Höstföräldrar 2012

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Höstföräldrar 2012

Inställningen tycker jag verkar helt rimlig, det är mer att vad jag vet så får man ingen smärtlindring alls bara för att, så att säga. Så normalläget de utgår från är nog det du beskriver, vill man ha allt man man få redan från början måste man nog säga till särskilt om det, för det är inte praxis. Sen är ju smärta rätt fysiskt jobbig för kroppen också, har du väldigt stark smärta många timmar tar det väldigt på krafterna, krafter du kanske hade behövt till själva värkarbetet istället. Så det är ju inte bara för att folk ska slippa ha ont som man får smärtdämpning, det är för att man ska orka fysiskt och psykiskt. Det är ju dessutom väldigt olika hur ont man får, har man tur gör det inte ondare än att det går att klara med bara lustgas.

Jag har ärligt talat aldrig hört talas om att nån får smärtlindring man hade kunnat klara sig utan på förlossningen, så den risken är nog liten tror jag.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

*KL*

Igår blev jag förbannad rent ut sagt. Hade kalas här hemma och då kläcker min svärmor den underbara idén att det är väl bättre att min kära mor följer med in på BB än min sambo. Jag såg ut så här :eek: jo för han är ju lite känslig säger hans mamma...Ska tilläggas att min sambo inte heller uppskattade den idén.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

*KL*

Igår blev jag förbannad rent ut sagt. Hade kalas här hemma och då kläcker min svärmor den underbara idén att det är väl bättre att min kära mor följer med in på BB än min sambo. Jag såg ut så här :eek: jo för han är ju lite känslig säger hans mamma...Ska tilläggas att min sambo inte heller uppskattade den idén.

Har hon ingen tilltro till sin son? :crazy: Jag skulle då inte vilja ha min stackars mamma med på förlossningen, det måste vara hemskt att se sitt barn ha så ont. Inte kul för partnern heller, såklart, men jag tror det är ännu värre för en förälder.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Inställningen tycker jag verkar helt rimlig, det är mer att vad jag vet så får man ingen smärtlindring alls bara för att, så att säga. Så normalläget de utgår från är nog det du beskriver, vill man ha allt man man få redan från början måste man nog säga till särskilt om det, för det är inte praxis. Sen är ju smärta rätt fysiskt jobbig för kroppen också, har du väldigt stark smärta många timmar tar det väldigt på krafterna, krafter du kanske hade behövt till själva värkarbetet istället. Så det är ju inte bara för att folk ska slippa ha ont som man får smärtdämpning, det är för att man ska orka fysiskt och psykiskt. Det är ju dessutom väldigt olika hur ont man får, har man tur gör det inte ondare än att det går att klara med bara lustgas.

Jag har ärligt talat aldrig hört talas om att nån får smärtlindring man hade kunnat klara sig utan på förlossningen, så den risken är nog liten tror jag.

Håller med här, smärtlindringen är ju till för att just lindra och allt man tar kan ju ge bieffekter så de det är ju inte så att de ger alla EDA tex om man inte uttryckligen sagt att man inte vill ha det. Alla beslut ( under en förlossningg som är som den ska) tas i samråd med mamman/föräldrarna, och jag tror att många som säger innan att de inte vill ha EDAn ändrar sig.

Sen är det ju så som du säger, alla får olika ont och olika länge. Har man värkar i tre timmar är det ju självklart att man har mer ork för värkarna än om man ligger ett dygn.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Det är klart att man kan tacka nej, men det finns ju de som redan innan allt startar har som mål att ta "allt som finns" för att slippa smärtan.
En kompis till mig hade inställningen att "varför ska jag ha ont i onödan, när det finns EDA osv för att ta bort så mycket som möjligt?", så jag skulle inte säga att alla har som förstahandsalternativ att klara sig utan.

Alla har vi ju olika smärttröskel och allas kroppar/ psyke funkar ju olika när det gäller sånt där, men jag tror att fler skulle kunna klara sig utan smärtlindring, egentligen. Men har man tillgång till det så är det ju lättare att ta till det, eller hur? Så, min inställning är helt enkelt att jag kan klara mig utan (tills motsatsen är bevisad) och därför vill jag inte att de föreslår något sådant alternativ förän det verkligen är så att det behövs.
Men innan dess provar jag allt annat (ackupunktur, min älskade TENS och ja, jag tror nog banne mig att jag provar kvaddlarna också). Och så lustgasen förstås, den medicinska jag inte hittat en massa negativa biverkningar om (förutom ev illamående då, men inte sånt som påverkar bebisen).

"Lätt att säga för en förstagångsföderska" - tänkte jag där.

Men faktium är att min bästa kompis som fött två barn, den första tog 5 timmar och den andra 3, har sagt samma sak till mig. Dessutom sa hon att hon tror inte att lustgasen hjälper - man bara inbillar sig att den gör det.Samt att allt bara är inställning, går man in med en dålig nställning om att det kommer ta tid och göra ont gör det det, men har man en positiv inställning går det fort och bra.


kan säga att Det är ett slag i magen för mig (säkert de flesta) som hade en långdragen förlossning och tog mycket bedövning. Ibland behövs den, för att annars är det faktiskt en fara för både mor och barn om kroppen helt enkelt tar slut. Har man haft värkar i många timmar blir livmodern trött och jobbar hårdare för mundre verkan - = man får mer ont/kraftigare värkar längre så då behövs verkligen bedövningen så att kroppen förhoppningsvis får vila inför den oftast väldigt krävande utdrivningen.

Förlossning är ingen duktighetstävling, vill man ha bedövning (allt som finns tex) så är det väl självklart att man ska få det tycker jag. Ingen tar väl EDAn om det inte gör så ont så man tror man ska dö, typ, antar jag.

Förlåt att jag går på hårt om det här, men vill bara varna om att det där resonemanget kan verkligen trampa på tårna.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Jag tror det säger sig lite självt - det är ju som akut kejsarsnitt egentligen, i vanliga fall skulle man ju säga nej tack om någon föreslog att vet du, vi kanske ska skära upp magen på dig? Man blir annorlunda och prioriterar annorlunda om man är extremt smärtpåverkad. Man kan absolut gå in med målet att klara sig på så lite smärtlindring som möjligt, och har man tur kanske det går, men det är ju inte bara för mammans skull man smärtlindrar, det är ju oftast bättre för bebisen också ifall förlossningen inte drar ut en massa på tiden eller slutar i snitt för att mamman är fysiskt slut.

Jag har ingen jättetilltro till förlossningsvården pga tidigare upplevelser, men en sak litar jag faktiskt på dem med: de har koll på hur mycket smärta en människa kan stå ut med, och de smärtlindrar när det behövs, men aldrig i onödan, så att säga. Säger de att det förmodligen behövs smärtlindring, så har de rätt, de har sett tillräckligt många ha tillräckligt ont, för att veta vad en kropp mäktar med.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Ja det borde jag också göra, men tyvärr måste jag ju träffa henne ibland. Tror jag har fått henne för tidiga synders skull eller nåt. Sambon tyckte t o m att hon borde bara varit tyst...
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Jag har inte skrivit nått brev, utan det räcker med det som min bm skrev i sammanfattningen :p

min lilla är inte fixerad än! och här är det bara 16 dagar kvar =O
förstår inte själv att det snart är dags för den lilla att komma ut, imorgon får jag en glimt av honom iaf med ultraljudet, får vi se hur den lilla busen ligger, han har varit lite jobbig för bm att känna, han som gömmer sina ben haha
 
Sv: Höstföräldrar 2012

sen det där med smärta, alla reagerar ju olika på smärta, vissa kan klara flera timmar utan problem medans andra måste ha smärtlindring direkt.

jag vet ju inte hur jag kommer reagera, men jag kommer och tror att jag klarar mig utan direkt smärtlindring, vill inte pumpa i mig massa onödigt, men man vet ju aldrig då man ligger där. men jag ska försöka, det är min inställning ^^
 
Sv: Höstföräldrar 2012

sen som jag sa till min vän som precis fått barn, att då jag ligger där ska jag spela wf så att jag har nått annat att tänka på i all smärta haha :D

värt ett försök iaf ;)

och försöka gå omkring mycket, inte bara ligga och tänka på hur ont det gör.

gå omkring och spela wf, det är en syn det ^^
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Ja att ligga still och känna smärtan är inget alls för mig, jag gick hela tiden runt på hela sjukhuset när jag skulle ha min dotter, vägrade att ens ta på mig sjukhuskläderna så dock fick tillslut tvingat på mig dom när jag var öppen 8 cm. Och jag låg bara still när dom skulle mäta bebis hjärtfrekvens blablabla eller vad det heter. För låg jag still gjorde det bara ännu mer ont.

Fast jag såg ju vad folk kollade på mig hela tiden...gå tre meter en värk aaaajjjj sedan var det att börja gå igen och efter några meter blev det stopp och aaajjjjajaj haha måste ha set lustigt ut, det värsta var när en värk kom precis innan jag skulle gå av rulltrappen, gud det var kämpigt :rofl:
 
Sv: Höstföräldrar 2012

sen det där med smärta, alla reagerar ju olika på smärta, vissa kan klara flera timmar utan problem medans andra måste ha smärtlindring direkt.

jag vet ju inte hur jag kommer reagera, men jag kommer och tror att jag klarar mig utan direkt smärtlindring, vill inte pumpa i mig massa onödigt, men man vet ju aldrig då man ligger där. men jag ska försöka, det är min inställning ^^

Smärtlindring under en förlossning är definitivt inget onödigt, det är ofta en förutsättning för att den ska gå att genomföra på ett vettigt sätt. Ingen är betjänt av att en födande kvinna kollapsar av smärta eller blir traumatiserad, för att man tror att smärtlindring är onödigt. Smärtlindringen under en förlossning handlar inte om att ta bort smärtan för att man har lite ont, det handlar om att ta udden av det absolut värsta, så att förlossningen går att genomföra. Sen får man verkligen onte glömma att stark smärta är väldigt negativt för kroppen och tar väldigt mycket kraft - bättre för alla att spara krafterna till värkarbetet, än att envisas utan smärtstillande och i slutändan behöva akutsnitta för att kroppen är slut.

Som min läkare på mvc har förklarat förlossningssmärta så är det absolut inte så att alla har lika ont, och skillnaden är att en del klarar sig i timmar och andra måste ha smärtlindring direkt. Skillnaden är att man har väldigt olika ont, mycket beroende på hur många smärtreceptorer man har, rent anatomiskt, i livmodern. Det finns vissa individer som knappt har några, och utan dem går det helt enkelt inte att känna nånting, vad som än händer i livmodern. Och andra har massor, då blir smärtan otroligt mycket mer intensiv. Den stora skillnaden ligger alltså inte i smärttålighet, utan i hur ont man har. Har man inte så ont behöver man såklart inte så mycket smärtlindring, men har man det så lär man behöva hjälp.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

sen som jag sa till min vän som precis fått barn, att då jag ligger där ska jag spela wf så att jag har nått annat att tänka på i all smärta haha :D

värt ett försök iaf ;)

och försöka gå omkring mycket, inte bara ligga och tänka på hur ont det gör.

gå omkring och spela wf, det är en syn det ^^

Det beror ju på hur ont du har, gör det tillräckligt ont kan man inte göra annat än att försöka existera. Jag svimmade när jag försökte resa mig och gå på toa under min förlossning, och senare gick det inte att gå eftersom jag fick kramper av smärtorna och bara låg och ryckte i hela kroppen mellan värkarna.

Om smärtan inte är värre än att du kan gå omkring eller tänka på annat, då har du ju inte särskilt ont, och då tror jag man klarar sig rätt bra oavsett. :)
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Som sagt, målet är att klara sig utan tex EDA och ffa morfin. Sedan är jag inte helt dum (ta inte åt dig av uttrycket, jag menar inte att du påstått det) utan är det så att det inte går, ja, då kanske jag får ta den där äckliga EDAn. Jag har inte uteslutit den möjligheten helt, men jag vill verklige inte ha den som det ser ut nu.
Men sen är det ju så att jag inte har varit med om detta tidigare heller, jag vet inte alls vad min kropp säger om detta.

Men jag vill helt enkelt inte att de kommer och säger att "oj, jo men du verkar ha rätt ont, du vet att det finns EDA, är du säker att du inte ska ha den?", utan det ska liksom vara när de verkligen anser att den kan vara bra att ha för förlossningens skull, för att undvika snitt.
Sedan har jag iofs fortfarande svårt att se hur en livmopder/ kropp som redan är slut ska orka mer bara för att det inte gör lika ont. Med EDAn blir det ju oftast ännu mer långdraget. Fast iofs så pytsar de ju i värkstimulerande då också, så jag antar att det hjälper till då.

Kanske är jag inte annat än en "dum förstföderska" som inte vet bättre, men jag tycker att jag har en bra inställning om att jag ska klara det här bra. Alla tankar om själva förlossningen är positiva, att jag kommer att klara det även om det kan innebära 3 dygn av smärta. Jag vet ju det, samtidigt som det kan gå jättefort också. Det är ju trots allt ingen omöjlighet att det gör det för förstföderskor också :)
Men, som sagt, jag vet inte hur det blir. Det närmsta jag kan komma min förlossning som alla säger är att kolla på min mor och ja, hon har aldrig tagit mer än lustgas, har inte haft några problem, och våra kroppar är rätt lika. Jag kan ju bara hoppas att jag ärvt hennes förmåga att klämma ut ungar med :p
 
Sv: Höstföräldrar 2012

"Lätt att säga för en förstagångsföderska" - tänkte jag där.

Men faktium är att min bästa kompis som fött två barn, den första tog 5 timmar och den andra 3, har sagt samma sak till mig. Dessutom sa hon att hon tror inte att lustgasen hjälper - man bara inbillar sig att den gör det.Samt att allt bara är inställning, går man in med en dålig nställning om att det kommer ta tid och göra ont gör det det, men har man en positiv inställning går det fort och bra.


kan säga att Det är ett slag i magen för mig (säkert de flesta) som hade en långdragen förlossning och tog mycket bedövning. Ibland behövs den, för att annars är det faktiskt en fara för både mor och barn om kroppen helt enkelt tar slut. Har man haft värkar i många timmar blir livmodern trött och jobbar hårdare för mundre verkan - = man får mer ont/kraftigare värkar längre så då behövs verkligen bedövningen så att kroppen förhoppningsvis får vila inför den oftast väldigt krävande utdrivningen.

Förlossning är ingen duktighetstävling, vill man ha bedövning (allt som finns tex) så är det väl självklart att man ska få det tycker jag. Ingen tar väl EDAn om det inte gör så ont så man tror man ska dö, typ, antar jag.

Förlåt att jag går på hårt om det här, men vill bara varna om att det där resonemanget kan verkligen trampa på tårna.

Jag tror också att mycket har med inställningen att göra, som med idrottare tex. De säger ju att 90% sitter i hjärnan.
Men sedan tror jag inte att man kan påverka själva tiden för förlossningsarbetet genom tankekraft, för det har ju mer med fysiken, kroppen, att göra. Den tar ju olika tid på sig att "nå målet" för olika personer, det är ju inget konstigt.

Nu var det verkligen inte meningen att såra någon, det är absolut inte det jag är ute efter. Och självklart förstår jag de som vill ha smärtlindring - jag ser inget fel i att vilja och/ eller behöva ha det. Men jag tror ändå att fler faktiskt skulle kunna klara sig utan.
Jag (och antagligen ni med) vet flera som velat ha EDAn tex och som inte får den för att det är för sent. Hade det inte varit för sent att lägga den så hade de fått den - och då hade de, bevisligen, ändå klarat sig utan, eller hur?

Jag har som sagt inte stängt dörren helt för EDAn, för jag vet ju inte om jag kan klara mig utan den. Men jag vill inte ta den om jag kan klara mig utan, jag vill inte ha som mål att använda mig av den då jag anser att nackdelarna med den väger över om man inte är i ett skede där det handlar om EDA eller snitt, eller hur man ska säga. Förstår du hur jag menar?

Självklart ska man få bedövning om man vill ha det. Det är inte det jag säger, och alla är vi ju olika, både fysiskt och psykiskt.
Det finns ju de som tar bedövningar "på en gång" för att de är rädda också och då hjälper det dem på så vis, för det är ju ingen skönhetsupplevelse att ligga där och ha asont.
En bekant till mig krävde kejsarsnitt till andra barnet pga de negativa upplevelser hon hade från första barnet. En annan vän fick inte föda vaginalt någon mer gång, efter första barnet.
Jag vet inte alls vad jag har att förvänta mig egentligen, kanske är jag den som ligger där och kvider om EDA, döden och allt man nu kan tänka sig efter 5 minuter. Jag vet inte - men jag hoppas verkligen inte det. Och om så är fallet, då vill jag att personalen ska stötta mig istället för att bara "åh, okej, vi kallar på narkosläkarn på en gång!".

Jag hoppas att jag lyckades förklara hur jag menade och att du inte känner dig sårad när du (förhoppningsvis) förstår hur jag menade med det jag skrev.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

sen det där med smärta, alla reagerar ju olika på smärta, vissa kan klara flera timmar utan problem medans andra måste ha smärtlindring direkt.

jag vet ju inte hur jag kommer reagera, men jag kommer och tror att jag klarar mig utan direkt smärtlindring, vill inte pumpa i mig massa onödigt, men man vet ju aldrig då man ligger där. men jag ska försöka, det är min inställning ^^

Då har vi samma inställning åtminstonde! :D Vi får se vem av oss som lyckas hålla oss till vårt mål :p;)

Men.. Har den inte fixerat sig!? Nu låter jag helt chockad, men det är nog för att min lille plutt (eller plutta?) fixerat sig och för att de säger att typ alla förstföderskors bebisar fixerats vid det här laget.
Men jag ska vara ärlig och säga att jag inte trodde min gjort det innan BM konstaterade att h*n var fixerad. Ibland har det känts som om bebisen legat helt på tvären istället och min kära, uppmuntrande, sambo sa helt enkelt att "Jag tror att det blir snitt vet du. För h*n kan ju inte födas på tvärsen!" Mycket snällt när han vet vad jag tycker om tanken om kejsarsnitt... :grin:
Men nu, idag, när jag av någon anledning hamnade på alla fyra i sängen (nej, inte för att vi skulle snuska oss ^^) så sa han istället "Åh, tänk, såhär står du kanske snart, och så kommer bebisen här! :love:"
Karlar... :D

Hehe, jag kan se dig framför mig med den där snygga skjortan, gåstolen, knatandes med mobilen i högsta hugg knåpandes med en massa ord. Jag undrar vilka ord som kommer att dominera? (Smärta, AJ, helvete, karljävel, viss irritation över att man inte kan skriva hela meningar (kom-ut-nu-för-i-helvete-envisa-unge! / GE-HIT-MIN-GASMASK!!!! :devil:) ).... :rofl:

Men jag håller med om att jag nog med kommer vara en sådan som knatar runt, det känns som att det hjälper mer än och bara ligga i sängen. Både smärtmässigt och för att hjälpa bebisen ner. Tyngdlagen har ju en viss inverkan på bebis, fast den ligger där inne i magen.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

På tal om annat så har vår bilbarnstol kommit nu! Jättefin är den :love:
Mamma har tvättat vagnarna, så den vi ska ha ska väl plockas hem snart med.
Vi fick en spjälsäng av min morbror och hans fru, så den håller jag på att skrapa färg på (den användes senast för sisåder 14 år sen så den är lite nött och färgen har flagnat på sina ställen). Är en del kvar, men jag har förhoppningsvis tid på mig. Och så ska den målas om, den blir nog vit och så funderar jag på att måla dit ett Nalle Puh (som bebis) motiv på den. Fast det blir nog Ior eller Tiger eftersom de är sötast, men ni förstår vad jag menar iaf :)
Och häromdagen var vi och köpte en badbalja med sittgrej till, myggnät till vagnen och en sängmobil att ha hos mormor, så nu är det inte mycket mer än bebisen som saknas :love:
Kläderna ligger tvättade och ner vikta i lådan och jag har tom köpt ett första paket med blöjor/ tvättservetter.. :o Jag skyller det på alla dessa klubbar som skickar ut rabatter så att man blir sugen på att förbereda sig så långt...

Kom snart, lilla bebis! :love:
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Men.. Har den inte fixerat sig!? Nu låter jag helt chockad, men det är nog för att min lille plutt (eller plutta?) fixerat sig och för att de säger att typ alla förstföderskors bebisar fixerats vid det här laget.

Min första fixerades inte innan förlossningen. Jag är glad att jag inte fick höra att det skulle vara onormalt, för då hade jag nojjat ihjäl mig.

När börjar de kolla det förresten? är ju i v34 och inte sjutton har någon kollat hur min bebis ligger? Det kanske börjar bli dags för det...

Jag är så SJUKT less på det här nu. Jag bara längtar efter att få leva lite igen. Det är nästan så jag ångrar mig, men jag vet att det blir bra med en till liten.

Jag är nog ingen bra person att prata med om man vill bli gravid, för jag tror faktiskt inte att det finns en enda grej (förutom slutresultatet som kommer ut) som jag kan tycka är positivt med att vara gravid. Jag försöker verkligen att hitta en positiv inställning (lyckades ju peppa mig genom hela förra graviditeten) då jag tror att inställningen gör den stora skillnaden, men kommer till slutsatsen att det här är verkligen inte min grej. Orkar inte ens vara orolig eller bekymrad över nått som rör själva graviditeten. Rycker på axlarna och hoppas att jag slipper gå över mitt datum den här gången.
 
Sv: Höstföräldrar 2012

Onormalt vet jag inte om det är, men vad jag läst så står det att de vanligtvis fixerat sig vid det här laget om man är förstföderska (jag är i v. 37). Men å andra sidan skulle man inte känna fosterrörelser förrän en viss vecka om man var förstföderska heller, men jag kände dem flera veckor innan det.
Det som är grejen om den inte fixerat sig är att bebisen kan röra på sig och ändra läget då, tex att den vänder sig så rumpan plötsligt är neråt. Men det är ju också så att de har mer koll på en om bebisen inte fixerat sig, så att de vet hur läget är innan förlossningen. De kan ju fixera sig senare, eller ligga rätt ändå.

Min bebis kollade de om h*n var fixerad vid senaste besöket (v. 36).

Du får tänka som så att du har klarat av mer än tre fjärdedelar av graviditeten och att det inte är långt kvar nu! Förhoppningsvis håller den här bebisen tiden bättre än din förra och då är det ju "bara" 6 veckor kvar! :)
(jag kan alltid hejja på bebisen lite, så kanske h*n kommer lite tidigare till o med! Inte onormalt tidigt, men lite lagom sådär. :banana:)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästvård Hej, jag köpte mitt sto i Maj 2019 och kände ganska direkt att hon inte var samma häst som på provridningen.. hon var ändå rätt framåt...
2
Svar
27
· Visningar
6 543
Senast: sorbifolia
·
Kropp & Själ Jag är inne på min tredje Mirena hormonspiral. De tidigare två har jag varit hur nöjd som helst med, men nu har det vänt. De första två...
2
Svar
25
· Visningar
20 138
Senast: corzette
·
H
Gravid - 1år Hej alla bukefalister! Hade ett konto här för flera år sedan, och vet att jag då läste mkt på just detta forum - förälder, och alla...
Svar
19
· Visningar
2 316
Senast: hysterisk01
·
Gravid - 1år Hej hopp på kvällskvisten. vet absolut att ni inte kan svara på om jag är gravid eller inte och de är inte heller min fråga och ett test...
Svar
7
· Visningar
6 422
Senast: Amandas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp