Sv: hoppar ur hagen
ska jag springa ut helnaken med handuken runt mig så fort nån säger att hästen är lös?
nej jag tar det lugnt och har en lugn attityd, och därav kommer hon till mig när jag ställer mig vid grinden så släpper jag bara in henne, skulle jag vara stressad så skulle hon springa all världens väg.
anledningen till att jag har häst angår faktiskt ingen här, men fråga er själva varför ni har häst, svaret kommer garanterat att vara samma som mitt.
jag har inte varit sjuk hela mitt liv om det var det du trodde, det var inte direkt så att jag planerade att bli jätte dålig, sjukskriven i 10 månader och knappt kunna göra nåt, livet tar oväntade vändningar, det kan det göra för dig med, däremot om jag var hästlös nu så skulle jag ju inte skaffa häst i det här tillståndet. Men man får göra det bästa av situationen, för sälja kan jag tyvärr inte. visst stoet är inga problem, men jag har 2 hästar, valacken går inte att sälja.
om jag inte hade brytt mig hade jag inte skrivit i denna tråd, då hade jag tagit ner all tråd och låtit dem komma o gå som de ville.
men fakta är att tipsen jag söker är stimulans tips, det är det endast en person som har gett mig, är ni andra så inkompetenta att ni inte kan läsa, eller letar ni bara efter någon att bråka med och trycka ner? (jag anklagar inte, det är en helt uppriktig fråga till samtliga)
hillevie: där ser man... hehe mina ska man iaf hamra ner i marken, för ska du stå på ddem så blir det ganska klurigt att balansera högst upp på dem
jag skulle vilja se dig göra det... jag tror vi skulle kunna skratta rätt bra då!
men iaf, mina bankar man ner... men det vore kanske praktiskare med sånna som man trampar ner med min sjukdom o allt... vart har du köpt dem?
till alla andra så vill jag att ni slutar trycka ner mig för min sjukdom, det är inget jag kan rå för, och alla kan hamna där med lite (mkt) otur, jag hoppas att ni lär er vad medlidande är för något, för så jävla kul är det inte när man måste ropa på sambon för att man vill hälla upp ett glas juice, öppna en burk, komma upp ur soffan, när man struntar i att borsta håret för att man inte klarar att ha armarna i det läget så länge som det krävs för att reda ut håret!! När man dessutom har provat alla möjliga mediciner och det inte finns nåt som hjälper! några blir man iaf hög och glad av, men samtidigt försvinner kordinationen totalt och dagen efter(avtändningen) så mår man piss och sover mer eller mindre hela det dynget... och medicinen tar inte ens bort smärtan.
jag har slutat ta mediciner som inte hjälper, jag har slutat ta mediciner som ger mig självmordstankar, nu finns det en sak kvar att prova... kortison... vi kan inte spruta det i lederna eftersom jag har smärta i alla leder utom käken... kortison är ingen långsiktig lösning.
Hur tror ni att det känns rent psykiskt att må så här dåligt? att veta att man har provat i princip alla mediciner, som inte hjälper? att veta att risken för att hamna i rullstol är ganska stor, att veta att det säkerligen kommer bli sämre? att veta att det inte finns en arbetsgivare i världen som anställer mig om jag är ärlig mot den, att veta att risken finns attt jag får leva på 6000 resten av livet?
jag hoppas att ni har fått en liten insikt om hur jag mår iaf och att ni iaf kan känna ett uns av medlidande, om ni inte kan det så känner iaf jag medlidande med er.
Jag blir så himla ledsen när folk påpekar min sjukdom, min sjukdom är inte jag! den ska inte styra mitt liv! Hela mitt inre skriker jag vill inte!!!!!!!
så ni förstår att jag blir väldigt sårad av det ni skriver.
Jag hoppas verkligen att ni aldrig behöver uppleva samma smärta, vare sig fysiskt eller psykiskt.
detta är mitt sista inlägg i tråden, vill ni nåt så PM a, är det nån med nåt tips som jag har eftersökt så är ni mer än välkomna att PM a!
jag orkar inte erat tjafs om att jag inte ska ha häst för jag är sjuk, nej vad ska jag göra då? ta bort en av de största anledningarna till att jag vill leva? då kan man lika gärna använda samma bult till mig som hästarna, för det är mindre grymt.
