Norra Västerbottenskusten.
Här står dörren alltid öppen för den som behöver det. Punkt slut.
Jag och maken är rörande överens om det.
Vi vet båda hur det är att hamna i helt fel sällskap, hur det är att hamna i en destruktiv relation. Även om ingen av oss varit med om i närheten av det du genomlevt..
Vi vet mycket väl känslan av att verkligen verkligen behöva byta miljö en stund.
Anade att det var något sånt när den logiska platsen för en sån lokalitet för mig inte är särskilt långt bort.
Människor som du och din make är guld värda. Det finns så många som inte bryr sig. Alls. Tyvärr.
Vad glad jag blir att läsa att ni inte varit i min sits i alla fall. Den önskar jag ingen.
 
Ja, vad händer? Antar att jag har varit lite övermodig. Eller nått åt det hållet i alla fall. Jag vet så väl att jag inte kan slarva med sömnen för då skiter det sig. Men jag kan/vill/vågar inte sova heller. Har så mycket mardrömmar just nu. Kan vara fyra fem stycken på en natt. Det tar knäcken på mig.
Jag mår sämre ja. Inte katastrof-dåligt men sämre. Vill straffa mig hela tiden. Det är vad mitt tidigare självskadebeteende gick ut på snarare än skador som sådana. Effekten blev den samma..
Kontakt bör vara initierad och startad inom två månader på öppenpsyk. Det går fort det här. :grin: En sak som faktiskt har både minskat och ökat på ångesten är att jag äntligen fått remissen till gyn. 21 juni är jag kallad. Jag blir seriöst knäpp på all jävla väntan.

Blev insatt på topiramat. Den funkar bra. Om vi helt bortser från insättningsbiverkningar och biverkningar i stort. Orkar inte dra i det nu. Blir det inga allvarliga biverkningar så kan jag typ leva med det. Antar jag.

Jag försöker verkligen göra det. Om allt inte är helt fuckat med Gangstern så vill jag inte göra det värre. Det är lite på den nivån jag fixar att hänga det nu. Mitt eget mående är jag för tömd för att prioritera just nu. Värdelöst men så är det. Men alla sätt är bra utom de dåliga antar jag.
Jo, jag vet ju egentligen det. Och jag har inte kapacitet att hantera ännu sämre mående. Alls.

Jag har ältat det här beteendet så många gånger på så många plan ur då många perspektiv att jag mer eller mindre kräks på det. Jag vet vad som driver det, vad det ger, hur jag känner för, under och efter, jag vet hur jag hanterar efterdyningarna och jag vet hur jag borde hantera dem när de uppstår. Och jag försöker. Än så länge har det gått.
Vad jobbigt att du mår sämre. :(
Jag tror att du är onödigt hård mot dig själv när du säger att du är övermodig.
Det tror jag inte. Däremot har du ju rätt till att må bra och njuta av du mår bra, när du gör det.
Mardrömmar låter ju skitjobbigt också.

Har inte hörts talats om din medicin förut så jag kollade den i fass.
Tydligen ges den mot migrän och epilepsi.
Det stod just också att den har självskadetankar och suicidtankar samt depression som biverkan.
Kan ju ibland underlätta att tänka att det är medicinen och inte du själv, så att säga.
Vet du varför du fick just den medicinen? (Detta behöver du naturligtvis inte svara på om du inte vill - vill verkligen betona detta).

Vad dåligt att det är två månaders väntetid.
Du borde haft ett återbesök inom en vecka efter utskrivning. Särskilt med tanke på att du blivit insatt på medicin också.
Jag tycker att du borde erbjudas både psykologkontakt och kris och traumabearbetning.

Jag vet att du kämpar på och jag förstår att det är tröttsamt också.
Har full förståelse för att du är less. :heart
 
Vad jobbigt att du mår sämre. :(
Jag tror att du är onödigt hård mot dig själv när du säger att du är övermodig.
Det tror jag inte. Däremot har du ju rätt till att må bra och njuta av du mår bra, när du gör det.
Mardrömmar låter ju skitjobbigt också.

Har inte hörts talats om din medicin förut så jag kollade den i fass.
Tydligen ges den mot migrän och epilepsi.
Det stod just också att den har självskadetankar och suicidtankar samt depression som biverkan.
Kan ju ibland underlätta att tänka att det är medicinen och inte du själv, så att säga.
Vet du varför du fick just den medicinen? (Detta behöver du naturligtvis inte svara på om du inte vill - vill verkligen betona detta).

Vad dåligt att det är två månaders väntetid.
Du borde haft ett återbesök inom en vecka efter utskrivning. Särskilt med tanke på att du blivit insatt på medicin också.
Jag tycker att du borde erbjudas både psykologkontakt och kris och traumabearbetning.

Jag vet att du kämpar på och jag förstår att det är tröttsamt också.
Har full förståelse för att du är less. :heart
Jo, det är jobbigt. Kanske jag är. Har nog med min sedvanliga hårdhet gentemot mig själv att göra, den som jag alltid haft. Alla har rätt att falla utom jag. Jag ska vara perfekt och är jag inte det kan jag dra åt helvete. Jag vet att det är självdestruktivt och att det inte är hur jag ska se på mig själv och definitivt inte nu. Men jag kan inte låta bli tyvärr.

Den har tydligen bra effekt mot ångesttillstånd och ptsd också. Men med tanke på de biverkningar jag faktiskt har fått så bör jag kontakta nån (vc?) och diskutera fortsatt behandling. Men jag orkar inte. Vill ju bara ge upp.

Generellt sett så tycker jag att vården är väldigt handfallen. Akut sett har jag fått superb hjälp. Är den långsiktiga hjälpen som är den stora bromsklossen just nu. Men men det kommer väl antar jag. *suck* Jag är så trött på att behöva kämpa mig till information varenda litet steg på vägen. Vad som händer, vad som har hänt och vad som kommer att hända. Jag känner mig helt bortglömd. Och ovissheten äter upp mig.
 
Jo, det är jobbigt. Kanske jag är. Har nog med min sedvanliga hårdhet gentemot mig själv att göra, den som jag alltid haft. Alla har rätt att falla utom jag. Jag ska vara perfekt och är jag inte det kan jag dra åt helvete. Jag vet att det är självdestruktivt och att det inte är hur jag ska se på mig själv och definitivt inte nu. Men jag kan inte låta bli tyvärr.

Den har tydligen bra effekt mot ångesttillstånd och ptsd också. Men med tanke på de biverkningar jag faktiskt har fått så bör jag kontakta nån (vc?) och diskutera fortsatt behandling. Men jag orkar inte. Vill ju bara ge upp.

Generellt sett så tycker jag att vården är väldigt handfallen. Akut sett har jag fått superb hjälp. Är den långsiktiga hjälpen som är den stora bromsklossen just nu. Men men det kommer väl antar jag. *suck* Jag är så trött på att behöva kämpa mig till information varenda litet steg på vägen. Vad som händer, vad som har hänt och vad som kommer att hända. Jag känner mig helt bortglömd. Och ovissheten äter upp mig.

Jag förstår att du känner dig bortglömd. :(
Det är verkligen helt oacceptabelt att du inte får omedelbar uppföljning.
Du ska verkligen inte behöva dra allt själv. :mad:

Här är vi många som tänker på dig i alla fall. :heart :love:

Angående biverkningarna, de är ofta övergående, men det kan ta ett tag.
Upp till 4-8 veckor är inte ovanligt.
Vc har förmodligen inte särskilt bra koll på dina mediciner. Det brukar dom inte ha, är i alla fall min erfarenhet.
Av just den anledningen hade det ju varit bra om du hade återbesök inbokat från psykiatrin.
 
@bumpo
Säg till om du vill låna ett torp i Dalarna där du får husera helt fritt. Det har varken el eller vatten så dricksvatten måste man fixa men det finns utedass och en liten sjö med egen plats för bad och en liten roddbåt. Vedspis i köket och kamin i vardagsrummet.
 
@bumpo
Säg till om du vill låna ett torp i Dalarna där du får husera helt fritt. Det har varken el eller vatten så dricksvatten måste man fixa men det finns utedass och en liten sjö med egen plats för bad och en liten roddbåt. Vedspis i köket och kamin i vardagsrummet.
Inom åkavstånd till Borlänge bor det såvitt jag begriper ett gäng bukefalister som kan bistå med praktisk hjälp, och logik när din egen vacklar.

Kanske är det till hjälp bara att veta att du HAR platser att åka till, människor som hjälper dig?
 
Inom åkavstånd till Borlänge bor det såvitt jag begriper ett gäng bukefalister som kan bistå med praktisk hjälp, och logik när din egen vacklar.

Kanske är det till hjälp bara att veta att du HAR platser att åka till, människor som hjälper dig?

Exakt.

@bumpo: Jag finns strax utanför Falun och kommer att vara hemma ett tag iaf (mitt jobb är lite varierat, just nu är jag inte hemma men kommer hem imorgon).
 
Jag har fått KBT-liknande hjälp mot mardrömmar via Internet. Då var det en forskningsstudie och nu ska metoden vara i bruk. Kabske värt att kolla på/få information om, om du orkar.

Mig hjälpte det fantastiskt bra. Har varit utsatt för saker när jag sov och sen kraschade jag totalt, hade ofta flera mardrömmar per natt och vågade knappt sova. Sömnmedicinen hjälpte inte heller mot mardrömmarna, men nu mår jag bra :)
 
Jag förstår att du känner dig bortglömd. :(
Det är verkligen helt oacceptabelt att du inte får omedelbar uppföljning.
Du ska verkligen inte behöva dra allt själv. :mad:

Här är vi många som tänker på dig i alla fall. :heart :love:

Angående biverkningarna, de är ofta övergående, men det kan ta ett tag.
Upp till 4-8 veckor är inte ovanligt.
Vc har förmodligen inte särskilt bra koll på dina mediciner. Det brukar dom inte ha, är i alla fall min erfarenhet.
Av just den anledningen hade det ju varit bra om du hade återbesök inbokat från psykiatrin.
Jag är på gränsen att ge upp. Det som kommer kommer och det tar jag emot men i övrigt... what ever. Jag är uppenbarligen inte värd mer än så här. Lite smulor här och där så jag inte går under totalt men inte mer.

Jag vet och det är värt mer än jag kan beskriva.

Det är ju en evighet. Men... antar att jag bara har att bita ihop. Är ju inget livshotande iaf.
 
Jag är på gränsen att ge upp. Det som kommer kommer och det tar jag emot men i övrigt... what ever. Jag är uppenbarligen inte värd mer än så här. Lite smulor här och där så jag inte går under totalt men inte mer.
Du är värd mer vännen!!!
Tyvärr ser psykiatrin ut så här :(
Hoppas innerligen du mår bättre snart
❤❤❤
 
@bumpo
Säg till om du vill låna ett torp i Dalarna där du får husera helt fritt. Det har varken el eller vatten så dricksvatten måste man fixa men det finns utedass och en liten sjö med egen plats för bad och en liten roddbåt. Vedspis i köket och kamin i vardagsrummet.
Men åååh!!! Låter som rena paradiset. Men långt bort. Väldigt långt bort.
 
Jag är på gränsen att ge upp. Det som kommer kommer och det tar jag emot men i övrigt... what ever. Jag är uppenbarligen inte värd mer än så här. Lite smulor här och där så jag inte går under totalt men inte mer.
Stopp.
Ge inte upp.

Du tänker tankar som inte har någon relevans.

Ingen människa behöver förtjäna sitt liv. Bra människor får inte bra liv och tvärtom. det funkar inte så.

Du är smart, klok, stark och fantastisk.

Du har blivit utsatt för något vidrigt.
Ansvaret för det som hände ligger ENBART på personen som gjorde det. Bara på honom.
 
Inom åkavstånd till Borlänge bor det såvitt jag begriper ett gäng bukefalister som kan bistå med praktisk hjälp, och logik när din egen vacklar.

Kanske är det till hjälp bara att veta att du HAR platser att åka till, människor som hjälper dig?
Det hjälper väldigt mycket faktiskt. Du anar inte hur mycket jag tvivlar på min egen sundhet stundtals. Känner mig helt galen.
 
Det hjälper väldigt mycket faktiskt. Du anar inte hur mycket jag tvivlar på min egen sundhet stundtals. Känner mig helt galen.
Jag tror att jag kan tala för alla här och jag hävdar med bestämdhet att du inte är det minsta lilla galen. Inte ens småknäpp ;)

Du har varit i en situation som få av oss ens kan föreställa sig. Att ta sig upp till ytan efter det är ett hästjobb. Du är SKITDUKTIG!!!

Du har ett gäng möjligheter. Tänk över vad som skulle funka för sig.
Och konstruera inga egna hinder....
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 944
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 126
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp