F
FunderSanna
*Jag skriver under anonymt alias eftersom jag annars har ett ganska välanvänt bukenamn folk känner igen. Således riskerar folk i denna tråd att kännas igen och det är absolut inte min mening*
Jag har kommit i en diskussion ang gramantygelns användande och jag tycker att det är en ganska intressant frågeställning jag har. Historien bakom är i korta drag denna:
En tjej i mitt grannstall är en stor förebild för många unga ponnyryttare. Hon är väldigt duktig och framgångsrik och tävlar d-ponny på MSVA-nivå. Många ber henne om råd då de har problem med sina egna ponnyer. Tjejen i fråga är -95:a men har ridit hela livet så rutinerad är hon.
På senaste tiden har jag sett henne tipsa andra ryttare om användandet av gramantygel då de har problem med att ponnyn är stark, drar iväg, stegrar sig eller inte går i en bra form. Jag har reagerat över detta men inte lagt mig i speciellt mkt. Tills nu för någon dag sen då jag frågade henne varför hon gör så...
Jag anser nämligen att det är ganska riskfyllt att vagga folk i tron att ett hjälpmedel löser ens problem -en graman är ju heller ingen vidare "snäll" hjälptygel och det kräver ännu mer kunskap hos ryttaren. Speciellt då detta gäller unga och många ggr orutinerade ryttare som inte alla gånger känner till hur gramanen fungerar, varför man egentligen har den och hur man ska följa upp användningen.
Svaret jag fick var att hon inte alls tycker att en graman är speciellt farlig och att den hjälper hästen att hitta en bättre form.
Återigen påpekade jag att alla som får dessa tips kanske inte ens vet hur hästen ska gå när den går i en bra form. Jag sa att det är farligt att börja med genvägar som graman om man inte vet skillnaden mellan en god rygg- och bakbensaktivitet eller att hästen böjer på nacken, utan att ha tagit tag i problemen med hjälp av sin ridlärare (om de alls har någon).
Nåväl, över till frågeställningen:
Jag är fundersam då jag tycker mig ha sett en utbredd användning av graman på senare tid. Självklart undrar jag vad det beror på.
1. Är det så att hästarna nuförtiden (dvs de senaste 10-15 åren) är så svårhanterliga att man inte längre får bukt med dålig rygg- och bakbensaktivitet, olater som stegrande, hästar som sticker mm på annan väg än genom gramantygeln?
2. Har ryttarkåren numera gått tillbaka i utvecklingen och blivit så dåliga ryttare att man inte kan hantera hästar utan hjälpmedel? (självklart är det att hårdra det men jag hoppas att folk förstår hur jag menar).
3. Har jag tidigare endast varit förskonad från åsynen av ryttare som dagligen rider på graman (oavsett det gäller dressyr, hoppning eller uteritt) men att de alltid funnits och i samma utsträckning som nu?
Jag har kommit i en diskussion ang gramantygelns användande och jag tycker att det är en ganska intressant frågeställning jag har. Historien bakom är i korta drag denna:
En tjej i mitt grannstall är en stor förebild för många unga ponnyryttare. Hon är väldigt duktig och framgångsrik och tävlar d-ponny på MSVA-nivå. Många ber henne om råd då de har problem med sina egna ponnyer. Tjejen i fråga är -95:a men har ridit hela livet så rutinerad är hon.
På senaste tiden har jag sett henne tipsa andra ryttare om användandet av gramantygel då de har problem med att ponnyn är stark, drar iväg, stegrar sig eller inte går i en bra form. Jag har reagerat över detta men inte lagt mig i speciellt mkt. Tills nu för någon dag sen då jag frågade henne varför hon gör så...
Jag anser nämligen att det är ganska riskfyllt att vagga folk i tron att ett hjälpmedel löser ens problem -en graman är ju heller ingen vidare "snäll" hjälptygel och det kräver ännu mer kunskap hos ryttaren. Speciellt då detta gäller unga och många ggr orutinerade ryttare som inte alla gånger känner till hur gramanen fungerar, varför man egentligen har den och hur man ska följa upp användningen.
Svaret jag fick var att hon inte alls tycker att en graman är speciellt farlig och att den hjälper hästen att hitta en bättre form.
Återigen påpekade jag att alla som får dessa tips kanske inte ens vet hur hästen ska gå när den går i en bra form. Jag sa att det är farligt att börja med genvägar som graman om man inte vet skillnaden mellan en god rygg- och bakbensaktivitet eller att hästen böjer på nacken, utan att ha tagit tag i problemen med hjälp av sin ridlärare (om de alls har någon).
Nåväl, över till frågeställningen:
Jag är fundersam då jag tycker mig ha sett en utbredd användning av graman på senare tid. Självklart undrar jag vad det beror på.
1. Är det så att hästarna nuförtiden (dvs de senaste 10-15 åren) är så svårhanterliga att man inte längre får bukt med dålig rygg- och bakbensaktivitet, olater som stegrande, hästar som sticker mm på annan väg än genom gramantygeln?
2. Har ryttarkåren numera gått tillbaka i utvecklingen och blivit så dåliga ryttare att man inte kan hantera hästar utan hjälpmedel? (självklart är det att hårdra det men jag hoppas att folk förstår hur jag menar).
3. Har jag tidigare endast varit förskonad från åsynen av ryttare som dagligen rider på graman (oavsett det gäller dressyr, hoppning eller uteritt) men att de alltid funnits och i samma utsträckning som nu?