Ikväll sitter jag och bläddrar i kalendern, försöker planera och besluta. Jag måste prata med min chef imorgon och jag vet inte hur jag ska få ihop närmsta tiden eller hur jag ska prioritera.
Som det är nu så har jag bara jobbat fem pass sedan slutet av april och haft sjukfrånvaro övrig tid
Efter varje arbetat pass åker jag hem, tar maxdos alvedon och lägger mig. Sen ligger jag där med sammandragningar och ryggsmärta i väntan på bättre tider. Är jag uppe o rör mig så trycker det rejält neråt och ilar i ljumskarna, ner i benen samt att fogarna runt svanskotan protesterar. Oftast så lättar bekymren över en natt, men det har hållit i sig i nästan ett dygn med. Jag är SÅ frustrerad över det här, jag har väldigt svårt att förlika mig med kroppens begränsningar och har dåligt samvete både gentemot min dotter, sambo och mitt arbete.
Läkaren jag träffade förra veckan gav ju ok att köra på, symptomen är ofarliga, men nu börjar jag undra till vilket pris? Ska jag satsa på att klara arbetspassen kommande veckor (som är ganska intensiva) så kommer jag få ligga och vila all tid däremellan men då kanske jag ändå kan sköta mitt jobb.
De veckor jag varit sjukskriven är jag inte fri från besvär men de är lindrigare och jag har chans att stoppa i tid så jag slipper den långdragna återhämtningen och det känns ju såklart bättre mot familjen. Samtidigt finns det väl ingen medicinsk orsak för en sjukskrivning från läkare, för då antar jag att jag hade fått det förslaget vid det senaste besöket.
Just nu vet jag varken ut eller in, funderar på att fråga min arbetsgivare om jag kan tidigarelägga min semester (som skulle börja i slutet av juni) och ta ut någon vecka med föräldrapenning för dottern under den ordinarie semestern, men jag vet inte om det är möjligt med så kort varsel.