Det var inte en helt dum idé faktiskt. @bumpo

Såg att hon inte skulle hitta Buke. Hade jag haft ork just nu hade jag letat upp ett forum med stöd för anhöriga. Säker på att det finns.
Med tanke på att det finns forum för allt så finns det säkert. Orkar inte heller leta. Har iofs lekt med tanken att se om det finns något för mig och då kan jag se om det finns något för anhöriga samtidigt. Två flugor och allt det där. Men är så jävla rädd för att fastna i nått som bara går ut på att de det ledsamma i det som hänt. Här är det ju sånt fokus på att komma uppåt och framåt. Det är okej att falla men fokus är att lyfta och hjälpa framåt. Det är så otroligt underbart och fantastiskt. Jag älskar buke och er alla!!! :love:
 
Hon brukar inte vara sån. Jag tror helt ärligt att allt bara rasar för henne nu också. Vi har alltid varit väldigt nära och helt plötsligt förlorade hon helt all kontakt med mig i över ett år. All oro, all stress och all press som hon känt måste ju få ett utlopp den också. Det i kombination med att hon inte vill lägga mer på mig gör att allt bara blir fel tyvärr. Jag är inte stabil nog att vara vuxen nog att vara den som bryter dödläget mellan oss just nu. Pappa försöker medla och det går sakta framåt. Men så länge får det vara. Jag kan inte och tänker inte bära hennes dåliga mående just nu. Jag har inte kapacitet till det.
Wow!
Jag tycker du är så otroligt bra som kan se din mamma och förstå henne som du gör. :heart
Fast du mår/mått så dåligt själv och fast det är dig din mammas beteende går ut över.
Du resonerar så himla klokt och moget.
Nästan helt obegripligt med tanke på vad du har gått igenom.
Dessutom är du ju så ung! ;) Sa häxan som närmar sig 50...... :o ;)
Jag var inte ens i närheten av vad du har uppnått när jag var 30 (29). :up:
 
Wow!
Jag tycker du är så otroligt bra som kan se din mamma och förstå henne som du gör. :heart
Fast du mår/mått så dåligt själv och fast det är dig din mammas beteende går ut över.
Du resonerar så himla klokt och moget.
Nästan helt obegripligt med tanke på vad du har gått igenom.
Dessutom är du ju så ung! ;) Sa häxan som närmar sig 50...... :o ;)
Jag var inte ens i närheten av vad du har uppnått när jag var 30 (29). :up:
@bumpo är bäst ❤❤❤❤
 
Wow!
Jag tycker du är så otroligt bra som kan se din mamma och förstå henne som du gör. :heart
Fast du mår/mått så dåligt själv och fast det är dig din mammas beteende går ut över.
Du resonerar så himla klokt och moget.
Nästan helt obegripligt med tanke på vad du har gått igenom.
Dessutom är du ju så ung! ;) Sa häxan som närmar sig 50...... :o ;)
Jag var inte ens i närheten av vad du har uppnått när jag var 30 (29). :up:
Jag vet ju hur hon brukar vara. Det är inte så här och när inte ens pappa kan prata med henne (de har varit ihop i över 35 år) beror det ju på något...
Jag är ju den jag är tack vare mina fantastiska föräldrar. Utan dem vore jag inte den jag är och jag hade inte kunnat ta mig ur förhållandet med Kukaset såpass hel som jag gjorde. Jag är verkligen välsignad med en helt fantastisk familj även im jag tycker hjärtligt illa om dem ibland.
 
Med tanke på att det finns forum för allt så finns det säkert. Orkar inte heller leta. Har iofs lekt med tanken att se om det finns något för mig och då kan jag se om det finns något för anhöriga samtidigt. Två flugor och allt det där. Men är så jävla rädd för att fastna i nått som bara går ut på att de det ledsamma i det som hänt. Här är det ju sånt fokus på att komma uppåt och framåt. Det är okej att falla men fokus är att lyfta och hjälpa framåt. Det är så otroligt underbart och fantastiskt. Jag älskar buke och er alla!!! :love:
Jag hittar inget efter en snabb sökning men din mamma kanske skulle besöka en präst? De kan ju ibland vara ett bra stöd.
 
@bumpo det kan vara ide att kontakta brottsofferjouren och kolla upp vad de har för hjälp om du inte redan varit i kontakt med dem. Vet ej om vissa kanske har grupper för anhöriga också. Här kan du hitta en brottsofferjour i ditt närområde: http://www.brottsofferjouren.se/hjalp-och-stod/hitta-en-brottsofferjour/
Om inte annat kanske brottsofferjouren har tips på vart du och dina anhöriga kan vända dig. Vissa kommuner har också arbetat med särskilda grupper för brottsoffer och anhöriga. Du kan ringa kommunens växel och höra om de vet vad som gäller eller söka på kommunens hemsida. Styrkekram på dig bumpo.
 
@bumpo det kan vara ide att kontakta brottsofferjouren och kolla upp vad de har för hjälp om du inte redan varit i kontakt med dem. Vet ej om vissa kanske har grupper för anhöriga också. Här kan du hitta en brottsofferjour i ditt närområde: http://www.brottsofferjouren.se/hjalp-och-stod/hitta-en-brottsofferjour/
Om inte annat kanske brottsofferjouren har tips på vart du och dina anhöriga kan vända dig. Vissa kommuner har också arbetat med särskilda grupper för brottsoffer och anhöriga. Du kan ringa kommunens växel och höra om de vet vad som gäller eller söka på kommunens hemsida. Styrkekram på dig bumpo.
Jag har faktiskt inte varit i kontakt med BOJ. Vet att jag borde men har verkligen inte orkat.

Jag kan inte tro att min lilla pluttkommun har någon stödverksamhet för brottsoffer. Men det är absolut värt att kolla upp. Tack för så bäl tipsen som kramen!
 
Med tanke på att det finns forum för allt så finns det säkert. Orkar inte heller leta. Har iofs lekt med tanken att se om det finns något för mig och då kan jag se om det finns något för anhöriga samtidigt. Två flugor och allt det där. Men är så jävla rädd för att fastna i nått som bara går ut på att de det ledsamma i det som hänt. Här är det ju sånt fokus på att komma uppåt och framåt. Det är okej att falla men fokus är att lyfta och hjälpa framåt. Det är så otroligt underbart och fantastiskt. Jag älskar buke och er alla!!! :love:
Jag håller med om att det kan gå ut på det ledsamma. Jag gick med i ett forum på fb för föräldrar där ena parten har dött, tänkte att det kan vara bra för tips om kontakter med myndigheter och så i framtiden. Men så fel jag hade! Sidan är fylld av klagosånger om saknad och varför. Så deprimerande att jag var tvungen att stänga av flödet från gruppen för jag mådde dåligt av att se det. Och över att jag har gått vidare.
 
Jag håller med om att det kan gå ut på det ledsamma. Jag gick med i ett forum på fb för föräldrar där ena parten har dött, tänkte att det kan vara bra för tips om kontakter med myndigheter och så i framtiden. Men så fel jag hade! Sidan är fylld av klagosånger om saknad och varför. Så deprimerande att jag var tvungen att stänga av flödet från gruppen för jag mådde dåligt av att se det. Och över att jag har gått vidare.

Jag håller med om det där, jag gick med som anhörig i ett forum för personer som hade nära anhöriga med en viss sjukdom. Allt var ett enda lååångt utdraget ältande. Jag tror det triggar de negativa sidorna något oerhört och att det är lätt att fastna i klagandet. När ältandet hela tiden får näring och bekräftelse så tror jag till slut att det blir svårt att ta sig vidare. Så jag gick ur efter några veckor det inte var konstruktivt alls.
 
Gör mig ont @bumpo att din goa mor tar det som hon gör. Låter som även R behöver få prata med någon.
Har hon ingen klok och nära väninna?
 
Gör mig ont @bumpo att din goa mor tar det som hon gör. Låter som även R behöver få prata med någon.
Har hon ingen klok och nära väninna?
Hon har ju det. Bara svårt att få tid och utrymme att kunna prata öppet med tanke på att vi båda ständigt är hemma. Men vi får försöka göra det bästa av situationen. Min bror drog med henne till stan nu iaf så hon kommer ut och vi får lite distans från varandra.
 
Hon har ju det. Bara svårt att få tid och utrymme att kunna prata öppet med tanke på att vi båda ständigt är hemma. Men vi får försöka göra det bästa av situationen. Min bror drog med henne till stan nu iaf så hon kommer ut och vi får lite distans från varandra.
Jag tänkte just på bror din...att hon kanske kunde luta sig lite mot honom?
Jag förstår att det är tärande att "trampa på varandra" hemma. Jag mins när jag flyttade hem igen ett tag i vuxen ålder och hur svårt jag tyckte det var. Man har blivit vuxen, självständig, klippt navelsträngen, utvecklats osv men väl under mammas tak hamnade man bakåt i tiden i mamma/barn roll igen. Vi var kroniskt irriterade på varandra. Då hade vi ändå inga tunga grejer i bagaget som du har.
Säg till om du behöver komma hemmifrån. Jag börjar inte jobba förens 7/6.
:heart
 
Vaknade precis med världens panik. Hade trasslat in mig i täcket så jag inte kunde röra mig och vaknade i paniken av att ligga i väskhelvetet. Kan knappt andas, knappt tänka, knappt vara. Och jag är så inihelvete rädd. Känner varenda skrikande muskel och led i hur jag var tvungen att ligga för att få plats. Känner hur jag kämpar för att kunna andas. Känner hur jag kämpar mot paniken för att inte börja hyperventilera. Känner den olidliga värmen.
 
Andas och se dej omkring. Du är fri, ingen får någonsin stänga in dej mer. Det är en ny dag och solen skiner.
Har du kunnat somna om eller är du uppe och rör på dej?
Jag önskar att jag kunde ta med dej på promenad i skogen med glad vovve och ryggsäck med fika. Känner du att vi är många som tänker på dej och vill hjälpa?
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 168
Senast: Amk
·
R
Kropp & Själ Vet inte vart jag ska börja, jag mår så fruktansvärt dåligt. Hela livet är upp och ner och jag vill bara gråta och skrika allt jag kan...
Svar
16
· Visningar
2 121
Senast: Raderad medlem 131045
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Avels fråga

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp