Höjd pensionsålder - jobbigt eller rimligt? (utbruten från Vad gör vi? Del CXCV)

[Dentaku]

@Nixehen Jag förstår vad du menar. "Jobba tills man dör" ska självklart inte tolkas bokstavligt, det betyder inte att man går hem från jobbet på fredagen och sen avlider natten till lördag. Vad det handlar om är att ha tillräckligt många vitala år kvar för att kunna göra allt det där man ofta tänkt att "det ska jag göra SEDAN". Och det kan vara väldigt olika förstås, allt från resa, skaffa hund, umgås med barnbarn, fjällvandra, träna, ägna sig åt kultur, jobba i trädgården, umgås med vänner, spela golf, gå språk- eller krokikurser - eller annat. Och den som nu tänker att jamen allt det där gör jag ju redan, trots att jag jobbar. Grattis er, men det är helt klart att ni inte upplevt hur orken faktiskt minskar med åldern. Och inte heller haft den där faktiska insikten om att livet är ändligt, snart är "sedan" passerat.

När jag var 35 hade jag kanske resonerat som många i tråden, som älskar sitt jobb, som har mer än tillräckligt med energi eller som tänker att jamen jag vet ändå inte hur gammal jag blir. Och jag älskade också mitt jobb, men det betyder inte att orken inte minskade, även den intellektuella kapaciteten gjorde det, hur lite jag än hade kunnat föreställa mig det som yngre.

Jag fick möjlighet att gå i pension innan de höjde lägsta möjliga ålder till 63. Och det är nog ett av mina bättre livsbeslut, det ledde till ett par stora livsförändringar som inte varit möjliga om jag fortfarande jobbat. Jag har, som de flesta jämnåriga, accelererande krämpor men de är ännu inte värre än att jag kan göra det mesta jag vill. Och framförallt: jag äger min tid. Efter många år i arbetslivet så tycker jag att alla förtjänar att få känna känslan av det. Att vara tvingad att jobba till bortåt 70, jag kan inte ens föreställa mig det. Det skulle framstå för mig som att "jobba tills man dör".

Jag förstår verkkigen hur du tänker. Men även framöver KAN man ju sluta jobba innan 68-70 eller vad det nu blir. Men man kan inte ta ut pension ur den gemensamma kassan lika tidigt som förut, för pengarna räcker inte då. Man måste i så fall förlita sig på sparade pengar/ egen pensionsförsäkring.

(Jag är fullt medveten om att de yrkesgrupper som kanske har störst behov av tidig pension ofta har sämst möjlighet att spara. Tyvärr.)

 

[Enya]

Jag kan inte ens forestalla mig hur trott jag skulle vara efter att ha jobbat 50% en dag med bara en av dina funktionsnedsattningar. Att varken se ordentligt eller hora ordentligt masta vara fruktansvart trottande.
Jag beundrar dig och din driv att bade jobba och ta hand om Spionen ... och se sa mycket tid och engergi du har lagt ner pa att han ska ma battre. All heder till dig!

Tack, det var väldigt fina ord!
Det är uttröttande och utmattande, det är jobbigt att ta sig hem från jobbet eftersom jag måste ha fokus så jag inte går ut framför en bil, missar bussen, går på fel buss osv. Saker sker mer automatisk när jag är trött och därför är det skönt att kunna lägga kontrollen i Spionens tass också lite grann när vi går ut sedan. På så vis hjälper han mig se och höra det som är viktigt- resten skiter vi i att fokusera på och så får jag komma ut och röra på mig och göra något som faktiskt är himla roligt fortfarande. Spionen är många saker för mig- en trygghet på något vis, ett sällskap i ensamheten, han får mig att asgarva varenda dag över småsaker, han får mig att röra på mig oavsett hur jag mår, han är mina ögon och öron, någon att hålla i tassen när vi gör något där jag tycker det är osäkert (gå till nya ställen) och hans upptäckarglädje drar fram min hela tiden så att jag inte slutar med det, att utmana mig själv och säga att jag inte kan, för vi testar. Det värsta som kan hända är att jag skadar mig eller dör, men det ingår i livet.

Men jag tror jobbet är bidragande också, eftersom jag ser det som något kul och inte något jag måste ta mig igenom för att sedan göra något kul. Det bidrar till att känna glädje i livet osv, att kunna njuta av de små sakerna numera. Stolthet när jag klarar saker, få den där sociala gemenskapen, lönen på kontot som bevis på att jag faktiskt har ett kunnande- och gjort något jag tycker så mycket om.

 

[Enya]

Samtidigt är det inte så att man går en utbildning och då går direkt till jobb inom det man utbildat sig inom. Vägen är sällan så rakt utstakad. Väldigt många akademiker är arbetslösa eller "hankar sig fram". Många arbetar inte inom det fält de är utbildade, samt att många akademiker har "brödjobb" tex inom vård/omsorg, som personlig assistent eller inom serviceyrken.

Nej det är den inte, å andra blir möjligheterna större?
Jag vet de som jobbar inom vård och omsorg som beklagar sig över sitt jobb och som samtidigt säger att "nej, jag vill inte plugga, det är tråkigt". Nej med dåså? Vad är alternativet?

 

[hundtant]

Jag förstår verkkigen hur du tänker. Men även framöver KAN man ju sluta jobba innan 68-70 eller vad det nu blir. Men man kan inte ta ut pension ur den gemensamma kassan lika tidigt som förut, för pengarna räcker inte då. Man måste i så fall förlita sig på sparade pengar/ egen pensionsförsäkring.

(Jag är fullt medveten om att de yrkesgrupper som kanske har störst behov av tidig pension ofta har sämst möjlighet att spara. Tyvärr.)

För väldigt många är ju den allmänna pensionen nödvändig, de som inte behöver den är privilegierade.

Sen, (mer KL), jag kan inte se framför mig en verksamhet som ska bedrivas enbart av 68-åringar. Och jag funderar även på hur ungdomsarbetslösheten kommer påverkas av att pensionsåldern hela tiden höjs. Visserligen premieras oftast ungdom på arbetsmarknaden, men det finns ju ändå det antal tjänster det finns. Och då tvingas bortåt 70-åringarna hänga kvar på dem.

 

[Raderad medlem 68338]

Nej det är den inte, å andra blir möjligheterna större?
Jag vet de som jobbar inom vård och omsorg som beklagar sig över sitt jobb och som samtidigt säger att "nej, jag vill inte plugga, det är tråkigt". Nej med dåså? Vad är alternativet?

Det jag menar är att det är lätt att säga att lösningen är att "plugga". Även om du pluggar så är det inte alls säkert att du landar det där "kontorsjobbet" som inte är slitsamt, med förtroendearbetstid och möjlighet att arbeta hemifrån (som exempel). Jag har en magister och en kandidat-examen. Inget av dessa utbildningar har lett rakt till det jobb jag har idag. Egentligen hade jag inte behövt någon universitetsutbildning alls (även om det aldrig är negativt att utbilda sig, naturligtvis).

 

[Enya]

Det jag menar är att det är lätt att säga att lösningen är att "plugga". Även om du pluggar så är det inte alls säkert att du landar det där "kontorsjobbet" som inte är slitsamt, med förtroendearbetstid och möjlighet att arbeta hemifrån (som exempel). Jag har en magister och en kandidat-examen. Inget av dessa utbildningar har direkt lett till jobbet jag har idag.

Jo jag vet, men det är trots allt lättare att nå dit än om man inte gör något, står kvar och vantrivs med jobbet man har. Att inte göra något leder ju absolut inte till ett "bättre" jobb om det är vad man vill ha.

 

[Raderad medlem 68338]

Jo jag vet, men det är trots allt lättare att nå dit än om man inte gör något, står kvar och vantrivs med jobbet man har. Att inte göra något leder ju absolut inte till ett "bättre" jobb om det är vad man vill ha.

Det håller jag med om! Att ha driv är nog det som lönar sig allra mest!

 

[hundtant]

Många får ta det som finns helt klart. Men betyder det att man ska fortsätta med det hela livet? Kan man inte utvecklas och utbildas och välja ett annat efter ett tag? Lite som en cirkel, gå vidare från det tunga och låta yngre ta vid där så de kan jobba upp sig lite innan de väljer något de vill göra?

Att stanna på ett tungt jobb är trots allt ofta ett slags val man gör, vi har ju goda möjligheter för att utbilda oss om man vill när man jobbat tungt några år. alla jobb har sina mentala och fysiska konsekvenser, tyvärr vissa mer än andra. Det blir å andra sidan svårt att bestämma pensionsålder efter några som valt att jobba tungt hela livet och är slut vid 50.

Det där att det är val man gör är ju en lockande tanke, det är bara det att den bortser helt från strukturer, från politik, från samhälleliga förhållanden, från olikheter i personliga förhållanden. Människor har olika förutsättningar för att göra det för dem bästa valet.

 

[parellikusken]

Det håller jag med om! Att ha driv är nog det som lönar sig allra mest!

Verkligen!
Jag har ju en konstnärlig examen i bagaget. De som har klarat av att jobba och leva på sin konst har verkligen drivet.
Jag trodde jag hade det under utbildningen, men har inte de egenskaper och driv som behövs.

 

[Shaggy]

"Njuta av livet" hör jag också ofta. Att när man går i pension ska man njuta av livet.

Borde man inte njuta av livet medan man lever det? Borde man inte göra det bästa man kan för att njuta varje del av sitt liv istället för att spara det tills man går i pension?

Hur ska jag njuta av livet då jag jobbar och sen går hem och typ dör innan det är dags att jobba igen? Helgerna går åt till att komma till en nivå så jag orkar plåga mig igenom nästa vecka och nästa.
Nej jag har inga barn. Varför ska jag utsätta någon oskyldig själ för det meningslösa liv vi är intvingade i? Vi har ju bara ett existensberättigande som arbetsmaskiner för att skapa värden åt andra.

 

[Enya]

Ska försöka skriva något förståeligt trots att jag för tillfället dygnar.

Där hör jag nog till de fåtal som halkade in på en räkmacka in på mitt jobb innan jag ens var färdig med gymnasium och innan dess hann med att jobba varje lov och en del helger från 15 års ålder. Men möjligheten till jobb direkt efter gymnasium kanske skulle ha behövt vara större? Det är inte fel att jobba något/några år innan man pluggar vidare och få lite arbetslivserfarenhet och dessutom en fin buffert på bankkontot.

Är det färre skröpliga gamlingar idag? Kommer det verkligen vara färre i framtiden? Är det färre sjukskrivningar av utslitna människor än vad det var för 40 år sedan? Tyvärr kanske det beror på vart man bor men jag vet av ett gäng 40 åringar som är trasiga redan nu och de ska ju förväntas hålla många år till.. Hur kommer deras trasiga kropp vara om 25-30 år?

Trasiga som i att gå in i väggen pga att man alltid jobbar har jag funderat på. Varför jobbar man alltid? Normen säger många. Men har man inte ett eget ansvar också? Måste man ha senaste bilmodellen, telefonmodellen, båt, motorcykel, Thailandresor, nyrenoverade villan osv?

Jag har sett många sådana människor i mitt liv, det är slitigt och måste vara svårt att kunna njuta av livet när livet är så fullspäckat av aktiviteter som tar energi för att ge "det bästa" hela tiden.

 

[LadyCovergirl]

Ska försöka skriva något förståeligt trots att jag för tillfället dygnar.

Där hör jag nog till de fåtal som halkade in på en räkmacka in på mitt jobb innan jag ens var färdig med gymnasium och innan dess hann med att jobba varje lov och en del helger från 15 års ålder. Men möjligheten till jobb direkt efter gymnasium kanske skulle ha behövt vara större? Det är inte fel att jobba något/några år innan man pluggar vidare och få lite arbetslivserfarenhet och dessutom en fin buffert på bankkontot.

Är det färre skröpliga gamlingar idag? Kommer det verkligen vara färre i framtiden? Är det färre sjukskrivningar av utslitna människor än vad det var för 40 år sedan? Tyvärr kanske det beror på vart man bor men jag vet av ett gäng 40 åringar som är trasiga redan nu och de ska ju förväntas hålla många år till.. Hur kommer deras trasiga kropp vara om 25-30 år?

Ja, du tillhör nog en minoritet. Om man jobbar några år efter gymnasiet och sen utbildar sig så blir det ju inte heller mer än 45-50 års arbete. Om ens det.

Enligt andra inlägg i tråden så har vi fler friska år efter pensionen.

På mitt jobb är det mig veterligen inga som är sjukskrivna pga utslitna kroppar. Delvis fysiskt jobb.
Lösningen är inte att låta folk gå sönder och sen låta dessa gå i pension. Lösningen är att se till att det finns hjälpmedel så att folk inte går sönder.

 

[Dentaku]

För väldigt många är ju den allmänna pensionen nödvändig, de som inte behöver den är privilegierade.

Sen, (mer KL), jag kan inte se framför mig en verksamhet som ska bedrivas enbart av 68-åringar. Och jag funderar även på hur ungdomsarbetslösheten kommer påverkas av att pensionsåldern hela tiden höjs. Visserligen premieras oftast ungdom på arbetsmarknaden, men det finns ju ändå det antal tjänster det finns. Och då tvingas bortåt 70-åringarna hänga kvar på dem.

Jo, jag vet som sagt att den allmänna pensionen är nödvändig. Det är därför inbetalningarna(hur många som arbetar och hur länge) måste matcha uttaget.

Vilken verksamhet skulle bedrivas enbart av 68-åringar? Det finns väl få verksamheter som enbart drivs av 65-åringar idag?

Ungdomsarbetslöshet, eller arbetslöshet överlag, är en intressant fråga. Hittills har man inte sett några tydliga tecken på påverkan efter de förändringar som redan gjorts, men det återstår att se hur det blir i framtiden.

 

[Lycan]

Många får ta det som finns helt klart. Men betyder det att man ska fortsätta med det hela livet? Kan man inte utvecklas och utbildas och välja ett annat efter ett tag? Lite som en cirkel, gå vidare från det tunga och låta yngre ta vid där så de kan jobba upp sig lite innan de väljer något de vill göra?

Att stanna på ett tungt jobb är trots allt ofta ett slags val man gör, vi har ju goda möjligheter för att utbilda oss om man vill när man jobbat tungt några år. alla jobb har sina mentala och fysiska konsekvenser, tyvärr vissa mer än andra. Det blir å andra sidan svårt att bestämma pensionsålder efter några som valt att jobba tungt hela livet och är slut vid 50.

Det känns som att flera här tror att jag vill att pensionsåldern ska vara vid 50? Varför det? Jag har mig veterligen inte ens yttrat mig om något sånt. Och om nu statistik säger att alla är friska och kommer leva längre så tycker jag att de som sitter hemma och är sjukskrivna kan gå ut i arbete igen. För statistisk så är ni friskare än folket förr och kommer garanterat vara det när ni är 70 också. /sarkasm

Absolut bör man utbilda sig vidare eller byta jobb om man känner att man har ekonomin och orken. Men varför blir så många då kvar inom samma yrken år efter år? Det svar jag har fått är bekvämlighet och trygghet.

Sen brukar det visserligen finnas möjligheter till att göra andra arbetsuppgifter inom samma företag. Men inom mig så skapas det en oro då mina funderingar mer handlar om hur många gånger pensionsåldern kommer att hinna höjas inom loppet av 40 år? Dvs innan min generation är 69 år gammal?

 

[Enya]

Det där att det är val man gör är ju en lockande tanke, det är bara det att den bortser helt från strukturer, från politik, från samhälleliga förhållanden, från olikheter i personliga förhållanden. Människor har olika förutsättningar för att göra det för dem bästa valet.

Ska vi ha en pensionsålder efter de som inte har förutsättningar att göra de bästa valen för de själva?

 

[Enya]

Hur ska jag njuta av livet då jag jobbar och sen går hem och typ dör innan det är dags att jobba igen? Helgerna går åt till att komma till en nivå så jag orkar plåga mig igenom nästa vecka och nästa.
Nej jag har inga barn. Varför ska jag utsätta någon oskyldig själ för det meningslösa liv vi är intvingade i? Vi har ju bara ett existensberättigande som arbetsmaskiner för att skapa värden åt andra.

Jag vet jnte vad just du behöver för att kunna njuta av livet. Men tråkigt att du känner så.

Vad skulle alternativet vara för dig då? Att inte jobba alls eller jobba mindre eller vad skulle få dig att trivas bättre?

 

[Enya]

Det känns som att flera här tror att jag vill att pensionsåldern ska vara vid 50? Varför det? Jag har mig veterligen inte ens yttrat mig om något sånt. Och om nu statistik säger att alla är friska och kommer leva längre så tycker jag att de som sitter hemma och är sjukskrivna kan gå ut i arbete igen. För statistisk så är ni friskare än folket förr och kommer garanterat vara det när ni är 70 också. /sarkasm

Absolut bör man utbilda sig vidare eller byta jobb om man känner att man har ekonomin och orken. Men varför blir så många då kvar inom samma yrken år efter år? Det svar jag har fått är bekvämlighet och trygghet.

Sen brukar det visserligen finnas möjligheter till att göra andra arbetsuppgifter inom samma företag. Men inom mig så skapas det en oro då mina funderingar mer handlar om hur många gånger pensionsåldern kommer att hinna höjas inom loppet av 40 år? Dvs innan min generation är 69 år gammal?

Fat att folk generellt är friskare och att man generellt lever längre i dag än förr betyder ju inte att det inte finns människor som blir sjuka, utmattade eller dör tidigt. Det kommer alltid att finnas människor som blir sjuka och människor som dör före pensionen osv, varför skulle det inte finnas bara för att vi generellt är friskare och lever längre som befolkning?

 

[Angel]

Jag ska gå i pension när jag är 69 om jag förstått mina beräkningar rätt. Kommer inte att hända. Tänkte 62 eller så tror jag med eventuellt hobbyjobbande med sånt som jag tycker är kul ett bra tag till

Varför är för att jag jobbar i snitt 50 h i veckan och vill kunna vara ledig innan jag dör

 

[gul_zebra]

Ska vi ha en pensionsålder efter de som inte har förutsättningar att göra de bästa valen för de själva?

Ska vi ha en pensionsålder som totalt kör över den grupp som inte redan är privilegierad på arbetsmarknaden?

Ang byte av jobb känns det fruktansvärt tondövt inför det faktum att många inte kan byta jobb. Många är inte tillräckligt attraktiva på arbetsmarknaden, och många i vuxen ålder har inte råd att sätta sig i skolbänken igen. Det handlar inte om val. Att kunna välja, varesig valet är bra eller dåligt, är ett privilegium i sig - som många av miljarder olika orsaker tyvärr saknar.

 

[hundtant]

Ska vi ha en pensionsålder efter de som inte har förutsättningar att göra de bästa valen för de själva?

Jag förstår inte frågan.

Det jag skrev handlar inte om vid vilken ålder man har rätt att ta ut pension, utan om det naiva alt ultraliberala i tanken om det fria valet, tanken att alla har valet att utbilda sig och att om de inte gör det så har de valt det.