Men du valde att gå och du valde dig själv, du valde ett bättre liv. Sen dess har du gjort massa smarta val, du har anmält honom, du har fått honom fälld. Rättsväsendet håller med dig, det han har gjort mot dig gör man inte mot någon annan människa. Det är sjukt, det är felaktigt, det är straffbart. Du är smart, modig och du har valt dig själv och du har valt livet. Bara det tycker jag säger allt om din styrka. Kram på dig.
Jag gjorde faktiskt allt det där. Jag gick, eller ja flydde, anmälde, vittnade (första vändan hos polisen med läkarundersökning och whatnot tog 8 timmar), fullföljde anmälan, vittnade i tingsrätten, fick en fällande dom, tar hjälp, litar på polisen och rättsväsendet, litar på sjukvården, litar på mänskligheten, tillåter mig att falla men reser mig igen och jag tänker inte låta honom vinna!

Jag skrattar, jag älskar, jag gråter, känner, jag hittar på bus och jävelskap, jag är vänlig, jag är empatisk, jag retar mig på idioter och betet mig dom en själv ibland, jag är där för mina vänner och jag lever.

Take that Kukaset, jag lever och jag älskar medans du upplever din värsta mardröm. Du sitter frihetsberövad i minst ett år till medans mitt liv bara blir bättre och bättre.
 
Senast ändrad:
Någonstans har jag varit tvungen. Har inte kunnat, eller kanske velat eller orkat, vara lika öppen med mina föräldrar. Ni har blivit min ventil och livlina. Sen har det ju strulat som faan med psykologen och psykiatrin. Tråden har blivit min terapeut typ. Hur vidrig Kukaset än var så vägrade jag låta honom döda min tro på mänskligheten. Min tillit till godheten i människan är faktiskt intakt. Har jag inte dömt kollektivet efter individen innan tänker jag jävlar i mig inte börja nu. Han gjorde ju det... (FU ditt patetiska lilla kräk).

Jag har nog det och jag hade väldigt tydliga målbilder, eller kanske snarare måsten, hela tiden. Sex av dem är redan uppfyllda. Nu är det bara resten kvar. Ja, det är riktigt otäckt. Jag är ju övertygad om att jag hade dött om jag inte flytt. Jag hade blivit en siffra i statistiken...

Tror du? Jag hoppas ju det iaf. Eller att jag kan få någon att få upp ögonen för hur någon i hens närhet har det.
Det tror jag också, att tråden uppfyller ett terapeutiskt syfte.
Jag hängde förut på ett forum (som tyvärr är nerlagt nu) där det var mer riktat mot folk med vissa psykiska problem. Din tråd liknar väldigt mycket hur dom trådarna kunde se ut.
Jag fick själv mycket hjälp därifrån när jag mådde som sämst.

Spara tråden är mitt tips.
Du kanske inte orkar läsa den nu men det kommer garanterat vilja ha tillgång till den senare.
Om inte annat när du skriver din bok. ;)

Jag tror absolut att den här tråden hjälper andra. :)
Den har hjälpt mig. :bow:
Jag kan själv en liten down- period för tillfället och det har faktiskt hjälpt att tänka på dig. :heart

Sen tror jag det finns många som mår jättedåligt och inte orkar/kan/vågar skriva som läser.
Många kanske också blir mer uppmärksamma att se varningstecknen i relationer med potentiellt misshandlande män och kan gå i tid.
Jag tror att varje kvinna som vågar berätta hjälper minst en annan kvinna att göra det samma.
Jag tror och hoppas att det är så. :heart
 
Jag gjorde faktiskt allt det där. Jag gick, eller ja flydde, anmälde, vittnade (första vändan hos polisen med läkarundersökning och whatnot tog 8 timmar), fullföljde anmälan, vittnade i tingsrätten, fick en fällande dom, tar hjälp, litar på polisen och rättsväsendet, litar på sjukvården, litar på mänskligheten, tillåter mig att falla men reser mig igen och jag tänker inte låta honom vinna!

Jag skrattar, jag älskar, jag gråter, känner, jag hittar på bus och jävelskap, jag är vänlig, jag är empatisk, jag retar mig på idioter och betet mig dom en själv ibland, jag är där för mina vänner och jag lever.

Take that Kukaset, jag lever och jag älskar medans du upplever din värsta mardröm. Du sitter frihetsberövad i minst ett år till medans mitt liv bara blir bättre och bättre.
Åh, jag bara älskar allt du skrivit. :love: Vilket underbart inlägg! :bow:
Du är verkligen awesome, @bumpo :heart
 
tumblr_mvn56qqoRl1r07j1to1_500.jpg
 
Det tror jag också, att tråden uppfyller ett terapeutiskt syfte.
Jag hängde förut på ett forum (som tyvärr är nerlagt nu) där det var mer riktat mot folk med vissa psykiska problem. Din tråd liknar väldigt mycket hur dom trådarna kunde se ut.
Jag fick själv mycket hjälp därifrån när jag mådde som sämst.

Spara tråden är mitt tips.
Du kanske inte orkar läsa den nu men det kommer garanterat vilja ha tillgång till den senare.
Om inte annat när du skriver din bok. ;)

Jag tror absolut att den här tråden hjälper andra. :)
Den har hjälpt mig. :bow:
Jag kan själv en liten down- period för tillfället och det har faktiskt hjälpt att tänka på dig. :heart

Sen tror jag det finns många som mår jättedåligt och inte orkar/kan/vågar skriva som läser.
Många kanske också blir mer uppmärksamma att se varningstecknen i relationer med potentiellt misshandlande män och kan gå i tid.
Jag tror att varje kvinna som vågar berätta hjälper minst en annan kvinna att göra det samma.
Jag tror och hoppas att det är så. :heart
Jag ska spara den på något sätt ja. Den lite lätt tekniska idioten ska bara lista ut hur hon enklast gör det. :p Jag har faktiskt läst tråden några gånger eftersom den faktiskt räddade livet på mig då innan jag kom iväg till psyk. Det är faktiskt otäckt att läsa mina inlägg från då. Känner inte igen mig själv alls. Och det har varit så skönt att kunna kräkas ut mig allt när jag har behövt. Fått respons på det och kunnat svara på det när jag orkar.

Ska jag skriva en bok? Hjälp! ;) Ja, det kanske kunde vara nått.

Har den? Nu blev jag på riktigt rörd. Tack!

Hoppas verkligen att jag kan göra någon liten skillnad för någon.
 
Jag ska spara den på något sätt ja. Den lite lätt tekniska idioten ska bara lista ut hur hon enklast gör det. :p Jag har faktiskt läst tråden några gånger eftersom den faktiskt räddade livet på mig då innan jag kom iväg till psyk. Det är faktiskt otäckt att läsa mina inlägg från då. Känner inte igen mig själv alls. Och det har varit så skönt att kunna kräkas ut mig allt när jag har behövt. Fått respons på det och kunnat svara på det när jag orkar.

Ska jag skriva en bok? Hjälp! ;) Ja, det kanske kunde vara nått.

Har den? Nu blev jag på riktigt rörd. Tack!

Hoppas verkligen att jag kan göra någon liten skillnad för någon.
Ja absolut! :love: Det gör du.
Jag tänker; att kan du låta bli, så kan jag. :o
Mina problem är inte ens i närheten av ditt helvete. Jag har bara en lätt skruvad hjärna. :p

Väntar med spänning på boken...... Det är helt ok om det tar några år. :p
 
Ja absolut! :love: Det gör du.
Jag tänker; att kan du låta bli, så kan jag. :o
Mina problem är inte ens i närheten av ditt helvete. Jag har bara en lätt skruvad hjärna. :p

Väntar med spänning på boken...... Det är helt ok om det tar några år. :p
En ska inte jämföra helveten. Alls. Misstänker att du lika lite som jag vill att någon annan ska genomleva samma saker som vi gör. Men alla sätt är bra utom de dåliga. Hejja dig!
 
Jag har också tänkt många gånger att Bumpos berättelse kan bli en bok. Inte bara för att det är en dramatisk historia med många insikter och lärdomar som vi kan ta till oss, utan också för att Bumpo har ett så bra språk och den berömda Bumpo-humorn som gör att man vill lära känna dej och höra mer av vad du har att säja.
Nu har du fått något att fundera på. Jag tror att bok nummer två i Bumpo-serien blir en mycket roligare historia: Bumpo på nya äventyr!
 
Nu har jag sovit på saken och tänkt ett varv till.
Det du eventuellt skriver ska vara för din egen skull, som en läkande process och dokumentation. Och ifall det läggs ut på buke, för att ventilera och få input.
Men allt behöver inte vara för allas information eller underhållning, och då behöver det inte vara sant eller snällt eller politiskt korrekt heller! (Jag menar att du får skriva hur hemskt och mordiskt du vill om det känns bra)
 
Jag har också tänkt många gånger att Bumpos berättelse kan bli en bok. Inte bara för att det är en dramatisk historia med många insikter och lärdomar som vi kan ta till oss, utan också för att Bumpo har ett så bra språk och den berömda Bumpo-humorn som gör att man vill lära känna dej och höra mer av vad du har att säja.
Nu har du fått något att fundera på. Jag tror att bok nummer två i Bumpo-serien blir en mycket roligare historia: Bumpo på nya äventyr!
Bumpo på nya äventyr är det fifty shades of Grey meets Familjeliv? :rofl:

Skämt åsido så vet jag inte om det blir någon bok. Men nog är det terapeutiskt att skriva av mig. Att faktiskt få ur mig allt det där som river och sliter i mig.

Tack för den fina komplimangen om mitt språk. Den värmde massor. Kukaset älskade ju att hacka på mitt språk. Som om det vore något fel på att ha ett typ medelklass-språk...
 
Nu har jag sovit på saken och tänkt ett varv till.
Det du eventuellt skriver ska vara för din egen skull, som en läkande process och dokumentation. Och ifall det läggs ut på buke, för att ventilera och få input.
Men allt behöver inte vara för allas information eller underhållning, och då behöver det inte vara sant eller snällt eller politiskt korrekt heller! (Jag menar att du får skriva hur hemskt och mordiskt du vill om det känns bra)
De inte så snälla tankarna vågar jag inte riktigt dela med mig av till vem som helst. De är verkligen mordiska. Jag lärde mig ju av ett proffs. :cautious:
 
Jag är övertygad.

Tråden har just nu 35 718 visningar.
35 718 gånger har någon klickat upp tråden och läst.

Vi gör det för att vi lär oss något, för att din styrka imponerar och inspirerar och för att vi bryr oss om dig. Du är fantastisk.

Klart att du hjälper andra!
Det är egentligen helt ofattbart, att det otroligt vidriga och hemska faktiskt gör någon nytta. Det, typ, finns en mening med det. (Jag hoppas att du/ni fattar vad jag menar.) För just slumpmässigheten är jobbig att hantera.
 
Jag pratade med en fd. klasskompis idag och vi diskuterade destruktiva relationer...o den andra hälftens ständiga påpekande. Det vi konstaterade var projicering och allt skit som en får kastat emot sig av din destruktiva fd. partner är ord som partnern egentligen säger om sig själv. ;)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 167
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 121
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avels fråga
  • Uppdateringstråd 30
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp