Sv: Hjälp....
Jag tror jag förstår din situation, ensam hemma med 5-åring och två hästar som skall skötas obereonde av barnets humör. (Jag är ensamstående mor till snart 6-årig son). Som jag upplevt det är det ett litet mellanrum här - du är snart förbi det!! Tidigare, när de var mindre, var det plättlätt att ha dem med i stallet medan man gjorde stalljobbet. De var glada och nöjda om de fick sitta på skottkärran när man kärrade till dynghögen och lekte glatt (jag har en son, så vintertid var det jättekul med sitt-grävmaskinen i boxen när sandlådan var frusen (förstås hästarna ute)) med något brevid medan man gjorde undan det nödvändiga.
Om nåt år, kanske kring skolstarten, blir det också "lätt" igen, då kan barnet om det vill och är trött välja att själv lämna inne medan man går iväg på gården och mockar, fixar vatten och sånt eftersom det bara är att ställa sig i dörren och ropa så hör mamma.
Men just den här åldern är lite besvärlig. Lite för stor för att vara med när dom är trötta/griniga/småhungriga och för små för att lämnas obevakade inne. Och är man själv finns ju ingen kvar hemma som barnet då istället kan välja att vara med den stunden utan barnet skall med ut antingen barnet vill eller inte. Varje dag. Och då blir det lätt lite griniga barn någon gång mellan varven.
Men trådskaparen, om inte annat så hjälper tiden dig
Så hav förtröstan. Och så visar det sig senare om dottern är genuint hästintresserad eller inte. Jag tycker det verkar som du redan är duktig på att hålla efter henne och vaktar på så det inte blir farliga situationer mellan henne och ponnyn.
Själv har jag löst de här åren med flera medryttare. Sonen har en engagerad far så när de två är tillsammans (varannan vecka) ägnar jag mig åt hästen och jobbet kring hästarna och så hästar vi tillsammans när det passar sonen (dvs han är pigg och mätt så humöret är stabilt *skratt*). Han älskar hästarna väldigt mycket och vill gärna hålla på med kusinens ponny. Men griniga barn är en pina att ha med i stallet - för alla inblandade *skratt*.