A
Anne
Jag har en Islänning på 4 år. En häst jag ägt sedan han var 5 mån. Anser att vårt förhållande är mycket bra och vi trivs ihop. I vissa avseenden accpterar han bara mig och han ställer alltid upp. Har ganska mycket nerv men han lyssnar alltid. Jag litar på honom trots hans ringa ålder.
Nu till saken: Ivåras skulle jag sitta upp för första gången. Jag hade en känsla redan när jag hämtade honom i hagen att det var fel dag. Jag har aldrig ridit in en häst förr så jag litade på min komips som sa att det kommer gå bra. Hon har följt oss hela tiden sen köpet. (Jag förbannar mig själv idag för att jag inte lyssnade på min känsla!!! ) Jag satte foten i stigbygeln och hon höll emot på andra sidan. Jag hoppade försiktigt upp och han fick panik, kastade sig fram och jag flög all jordens väg. Jag kunde lätt fånga honom igen men han var klart skärrad. Han visade ingen rädsla mot MIG.
Efter detta hände jobbade jag honom helt själv på banan i 2 veckor. Lugnt och stilla, i samförstånd. Först var han spänd men under dessa 14 dagar kom jag så långt att jag kunde via en pall hänga på honom och han kunde gå en bit med min syster ledandes. Hon var med mig de 2 sista dagarna. Sedan fick han 4 månaders vila.
Jag har återupptagit hans träning. Idag red/satt jag på honom för 5:te gången någonsin. En underbar upplevelse. Han är rädd om mig och vi svänger, stannar, och startar utan problem. Har till och med travat lite. Han är tvärlugn. Inga spänningar och han gäspar, slickar sig om munnen och är med mig.
Igår skulle jag försöka sitta upp från marken. Han blev spänd och verkligen visade att han inte var med mig och var rädd. Tog fram pallen och sitter upp och han är helt lugn.
Jag kommer alltså inte upp från marken men via pall.
Hur löser jag detta problem? Jag vill ju kunna sitta upp i tex. skogen. Kan ju inte dra pallen med mig överallt. Visst han är bara riden 5 ggr men hur kan jag hjälpa honom komma över hans rädsla? Hur skulle ni NH:are göra i denna situation? Har ni nåra bra övningar eller andra ideér.
Tacksam för råd. Anne
Nu till saken: Ivåras skulle jag sitta upp för första gången. Jag hade en känsla redan när jag hämtade honom i hagen att det var fel dag. Jag har aldrig ridit in en häst förr så jag litade på min komips som sa att det kommer gå bra. Hon har följt oss hela tiden sen köpet. (Jag förbannar mig själv idag för att jag inte lyssnade på min känsla!!! ) Jag satte foten i stigbygeln och hon höll emot på andra sidan. Jag hoppade försiktigt upp och han fick panik, kastade sig fram och jag flög all jordens väg. Jag kunde lätt fånga honom igen men han var klart skärrad. Han visade ingen rädsla mot MIG.
Efter detta hände jobbade jag honom helt själv på banan i 2 veckor. Lugnt och stilla, i samförstånd. Först var han spänd men under dessa 14 dagar kom jag så långt att jag kunde via en pall hänga på honom och han kunde gå en bit med min syster ledandes. Hon var med mig de 2 sista dagarna. Sedan fick han 4 månaders vila.
Jag har återupptagit hans träning. Idag red/satt jag på honom för 5:te gången någonsin. En underbar upplevelse. Han är rädd om mig och vi svänger, stannar, och startar utan problem. Har till och med travat lite. Han är tvärlugn. Inga spänningar och han gäspar, slickar sig om munnen och är med mig.
Igår skulle jag försöka sitta upp från marken. Han blev spänd och verkligen visade att han inte var med mig och var rädd. Tog fram pallen och sitter upp och han är helt lugn.
Jag kommer alltså inte upp från marken men via pall.
Hur löser jag detta problem? Jag vill ju kunna sitta upp i tex. skogen. Kan ju inte dra pallen med mig överallt. Visst han är bara riden 5 ggr men hur kan jag hjälpa honom komma över hans rädsla? Hur skulle ni NH:are göra i denna situation? Har ni nåra bra övningar eller andra ideér.
Tacksam för råd. Anne