje dag. Och skulle det tex regna kan ju bebis va kvar i lgh med någon av oss, måste ju inte va två för att rasta hunden. Eller hinner man absolut inte? Jag vill gärna tro att man hinner typ precis det man vill, annars hittar man en ursäkt typ, men det kanske är naivt.

 

[Pontevecchio]

Länkar istället: https://instagram.com/p/9V-9VRPE02/

Gulle

 

[Pontevecchio]

Hittills funkar allt jag vill göra, det tar bara lite mer tid att komma iväg ibland och inland får man mata mitti.

I veckan ammade jag ståendes på en grusväg medans jag tog emot ett bud med 300kg spabad

 

[Meibla]

Jaa jag hoppas det onda i axlar/nacke släpper efter förlossning. Men för mig beror det nog på för tungt jobb. Jobbat fem dagar denna månad och är betydligt bättre redan. Men nu är det ju inte långt kvar, eller ja längst för mig här i tråden antar jag

Är det ngn i tråden som har barn sen innan och hund? Hur funkar det? Min sambo jobbar som tur är hemma alltid så han brukar ta de flesta kisspromenader (jag tar några med såklart) och så rastas hunden ordentligt på dagen (vilket jag tänker borde va enkelt bara ställa barnvagnen på gräset och låta hunden leka loss) plus han har "hjärngympa" att pyssla med inomhus. Men känns ändå litelite nervöst, fast ändå skönt att ha en anledning att alltid gå ut varje dag. Och skulle det tex regna kan ju bebis va kvar i lgh med någon av oss, måste ju inte va två för att rasta hunden. Eller hinner man absolut inte? Jag vill gärna tro att man hinner typ precis det man vill, annars hittar man en ursäkt typ, men det kanske är naivt.

Jag har barn och hund, och just nu funkar det väl i princip inte alls. Eller jo det gör det ju, men längtar till man är ogravid och rörlig igen.

Hur som så har jag två hundar, varav den yngsta av dom skaffades när minsta tösen var 4 mån. Och det blir väl lite som man gör det till. Hinner gör man ju absolut, speciellt om man har en vuxen hund och som du säger så behöver man ju inte gå ut båda två med hunden. Men sen beror det ju lite på vad man har för hund och hur mkt aktivering den kräver.

 

[MM]

Länkar istället: https://instagram.com/p/9V-9VRPE02/

Vilken fining

Längtar inte alls efter min nu när ni andra lägger upp bilder på era småfolk

 

[MM]

Jaa jag hoppas det onda i axlar/nacke släpper efter förlossning. Men för mig beror det nog på för tungt jobb. Jobbat fem dagar denna månad och är betydligt bättre redan. Men nu är det ju inte långt kvar, eller ja längst för mig här i tråden antar jag

Är det ngn i tråden som har barn sen innan och hund? Hur funkar det? Min sambo jobbar som tur är hemma alltid så han brukar ta de flesta kisspromenader (jag tar några med såklart) och så rastas hunden ordentligt på dagen (vilket jag tänker borde va enkelt bara ställa barnvagnen på gräset och låta hunden leka loss) plus han har "hjärngympa" att pyssla med inomhus. Men känns ändå litelite nervöst, fast ändå skönt att ha en anledning att alltid gå ut varje dag. Och skulle det tex regna kan ju bebis va kvar i lgh med någon av oss, måste ju inte va två för att rasta hunden. Eller hinner man absolut inte? Jag vill gärna tro att man hinner typ precis det man vill, annars hittar man en ursäkt typ, men det kanske är naivt.

Jag har hund. Har haft tre olika på 10 år nu under tiden barnen levt.
Den första var ett halvår när sonen föddes och vi bodde i lägenhet. Det funkade bra. Fick bli ut och kissa snabbt bara många ggr då jag var själv hemma. Min man jobbade i Frankrike på den tiden så jag var själv flera dagar i sträck hela tiden. Sen blev det promenad när det passade.
Det blev lättare när vi flyttade till hus. Då kunde jag bara öppna dörren till trädgården så fick han vara ute en stund och så tog vi promenad när det passade. Då kom även tösen i samma veva som vi flyttade till huset, men sen skaffade vi en till vovve när hon var 3 månader. Men det gjorde ingen skillnad på tiden.
Nu har vi en ny hund sen 3 år tillbaka. Den ena fick vi tyvärr avliva och den andra omplacerade vi då vi tyvärr aldrig klickade.
Nu bor vi ju i hus och har sällskapsvovve som inte kräver mer än kärlek och mat så är hon nöjd. Nu är det dessutom vinter snart och då går hon i ide
Men det lär inte bli någon skillnad för oss. Höll på lite med utställningar ett tag men la det åt sidan då hon inte gillade det.
Har man "bara" motion att tänka på så lär man hinna men är det en hund som kräver mycket och man kanske tränar, tävlar eller ställer ut så kanske man inte hinner med i samma tempo som innan förens man kommit in i den nya vardagen.

Nu blev det en lång novell såg jag men jag tänker lite att vill man så får man det att funka på något vis

 

[Zewz]

Jaa jag hoppas det onda i axlar/nacke släpper efter förlossning. Men för mig beror det nog på för tungt jobb. Jobbat fem dagar denna månad och är betydligt bättre redan. Men nu är det ju inte långt kvar, eller ja längst för mig här i tråden antar jag

Är det ngn i tråden som har barn sen innan och hund? Hur funkar det? Min sambo jobbar som tur är hemma alltid så han brukar ta de flesta kisspromenader (jag tar några med såklart) och så rastas hunden ordentligt på dagen (vilket jag tänker borde va enkelt bara ställa barnvagnen på gräset och låta hunden leka loss) plus han har "hjärngympa" att pyssla med inomhus. Men känns ändå litelite nervöst, fast ändå skönt att ha en anledning att alltid gå ut varje dag. Och skulle det tex regna kan ju bebis va kvar i lgh med någon av oss, måste ju inte va två för att rasta hunden. Eller hinner man absolut inte? Jag vill gärna tro att man hinner typ precis det man vill, annars hittar man en ursäkt typ, men det kanske är naivt.

Jag har hund och numera två ungar. Så länge ungarna är små är det inga problem. Första dottern trivdes bra i vagn så vi gick och gick och gick. Det började bli tråkigt för hunden när tjejen började gå och INTE ville åka vagn. Då var vi mest ute och lullade sakta nånstans. Nu är hunden lyckligtvis 12 år och kräver inte lika mycket längre, och vi bor så att vi kan släppa ut hunden lite hur som och han kan gå lös och gå och nosa.
Nu bär jag mini i sjal och stora dottern går/åker vagn, så hunden får det han behöver. Men det är skönt att han kan gå ut och göra det akuta i trädgården när det ibland tar en stund innan man kommer ut.

Positivt med hund är att dottern direkt fått in vana och rutiner att man "går ut". Det är helt naturligt för henne, det är skönt. Alla ungar kommer nog inte ut så mycket.

 

[Miks]

Jaa jag hoppas det onda i axlar/nacke släpper efter förlossning. Men för mig beror det nog på för tungt jobb. Jobbat fem dagar denna månad och är betydligt bättre redan. Men nu är det ju inte långt kvar, eller ja längst för mig här i tråden antar jag

Är det ngn i tråden som har barn sen innan och hund? Hur funkar det? Min sambo jobbar som tur är hemma alltid så han brukar ta de flesta kisspromenader (jag tar några med såklart) och så rastas hunden ordentligt på dagen (vilket jag tänker borde va enkelt bara ställa barnvagnen på gräset och låta hunden leka loss) plus han har "hjärngympa" att pyssla med inomhus. Men känns ändå litelite nervöst, fast ändå skönt att ha en anledning att alltid gå ut varje dag. Och skulle det tex regna kan ju bebis va kvar i lgh med någon av oss, måste ju inte va två för att rasta hunden. Eller hinner man absolut inte? Jag vill gärna tro att man hinner typ precis det man vill, annars hittar man en ursäkt typ, men det kanske är naivt.

Våra bästa vänner hade hund när deras första barn kom. Barnet hade kolik sina 6 första månader. Ammade han inte så skrek han. Hunden hamnade längst ner på priolistan i ren överlevnadsinstinkt. De omplacerade hunden till min makes syster. De har fått två barn under tiden hunden varit hos dem och det har gått utmärkt!

Med det sagt, får man ett friskt barn så är nog hund inga större problem. Blir det krångel med barnet kan det tyvärr bli så att hunden hamnar långt ner på priolistan!

Mvh Miks

 

[Amha]

Jag har hund och numera två ungar. Så länge ungarna är små är det inga problem. Första dottern trivdes bra i vagn så vi gick och gick och gick. Det började bli tråkigt för hunden när tjejen började gå och INTE ville åka vagn. Då var vi mest ute och lullade sakta nånstans. Nu är hunden lyckligtvis 12 år och kräver inte lika mycket längre, och vi bor så att vi kan släppa ut hunden lite hur som och han kan gå lös och gå och nosa.
Nu bär jag mini i sjal och stora dottern går/åker vagn, så hunden får det han behöver. Men det är skönt att han kan gå ut och göra det akuta i trädgården när det ibland tar en stund innan man kommer ut.

Positivt med hund är att dottern direkt fått in vana och rutiner att man "går ut". Det är helt naturligt för henne, det är skönt. Alla ungar kommer nog inte ut så mycket.

Ståbräda till vagnen är en bra pryl. Den är tydligen, enligt min tös, roligare än att sitta i den. Till och med roligare än att gå tydligen, på gott och ont tänk om bara minstingen kunde tänka sig att åka vagn ibland med.

 

[Linisen]

Bebis mys såhär på morgonen. Sambon sover brevid och Casper på mitt bröst. Och jag kan inte somna om. Inatt vaknade han vid ett och sen vid halv 7. Jag får sova rätt bra helt enkelt. Dessutom en middagslur på soffan för oss båda brukar jag se till att jag får. Amningen funkar bra nu. Men lilleman har lite magknip på em/kväll. Ngn fis sådär som sitter på tvären. Ska köpa hem magdtoppar för att stötta upp.

Casper är redan drygt en vecka. Var tar tiden vägen ?