Vad händer? :crazy:
Mår du sämre igen?
Har du fått någon öppenvårdskontakt som du kan få stöd av?

Nu vet jag ju inte om du blev insatt på mediciner, typ antideppressiva.
Men om du blev det så brukar det vara en period på 4-6 veckor då man faktiskt mår sämre.
Du var ju inskriven väldigt kort tid, för kort tid kan jag tycka.

Försök hitta andra sätt än dina självskadeverktyg att hantera detta.
Jag vet att det är lätt att säga och svårt att göra. Jag vet! :heart
Jag vet också att det bara blir en nedåtgående spiral och att du mår ännu sämre i slutändan. Det vet du också.

Jag tror på dig och jag tror att du grejar det här. :)
Bara att du skriver här visar faktiskt att du stannar upp och tänker till.
Och du vet att det inte är bra med självskadebeteendet.
Framförallt, du vet att det är självskadebeteende.
Det är en enorm styrka och det kallas självreflektion.
Det är många "friska" människor som inte har den förmågan.

Så klappa dig själv på axeln och beröm dig själv för att du har kommit så långt. :heart
Varm kram! :love:
 
Är på väg tillbaks i dåliga vanor. Sömnen börjar bli sämre och sämre igen, vilket gör att ångesten blir värre, vilket gör att sömnen blir sämre ja ni ser mönstret. Jag väger mig flera gånger om dagen och det är allt annat än nyttigt med tanke på min ätstörning. Det är inte ens tendenser längre utan jag är i ett återfall. Jäj me eller nått. Jag har varit grymt nära att ta upp kontakten med två gamla ligg/självskadeverktyg. Är i något slags limbo med Gangstern, vet inte alls vad som händer där. Vill bara ge upp men ändå inte. Men orkar inte kämpa.
Kämpa, kämpa!
Stor peppkram! :heart
 
Vad händer? :crazy:
Mår du sämre igen?
Har du fått någon öppenvårdskontakt som du kan få stöd av?

Nu vet jag ju inte om du blev insatt på mediciner, typ antideppressiva.
Men om du blev det så brukar det vara en period på 4-6 veckor då man faktiskt mår sämre.
Du var ju inskriven väldigt kort tid, för kort tid kan jag tycka.

Försök hitta andra sätt än dina självskadeverktyg att hantera detta.
Jag vet att det är lätt att säga och svårt att göra. Jag vet! :heart
Jag vet också att det bara blir en nedåtgående spiral och att du mår ännu sämre i slutändan. Det vet du också.

Jag tror på dig och jag tror att du grejar det här. :)
Bara att du skriver här visar faktiskt att du stannar upp och tänker till.
Och du vet att det inte är bra med självskadebeteendet.
Framförallt, du vet att det är självskadebeteende.
Det är en enorm styrka och det kallas självreflektion.
Det är många "friska" människor som inte har den förmågan.

Så klappa dig själv på axeln och beröm dig själv för att du har kommit så långt. :heart
Varm kram! :love:
Ja, vad händer? Antar att jag har varit lite övermodig. Eller nått åt det hållet i alla fall. Jag vet så väl att jag inte kan slarva med sömnen för då skiter det sig. Men jag kan/vill/vågar inte sova heller. Har så mycket mardrömmar just nu. Kan vara fyra fem stycken på en natt. Det tar knäcken på mig.
Jag mår sämre ja. Inte katastrof-dåligt men sämre. Vill straffa mig hela tiden. Det är vad mitt tidigare självskadebeteende gick ut på snarare än skador som sådana. Effekten blev den samma..
Kontakt bör vara initierad och startad inom två månader på öppenpsyk. Det går fort det här. :grin: En sak som faktiskt har både minskat och ökat på ångesten är att jag äntligen fått remissen till gyn. 21 juni är jag kallad. Jag blir seriöst knäpp på all jävla väntan.

Blev insatt på topiramat. Den funkar bra. Om vi helt bortser från insättningsbiverkningar och biverkningar i stort. Orkar inte dra i det nu. Blir det inga allvarliga biverkningar så kan jag typ leva med det. Antar jag.

Jag försöker verkligen göra det. Om allt inte är helt fuckat med Gangstern så vill jag inte göra det värre. Det är lite på den nivån jag fixar att hänga det nu. Mitt eget mående är jag för tömd för att prioritera just nu. Värdelöst men så är det. Men alla sätt är bra utom de dåliga antar jag.
Jo, jag vet ju egentligen det. Och jag har inte kapacitet att hantera ännu sämre mående. Alls.

Jag har ältat det här beteendet så många gånger på så många plan ur då många perspektiv att jag mer eller mindre kräks på det. Jag vet vad som driver det, vad det ger, hur jag känner för, under och efter, jag vet hur jag hanterar efterdyningarna och jag vet hur jag borde hantera dem när de uppstår. Och jag försöker. Än så länge har det gått.
 
Jag bor lååångt borta, jag och maken bor i lägenhet i ett litet samhälle i skogen. Från mitten av juni är vår inneboende utflyttad och då finns en alldeles egen vrå att andas i.
Promenadavstånd till skog som troligen slutar i Norge. Havet är nära också där massa friskluft rensar hjärnan.
Ett gäng katter och hästar finns att kramas med också. Och en hund när han känner för det.
Du är välkommen om du vill.
Jag har ett annat lite mindre anonymt nick här. Ingen "kändis" men ändå.. ☺
 
Jag bor lååångt borta, jag och maken bor i lägenhet i ett litet samhälle i skogen. Från mitten av juni är vår inneboende utflyttad och då finns en alldeles egen vrå att andas i.
Promenadavstånd till skog som troligen slutar i Norge. Havet är nära också där massa friskluft rensar hjärnan.
Ett gäng katter och hästar finns att kramas med också. Och en hund när han känner för det.
Du är välkommen om du vill.
Men Ååh!!! Vad fin du är! Var är långt borta? Med hav, skog och Norge? Låter seriöst helt jävla ljuvligt.
 
Risk för virrigt, tjatigt och rantigt inlägg men jag måste få ur mig det här:

Jag vill straffa mig själv. Hela tiden. Ätstörningen är en konsekvens av det. Självskadebeteendet är definitivt en konsekvens av det. Sömnproblemen är delvis det, jag straffar mig sjäkv genom att inte lägga mig i tid vilket gör att ångesten ökar vilket då är straffet som gör att jag sover sämre vilket gör att jag vill straffa mig ännu mer och så börjar vi om. Jag är inte juste mot mig själv just nu. Vet att jag måste komna ur det här annars vet jag inte vad som händer och det skrämmer mig.

Anledningen till att jag vill straffa mig själv är att jag tycker att jag förtjänade allt jag blev utsatt för. Jag lyssnade inte på mig själv, jag fortsatte ha kontakt med honom när magkänslan och logiken skrek backa. Jag lyssnade inte när jag sa att jag var orolig för att han var ett kontrollerande manipulerade svin. Eller att jag inte valde min allra bästa vän och min fina älskade familj över honom efter tre dejter. Eller att jag åkte tillbaks när jag hade lämnat honom och satt på centralen i Göteborg och väntade på tåhet hem förra våren. Innan all skit. Jag kunde ha sluppit allt det här. Jag förtjänar det för att jag inte sa något till störningsjouren eller polisen de gånger de kom till lägenheten. Eller till länsstyrelsen. Eller till grannarna som faktiskt frågade. Nu sprang jag ju till dem den där dagen iofs men fuck logiken. Jag förtjänade varenda glåpord, varenda slag, varenda örfil, stryptag, spark, spottloska, rapp, armbåge, stämpling, knivhugg, hot, inlåsning, utlåsning, kalldusch, varmdusch, pepparsprayning, påtvingad avsugning ja varenda liten sak. Jag skyddade inte mig sjäkv tillräckligt. Jag kunde ju gått tidigare. Innan våldet började. När byggställningen stod där. När han slutade låsa in mig. Han hade rätt, jag ville må dåligt. Ville ha det så. Ville ha cannabisen. Ville ha honom.
 
Ja, vad händer? Antar att jag har varit lite övermodig. Eller nått åt det hållet i alla fall. Jag vet så väl att jag inte kan slarva med sömnen för då skiter det sig. Men jag kan/vill/vågar inte sova heller. Har så mycket mardrömmar just nu. Kan vara fyra fem stycken på en natt. Det tar knäcken på mig.
Jag mår sämre ja. Inte katastrof-dåligt men sämre. Vill straffa mig hela tiden. Det är vad mitt tidigare självskadebeteende gick ut på snarare än skador som sådana. Effekten blev den samma..
Kontakt bör vara initierad och startad inom två månader på öppenpsyk. Det går fort det här. :grin: En sak som faktiskt har både minskat och ökat på ångesten är att jag äntligen fått remissen till gyn. 21 juni är jag kallad. Jag blir seriöst knäpp på all jävla väntan.

Blev insatt på topiramat. Den funkar bra. Om vi helt bortser från insättningsbiverkningar och biverkningar i stort. Orkar inte dra i det nu. Blir det inga allvarliga biverkningar så kan jag typ leva med det. Antar jag.

Jag försöker verkligen göra det. Om allt inte är helt fuckat med Gangstern så vill jag inte göra det värre. Det är lite på den nivån jag fixar att hänga det nu. Mitt eget mående är jag för tömd för att prioritera just nu. Värdelöst men så är det. Men alla sätt är bra utom de dåliga antar jag.
Jo, jag vet ju egentligen det. Och jag har inte kapacitet att hantera ännu sämre mående. Alls.

Jag har ältat det här beteendet så många gånger på så många plan ur då många perspektiv att jag mer eller mindre kräks på det. Jag vet vad som driver det, vad det ger, hur jag känner för, under och efter, jag vet hur jag hanterar efterdyningarna och jag vet hur jag borde hantera dem när de uppstår. Och jag försöker. Än så länge har det gått.
håller tummarna för att du får en tid hos öppenpsyk snart! Jag fick min första tid inom en månad efter att jag hade varit på vårdcentralen. Hade jag kunnat, så hade du fått min tid jag har inplanerad. För mig verkar de inte vilja bli av med :cautious:

Jag tänker på dig och du hoppas mår bättre snart!
 
håller tummarna för att du får en tid hos öppenpsyk snart! Jag fick min första tid inom en månad efter att jag hade varit på vårdcentralen. Hade jag kunnat, så hade du fått min tid jag har inplanerad. För mig verkar de inte vilja bli av med :cautious:

Jag tänker på dig och du hoppas mår bättre snart!
Men vad söt du är! Det är egentligen helt sjukt att det ska ta sån tid med remissen. Fast du behöver hjälpen du med vännen. Inte boka av tiden. Lova mig det!
 
Bra att du kan ösa ur dig.
Men det var inte ditt fel! Han var ett jävla svin mot dig (i brist på bättre ord) och ingen, inte du, inte någon, förtjänar att bli behandlad som du blev. Kom ihåg det!
Den logiska sidan i mig vet det. Men... den är inte alltid den som hörs mest. Tyvärr.
 
Men Ååh!!! Vad fin du är! Var är långt borta? Med hav, skog och Norge? Låter seriöst helt jävla ljuvligt.

Norra Västerbottenskusten.
Här står dörren alltid öppen för den som behöver det. Punkt slut.
Jag och maken är rörande överens om det.
Vi vet båda hur det är att hamna i helt fel sällskap, hur det är att hamna i en destruktiv relation. Även om ingen av oss varit med om i närheten av det du genomlevt..
Vi vet mycket väl känslan av att verkligen verkligen behöva byta miljö en stund.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 168
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 121
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Avels fråga

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp