ylvalill
Trådstartare
Min snart 10-åriga bonusdotter har tydligen alltid varit väldigt liten i maten och det har inte direkt blivit bättre på senare tid. Hon är väldigt liten till växten och väldigt smal. Hon är ofta trött och orkar sällan göra mycket mer än titta på TV när hon kommer hem efter skolan.
Hennes normala matintag är ungefär följande:
Frukost: 2 små bett på en macka och knappt 1/2 dl juice/mjölk/oboy alternativt 2 skedar frosties med mjölk
Lunch: Är osäker på om hon äter någonting i skolan överhuvudtaget
Middag: Max 1 dl pasta/potatis/ris samt max 50 g kött/fisk
Kvällsmat: Äter hon sällan men om det skulle vara aktuellt så max en halv macka
Mellan målen äter hon gärna glass, godis, kakor eller liknande, dock inga jättemängder.
I matvanorna ingår att hon lämnar ALLTID mat och hävdar att hon är "jättemätt!" trots att hon knappt fått i sig två tuggor på en macka och sade sig vara jättehungrig innan maten. Även hennes storebror har denna vana att man alltid måste slänga mat men han är inte lika illa och för hans del handlar det mest om att han aldrig har tid att äta färdigt eftersom han har för bråttom iväg någonstans.
Hon har vid ett par tillfällen hävdat att hon är tjock och det har förekommit att hon reagerar på fetthalt osv i vissa matvaror. Jag tror dock inte att det är någon rädsla för att bli tjock som ligger bakom att hon inte äter.
Sambon (bonusdotterns pappa alltså) suckar över att hon inte äter ordentligt och försöker väl prata med henne ibland om att man behöver äta för att orka men han är väl ingen bra förebild direkt för han har ofta slarvat med maten själv tidigare. (Hoppat över lunch och frukost och berättat att "idag åt jag bara en snickers till lunch".) Han har dock skärpt till sina matvanor nu och försöker t ex alltid äta frukost ihop med barnen på morgonen.
Själv har jag svårt för det här med att barnen alltid skall slänga massa mat (är uppfostrad med att man äter upp det man har tagit till sig), och det har jag diskuterat med sambon massor med gånger. Han lovar att prata med barnen men det händer ingenting för han vet nog inte riktigt hur han skall kunna sätta gränserna, han kan ju inte tvinga i barnen mat med tratt....
Vet inte alls hur man skall hantera detta. Har inga egna barn och är ganska ny i familjen än så länge men det känns som att detta med maten är ett problem. Både att barnen inte får i sig särskilt mycket näring samt deras nonchalans kring att bara slänga en massa mat. Snäll kom med lite tips och råd!
Hennes normala matintag är ungefär följande:
Frukost: 2 små bett på en macka och knappt 1/2 dl juice/mjölk/oboy alternativt 2 skedar frosties med mjölk
Lunch: Är osäker på om hon äter någonting i skolan överhuvudtaget
Middag: Max 1 dl pasta/potatis/ris samt max 50 g kött/fisk
Kvällsmat: Äter hon sällan men om det skulle vara aktuellt så max en halv macka
Mellan målen äter hon gärna glass, godis, kakor eller liknande, dock inga jättemängder.
I matvanorna ingår att hon lämnar ALLTID mat och hävdar att hon är "jättemätt!" trots att hon knappt fått i sig två tuggor på en macka och sade sig vara jättehungrig innan maten. Även hennes storebror har denna vana att man alltid måste slänga mat men han är inte lika illa och för hans del handlar det mest om att han aldrig har tid att äta färdigt eftersom han har för bråttom iväg någonstans.
Hon har vid ett par tillfällen hävdat att hon är tjock och det har förekommit att hon reagerar på fetthalt osv i vissa matvaror. Jag tror dock inte att det är någon rädsla för att bli tjock som ligger bakom att hon inte äter.
Sambon (bonusdotterns pappa alltså) suckar över att hon inte äter ordentligt och försöker väl prata med henne ibland om att man behöver äta för att orka men han är väl ingen bra förebild direkt för han har ofta slarvat med maten själv tidigare. (Hoppat över lunch och frukost och berättat att "idag åt jag bara en snickers till lunch".) Han har dock skärpt till sina matvanor nu och försöker t ex alltid äta frukost ihop med barnen på morgonen.
Själv har jag svårt för det här med att barnen alltid skall slänga massa mat (är uppfostrad med att man äter upp det man har tagit till sig), och det har jag diskuterat med sambon massor med gånger. Han lovar att prata med barnen men det händer ingenting för han vet nog inte riktigt hur han skall kunna sätta gränserna, han kan ju inte tvinga i barnen mat med tratt....
Vet inte alls hur man skall hantera detta. Har inga egna barn och är ganska ny i familjen än så länge men det känns som att detta med maten är ett problem. Både att barnen inte får i sig särskilt mycket näring samt deras nonchalans kring att bara slänga en massa mat. Snäll kom med lite tips och råd!